Här är en till med otrolig dipp i hästeriet just nu.. Har eget stall med en 4årig D-ponny som jag ridit in själv och en shettis som sällskap. Har ridit sen jag var liten och haft egna hästar i eget stall i alla fall 15år. I 7år hade jag min trygga vapendragare som allt fungerade sådär perfekt med, dock gick han hastigt bort då han krockade med ett träd i hagen.. Bestämde mig då för att köpa en nybliven 2åring för att vara med från början och gynna att jag skulle få en lika fin relation till honom som till min förra. Har skött inridningen själv och det har väl egentligen gått bra om än lite stappligt och tagit tid. Nu är han i alla fall riden i alla gångarter. Men det är ju nu jag börjar märka mer och mer att han inte alls är vad jag egentligen vill ha eller är van vid.. Han är egentligen en superponny, alert, framåt och lydig. Och jättekänslig
så ridturerna resulterar mest i att jag sitter och spänner mig och nu har det gått så långt att jag nästan försöker hitta ursäkter att inte rida... Får alltid rida ensam och det är jag alldeles för feg för.. Senaste halvåret har det även varit mycket strul med ryggproblem, tandproblem(på den lilla) och kolik. Det har blivit dyrt och mycket oro. Är ju ensam i hushållet om hästarna så får ju ha det ansvaret själv
Ibland har tanken slagit mig att försöka sälja honom och köpa en lugn(gärna lite lat) skogsmulle men det skär i hjärtat eftersom han och jag verkligen har funnit varandra på marken
kan längta något enormt efter honom. Och tror att jag skulle ångra ihjäl mig om jag gjorde det..
Så jag ska ge mig
på att jag ska kunna lära mig att rida honom och hantera känsligheten! Första steget blir om några timmar. Då ska vi rida för en tränare som enligt andra är väldigt noga med grunderna grunderna grunderna och framförallt sitsen. Så vi får se om några timmar vad känslan är då