Dentaku
Trådstartare
Naturligtvis måste kentaurerna underrättas om Moonhoofs frånfälle. Herr Bäver lyckades få tag på en sparv som kunde bära budet medan Fru Bäver lugnade de skakade barnen. Susan, Edmund och Lucy var mycket upprörda över den ståtliga kentaurens död.
Sparven Tivitt var nyfiken och snabb, men var inte känd för eftertanke. Han hade försökt lyssna och komma ihåg meddelandet som kentaurerna skulle ha samtidigt som han nyfiket granskade de både människor och bävrar. När han fått veta allt han behövde flög han runt till alla för att få prata lite och fick veta mycket spännande. Hos någon fick han ytterligare instruktioner men han mindes inte riktigt vem.
Nu flög Tvivitt så snabbt han kunde precis som han blivit tillsagd och försökte att inte distraheras av något. Mellan träden såg han något stort och brunt som rörde sig runt frustandes och kände sig oerhört lättad – han hade inte rört till något! Han satte sig på varelsens hand och babblade det han blivit tillsagd att säga, knappt utan att andas mellan orden för att inte glömma något.
Handen han satt på grep hårt om honom och Tvivitt tittade upp på den som höll honom för första gången. Det var inget människoansikte som tittade ner på honom med grymma ögon. Varelsen hade ett tjurhuvud. Och så mycket kom Tvivitt ihåg, att till skillnad från kentaurerna stod Narnias minotaurer på häxans sida.
fio var Bybo
Sparven Tivitt var nyfiken och snabb, men var inte känd för eftertanke. Han hade försökt lyssna och komma ihåg meddelandet som kentaurerna skulle ha samtidigt som han nyfiket granskade de både människor och bävrar. När han fått veta allt han behövde flög han runt till alla för att få prata lite och fick veta mycket spännande. Hos någon fick han ytterligare instruktioner men han mindes inte riktigt vem.
Nu flög Tvivitt så snabbt han kunde precis som han blivit tillsagd och försökte att inte distraheras av något. Mellan träden såg han något stort och brunt som rörde sig runt frustandes och kände sig oerhört lättad – han hade inte rört till något! Han satte sig på varelsens hand och babblade det han blivit tillsagd att säga, knappt utan att andas mellan orden för att inte glömma något.
Handen han satt på grep hårt om honom och Tvivitt tittade upp på den som höll honom för första gången. Det var inget människoansikte som tittade ner på honom med grymma ögon. Varelsen hade ett tjurhuvud. Och så mycket kom Tvivitt ihåg, att till skillnad från kentaurerna stod Narnias minotaurer på häxans sida.
fio var Bybo
