När partnern inte kan tänka sig en till hund

Nu verkar inte ekonomin ha varit uppe som ett problem. Och det är inte upp till oss att gissa.
Sömnen går som sagt att fixa. Hundarna behöver inte vara i sovrummet.
Oavsett så är det knappast upp till oss att heja på någon och det är omöjligt att försvara varken den ena eller andra sidan utan alla fakta.
Det kan lika väl vara sambon som kör över TS med att säga nej till allt utan diskussion och vettiga argument.

Ja, och i sådana fall så blir det väl bara ännu mer destruktivt och upplagt för konflikter om TS försöker köra över tillbaks?

Måste man ha ett mer vettigt argument än att man inte vill, när frågan är att ta in en till individ in i hushållet? Jag tycker fullt samtycke ska gälla när det handlar om sånt.

Om det var omvända roller, "min sambo tänker skaffa en till hund fast jag inte vill leva ihop med en till hund", hur hade den här tråden sett ut då?

Det är ju egentligen inte hund det här handlar om, utan relationer.
 
Ja, och i sådana fall så blir det väl bara ännu mer destruktivt och upplagt för konflikter om TS försöker köra över tillbaks?

Måste man ha ett mer vettigt argument än att man inte vill, när frågan är att ta in en till individ in i hushållet? Jag tycker fullt samtycke ska gälla när det handlar om sånt.

Om det var omvända roller, "min sambo tänker skaffa en till hund fast jag inte vill leva ihop med en till hund", hur hade den här tråden sett ut då?

Det är ju egentligen inte hund det här handlar om, utan relationer.
Varför ska någon köra över någon öht?

Ja jag tycker absolut att man ska kunna förklara för sin sambo varför man har en stark åsikt som inskränker på hens liv och intresse. Framförallt när sambon hade två hundar från början. Hittills har det varit ett diffust ”jag orkar inte” (exakt vad är det man inte orkar med? Kan det finnas en lösning?) och ”jag kan inte sova” vilket är lätt att lösa med att ha hund/hundarna sovandes i ett annat rum.

Han kanske har en jättebra anledning som inte framkommit. Han kanske bara surar, vad vet vi. Ändå märkligt att ta så starkt parti utifrån något man inte vet något om.

Det står även mannen fritt att skjuta ut sig om han har förändrats så sen inledandet av förhållandet när två hundar fanns.
Har någon två hundar så flaggar det ändå rätt starkt för att det är ett betydande intresse. Därför bör man nog ha en tydlig kommunikation runt problemet så att båda förstår varandra. Hade TS förstått var makens nekande låg till grund i så hade nog också förståelsen för det varit större.
 
Spelar det någon som helst roll för TS? Oavsett hur vi andra i tråden har det så är det fullständigt oväsentligt för TS. TS har sina förutsättningar och vi andra har våra.

Varför är ni så nedvärderande till att en person inte vill ha en hund till i hemmet?

Det är ju dock dig jag diskuterar med. Om man är av den åsikten som du ger så tycker jag inte frågan är konstig. Men du vill inte svara?

Vad är det som jag skriver som är nedvärderande? Jag anser helt enkelt att det är fult att vägra sin partner saker för de anledningar son anges när det dessutom går att lösa med tex sömnen.
 
Varför ska någon köra över någon öht?

Ja jag tycker absolut att man ska kunna förklara för sin sambo varför man har en stark åsikt som inskränker på hens liv och intresse. Framförallt när sambon hade två hundar från början. Hittills har det varit ett diffust ”jag orkar inte” (exakt vad är det man inte orkar med? Kan det finnas en lösning?) och ”jag kan inte sova” vilket är lätt att lösa med att ha hund/hundarna sovandes i ett annat rum.

Han kanske har en jättebra anledning som inte framkommit. Han kanske bara surar, vad vet vi. Ändå märkligt att ta så starkt parti utifrån något man inte vet något om.

Det står även mannen fritt att skjuta ut sig om han har förändrats så sen inledandet av förhållandet när två hundar fanns.
Har någon två hundar så flaggar det ändå rätt starkt för att det är ett betydande intresse. Därför bör man nog ha en tydlig kommunikation runt problemet så att båda förstår varandra. Hade TS förstått var makens nekande låg till grund i så hade nog också förståelsen för det varit större.

Precis såhär. Intresset har ju funnits där konstant och jag gissar att barnen nu ör lite äldre så att intresset har fått mer plats och därför vill man ha en till hund.

Flera är vi här som levt med flera hundar och jag ser faktiskt ingen större skillnad i vardagen om man nu räknar med högre kostnad givetvis. Hundarna är väl tänkt att gå samma promenader, lite extra träning då men det är väl syftet antar jag...
 
Precis såhär. Intresset har ju funnits där konstant och jag gissar att barnen nu ör lite äldre så att intresset har fått mer plats och därför vill man ha en till hund.

Flera är vi här som levt med flera hundar och jag ser faktiskt ingen större skillnad i vardagen om man nu räknar med högre kostnad givetvis. Hundarna är väl tänkt att gå samma promenader, lite extra träning då men det är väl syftet antar jag...
Jag tänkte också skriva någonting om just den aspekten, att barnen blir större kan förändra mycket och den eventuella nya hunden ligger dessutom ytterligare ett par år framåt i tiden.
 
Jag tänkte också skriva någonting om just den aspekten, att barnen blir större kan förändra mycket och den eventuella nya hunden ligger dessutom ytterligare ett par år framåt i tiden.

Det är ju en stor poäng, egentligen en icke-diskussion / onödig konflikt.

"Vi får prata om det igen om några år."
 
Det är ju en stor poäng, egentligen en icke-diskussion / onödig konflikt.

"Vi får prata om det igen om några år."
Mja, ska man börja leta hund kan det ju lätt ta något år innan kullen är född så det är väl trevligt att vara överens innan dess.

Jag menar mer att om det känns jobbigt med barn och annat just nu är det kanske viktigt att lyfta att det inte kommer vara så för alltid. Om barnen är små just nu. Förstår också att just valp och små barn i kombo kan kännas rätt överväldigande.
 
Det är ju en stor poäng, egentligen en icke-diskussion / onödig konflikt.

"Vi får prata om det igen om några år."
Det är ju väldigt lätt för den som säger "nej" att vi får prata om det om några år, så slipper man den diskussionen nu. Utan att för den skull ha en tanke om att revidera sin ståndpunkt.

Annars håller jag med @Sel det kan ju finnas anledningar till att man kan tänka sig att ta den diskussionen om några år, när man inte har yngre barn som håller en uppe om natten om sömnen kärvar redan tex.
 
Jag tänkte också skriva någonting om just den aspekten, att barnen blir större kan förändra mycket och den eventuella nya hunden ligger dessutom ytterligare ett par år framåt i tiden.
Ja, barnen (som för övrigt också är pepp på en till hund i framtiden) skulle då vara minst 14 och 11 år.

Ang ekonomin, inga problem. Plats i bilen och huset, ja. Tid, ja. Sambon har sina intressen och sitter definitivt inte och "väntar" på mig och känner sig undanskuffad när jag är ute med hunden eller kör nåt träningspass i köket på 15 min. Städning är det jag som sköter, han är motsatsen till ordning och reda och rent hem. Den nya hunden skulle vara av liten och korthårig ras, så det skulle inte vara 2 stora klunsar som tar plats, smutsar ner osv.

Vill också poängtera att jag inte skulle bli olycklig om jag inte skaffade en till hund, och det skulle inte vara en dealbreaker. Det skulle bara vara roligt och härligt.
 
Ja, barnen (som för övrigt också är pepp på en till hund i framtiden) skulle då vara minst 14 och 11 år.

Ang ekonomin, inga problem. Plats i bilen och huset, ja. Tid, ja. Sambon har sina intressen och sitter definitivt inte och "väntar" på mig och känner sig undanskuffad när jag är ute med hunden eller kör nåt träningspass i köket på 15 min. Städning är det jag som sköter, han är motsatsen till ordning och reda och rent hem. Den nya hunden skulle vara av liten och korthårig ras, så det skulle inte vara 2 stora klunsar som tar plats, smutsar ner osv.

Vill också poängtera att jag inte skulle bli olycklig om jag inte skaffade en till hund, och det skulle inte vara en dealbreaker. Det skulle bara vara roligt och härligt.

Jag skulle ha väldigt svårt att köpa ett nej där det inte finns utrymme för diskussioner och kompromisser. Kan ju säga särskilt som du haft två hundar när ni träffades även om jag tycker att även om du inte haft en hund innan så ska det finnas en dörr som är öppen för dialog.
 
När jag växte upp så var mamma mycket aktiv inom hunderiet med en liten uppfödning, prov, tävlingar, utställningar, klubbengagemang, hon var instruktör etc. Pappa delade inte hundintresset, men han accepterade naturligtvis mammas intresse och självklart skötte han om hundarna eftersom de tillhörde familjen.

I mitt eget äktenskap så delar min man delvis mitt hundintresse (han gillar hundar) och han respekterar mitt intresse fullt ut (han tycker inte att det bästa man gör en lördag är att åka på hundutställning, men ibland följer han ändå med eftersom jag vill det och han gillar att umgås med mig). Visst, om han själv fick bestämma så skulle vi inte ha fler än kanske två hundar, men han förstår att även om min uppfödning är liten så innebär uppfödning att man behöver ha några hundar, kunna behålla valpar ur de kullar vi föder upp etc. Han vet att jag alltid har en mycket bra anledning om jag vill köpa en ny valp, så den biten är heller inga problem.
I vardagen så hjälps vi åt med att rasta hundarna och jag ger dem mat, men om jag ska iväg över en helg så behöver jag självfallet inte fråga min man om han kan sköta om hundarna, eftersom det liksom är en självklarhet – hundarna är ju våra! Pälsvård etc är det typ bara jag som håller på med, men det händer faktiskt att han kan bada någon hund ibland.

Eftersom jag lever i ett äktenskap där både jag och min man har inställningen att man måste få ha sitt intresse och att man inte kan förbjuda sin livspartner att få utöva sitt stora intresse, så har jag faktiskt svårt att förstå de som faktiskt tvärvägrar sin livspartner att få odla sitt intresse. Man måste inte själv dela intresset fullt ut (jag tycker att traktorerna som står på vår gård är jättefula, allt skruvande med maskiner som hela tiden går sönder låter tråkigt och ointressant), men man måste kunna respektera att den man lever med och älskar har intressen som man själv inte delar, men som man ändå accepterar och respekterar.

Gällande hund så innebär inte två hundar dubbelt så mycket jobb. Skillnaden mellan en och två hundar är inte speciellt stor, vilket däremot skillnaden mellan två och tre hundar är.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Då min cockerhane börjar bli till åren(blir 9 i år) så har jag börjat fundera på att skaffa en till inom några år som kan "möta" upp när...
2
Svar
23
· Visningar
3 383
Senast: ako
·
Övr. Hund Hej! Jag har skrivit två trådar här på Bukefalos tidigare och känner att jag måste få skriva av mig. Ni har varit så hjälpsamma i mitt...
Svar
6
· Visningar
1 935
Senast: Happimess
·
Hundavel & Ras Jag och min pojkvän går i tankar att skaffa hund. Men vi känner oss helt vilse i djungeln av hundraser. Vad gäller storlek på hunden så...
Svar
10
· Visningar
1 508
Senast: Red_Chili
·
Relationer Hur vet man om det är dags att göra slut? Hur vet man att man är kär? När relationen inte flyter på och det finns saker som skaver hur...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
15 719

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp