När ni var små...

[Miran]

För att jag fick nån mardröm om att fota nyfödda och skolklasser

Då förstår jag.
(blev bara nyfiken för att min man är fotograf - dock inte av den typen)

 

[Teilani]

Jag drömde inte om jobb som barn. Jag tänkte mig nog att jobb kom automatiskt genom att man blev vuxen.

Och det gjorde det ju. Jag har inte känt att det har gått att undvika.

Förstår att inte alla drömmer om att jobba

Samtidigt tror jag de flesta barn försöker föreställa sig vad deras vuxna liv ska innehålla. På samma sätt som många leker mamma-pappa-barn så tänker jag att leka/låtsas/fantisera om hur det är att vara vuxen är en viktig del i att bli just vuxen. Att låtsas att man är polis eller drömma om en hästgård kanske inte alls har med verkligheten att göra. Men leka är en del i att växa upp.

 

[Petruska]

Du har väl inte heller läst Kulla-Gulla?
Jag ville göra nytta, helt klart. Och även i den barnvärld jag minns (alltså efter 8 års ålder) så hade jag redan då bestämt att jag inte ville ha någon man och definitivt inga barn. (det gick iofs sig sådär med båda dessa beslut) Bostad räknade jag dock med som en självklarhet.

Jag kommer ihåg ett samtal med min mamma om att bli utrikeskorrespondent, och då bedömde jag att man inte kunde ha barn. Men det var inte en dröm, mer en fundering.

Överlag tänker jag nog mer på mitt nöje av jobbet än andras nytta av att jag jobbar. Även nu.

 

[Petruska]

Förstår att inte alla drömmer om att jobba

Samtidigt tror jag de flesta barn försöker föreställa sig vad deras vuxna liv ska innehålla. På samma sätt som många leker mamma-pappa-barn så tänker jag att leka/låtsas/fantisera om hur det är att vara vuxen är en viktig del i att bli just vuxen. Att låtsas att man är polis eller drömma om en hästgård kanske inte alls har med verkligheten att göra. Men leka är en del i att växa upp.

Javisst. Men att jag lekte något tolkar jag inte själv som en dröm samma sak.

Hästlekarna handlade nog mycket om att våga och kunna rida, men inte om jobb.

Att drömma om man, barn och hus känner jag mig främmande för. Jag har inte heller som vuxen haft "drömmar" om bostäder.

 

[Teilani]

Jag har jobbat inom op-sjukvård innan jag började på läk så jag hade nog en tanke om att det var någon opererande specialité eller anestesi som lockade. De tankarna hänger kvar, kommer nog inte bli internmedicinare, men de har fått väldigt stark konkurrens av distrikt faktiskt! Var på en superbra placering på en glesbygshälsocentral denna termin som verkligen skakade om mina föreställningar! Men jag har ju minst 4-5 år kvar innan det blir dags för ST.

Vad lutar det åt för dig?

Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor
Och det börjar änna bli dags att bestämma sig nu!

Jag vet väl rätt säkert att jag inte vill skära i folk, så kirurgiska specialiteter går bort. Sen är medicin roligt, men det är så jäkla tungt att gå nattpass på akuten. Inte bara för att det är natt och människor är sjuka utan för att det fattas folk och det finns ingen plats att lägga in sina sjuka patienter. Dvs den generella arbetsmiljön är inte så rolig.

Allmänmedicin är roligt, man får träffa mycket patienter och följa dem på ett annat sätt än på sjukhuset. Men det är så himla brett, det är svårt att vara bra på allt och jag vill verkligen inte känna att jag riskerar att missa nåt. Sen är det ju de där sjukintygen till försäkringskassan...

Radiologi var jag inne lite på från början, då kan man ju verkligen se vad som är felet. Men att sitta 8 timmar om dagen i ett mörkt rum och titta på, mestadels, svartvita bilder pallar jag helt enkelt inte.

Det sista som ploppat upp som en möjlighet är onkologi, möten med människor, att kunna ge stöd när livet är som skörast känns väldigt viktigt. Det bedrivs också mycket spännande forskning och kommer nya läkemedel hela tiden, vi kan behandla och tom bota mer och mer. Det vore ju fantastiskt att jobba med! Men det är så klart tungt och jag vill helst inte jobba så jag knappt kan prata med min familj när jag kommer hem.

Jag vill helst välja mer aktivt än "vi får se vad som dyker upp", men har som sagt väldigt svårt att bestämma mig.

 

[glittra]

Jobb jag ville ha som liten:
Hjärnkirurg
Arkeolog
Författare
Översättare

Blev inget av detta, men jobbar istället med ett av mina stora intressen: miljö och hållbarhet.
Just nu är jag föräldraledig, men mitt jobb påminner en del om @Praeterea beskrivning av drömjobbet och jag är jättenöjd med att ha ett jobb som jag tycker är genuint roligt och lärorikt.

 

[Lion]

I lågstadiet så hade jag ritat en teckning om vad jag ville bli när jag blev stor: Isprinsessa och veterinär. (hjälpte ett skadat rådjur).

Jag tror jag hade sett lite för mycket på animal planet (RSPCA etc) men har alltid älskat djur. Dock så är kraven för att bli veterinär så höga så jag valde en teknisk inriktning istället. Tror dock inte jag skulle passat som veterinär då jag är ganska rädd av mig och får lätt skakiga händer.

Vägen till isprinsessa har inte banats fram på direkt, behöver hålla i räcket för att ta mig fram.

Men man vet aldrig vad som händer i framtiden.

 

[Praeterea]

Blev inget av detta, men jobbar istället med ett av mina stora intressen: miljö och hållbarhet.
Just nu är jag föräldraledig, men mitt jobb påminner en del om @Praeterea beskrivning av drömjobbet och jag är jättenöjd med att ha ett jobb som jag tycker är genuint roligt och lärorikt.

Bra kombo! Hör av dig om du tänkte vara föräldraledig igen antingen är jag eller @Stefffie intresserad

 

[Snubbelfot]

Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor
Och det börjar änna bli dags att bestämma sig nu!

Ja... du är inte ensam.
Utifrån de intryck och erfarenheter jag har så hade jag förmodligen vägt mellan barn och anestesi. Barn för att... tja, jag tycker om barn. Sen kan sjuka barn säkert vara ännu tyngre emotionellt än sjuka vuxna, men ändå. Anestesi av flera skäl. Dels det yttersta ansvaret, att med stöd av sin kunskap och erfarenhet både bildligen och bokstavligen hålla människors liv i sin hand, om än kortvarigt. Dels farmakologin, som jag tycker är intressant. Och dels eftersom det oftast är case closed när patienten åkt hem. Litet grann av en här-och-nu specialitet, och den typen av verksamheter passar jag oftast bra i.

Nu är det för sent för mig att bli läkare, även om ett oväntat lyckat högskoleprov faktiskt öppnade dörrarna till valfri studieort för några år sedan. Men sett i backspegeln har jag nog ändå haft förmånen att få jobba med ungefär det jag hoppats genom livet.

När jag gick på mellanstadiet och högstadiet spelade jag mycket musik och var även teknikintresserad - och hade något slags uppfattning om att det där med musik och ljud, det borde vara kul att jobba med när man blir stor. När jag var 14 gick jag en TBV-kurs i studioteknik och musikinspelning, jag fick dispens från den ordinarie 16-årsgränsen. Sen var det kört, för att göra en halvlång historia kort, och redan under gymnasieåren jobbade jag kommersiellt som ljudtekniker med framför allt liveljud på konserter. Vid det laget var ljud- och mediabranschen i många avseenden ung och outvecklad, de enda egentliga utbildningar som fanns var teater- och filmljud på Dramatiska Institutet och SR/SVT:s internutbildningar. Genom stor nyfikenhet och engagemang, och bredvidgång med duktiga etablerade ljudtekniker, blev det ändå en yrkeskarriär av det hela och jag har arbetat i närmare trettio år med olika aspekter av ljud. Väldigt mycket tv-produktion, en hel del liveljud, installationer, konsultande högt och lågt, redaktör och skribent i fackpress, utbildning mm.
Dessutom har jag fläckvis och i begränsad omfattning arbetat som stillbildsfotograf, via genetisk belastning, bara för att jag tycker det är så jäkla kul.

För en del år sedan sökte jag mig till nya utmaningar, inte minst för att få utlopp för nyfikenhet och önskan att lära sig nya saker. Gränslandet mellan människa och maskin har alltid intresserat mig och numera är min huvudförsörjning som medicinteknisk ingenjör i operationsverksamhet. Ljudbiten släpper jag inte utan jobbar fortfarande 10-20% där, och försöker plocka russinen ur kakan.

Men vad jag skall bli när jag blir stor... hmm. Beats me.

 

[Brandgul]

Jag ville jobba på skatteverket. Det verkade tufft. Sen sansade jag mig och drömde om att bli bibliotikarie så jag skulle kunna sitta och läsa böcker hela dagarna. Pluggade sedan massa foto och annat konstnärligt för att inse att jag hellre jobbade på skatteverket än fotade för mitt uppehälle.

Det känns tryggt att det faktiskt finns folk som drömmer om att jobba på Skatteverket I mina öron låter det jättetråkigt. Det törs jag skriva eftersom jag gillar att jobba med saker som andra tycker är dötråkiga. Typ ajourhålla data Kul va!?

 

[Hyacinth]

Det känns tryggt att det faktiskt finns folk som drömmer om att jobba på Skatteverket I mina öron låter det jättetråkigt. Det törs jag skriva eftersom jag gillar att jobba med saker som andra tycker är dötråkiga. Typ ajourhålla data Kul va!?

Gode Gud, en FÖRVALTARE

 

[Brandgul]

Gode Gud, en FÖRVALTARE

 

[Inglorion]

När jag var yngre ville jag bli lyxfru. Det gick över i takt med mitt feministiska uppvaknande.

Av någon anledning fick det mig att rulla runt på golvet av skratt! Jag har vänner som faktist kan välja det. Den ena dejtar en multi miljonär för tillfället och håller på att gå i taket över alla grejer han bara köper åt henne (det går liksom från att beställa precis allt hon funderar på vid frukost till att köpa en hel ö....). En av hennes största orosmoment för tillfället är att han förväntar sig att hon liksom bara ska vara hemma om de får barn.

 

[Blueberry]

Jag är 31 år, och jag ville också bli författare. Högst upp på vår gata bodde Heléne Tursten, och hon var alltid så... harmonisk. Det kanske berodde på att jag mest träffade henne när hon var ute med hunden Jag har alltid älskat att skriva för att andra ska läsa.

Sen ändrades det lite, men jag ville ändå hålla på med text och skrivande, så då ville jag bli journalist i stället.

När jag gick i åttan fick jag upp ögonen för reklam och copy, och då var det bara det som gällde.

Jag gick media med inriktning textkommunikation på gymnasiet, men fick med mig det grafiska därifrån. Någonstans där började det klarna. Sedan gick jag informationsprogramnet, inriktat på kommunikation och PR. Efter det har jag jobbat som webbredaktör och kommunikatör, samt frilansat. Sedan 2013 har jag jobbat som grafisk formgivare på en inhousebyrå. Älskar det. Jag älskar mitt jobb. Jag jobbar som "kreativ kraft" både med text, grafik, strategi, form och foto. Det är verkligen drömmen. Hade jag fått lägga till lite mer strategiskt arbete och ansvar för instagram så hade det varit helt fantastiskt, men där är jag inte än

Sedan 2016 har jag och en kompis startart upp ett företag tillsammans, där får jag verkligen jobba strategiskt och väldigt mycket med sociala medier - i kombination med att vara innovativ, trendspana, låta hjärnan snurra fritt och planera framtida tjänster och produkter. Älskar det!

Ibland tänker jag att det vore nice att vara guldsmed - men det sparar jag tills jag blir 50

 

[Inglorion]

Jag vet inte riktigt vad jag drömde om som barn. Hoppryttare, men jag är ju rädd för höjder och tycker inte om när hästarna hoppar för högt så det gick ju så där Jag tänkte säkert på veterinär en stund men av någon anledning har det aldrig funnits som något mål, jag vet inte varför egentligen.

Jag gick naturbruks med inriktning mot djurvårdare på djurpark. Mest tyckte jag om etologi kursen men kunde inte hitta en universitets utbildning som täckte det. Jag visste att jag ville ta en universitets tubildning men hojtade inte rätt kurs och ville inte slösa tiden på något halvt. Det slutade med att jag flydde landet till UK och gjorde en kurs som cocktail bartender (jag fick C var nog lite för intresserad av att dricka mina cocktails...), sen jobbade jag en stund på en bar, flyttade till Leeds och jobbade som servitris på någon high end restaurang. Åkte på semester till Dublin och blev kär så flyttade dit och fick jobb tekniker på ett företag som tog hand om kontors plantor så var en fena på att vattna blommor tills jag blev sparkad precis innan jag blev fast anställd Sen jobbade jag i kundservice för ett mobil företag innan jag fick jobb i reception för Europa Kommissionen i Dublin. En dag gav en av de andra anställda mig en artikel om hur man for jobb på zoo som listade två universitet med passande utbildning, loggade lite förstrött in på deras hemsida och hittade en hel kandidat utbildning i etologi, ansöknings tiden hade gått ut men jag ringde upp universitetet och de gav mig en plats så flyttade tillbaka till England.

Efter ett år på etolog utbildningen insåg jag att jag nog tyckte att etologi var lite halvt tråkigt och ändrade utbildningen till etologi och ekologi. Min kandidat var om beteende om stenbockar, det var astrist att stirra på getter hela dagarna så jag bestämde mig för att jag ville jobba med amfibier i fortsättning, och helst inte med beteende. Fick dock ett internship över sommaren om statistik och insåg att det där som alla andra avskydde och tyckte var tråkigt var nog det jag ville förstå mer av. Tog en masters i England inom ekologi, sen flyttade jag till Sverige och tog en magister med Uppsala Universitet. Fick tag på en doktorandplats inom det jag ville lära mig för min doktorand, modelling eller hur man skapar ekvationer osv för att förstå ekologiska problem. Så jag flyttade till Singapore och jobbar med grodor och att utveckla ekvationer och monitoring program, har 7 månader kvar på doktoranden Hoppas på att jag överlever och att jag får ett jobb efteråt

Känns mest som att vad jag verkligen vill jobba med har trillat dit efter vägen och ändrat sig enormt (jag var helt kasse på matte i skolan t.ex. men kan nu se meningen med det och tycker det är kul att lära mig).

 

[sjoberga]

...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?

Min första dröm var att bli hästuppfödare,(big surprise ) ha ett stort stuteri med massa hästar, helst araber. Men det är ju inte så lätt om man nu inte råkar ha några miljoner som bara ramlar ner i knäet på en. Med hårt slit lyckades jag ändå få till en gård och några ston, och har fått flera mysiga föl. Fast det är verkligen inget jag blivit rik på.

Sen ville jag bli författare, och det vill jag nog fortfarande, men jag har inte ro i kroppen att sitta och skriva så länge och fokuserat som behövs. Jag kan på min höjd få ihop en novell på ca 2000 ord, vad ska det stå i resten av boken?
Sen lyser väl den där ultimata storyn, den som någon annan skulle vilja läsa, med sin frånvaro.
Drömmer vidare med kurs i skriv och berättarteknik.

Efter det ville jag syssla med astronomi, och nu har vi kommit till gymnasiet. Jag älskar fysik och jag älskar det fantastiska universum som vi bor i. Jag blir helt tårögd av att lyssna på Carl Sagan's "Pale Blue Dot" och läser med stort intresse på NASAs nyhetssida. Men det är väldigt mycket matte och jag har återigen för dåligt tålamod för att kunna jobba med denna dröm på heltid.

Nu är jag läkare, efter en lång och krokig väg. Det hade jag ALDRIG gissat om man frågat mig som 5, 10, 15 eller 25-åring. Det har aldrig funnits på kartan som yrke innan jag tydligen både sökt och kommit in på utbildningen. Nu har jag kommit så långt att det är dags att välja specialitet och jag har ingen aning. Så det är väl därför jag sitter här och försöker blicka bakåt för att se om finns några ledtrådar hur jag ska gå framåt.

Hur blev det för er?

Stridspilot. Kom bara till screeningen där de mäter kroppsmått, för långa ben. Satsade sen på att bli flygingenjör men en bilolycka och en insikt om att gratis högskola kostade svårt i utebliven lön, stoppade det.

Det bidde samma civ ing utbildning, men civilt istället.

 

[Hippocampus]

Polis. För hela slanten. Jag gick gymnasie med inriktning mot uniformsyrken men sista året där fick mig att tveka inför polisen. Jag ville inte göra "skitjobbet" i några år (dvs hämta in fyllor), på min utbildning hade vi mycket praktik inom polisen så jag var både hos de ridande (o det va ju kul att rida ) och på närpolisen som det hette då.
Jag hade sommarjobb på annat ställe under gymnasiet som jag sedan fortsatte på efter skolan, men tänkte att väktare är ju också ett uniformsyrke och jag kanske kan få känna mer poliser eftersom man kan jobba ganska tight med de. Så jag blev väktare, hamnade på högriskobjekt där vi jobbade mycket med olika polisstyrkor, jag blev skyddsvakt (civil) och hamnade på polishuset osv. Efter några år så kom jag fram till att nej, inte polis. Inte väktare längre. Sökte in och pluggade säkerhet och krisberedskap istället. Jobbar med det idag sen 7 år tillbaka. Har hoppat in som gruppledare i väkteriet vid speciella tillfällen men det var många år sen nu.

Nu är det dags att göra något annat. Helst häst-rehab men det finns inga utbildningar med kvalité i Sverige. Sökte till England men så var det där med Brexit...

 

[Diabetikern]

Fick min diabetes när jag var 10 efter det så fallerade alla framtidsvisioner på vad man ville bli.

Levde bara för där och då sen hela tonåren vart så otroligt krasslig.

Jag visste att jag ville hålla på med hästar som hobby men inte jobba med det. och tja det är väl vad jag uppnått idag.

Hamnade inom hotell & restaurang stannade till inom butik, Varit butikschef och trivdes inte alls jobbade sen som säljare och nu bytt bransch helt och hållet. Trodde aldrig bygg/mark sidan skulle intressera mig ett dugg men här är jag nu och stormtrivs.

Så livet blev ju lite som jag ville. Håller på med hästar på hobbynivå och landat ett jobb som jag stormtrivs med.

 

[Masqueradee]

När jag var liten ville jag bli tandläkare (?!), kirurg (blod var tydligen min grej när jag var liten) och när det blev dags att söka gymnasier blev det barnskötarutbildning (har jobbat totalt i 8h som det).
Sedan jag tog studenten har jag velat bli journalist, kommunikatör, lärare i religion och engelska, något inom HR inriktning utbildning, präst.. Det har i alla fall slutat i 1.5 års teologistudier, 1 års pedagogikstudier inriktning vuxna och arbetsliv samt att jag till sommaren tar min kandidat i kulturvård . Har jobbat extra som kyrkvaktmästare i snart tio år, jobbat som eventpersonal, stått i studentbaren, arbetat i stall.. Lite smått och gott har det blivit genom åren.

Vad vill jag bli? Har fortfarande ingen aning Just nu lutar det dock åt att jobba inom något fackförbund eller inom politiken. Styrelsearbete är min grej, det vet jag, så drömmen är väll egentligen att typ vara styrelseproffs

 

[Ariane]

@Hippocampus
Säkerhet och krisberedskap verkar väldigt intressant, det är något jag har funderat på men inte kommit längre än så.