när man tappar allt självförtroende

Åh vad tråkigt @mollyphlox :(
Kemin mellan mig och min häst är det inget fel på som tur är, bara min ridning som är kass.
Hoppas det löser sig för dig också. Låter jättejobbigt det där :(
 
mina sitsproblem försvann när jag bytte sadel. Det gör verkligen enorm skillnad med en sadel som ligger i balans och sätter en rätt från början.

men prata med ridläraren. De flesta slår gärna knut på sig själva för att få hjälpa sina elever men ingen är tankeläsare. :)
 
Tror inte det är så lätt, men jag hoppas nya sadeln hjälper lite :)
Och ja tyvärr, allt hade varit lättare om dom var tankeläsare!
 
Åh vad tråkigt @mollyphlox :(
Kemin mellan mig och min häst är det inget fel på som tur är, bara min ridning som är kass.
Hoppas det löser sig för dig också. Låter jättejobbigt det där :(
Det ska vi tro att det gör, det måste ju finnas nån trevlig skrutt till häst som passar mej bättre i ridningen, måste bara hitta den också. Jag har som tur är en god vän som hjälper mej med ridningen och det är guld värt, hon är superduktig och med hennes hjälp så kommer jag säkert vidare jag med. :)
 
Har du funderat på medryttare? Det kanske vore något. Om du kan hitta någon som är träningsintresserad och duktig som rider ett par dagar i veckan behöver du själv inte känna så mkt press för hästens skull utan kan ta det i den takt du själv vill, plus att det kan finansiera privatlektioner! :)
 
Läste ett klokt inlägg på FB. Nu hittar jag det inte, men det handlade om att man ska vara lika förlåtande mot sig själv som man är mot andra. Ofta kräver man av sig själv att allt ska vara perfekt när man rider, men har fullt överseende med att andra kan göra misstag.
 
Åh vad tråkigt @mollyphlox :(
Kemin mellan mig och min häst är det inget fel på som tur är, bara min ridning som är kass.
Hoppas det löser sig för dig också. Låter jättejobbigt det där :(

Jag kan svara ur en tränares perspektiv.
Vad du än gör eller säger har man sett och hört både värre och bättre sas. Man blir rätt svår att chockera efter några år som tränare.
Du behöver alltså inte bry dig om vad din tränare ska tycka och tänka. Du kommer inte vara den första eller sista som har de här känslorna.
Det är jättevanligt att folk både är rädda att rida och att självförtroendet svajar. Många har för höga krav på sig själva.
Så tala du om för din tränare hur du känner! Om du har en bra tränare kommer den försöka hjälpa dig med det.

Sen rekommenderar även jag privatlektioner. Det är otroligt svårt att hjälpa folk till större framsteg i just ridkänsla i grupp.
Privat kan man däremot ganska snabbt göra stora framsteg.
Så jag tycker nog att det är väl värt om du så bara kan ta en enstaka privatlektion.

Annars kan du kanske få goda idéer bara genom att kolla på lektioner för bra tränare. Kanske kan du få kika gratis om det kommer någon till stall i närheten.

Jag skulle gissa att du kan må bra av balansträning. Gör olika lättridningsövningar i alla gångarter.
Googla övriga sitsövningar och gör såna för att hitta din egen balans och genomsläpplighet i sadeln.
Då brukar känslan för ridningen och hästen öka.

Om du tycker hoppning är läskigt: måste du hoppa just nu då?
Kan det inte vara klokt att sas rida in dig på hästen, hitta känslan och SEN ev hoppa. Då brukar det vara mindre läskigt och mindre svårt.
 
Läste ett klokt inlägg på FB. Nu hittar jag det inte, men det handlade om att man ska vara lika förlåtande mot sig själv som man är mot andra. Ofta kräver man av sig själv att allt ska vara perfekt när man rider, men har fullt överseende med att andra kan göra misstag.

Åh, det ska jag försöka lägga på minnet. det är ju precis så. Man har så mycket krav på sig själv hela tiden och där kommer rädslan in tror jag. Man blir rädd att misslyckas och att göra fel.

Jag är inte rädd med ridningen i sig. Jag känner mig trygg på min egen häst fast hon bockat av mig en hel del:p
Det är rädslan att göra fel och inte vara bra nog.

@tuaphua Skönt att läsa ditt/dina svar :)

Privatlektion är nog det som jag verkligen skulle behöva.

Hoppa måste jag väl inte göra, men jag älskar markarbete och att hoppa låg studs, men när man sedan kommer på grupplektionerna kan man inte välja övningar och jag vill ju egentligen hoppa, bara det att jag tycker det är jätteläskigt på samma gång.

Balansen jobbar jag på, eller ska börja igen nu när jag har en sadel igen. Största problemet är att jag får bra känsla och sits så fort jag plockar bort stigbyglarna. När jag sen ska rida med dom så blir det bara pannkaka :o:banghead:
 
Har du funderat på medryttare? Det kanske vore något. Om du kan hitta någon som är träningsintresserad och duktig som rider ett par dagar i veckan behöver du själv inte känna så mkt press för hästens skull utan kan ta det i den takt du själv vill, plus att det kan finansiera privatlektioner! :)

Nä, vill inte ha medryttare :) Har funderat men nej. Min häst tycker inte om att byta ryttare ofta (kommer från en ridskola där hon verkligen inte trivdes med alla ryttarbyten) och jag vill inte ha nån som springer i stallet som jag inte känner och motionering i sig är inget problem. Jag varierar ridning med massa annat ändå för att hålla min häst motiverad :)
 
Kan du inte bara sänka ribban, inte rida lektion alls på ett tag och istället bara ha kul med din häst? Jag förstod det som att du inte har någon att rida ut med (been there, och det är trist), men hur funkar det om du rider ut ensam? Utan krav?

Man funkar verkligen inte med alla, så är det. Det kan vara en jättebra tränare som många trivs med, men funkar det inte för dig och din häst så funkar det inte. I ditt läge hade jag nog släppt allt det som känns krävande, och satsat på att bara ha roligt ett tag. Och efter det börjat med privatlektioner, det räcker ju med någon gång i månaden, det behöver inte ens vara varje vecka.
 
Kan du inte bara sänka ribban, inte rida lektion alls på ett tag och istället bara ha kul med din häst? Jag förstod det som att du inte har någon att rida ut med (been there, och det är trist), men hur funkar det om du rider ut ensam? Utan krav?

Man funkar verkligen inte med alla, så är det. Det kan vara en jättebra tränare som många trivs med, men funkar det inte för dig och din häst så funkar det inte. I ditt läge hade jag nog släppt allt det som känns krävande, och satsat på att bara ha roligt ett tag. Och efter det börjat med privatlektioner, det räcker ju med någon gång i månaden, det behöver inte ens vara varje vecka.

Kommer rida klart lektionerna terminen ut sedan så tar jag nog en paus och sparar i hop till privatlektioner istället.
Finns ev en person jag kan kontakta som kanske kan komma och hjälpa mig nån enstaka gång hemma.

Och kommer ta åt mig av att försöka ha roligt även på lektionerna nu och försöka att inte ha några krav, vilket inte är så lätt men ska försöka. Jag vill ju gärna bli bättre hela tiden :(
 
Här är en till med otrolig dipp i hästeriet just nu.. Har eget stall med en 4årig D-ponny som jag ridit in själv och en shettis som sällskap. Har ridit sen jag var liten och haft egna hästar i eget stall i alla fall 15år. I 7år hade jag min trygga vapendragare som allt fungerade sådär perfekt med, dock gick han hastigt bort då han krockade med ett träd i hagen.. Bestämde mig då för att köpa en nybliven 2åring för att vara med från början och gynna att jag skulle få en lika fin relation till honom som till min förra. Har skött inridningen själv och det har väl egentligen gått bra om än lite stappligt och tagit tid. Nu är han i alla fall riden i alla gångarter. Men det är ju nu jag börjar märka mer och mer att han inte alls är vad jag egentligen vill ha eller är van vid.. Han är egentligen en superponny, alert, framåt och lydig. Och jättekänslig:( så ridturerna resulterar mest i att jag sitter och spänner mig och nu har det gått så långt att jag nästan försöker hitta ursäkter att inte rida... Får alltid rida ensam och det är jag alldeles för feg för.. Senaste halvåret har det även varit mycket strul med ryggproblem, tandproblem(på den lilla) och kolik. Det har blivit dyrt och mycket oro. Är ju ensam i hushållet om hästarna så får ju ha det ansvaret själv :(
Ibland har tanken slagit mig att försöka sälja honom och köpa en lugn(gärna lite lat) skogsmulle men det skär i hjärtat eftersom han och jag verkligen har funnit varandra på marken :( kan längta något enormt efter honom. Och tror att jag skulle ångra ihjäl mig om jag gjorde det..
Så jag ska ge mig :devil: på att jag ska kunna lära mig att rida honom och hantera känsligheten! Första steget blir om några timmar. Då ska vi rida för en tränare som enligt andra är väldigt noga med grunderna grunderna grunderna och framförallt sitsen. Så vi får se om några timmar vad känslan är då :nailbiting:
 
Så jag ska ge mig :devil: på att jag ska kunna lära mig att rida honom och hantera känsligheten! Första steget blir om några timmar. Då ska vi rida för en tränare som enligt andra är väldigt noga med grunderna grunderna grunderna och framförallt sitsen. Så vi får se om några timmar vad känslan är då :nailbiting:

I ditt fall kan det också vara idé att fundera över att lämna bort hästen för tillridning en månad. Det kan ibland göra underverk att se hur hästen uppför sig med andra, vad som går att göra med annan ryttare. Lite ryttar-råg i ryggen helt enkelt.
 
Tänkte jag uppdaterar lite från min sida.
Har fått erbjudande att ta med min häst på en lektion där vi bara är två stycken som rider i morgon för min favorittränare. Det blir ju närmst jag kan komma privatlektion just nu.
Var grupplektion igår och det är ju lite stelt med ny sadel men känslan i traven hittade jag i alla fall och för första gången slapp jag ha ett spö i handen :)
Så kanske, kanske börjar det släppa liiite nu.
Är på mig själv hela tiden om att vi bara ska ha roligt tillsammans och försöker sänka kraven. Svårt men det hjälper faktiskt lite :)
 
Här är en till med otrolig dipp i hästeriet just nu.. Har eget stall med en 4årig D-ponny som jag ridit in själv och en shettis som sällskap. Har ridit sen jag var liten och haft egna hästar i eget stall i alla fall 15år. I 7år hade jag min trygga vapendragare som allt fungerade sådär perfekt med, dock gick han hastigt bort då han krockade med ett träd i hagen.. Bestämde mig då för att köpa en nybliven 2åring för att vara med från början och gynna att jag skulle få en lika fin relation till honom som till min förra. Har skött inridningen själv och det har väl egentligen gått bra om än lite stappligt och tagit tid. Nu är han i alla fall riden i alla gångarter. Men det är ju nu jag börjar märka mer och mer att han inte alls är vad jag egentligen vill ha eller är van vid.. Han är egentligen en superponny, alert, framåt och lydig. Och jättekänslig:( så ridturerna resulterar mest i att jag sitter och spänner mig och nu har det gått så långt att jag nästan försöker hitta ursäkter att inte rida... Får alltid rida ensam och det är jag alldeles för feg för.. Senaste halvåret har det även varit mycket strul med ryggproblem, tandproblem(på den lilla) och kolik. Det har blivit dyrt och mycket oro. Är ju ensam i hushållet om hästarna så får ju ha det ansvaret själv :(
Ibland har tanken slagit mig att försöka sälja honom och köpa en lugn(gärna lite lat) skogsmulle men det skär i hjärtat eftersom han och jag verkligen har funnit varandra på marken :( kan längta något enormt efter honom. Och tror att jag skulle ångra ihjäl mig om jag gjorde det..
Så jag ska ge mig :devil: på att jag ska kunna lära mig att rida honom och hantera känsligheten! Första steget blir om några timmar. Då ska vi rida för en tränare som enligt andra är väldigt noga med grunderna grunderna grunderna och framförallt sitsen. Så vi får se om några timmar vad känslan är då :nailbiting:

Jag är väl inte direkt den som bör ge råd men;) :
Tror det kan vara bra att fokusera på grunderna som din egen sits och balans, eller låta nån annan rida ponnyn ibland om du har nån du litar på.

Hoppas det löser sig för dig i alla fall! skriv gärna hur det gått :)
 
Jag hade en period i vintras, allt i livet var ganska kasst, och det gjorde att jag efter en skentur blev rädd för att rida. Jag har aldrig varit rädd att rida min häst innan det så jag tror det har med mitt allmänna mående att göra.

Nu var jag mest rädd för att åka av, och för mig var lösningen att rida, rida, rida och ta mig igenom det. Efter att först ha haft en liten period där jag skippade det helt. För mig hjälpte det också med helskodda ridbyxor då jag kände mig säkrare i sadeln. Då vågade jag rida på mer och på så vis komma över rädslan.

Jag är i grunden en feg ryttare, och jag köpte min häst just för att jag kände mig trygg på henne. Så det var ett hårt slag att bli rädd. Kände mig som världen sämsta ryttare och grät mig igenom tiden i stallet.

Tycker du skriver kloka ord i att sänka dina krav. Det kommer bli bättre, jag hejar på dig :)
 
Jag hade en period i vintras, allt i livet var ganska kasst, och det gjorde att jag efter en skentur blev rädd för att rida. Jag har aldrig varit rädd att rida min häst innan det så jag tror det har med mitt allmänna mående att göra.

Nu var jag mest rädd för att åka av, och för mig var lösningen att rida, rida, rida och ta mig igenom det. Efter att först ha haft en liten period där jag skippade det helt. För mig hjälpte det också med helskodda ridbyxor då jag kände mig säkrare i sadeln. Då vågade jag rida på mer och på så vis komma över rädslan.

Jag är i grunden en feg ryttare, och jag köpte min häst just för att jag kände mig trygg på henne. Så det var ett hårt slag att bli rädd. Kände mig som världen sämsta ryttare och grät mig igenom tiden i stallet.

Tycker du skriver kloka ord i att sänka dina krav. Det kommer bli bättre, jag hejar på dig :)

Känner igen mig där helt. Köpte min häst för att hon är den som jag alltid varit trygg på och verkligen känt att jag klickat med på alla plan. Hon är den enda som kan bocka och bralla iväg och även slänga av mig utan att jag blir rädd. Andra hästar som är hur snälla som helst vågar jag knappt skritta på.. Konstigt det där :confused:
 
Känner igen mig där helt. Köpte min häst för att hon är den som jag alltid varit trygg på och verkligen känt att jag klickat med på alla plan. Hon är den enda som kan bocka och bralla iväg och även slänga av mig utan att jag blir rädd. Andra hästar som är hur snälla som helst vågar jag knappt skritta på.. Konstigt det där :confused:

Exakt sån är jag med! Och då blir det ännu hårdare slag att bli rädd nästan :( Andra hästar förväntar jag mig liksom att vara skraj på.

Tror vi har lite samma "problem" där. Jag har nog alltid känt mig som en ganska kass ryttare, och därför typ bara ridit ut, liksom ingen idé att försöka. Men nånstans så fattar jag att det sitter mest i sin egen skalle ;) Inte lätt att komma över dock..
 
Exakt sån är jag med! Och då blir det ännu hårdare slag att bli rädd nästan :( Andra hästar förväntar jag mig liksom att vara skraj på.

Tror vi har lite samma "problem" där. Jag har nog alltid känt mig som en ganska kass ryttare, och därför typ bara ridit ut, liksom ingen idé att försöka. Men nånstans så fattar jag att det sitter mest i sin egen skalle ;) Inte lätt att komma över dock..

Så skönt att man inte verkar ensam, känns så ofta som så !
Exakt så känner jag också. Typ hela vintern red jag mest bara ut och galopperade uppför backar.. sakta men säkert tappade jag det lilla jag hade. Trimma på ridbana är svårt när man känner sig kass redan :( jag har mest lallat omkring, just därför har jag ju tvingat iväg mig på ridlektioner för att utvecklas och försöka jobba med att våga rida bland andra, men då kände jag mig bara mer kass för jag sitter och jämför och får sån prestationsångest så allt blir bara pannkaka :cry:

tyvärr så är man sin egen fiende. Men hur blir man vän med sig själv egentligen? :/
 
Du är nog i gott sällskap av många andra i samma sits, vi är nog ett gäng ;)

Ja, säg det.. Det är inte lätt. Och det ställer till det på många plan enligt erfarenhet. Jag antar att det "bara" är att kämpa på och vara medveten om att det sitter i ens eget huvud mycket.

Men jag tror att du ska rida på den där lektionen är bra :) Sen är det nog bara rid, rid och rid som gäller. Med något sänkta krav på sig själv.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
629
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
13
· Visningar
1 379
Hästmänniskan jag går just nu på två ridskolor. en har jag gått på den jag va 6 år, men känner att jag inte utvecklas då det bara kommer in nya (o...
Svar
7
· Visningar
444
Senast: Badger
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
14
· Visningar
1 600
Senast: Mia_R
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Sabotage?
  • Dressyrsnack 17
  • Hästen blir strävhårig på vintern

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp