När partnern inte kan tänka sig en till hund

[Fetaost]

Att motståndet skulle ligga i att man är lättväckt köper jag inte alls. Det finns ju mängder med alternativ för att förhindra det om båda är det allra minsta intresserade av mötas i frågan.

1-inga hundar i sovrummet.
2- öronproppar.
3-skilda sovrum.
4- Hundarna har ”eget” sovrum.
5-hundarna har inte tillgång till hela bostaden.

Jag har levt med många hundar av olika typer och aldrig upplevt att någon gör så värst mycket mer än sover på natten. Möjligtvis dricka vatten.

 

[Fruentimber]

Att motståndet skulle ligga i att man är lättväckt köper jag inte alls. Det finns ju mängder med alternativ för att förhindra det om båda är det allra minsta intresserade av mötas i frågan.

1-inga hundar i sovrummet.
2- öronproppar.
3-skilda sovrum.
4- Hundarna har ”eget” sovrum.
5-hundarna har inte tillgång till hela bostaden.

Jag har levt med många hundar av olika typer och aldrig upplevt att någon gör så värst mycket mer än sover på natten. Möjligtvis dricka vatten.

Nej, det är ju faktiskt något som är enkelt att lösa. Vi har också sovit utan hundar i sovrummet längre perioder, men det har varit för min skull just pga min lättväckthet.

 

[Pilot]

Fast så funkar det ju inte riktigt. Det faktum att partnern har argument fortfarande visar snarare att det faktiskt är så han tycker och det tycker jag ska respekteras. Jag tycker faktiskt att TS visar en lite föraktfull inställning till sin partners åsikter. Som att hans åsikter på nåt sätt är mindre värda än hennes. Att han skulle vara lat för att han inte vill ha ett barn till eller en hund till.

Det enda TS kan göra är att prata med sin partner, utan anklagelser om lathet eller annat, och ta reda på varför han inte vill ha en hund till. Lyssna och respektera hans svar. Sen kan TS fatta ett beslut om vad som är viktigast i hennes liv.

Fast så kan det visst funka? Det kan ju inte bara var att en ska kompromissa om de stora sakerna?
Och nej jag påstår inte iheller att TS ska köpa hund mot sin sambos vilja.

Och eftersom TS startar en tråd på buke så ser jag det som skitviktigt för TS med en hund till, inte bara för att trilskas med sambon.

Mina djur är otroligt viktiga för mitt mående och älskar att åka på kurs och utvecklas.
Att inte se det är respektlöst, om vi nu ska prata om respekt.

 

[Fetaost]

Nej, det är ju faktiskt något som är enkelt att lösa. Vi har också sovit utan hundar i sovrummet längre perioder, men det har varit för min skull just pga min lättväckthet.

Jag är också jättelättväckt och behöver tom ta sömntabletter i perioder.
Vi sover med stängd sovrumsdörr och hundarna sover var de vill. Oftast i soffan eller i köket.
Det blir för trångt med båda i sägen för de knör.

Men när sambo jobbar borta så sover de i sängen

 

[co-SMAD4]

Jag respekterar honom jo, men att en hund byter liggställning i sin bädd (alltså inget aktivt väckande, och inget knarr i bädden el så) är ju lite väl att som argument. Inte varje natt han vaknar av det heller. Jag vänder mig också i sängen många ggr/natt. Han går upp på toa mitt i natten, men jag "klagar" inte.

Jaja, jag får helt enkelt förlika mig med att min man är för bekväm och ovillig att ha fler än en hund.

Det här med att förlika sig: du är ju inte en passiv passagerare i ditt eget liv, utan är fullt kapabel till att aktivt ta ställning till vad du vill ha i livet. När det kommer till förhållande så kan man säga "it takes two to tango" - det gäller att kommunicera sina behov och lyssna in varandra. Det kanske är så att båda parter känner att sina behov är viktiga och inte blir "sedda" i frågan, oavsett vad som är rätt eller fel, men om man inte kan diskutera det ligger det bara och gror. Jag hade inte försökt "få igenom" något beslut, utan snarare separerat ett tag om jag upplevde att det inte gick att kommunicera vettigt, för att få lite perspektiv på saken.

 

[MML]

Jag håller inte alls med om att TS har en föraktfull inställning, utan fortfarande är lite ledsen över att det inte blev ett 3 barn och att sambon nu använder samma argument några år senare.

Det kan ju vara tufft att känna att man gör "större" uppoffringar för förhållandets skull och sen känna att sambon inte förstår hur tuff den uppoffringen var. (Även om jag inte tror att TS hade tänkt tanken på att skaffa barn mot sambons vilja.)

Det kan ju vara så att TS tycker att hen redan kompromissade stort för några år sedan och nu tycker det är sambons tur att kompromissa?

Visst kan det vara så, och det är väl där den öppna kommunikationen kommer in i bilden. Sannolikt vet ingen av oss här vem i TS förhållande som känner att den gjort den fått "göra den största uppoffringen", och det är något de behöver prata om och försöka att förstå varandras perspektiv kring.

Jag är själv en hundälskare (och barnälskare), men om min man i nuläget skulle föreslå att vi skaffade en till hund/försökte bli med barn/utökade familjen på annat sätt, så skulle jag säga nej utifrån att jag helt enkelt inte anser mig ha ork för det i nuläget. Om min man då skulle prata om mig på det sätt TS skrivit om sin partner i det inlägg jag citerade, skulle jag bli ledsen och uppleva det som att han inte hade särskilt mycket förståelse för mina behov.

Jag tror inte riktigt på att "turas om" med kompromisser på det sättet i ett parförhållande. Jag tror att det lätt leder till irritation från båda sidor, och någon sorts system där man hamnar "i skuld" till varandra. Att "få som man vill" varannan gång är inte detsamma som att kompromissa för mig. Nu menar jag alltså inte bara i just TS fall, utan på ett mer generellt plan.

Jag har all förståelse för att det kan vara en stor sorg att inte "få" skaffa ett (till) barn, men jag tror att det bör bearbetas på sitt håll och att diskussionen om hund är en annan sak och en annan kompromiss att ta ställning till.

 

[Lingon]

Fast så kan det visst funka? Det kan ju inte bara var att en ska kompromissa om de stora sakerna?
Och nej jag påstår inte iheller att TS ska köpa hund mot sin sambos vilja.

Och eftersom TS startar en tråd på buke så ser jag det som skitviktigt för TS med en hund till, inte bara för att trilskas med sambon.

Mina djur är otroligt viktiga för mitt mående och älskar att åka på kurs och utvecklas.
Att inte se det är respektlöst, om vi nu ska prata om respekt.

Jag tycker inte att man ska kompromissa om de stora sakerna om båda har starka men motsatta åsikter. Då passar man helt enkelt inte ihop.

Vem ska kompromissa så mycket i en stor fråga att hen blir olycklig i sitt eget hem och med sitt eget liv? Nä, stora frågor ska man inte kompromissa om. Vem som ska bo i det gemensamma hemmet är en stor fråga.

Det är ingen som tvingar dig att bli ihop med någon som inte vill ha djur. Det vore faktiskt upplagt för problem om du som blir olycklig utan djur skulle bli ihop med en person som blir olycklig med djur.

 

[Fetaost]

Jag tycker inte att man ska kompromissa om de stora sakerna om båda har starka men motsatta åsikter. Då passar man helt enkelt inte ihop.

Vem ska kompromissa så mycket i en stor fråga att hen blir olycklig i sitt eget hem och med sitt eget liv? Nä, stora frågor ska man inte kompromissa om. Vem som ska bo i det gemensamma hemmet är en stor fråga.

Det är ingen som tvingar dig att bli ihop med någon som inte vill ha djur. Det vore faktiskt upplagt för problem om du som blir olycklig utan djur skulle bli ihop med en person som blir olycklig med djur.

I den här frågan verkar dock ingen ha kompromissat öht. Man har stängt diskussionen utan att ens ge förslag och se om det finns lösningar att kompromissa om.

 

[Lingon]

I den här frågan verkar dock ingen ha kompromissat öht. Man har stängt diskussionen utan att ens ge förslag och se om det finns lösningar att kompromissa om.

Nu vet vi ju inte hur det ligger till men det kan ju vara så att han tycker att han redan kompromissat som gått med på en hund.

 

[Pilot]

Edit: tog bort det första jag skrev då telefonen låste sig mitt i.

Jag tycker inte att man ska kompromissa om de stora sakerna om båda har starka men motsatta åsikter. Då passar man helt enkelt inte ihop.

Vem ska kompromissa så mycket i en stor fråga att hen blir olycklig i sitt eget hem och med sitt eget liv? Nä, stora frågor ska man inte kompromissa om. Vem som ska bo i det gemensamma hemmet är en stor fråga.

Det är ingen som tvingar dig att bli ihop med någon som inte vill ha djur. Det vore faktiskt upplagt för problem om du som blir olycklig utan djur skulle bli ihop med en person som blir olycklig med djur.

Fast du skriver ju gång på gång i tråden mellan raderna att sambons önskningar är viktigare än TS och att du tycker att det är TS som ska lägga ner sina drömmar.
Det är inte så viktigt om hen blir ledsen och får lägga ner sina planer.
Många kommer med lösningar men du tycker TS ska lägga ner, punkt.
De flesta av dina inlägg är förminskade mot TS.
(Nu kan bara TS svara på hur det upplevs osv.)

Det är kanske inte TS som behöver fundera på att ta en paus från förhållandet?
Jag tycker inte du reflekterar alls över vilken makt den andra partnern har över TS välmående.

 

[Lingon]

Jag blir triggad av tråden.

Jag jobbar över var månaden för att jag behöver få ihop ett konto med pengar så att jag kan åka på precis alla kurser jag vill, planen är att skrapa ihop pengar så jag kan åka till England för att träna hund inom två år.
Att ens sambo tycker det räcker med hundar

Fast du skriver ju gång på gång i tråden mellan raderna att sambons önskningar är viktigare än TS och att du tycker att det är TS som ska lägga ner sina drömmar.
Det är inte så viktigt om hen blir ledsen och får lägga ner sina planer.
Många kommer med lösningar men du tycker TS ska lägga ner, punkt.
De flesta av dina inlägg är förminskade mot TS.
(Nu kan bara TS svara på hur det upplevs osv.)

Det är kanske inte TS som behöver fundera på att ta en paus från förhållandet?
Jag tycker inte du reflekterar alls över vilken makt den andra partnern har över TS välmående.

Jag har inte sagt att TS ska lägga ner sina drömmar. Jag har däremot skrivit att TS får fundera på hur hon vill leva sitt liv och om det är viktigt med två hundar men partnern inte vill leva med två hundar är det kanske fel partner för TS. Men fel partner för TS innebär inte att han är lat och elak som inte vill leva med två hundar. Bara att de har alltför olika åsikter i just den frågan.

 

[Fetaost]

Nu vet vi ju inte hur det ligger till men det kan ju vara så att han tycker att han redan kompromissat som gått med på en hund.

Men argumentet är att han är lättväckt och vaknar av att hunden vänder sig i korgen.
Det är väl ett väldigt lösningsbart problem?

Ts får kompromissa med att hunden inte är i sovrummet.

 

[Pilot]

Visst kan det vara så, och det är väl där den öppna kommunikationen kommer in i bilden. Sannolikt vet ingen av oss här vem i TS förhållande som känner att den gjort den fått "göra den största uppoffringen", och det är något de behöver prata om och försöka att förstå varandras perspektiv kring.

Jag är själv en hundälskare (och barnälskare), men om min man i nuläget skulle föreslå att vi skaffade en till hund/försökte bli med barn/utökade familjen på annat sätt, så skulle jag säga nej utifrån att jag helt enkelt inte anser mig ha ork för det i nuläget. Om min man då skulle prata om mig på det sätt TS skrivit om sin partner i det inlägg jag citerade, skulle jag bli ledsen och uppleva det som att han inte hade särskilt mycket förståelse för mina behov.

Jag tror inte riktigt på att "turas om" med kompromisser på det sättet i ett parförhållande. Jag tror att det lätt leder till irritation från båda sidor, och någon sorts system där man hamnar "i skuld" till varandra. Att "få som man vill" varannan gång är inte detsamma som att kompromissa för mig. Nu menar jag alltså inte bara i just TS fall, utan på ett mer generellt plan.

Jag har all förståelse för att det kan vara en stor sorg att inte "få" skaffa ett (till) barn, men jag tror att det bör bearbetas på sitt håll och att diskussionen om hund är en annan sak och en annan kompromiss att ta ställning till.

Fast i de flesta förhållanden är det ett givande och tagande.
Det måste man kunna göra utan att känna att det blir maktobalans.

 

[Lingon]

Men argumentet är att han är lättväckt och vaknar av att hunden vänder sig i korgen.
Det är väl ett väldigt lösningsbart problem?

Ts får kompromissa med att hunden inte är i sovrummet.

Om det är den enda invändningen han har så kan det vara en lösning. Det får TS bara veta om hon faktiskt har ett ärligt samtal med honom utan att anklaga honom för att vara lat och bekväm som hon gjort i den här tråden.

 

[MML]

Men argumentet är att han är lättväckt och vaknar av att hunden vänder sig i korgen.
Det är väl ett väldigt lösningsbart problem?

Ts får kompromissa med att hunden inte är i sovrummet.

Det är det argument TS skrivit att partnern haft, i alla fall. Om det verkligen är hans enda argument kan ju inte vi på ett internetforum veta.

TS partner kanske har flera argument mot en hund, men kanske inte förmedlat alla eller TS kanske inte har uppfattat alla, eller kanske inte vill dela alla på ett forum (fullt rimligt i så fall). Eller kanske vill TS absolut dela sovrum med hunden/hundarna, och partnern kanske absolut vill dela sovrum med TS men inte med en hund. Eller kanske är TS partner "lat" och "bara" helt emot att skaffa en till hund.

Hur det än är tror jag att TS och partnern behöver prata, och framförallt lyssna på varandra, för att komma framåt.

 

[Fetaost]

Om det är den enda invändningen han har så kan det vara en lösning. Det får TS bara veta om hon faktiskt har ett ärligt samtal med honom utan att anklaga honom för att vara lat och bekväm som hon gjort i den här tråden.

Vad jag kan läsa i tråden så gillar han hundar, har inget emot dom som familjemedlemmar, gosa med eller tom ta en kort promenad med ibland.
Så då känns argumenten eller tom brist på argument-att bara säga nej utan en rimlig förklaring rätt tjurig.
Ffa när han inte behöver ta något ansvar.
Att bara säga ”det är jobbigt” utan att förklara vad som är jobbigt och diskutera om det finns lösningar på det ”jobbiga” låter inte som att han är intresserad av att möta sin sambo i frågan.
Och ursäkten med att vara lättväckt är väldigt ihålig.

 

[Fetaost]

Det är det argument TS skrivit att partnern haft, i alla fall. Om det verkligen är hans enda argument kan ju inte vi på ett internetforum veta.

TS partner kanske har flera argument mot en hund, men kanske inte förmedlat alla eller TS kanske inte har uppfattat alla, eller kanske inte vill dela alla på ett forum (fullt rimligt i så fall). Eller kanske vill TS absolut dela sovrum med hunden/hundarna, och partnern kanske absolut vill dela sovrum med TS men inte med en hund. Eller kanske är TS partner "lat" och "bara" helt emot att skaffa en till hund.

Hur det än är tror jag att TS och partnern behöver prata, och framförallt lyssna på varandra, för att komma framåt.

Vi får väl utgå ifrån det TS har svarat på?
Eller ska vi ge råd utefter gissade senarium?

 

[MiaMia]

Men argumentet är att han är lättväckt och vaknar av att hunden vänder sig i korgen.
Det är väl ett väldigt lösningsbart problem?

Ts får kompromissa med att hunden inte är i sovrummet.

Frågan är om det enbart är det det handlar om, eller om det är ett skenargument som dras fram för att slippa gå in i diskussionen om eventuellt andra, och potentiellt svårare, frågeställningar.

Jag anar lite att det ligger någon sådan misstanke inbakad i TS framställning av situationen. Men det är så klart bara min tolkning, som inte alls behöver vara riktig...

 

[MML]

Fast i de flesta förhållanden är det ett givande och tagande.
Det måste man kunna göra utan att känna att det blir maktobalans.

Självklart! Det är därför det är så viktigt att kunna prata om saker och att lyssna in varandra. Det blir sällan bra om utgångsläget är att se på den andra som lat/tjurig etc.

 

[co-SMAD4]

Vi får väl utgå ifrån det TS har svarat på?
Eller ska vi ge råd utefter gissade senarium?

Gissa hejvilt behöver man inte göra, men jag skulle väl vilja invända mot det resonemanget med att det är en naturlig sak att undra "Är det rimligt?" "Vet jag allt om situationen eller kan det finnas en annan sida av saken?". Det är bra frågor att ha med i bakhuvudet när man läser saker på internet.