När partnern inte kan tänka sig en till hund

[skiesabove]

Vad jag kan läsa i tråden så gillar han hundar, har inget emot dom som familjemedlemmar, gosa med eller tom ta en kort promenad med ibland.
Så då känns argumenten eller tom brist på argument-att bara säga nej utan en rimlig förklaring rätt tjurig.
Ffa när han inte behöver ta något ansvar.
Att bara säga ”det är jobbigt” utan att förklara vad som är jobbigt och diskutera om det finns lösningar på det ”jobbiga” låter inte som att han är intresserad av att möta sin sambo i frågan.
Och ursäkten med att vara lättväckt är väldigt ihålig.

Från mitt perspektiv är "för att jag är lättväckt" ett tungt vägande argument. Min sömnkvalité är väldigt viktig för att jag ska orka med dagen, inte bli deprimerad, inte bli utbränd.

Och ekonomi... Två barn och en hund är redan en jättebörda. Jag blir lite ledsen över hur TS uttrycket sig om sin sambos behov, hen verkar inte ta sambons behov på allvar. Det är inte så bra.

Om TS och TS partner kan diskutera saken lugnt så kanske dom kan komma fram till att en till hund är möjligt, att dom har råd, men dom får inte sova i sovrummet i sådana fall.

Att rodda projekt barnfamilj är ju ett jättejobb. Man måste vara överens, göra det tillsammans. Inte försöka pusha den andra till att gå över sina gränser och kompromissa bort hälsa.

Om att ha fler hundar är en dealbreaker för TS, och att inte ha fler hundar är en dealbreaker för sambon, ja då får dom väl börja planera för att gå isär.

 

[Jumper]

Som en mycket lättväckt hundägare så kan jag tipsa din sambo om att använda öronproppar. Det kan göra under för sömnen!

Det gör han redan

 

[Fruentimber]

Det gör han redan

Men väcks ändå alltså? Tråkigt. Har han testat olika typer?

 

[linnsan]

Jag tycker inte att man ska kompromissa om de stora sakerna om båda har starka men motsatta åsikter. Då passar man helt enkelt inte ihop.

Vem ska kompromissa så mycket i en stor fråga att hen blir olycklig i sitt eget hem och med sitt eget liv? Nä, stora frågor ska man inte kompromissa om. Vem som ska bo i det gemensamma hemmet är en stor fråga.

Det är ingen som tvingar dig att bli ihop med någon som inte vill ha djur. Det vore faktiskt upplagt för problem om du som blir olycklig utan djur skulle bli ihop med en person som blir olycklig med djur.

Fast tvärtom är det väl ändå här? Om man inte accepterar någons intresse så blir man ju inte ihop med denna. TS hade ju två hundar när de blev tillsammans dessutom. Vad gör man med en sån person om man är olycklig med djur

Har du något intresse eller kan du tänka dig att sluta med saker du tycker om för att din sambo tycker det blir lite krångligt?

 

[Lingon]

Fast tvärtom är det väl ändå här? Om man inte accepterar någons intresse så blir man ju inte ihop med denna. TS hade ju två hundar när de blev tillsammans dessutom. Vad gör man med en sån person om man är olycklig med djur

Har du något intresse eller kan du tänka dig att sluta med saker du tycker om för att din sambo tycker det blir lite krångligt?

Människor kan ju ändras också. Med största sannolikhet hade de inga barn när de träffades. Man kan ju tycka att det är ok med en hund när man inte har barn och sen när man har barn så blir det för mycket med hund och dessutom två stycken.

Jag tyckte att det var trevligt med katt innan jag fick barn. Nu när småbarnstiden är över och jag får sova på nätterna lockar det inte alls att skaffa en familjemedlem som riskerar att väcka mig på nätterna! Nu är det högre prio att få sova ordentligt då jag levt med sömnbrist i alltför många år!

Jag tänker att TS partner tycker att en hund till blir mer än bara "lite krångligt". Jag tycker att jag ser en rätt nedvärderande attityd till att inte vilja vilja bo med hund i den här tråden som jag tycker är rätt tråkig faktiskt!

 

[skiesabove]

Fast tvärtom är det väl ändå här? Om man inte accepterar någons intresse så blir man ju inte ihop med denna. TS hade ju två hundar när de blev tillsammans dessutom. Vad gör man med en sån person om man är olycklig med djur

Har du något intresse eller kan du tänka dig att sluta med saker du tycker om för att din sambo tycker det blir lite krångligt?

Om vi jämför med hästen så är det ju inte samma sak att ha 1 häst inhyrd som att ha 2 hemma på gården, eller att ha 10 hästar och uppfödning hemma.

Speciellt inte när man skaffat barn, räntorna är galna, arbetsmarknaden mer och mer late stage capitalism...

TS sambo har ju inte sagt åt henne att göra sig av med nuvarande hund, eller hur? Bara att han inte vill ha en till. Vad är det som är orimligt eller blockerande där?

Vi vet ju inget om hur familjens ekonomiska situation är, om sambon är pigg och glad eller utbränd och ledsen.

Självklart ska man inte behöva kväva intressen och drömmar, men man måste ju anpassa sig till verkligheten man lever i och vad man måste göra tillsammans som familj för att överleva.

1 hund är kanske allt den här familjen bör ha i nuläget, det vet ju inte vi.

 

[linnsan]

Människor kan ju ändras också. Med största sannolikhet hade de inga barn när de träffades. Man kan ju tycka att det är ok med en hund när man inte har barn och sen när man har barn så blir det för mycket med hund och dessutom två stycken.

Jag tyckte att det var trevligt med katt innan jag fick barn. Nu när småbarnstiden är över och jag får sova på nätterna lockar det inte alls att skaffa en familjemedlem som riskerar att väcka mig på nätterna! Nu är det högre prio att få sova ordentligt då jag levt med sömnbrist i alltför många år!

Jag tänker att TS partner tycker att en hund till blir mer än bara "lite krångligt". Jag tycker att jag ser en rätt nedvärderande attityd till att inte vilja vilja bo med hund i den här tråden som jag tycker är rätt tråkig faktiskt!

Fast nu finns det ju redan hund och det här med sömnproblem går ju faktiskt att lösa. Med två hundar behöver man ju inte ha dåligt samvete av att ha de utanför sovrummet heller. Så det är ju verkligen att skapa ett problem som inte behöver finnas.

Om man ändrar sig i vilka intressen man accepterar från son partner så får man nog vara beredd på att ens partner knte håller med också. Han tycker det blir "lite krångligare" men ts får alltså pausa sitt intresse. Jag har så lite förståelse för sånt ärligt talat.

 

[Lingon]

Fast nu finns det ju redan hund och det här med sömnproblem går ju faktiskt att lösa. Med två hundar behöver man ju inte ha dåligt samvete av att ha de utanför sovrummet heller. Så det är ju verkligen att skapa ett problem som inte behöver finnas.

Om man ändrar sig i vilka intressen man accepterar från son partner så får man nog vara beredd på att ens partner knte håller med också. Han tycker det blir "lite krångligare" men ts får alltså pausa sitt intresse. Jag har så lite förståelse för sånt ärligt talat.

Ja, alltså TS har ju all rätt i världen att lämna förhållandet och skaffa alla hundar hon vill ha. Hon är en vuxen människa med självbestämmanderätt över sitt liv.

 

[linnsan]

Om vi jämför med hästen så är det ju inte samma sak att ha 1 häst inhyrd som att ha 2 hemma på gården, eller att ha 10 hästar och uppfödning hemma.

Speciellt inte när man skaffat barn, räntorna är galna, arbetsmarknaden mer och mer late stage capitalism...

TS sambo har ju inte sagt åt henne att göra sig av med nuvarande hund, eller hur? Bara att han inte vill ha en till. Vad är det som är orimligt eller blockerande där?

Vi vet ju inget om hur familjens ekonomiska situation är, om sambon är pigg och glad eller utbränd och ledsen.

Självklart ska man inte behöva kväva intressen och drömmar, men man måste ju anpassa sig till verkligheten man lever i och vad man måste göra tillsammans som familj för att överleva.

1 hund är kanske allt den här familjen bör ha i nuläget, det vet ju inte vi.

Fast nu hittar du ju på ett scenario här...

Om en hund till crashar hela ekonomin så nä, då bör de ju inte skaffa en till hund. Men man får väl utgå ifrån det som ts skriver ändå?

Om TS hade haft 2 hästar när de träffades, skötte allt själv och har ekonomin till det så anser jag det vore lika konstigt om hon inte fick ha två hästar också.

 

[linnsan]

Ja, alltså TS har ju all rätt i världen att lämna förhållandet och skaffa alla hundar hon vill ha. Hon är en vuxen människa med självbestämmanderätt över sitt liv.

Mjo, lite tråkigt att behöva bryta upp ett helt förhållande för att ens sambo ska tjura ihop över en liten hund tho när der redan finns hund i hemmet.

 

[Lingon]

Mjo, lite tråkigt att behöva bryta upp ett helt förhållande för att ens sambo ska tjura ihop över en liten hund tho när der redan finns hund i hemmet.

Där har vi det där nedvärderande uttrycken igen: "tjura ihop"

Man tjurar inte ihop bara för att man inte vill leva med en till hund i sitt hem.

Efter vad vi vet så kan det vara så att han gick med på en hund under vissa förutsättningar (t.ex. att TS skulle sköta den helt och hållet) och sen anser att hon inte gör det och därför blivit motståndare till en till hund.

 

[linnsan]

Där har vi det där nedvärderande uttrycken igen: "tjura ihop"

Man tjurar inte ihop bara för att man inte vill leva med en till hund i sitt hem.

Har du några intressen som är viktiga för dig?

 

[linnsan]

Där har vi det där nedvärderande uttrycken igen: "tjura ihop"

Man tjurar inte ihop bara för att man inte vill leva med en till hund i sitt hem.

Efter vad vi vet så kan det vara så att han gick med på en hund under vissa förutsättningar (t.ex. att TS skulle sköta den helt och hållet) och sen anser att hon inte gör det och därför blivit motståndare till en till hund.

Fast nu hittar du ju på igen? Du är ju hela tiden negativt inställd till ts men sambon har rätt

 

[Lingon]

Har du några intressen som är viktiga för dig?

Spelar det någon som helst roll för TS? Oavsett hur vi andra i tråden har det så är det fullständigt oväsentligt för TS. TS har sina förutsättningar och vi andra har våra.

Varför är ni så nedvärderande till att en person inte vill ha en hund till i hemmet?

 

[Lingon]

Fast nu hittar du ju på igen? Du är ju hela tiden negativt inställd till ts men sambon har rätt

Nä, jag blir bara väldigt irriterad när det blir så nedvärderande mot en person som dels inte är på Buke, förmodligen inte ens vet om att han diskuteras på Buke (och i sån nedvärderande ordalag) och det enda vi vet att han tycker är att han inte vill ha en till hund. Oavsett varför så vill han inte. Kanske kan de lösa det genom kompromiss, kanske inte. Det har vi ingen aning om. Oavsett är det två vuxna människor som får bestämma om de vill leva sina liv ihop eller isär. Hund eller ej.

 

[Roheryn]

Varför är ni så nedvärderande till att en person inte vill ha en hund till i hemmet?

Jag tror att de flesta av oss som hänger här på hundforumet gör det för att vi gillar hundar - därför har nog de flesta av oss väldigt mycket lättare för att identifiera oss med TS önskan om en hund till än med TS sambos ovilja att skaffa ytterligare en hund. Och det färgar såklart svaren som TS får - det går liksom inte att få helt objektiva, neutrala svar av ett gäng människor som i de flesta fall här äger och älskar hundar!

Sen kan man givetvis ÄNDÅ tycka att sambon måste få ha ett ord med i laget beträffande familjens utökande med hund, barn, katt eller vad det än är, men att på riktigt förstå och känna med någon som inte vill bo med hund, det tycker åtminstone jag är lite svårt.

 

[Lingon]

Jag tror att de flesta av oss som hänger här på hundforumet gör det för att vi gillar hundar - därför har nog de flesta av oss väldigt mycket lättare för att identifiera oss med TS önskan om en hund till än med TS sambos ovilja att skaffa ytterligare en hund. Och det färgar såklart svaren som TS får - det går liksom inte att få helt objektiva, neutrala svar av ett gäng människor som i de flesta fall här äger och älskar hundar!

Sen kan man givetvis ÄNDÅ tycka att sambon måste få ha ett ord med i laget beträffande familjens utökande med hund, barn, katt eller vad det än är, men att på riktigt förstå och känna med någon som inte vill bo med hund, det tycker åtminstone jag är lite svårt.

Man behöver inte förstå det. Bara acceptera och respektera att människor är olika och tycker olika om olika saker och företeelser.

Hur TS och partner ska lösa det har jag ingen åsikt om då jag inte är del i relationen. Jag hoppas bara att de pratar igenom det så att de kommer till roten av problemet och att det kan föra dem framåt. Tillsammans eller var för sig.

 

[Elementary]

Nä, jag blir bara väldigt irriterad när det blir så nedvärderande mot en person som dels inte är på Buke, förmodligen inte ens vet om att han diskuteras på Buke (och i sån nedvärderande ordalag) och det enda vi vet att han tycker är att han inte vill ha en till hund. Oavsett varför så vill han inte. Kanske kan de lösa det genom kompromiss, kanske inte. Det har vi ingen aning om. Oavsett är det två vuxna människor som får bestämma om de vill leva sina liv ihop eller isär. Hund eller ej.

Jag förstår dig och läser inte alls in nån "TS har fel, mannen har rätt" i dina inlägg. Du har ju bara skrivit samma sak som jag gjorde, att mannen har samma rätt till sitt hem och sitt välmående som TS har.
TS behöver en till hund för att inte vara olycklig, så långt är alla med. Partnern vill inte ha en hund och från den infon vi har kan man väl konstatera att han på grund av en eller annan anledning skulle bli olycklig om TS köpte en hund. Huruvida vi tycker att hans anledningar till det är legitima eller inte spelar ju ingen roll. Är de det för honom så är det ju så. De kanske går att reda ut med mer samtal, kanske inte.

Ursprungsfrågan var:
"Hur tänker ni, har en rätt att säga nej när en vill utveckla sitt intresse och drömmen att ha två hundar?"

Och jag håller fast vid att ja det har man rätt att göra om det påverkar ens eget liv så att man blir olycklig. Men det är ju inte så att man med detta nej säger att "nej TS får aldrig i sitt liv köpa en till hund" utan det man säger är "nej jag kommer inte acceptera en till hund i vårt gemensamma hem". Sen får man ju ta det därifrån. Kan man inte komma överens om en så stor sak som vem man vill dela sitt hem med utan att en part blir olycklig så ska man ju helt enkelt inte bo ihop, och kanske inte ens vara ett par över huvud taget om det skaver så mycket. Då får man ju välja om det är hund eller partner som är det viktigaste för en själv. Många här skulle svara hund och det är precis lika okej som nåt annat.

 

[skiesabove]

Fast nu hittar du ju på ett scenario här...

Om en hund till crashar hela ekonomin så nä, då bör de ju inte skaffa en till hund. Men man får väl utgå ifrån det som ts skriver ändå?

Om TS hade haft 2 hästar när de träffades, skötte allt själv och har ekonomin till det så anser jag det vore lika konstigt om hon inte fick ha två hästar också.

Det handlar ju inte om FÅR, utan vad som går att få ihop tidsmässigt och ekonomiskt när man sen har två barn.

Det är ju en helt annan grej, ett helt annat livspussel.

Innan jag hade barn hade jag hästen inhyrd och spenderade typ all vaken tid jag inte jobbade i stallet. Det är inte ett alternativ längre, så vi (först med exet, nu med sambon) har löst mitt intresse på ett annat sätt. I samråd, med ekonomiska aspekten medtagen i diskussionerna. För exet blev det aldrig optimalt, han trivdes inte helt med livet som hästgårdsägare och det bidrog till friktionerna, trots att han gått med på det. Min sambo trivs bättre med det, pga en annan grundkärlek till djuren / andra värderingar.

TS får lov att göra precis som hon vill med sitt liv - men det är inte rimligt att kräva att en livspartner ska gå med på något dom inte själva vill göra, när det är så stora saker på spel som gemensamma barn, ekonomi, fysisk och mental hälsa (pga sömn etc).

Antingen så löser man saker tillsammans och försöker kompromissa, eller så kommer man fram till att man inte ska bo ihop / vara ihop längre.

Men aldrig tvinga någon partner att gå över gränser dom försöker sätta. Det är inte snällt beteende.

 

[Fetaost]

Från mitt perspektiv är "för att jag är lättväckt" ett tungt vägande argument. Min sömnkvalité är väldigt viktig för att jag ska orka med dagen, inte bli deprimerad, inte bli utbränd.

Och ekonomi... Två barn och en hund är redan en jättebörda. Jag blir lite ledsen över hur TS uttrycket sig om sin sambos behov, hen verkar inte ta sambons behov på allvar. Det är inte så bra.

Om TS och TS partner kan diskutera saken lugnt så kanske dom kan komma fram till att en till hund är möjligt, att dom har råd, men dom får inte sova i sovrummet i sådana fall.

Att rodda projekt barnfamilj är ju ett jättejobb. Man måste vara överens, göra det tillsammans. Inte försöka pusha den andra till att gå över sina gränser och kompromissa bort hälsa.

Om att ha fler hundar är en dealbreaker för TS, och att inte ha fler hundar är en dealbreaker för sambon, ja då får dom väl börja planera för att gå isär.

Nu verkar inte ekonomin ha varit uppe som ett problem. Och det är inte upp till oss att gissa.
Sömnen går som sagt att fixa. Hundarna behöver inte vara i sovrummet.
Oavsett så är det knappast upp till oss att heja på någon och det är omöjligt att försvara varken den ena eller andra sidan utan alla fakta.
Det kan lika väl vara sambon som kör över TS med att säga nej till allt utan diskussion och vettiga argument.