När ni flyttade hemifrån

[gråvarg]

Hur gjorde ni när ni flyttade hemifrån? Blev det till hyresrätt, bostadsrätt? Vad var er planering om ni hade någon? När gjorde ni det?

Betalade ni som hamna i en hyresrätt mer i månaden för hyresrätten än om ni betalade hemma t.ex? Hur känns det efterhand, var det som att kasta pengar i sjön? Känner ni att ni flyttade för tidigt?

Ni som hamna i en bostadsrätt, kändes det rätt eller hur var tankarna kring detta? Fick ni spara länge och kanske ångrar att ni t.ex. bodde hemma och sparade ihop massa pengar?

Idag verkar hyresrätter kosta kring 7.5-8.500kr för en 2a på ca 46m2 där jag ev. kan bo. Känns lite dyrt när jag känner en som bor bra och samma storlek fast för 5000. (dessa kräver dock kö i flera år, vilket jag inte har )

Spännande framtid! Och vore jättekul att läsa era svar. Det är bara att skriva hur mycket ni vill för jag skulle uppskatta lite information kring detta (för mig) nya ämnet.

 

[Unafraid]

Jag flyttade till en gård för jobb, bodde gratis, flyttade till en lägenhet som jag betalade 1/3 för, kanske betalade 2000kr för?, Flyttade hem igen, och höll på sådär tills jag flyttade in med min sambo, betalade egentligen inget innan vi köpte hus.

Jag skulle aldrig vilja lägga mer än 4-5tusen på boende, gärna så små fasta kostnader som möjligt.

 

[Bison]

Jag flyttade hemifrån när jag tog studenten. Till en hyresrätt, radhustvåa med min dåvarande pojkvän.
Betalade inget hemma men hade bara studiebidraget då. Började jobba direkt när jag flyttade.
Tyckte det var jätteskönt att flytta, ville inte gå och dra hemma hos mina föräldrar längre än nödvändigt.

 

[kolblakkur]

Känner mig som 100 år när jag skriver detta, men flyttade ihop med mitt ex på kanske 50-någonting kvadrat. Hyran var på runt 3000:- (hur gammal är jag egentligen?! ). När jag väl bodde själv sedan hade jag en 2,5 på 65 kvm för 4200:- i månaden. Kändes absolut inte som bortkastade pengar, jag tjänade dessutom bra på den tiden (runt 25 ut). Flyttade som 19-åring, skulle fylla 20, alltså 2005. Hade jag inte träffat min man hade jag säkerligen fortfarande bott kvar i min första egna lägenhet

 

[niardasp]

Jag flyttade direkt till bostadsrätt. Fick hjälp av mina föräldrar med handpenningen men tog lånet själv. Jag hade själv sparat ihop pengar till inredning och liknande.

Vi började titta på lägenheter efter sommaren och skrev kontrakt i december med inflytt i januari. Mina föräldrar hade ett maxbelopp på vad de kunde tänkas betala och vi letade tillsammans. Pappa skötte budgivningen.

Jag var 21. Jag är extremt tacksam att de hjälpte mig. Hade jag behövt spara ihop till hela kontantinsatsen själv hade jag nog behövt bo hemma och jobba heltid i ungefär 2 år till så hela processen snabbades på mycket tack vare deras hjälp.

Jag har stått i bostadskö sen man kunnat (i något fall sen jag var riktigt liten, i något annat fall 16 år) men var inte nära att få en lägenhet när jag var 21. Hade jag behövt vänta på en hyresrätt genom dessa bostadsköer hade det också tagit några år till troligtvis.

 

[Paddington]

Jag flyttade först in hos en kompis som hyrde ett uthyrningsrum på 12kvm i Sthlm.
Efter en månad hade jag fått ett rivningskontrakt på en 1a på 39kvm i en av grannkommunerna.
Jag städade den trappuppgången och ytterligare en trappuppgång och fick hyresreducering tack vare det. Nu var det kring 20år sedan så kommer inte ihåg vad hyran låg på - men tack vare trappstädningen fick jag ner den kring 600kr/månad. En vintermånad hade jag även hyresfritt för det var så mycket trappstädning...

Bodde där i ca 1år innan jag flyttade in i en 3a tillsammans med en pluggkamrat där jag bodde i 6-8månader innan jag var tvungen å flytta igen. Då fick jag ett förstahandskontrakt på en 1a på 40kvm - kommer inte ihåg vad hyran låg på, kanske kring 2500?

 

[Petruska]

Jag flyttade vid 17 års ålder till en hyrestrea i ett lågstatusområde. Lägenheten delade jag med tre kompisar.

Jag tänkte inte ekonomiskt och strategiskt på det sätt som dina frågor antyder att du gör. Jag ville flytta hemifrån och på det sättet blev det möjligt.

Generellt sett tror jag att det är bra att flytta hemifrån så tidigt som möjligt.

 

[Jenka]

Flyttade till ny stad för att plugga. Direkt efter studenten så jag betalade aldrig för att bo hemma (fast standard är väl att det blir dyrare att flytta hemifrån?).

Hyresrätt. Ångrar ingenting gällande det.

 

[ameo]

Jag flyttade strax innan studenten, bodde (gratis) i 1½ år i gäststugan till min pappas sommarstuga. (han var väldigt sällan där)
Sen köpte jag en billig bostadsrätt.

 

[tuaphua]

Jag bodde i Sthlm och hade inte stått i någon hyreskö. Jag fick hyra en lägenhet i andrahand efter gymnasiet. Det var en 1:a på 45 kvm. Hyran var lite dyrare än liknande bostadsrätter i området.

Efter det kontraktet gått ut köpte jag(eller ja.. min pappa faktiskt) en bostadsrätt. Iom att pappa hade cash och hjälpte mig köpa den slapp jag lån. Den hade billigare hyra än motsvarande hyreslägenheter.

Jag är glad att jag flyttade hemifrån när jag gjorde det. Hemma behövde jag inte betala ngt ens då jag jobbade. De ville att jag lade pengarna på mig själv istället iom att de hade så de klarade sig sas.
Så visst fick jag mindre pengar att röra mig med iom flytten. Och sparade mindre.
Men det var så värt det! Jag hade gjort samma igen!

 

[Sol]

Jag flyttade till syrran (en 3:a, hyresrätt) när jag var 17 år. Mamma betalade mitt uppehälle. När jag var 18 flyttade jag till en hyresrätt med en kompis. En 2:a på 60 kvm som kostade ca 3500 kr/mån. Jag planerade väl inte så mycket. Såg till att ha inkomst så jag hade råd att leva. När jag var 20 år köpte jag en etta på 48 kvm för 7500 kr (ja, 7500 kr inte 75000 eller 750000). Fick då en månadsavgift på under 2000 kr/mån. Detta var 15 år sedan i mitten av landet.

För mig var det lagom att flytta vid 17 år, med mammas stöd. Att klara sig helt på egen hand vid så ung ålder skulle jag nog inte rekommendera.

 

[Myrten]

@gråvarg - varför inte satsa på en etta? De är ju vanligen betydligt billigare.

Själv flyttade jag hemifrån dagen efter studenten. Först bodde jag på mitt sommarjobb och sen åkte jag till London. Där delade jag och en kompis ett rum i en lägenhet. Efter att jag kommit hem jobbade jag över sommaren och sen flyttade jag för att börja plugga. Fick bo inneboende en kort tid innan jag fick studentrum i korridor.

Än idag minns jag känslan när jag packade upp grejor och ställde i badrumsskåpet och insåg att jag hade ett helt eget badrum! Det var ett fantastiskt ögonblick.

 

[Mia_R]

Jag var 16 och delade en hyresrätt med en kompis, en stor etta med kök och sällskapsrum i ett, delade sovrum med sängarna i varsin ände av rummet, toalett men ingen dusch. Betalade hyran själv mha sommarjobb, bostadsbidrag, studiebidrag och pengar som jag fick i present. Vi hade skitkul och jag gick ut skolan med hyfsade betyg, hon skolkade bort sina.

Har hunnit flytta runt i många år i hyresrätter, köpte min bostadsrätt när jag flyttade till Sthlm, sålde den när jag hade turen att hitta en stor 2,5:a centralt till låg hyra och sen köpte jag hus som jag nu bor i. Ångrar inte alla år i hyresrätt, passade mig bra som flyttat mycket.

 

[TinyWiny]

Första lägenheten flyttade jag till när jag var sjutton ihop med min dåvarande. Det var en tvåa på 57 kvm och hyran låg på 1478 kr. Att bo hos föräldrarna var inte ett alternativ, innan jag flyttade till lägenheten var jag hemlös.

Min plan var att överleva och det gjorde jag också.

Varför skulle hyrespengarna ses som bortslösade? Det kostar att bo. Däremot ångrade vi lite att vi köpte bostadsrätt senare. Den var inte värd en krona när vi flyttade därifrån (90-tals krisen) så det kunde kvittat precis.

Nej det var verkligen inte en endaste sekund för tidigt.

 

[Fille]

Jag flyttade till Åbackehuset i Örebro när jag flyttade hemifrån vid 19. Det är ett ungdomshus, man får bo till max 25 eller 26 (minns inte), man betalar desposition när man flyttar in som motsvarar ungefär tre hyror, som man sedan får tillbaka om lägenheten är i bra skick när man flyttar därifrån. Det var en kul tid i mitt liv, hade flera kompisar som bodde där också! Hade en etta med under 3000kr i hyra betalade kanske 2000kr hemma inkl mat.

 

[Elisha]

Jag flyttade officiellt när jag var 23, till egen hyresrätt. Innan dess hade jag bott i pojkvännens lägenheter och bott utomlands en period pga jobb. Bodde dessutom i en förort till Sthlm så de va ju såklart extra svårt med hyreskontrakt, i första hand.
Bodde där med min sambo i 6 mån innan vi köpte en bostadsrätt. Hyran var 5200 kr för en etta på 40 kvm som var nyrenoverad. Detta var för 3 år sen. Hemma betalande jag 1000 kr bara men självklart värt att ha sitt eget. Bodde bara i bostadsrätten ett halvår innan de blev villa knappt 2 år innan vi köpte hästgården vi har nu. :-) (flyttat från sthlmstrakten nu!)

Det var btw en kompis till min mamma som var fastighetsägare på hyresrätten, därav att jag kunde få en fin lägenheten med förstakontrakt i en sthlmsförort. Enormt tacksam! :-)

 

[Araminta]

Jag har bott hemifrån i sju år och har haft ett första hands kontrakt under två av de åren (studentlägenhet). Det är också det längsta jag bott på ett ställe. Annars har det varit andra hands eller kollektivt med flytt i snitt 1-2 gånger om året. Köpte min första egna möbel tre år efter att jag flyttade hemifrån.

Jag ska inte sticka under stol med att det är mycket behagligt med en egen lägenhet. Trygghet. Känslan av att ha ett eget hem. Men det var också en väldig frihet i att inte ha fler prylar än att det gick ner i två resväskor. Och framför allt var hattandet ett litet pris att betala för den fantastiska känslan av självständighet.

 

[Snubbelfot]

Jag flyttade ihop med min dåvarande i en liten charmig hyresetta hyfsat centralt på Hisingen, som vi fick tag på via hennes föräldrar - en av deras vänner ägde fastigheten. Gasspis (underbart), dusch i källaren (mindre underbart men helt ok). Tror vi betalade runt 2000 kr. Jag var 20 och hade just muckat från lumpen, vi hade alltså båda två bara bott i våra föräldrahem som gymnasieelever och inte betalat där. Hon var 18 och hela livet låg framför oss, bekymren var påtagligt få. Svårt att inte bli litet sentimental när jag tänker på den tiden.

Ekonomiskt är det svårt att direkt jämföra hyresnivåerna idag med de för nästan trettio år sedan. 2000 var inte jättedyrt då men det var ändå tight ibland för två ungdomar utan fasta anställningar.

 

[Kjerulfia]

Flyttade hemifrån när jag började plugga på annan ort efter studenten.
Mitt boende har ungefär sett ut så här sedan 1995, och de senaste 7 är i eget hus.

* Första ½ året: inneboende hos min faster.
* Sambo med dåvarande pojkvän, andra hand (hans brors bostadsrätt)
* Inneboende hos tant i lägenhet under en kort övergångsperiod (jag och pv hade gjort slut)
* Studentlägenhet, med olika innebonde hos mig.
* Studentkorridor
* Delade hus med andra under tre år (i Storbritannien)
* Tredje handslägenhet (flyttade tillbaka till Sverige), både själv och som sambo
* Bostadsrätt
* Eget hus

 

[Diabetikern]

Första gången jag flyttade åkte jag utomlands och fixade boende genom att hyra ett rum som typ studentboende. Vart borta i 2 år blev ruggigt sjuk och fick åka hem för att få hjälp.
Bodde hemma hos mor min i ca 1 år sedan fick jag möjlighet att köpa en bostadsrätt för en riktigt billig peng av en väninna. En etta på 40kvm Hyran blev då 1600,-
Träffade karl, flyttade in hos honom vi bytte boende till hus (hyra) förhållandet sprack och jag köpte loss en annan etta. hyra då 2000-2500 har jag för mig.

Sålde den med förlust (insåg redan från start att den var för dyr men vart i lite panik.

Häromkring är hyresrätterna väldigt billiga beroende på område/stad