När man inte vet om det är den rätte :(

[Tibra]

Jag mår illa, har ont i huvudet, magen och är ofta orolig o på dåligt humör.

Allt detta pga hästen jag har, en kallblodstravare som jag ev ska köpa. Men jag känner ingen kärlek från honom

Han vill aldrig gosa, nej nej. Eller verkar ens intresserad av mig, bara mat. Han är trög i det mesta, ridningen och all annan hantering vilket jag tycker är trist för jag vill ha en kvick häst.

Han är väldigt dominant, har attackerat mig flera gånger men inget större problem så.

Jag tittar på hästannonser varje dag, längtar efter en ponny, jag har ju aldrig riktigt tyckt om storhästar utan ponny, det är det jag alltid älskat. Hästar har inte riktigt den där glimten.

Men ändå känner jag en liten sorg i hjärtat då ja tänker på om jag ska lämna tillbaka honom. Jag menar han hör ju hemma här på gården, vi har kommit mycket långt i ridningen, absolut, ibland svävar vi på moln. Jag har kämpat o jobbat med denna krabat. Men ena dagen är helt ok och andra usel.

Jag har aldrig kännt någon riktig kärlek för honom Känner inte att jag får tillbaka det heller men ändå är ja rädd att inte köpa honom, rädd att jag ska ångra mig. Haft honom sen Februari.

Jag har beslutsångest!!! Vad ska jag ta mig till? Kan man få en häst att älska en? Att bli gosigare och mer vaken hos en? Han är ju helt ointresserad och det gör mig ledsen Bara han visade kärlek åt mig så skulle jag inte tveka, det är den jag saknar.

Ingen Mille på gården, det skulle kännas lite hemskt faktiskt, vi är ju så vana vid denna klumpiga dumma krabat, han är ju trots allt söt.

 

[tess91a]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Låter jobbigt det där du, men gör hjärtat säger...Risken finns kanske att du tröttnar på honom, om du inte känner att det "det" finns där mellan er nu.

Hoppas det löser sig och att gör det rätta både för dig och han

 

[Mynta2]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Överför du inte lite mänskliga känslor på hästen nu ? du vill den ska bete sig som du känner. Så funkar inte djur. Istället är det VI som måste försöka agera ur djurets perspektiv. Se det från annat håll så kanske det går bättre.

 

[Korven]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Kan du inte lämna bort honom på foder ett tag och känna om du saknar honom? Om inte så sälj till nån som vill ha honom.
Det ska vara roligt att ha häst och du verkar osäker om du har det.

 

[ako]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Det låter inte som du dka köpa hästen! Köp en som du trivs med i stället! Det tar tid och kostar pengar att ha häst och då ska man ha eb man har roligt med, tycker jag. Och försök se dem som hästar - de har inte samma känsloliv som vi. Mille får det säkert lika bra hos någon annan.

Lycka till!

 

[stjarnfrugt]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Håller med föregående talare. Köp inte hästen om det inte klickar. Även om hästar inte visar känslor på samma sätt som hundar, och man inte kan förvänta sig det av dem heller, så ska det iaf kännas bra för dig när du ska vara i stallet. Oavsett vart problemet ligger så känns det inte rätt för dig, och då är det väl rätt oviktigt vart felet kommer ifrån så länge hästen inte far illa av det..?
Nej, säg åt ägaren att du tycker det funkat bra men att du inte är säker på vilken typ av häst du vill ha eller om du är beredd att "köpa fast dig" i en häst innan du vet. Jag vet inte hur gammal du är, men är du för gammal för att tävla ponny men ändå har storleken för det så är det väl inget fel med att skaffa en ponny om du ändå inte vill tävla?
Jag resonerade på samma sätt som du då jag var yngre, det tror jag många ponnyryttare gör - dvs att hästar inte är som ponnyer. Men visst är dom det. Jag tror många ungdomar förknippar ridhäst med en rädsla för att bli vuxen. Men det är min teori...

Men som sagt, det finns så många hästar i världen och det är så pass dyrt/tidskrävande att ha en häst, så det finns absolut ingen anledning att lägga den energin och pengarna på en individ man inte trivs med när det finns så många andra man skulle trivas toppenbra med

 

[bubbel]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Han är trög i det mesta, ridningen och all annan hantering vilket jag tycker är trist för jag vill ha en kvick häst.

Han är väldigt dominant, har attackerat mig flera gånger men inget större problem så.

Eeh... dom här raderna enbart alltså. HUR tänker du när du vll köpa hästen? är det under något slags pistolhot detta eller? Jag fattar ingenting.. man går väl inte och köper sig en häst som är helt tvärtom vad man tycker om för slags hästar?

 

[escodobe]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Att han ska visa kärlek kan du inte räkna med och det tycker jag du ska slå ur hågen.

Men varför i hela friden köpa en häst som den du beskriver?! Trög, attackerar osv?

Köp en annan häst!

 

[Armani__]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Att han ska visa kärlek kan du inte räkna med och det tycker jag du ska slå ur hågen.

Men varför i hela friden köpa en häst som den du beskriver?! Trög, attackerar osv?

Köp en annan häst!

Exakt så tänkte jag också!

Min häst har jag haft i drygt 7 år nu, och det är inte många ggr han har visat mig den "kärlek" som TS beskriver att hon vill ha från en häst. Det betyder inte att han inte tycker om mig för det, vi vet var vi har varandra och respekterar varandra fullt ut. Och ja, jag vet att han tycker väldigt mycket om mig.

Men vad i hela friden TS, vill du ha en häst som för det första attakerar, och som dessutom onekligen inte passar för din ridning?

 

[Yrja]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Alla hästar är ju heller inga gosiga individer. Hur länge har du haft honom?

Är det så att man fortfarande efter en tid inte känner ngt för en häst så kanske man ska låta någon annan ta den. Det är oerhört viktigt att man känner för sin häst om man ska kunna vara den kärleksfulla och engagerade hästägare man måste vara. Jag känner massor med hästar som det inte alls är ngt fel åp och som jag gärna rider, men som jag aldrig skulle vilja ha själv för att jag inte känner för dem på det sättet.

Följ ditt hjärta och gör det som är bäst för dig. Tänk på att hästar lever länge.

 

[Niniz]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

hm.. har aldrig köpt häst förut men de medryttarhästar jag har provat så har jag alltid gått på känsla om jag har börjat rida dem eller inte. Det ska kännas rätt. O ska man köpa häst är det ju ännu viktigare. Visserligen har man ofta lite ågren känslor när man står inför ett sådant beslut.

Håller med nån som skrev här ovan. Han är häst ingen människa så han kommer inte bete sig så som du vill att han ska göra. Dessutom är det en kallblodsvalack, jag käner ju inte honom men de flesta kallblod är ju.. ja kallblod. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det jag menar.

Se det som en stor fördel att du haft honom sen februari o fått chansen att lära känna honom. Därmed kan du oxå fatta ett bra beslut om ni hör ihop eller ej. Det krävs sin hästmännsika för att inse att man inte passar ihop.

 

[Snyggve]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Dessutom är det en kallblodsvalack, jag käner ju inte honom men de flesta kallblod är ju.. ja kallblod.

Motivera gärna det där...

TS: Som jag skrev i den andra tråden. Jag har haft min häst sen juni förra året. Jag blev kär vid första ögonkastet, men inte hon Fram till i våras funderade jag på att sälja henne många gånger, men vägrade ge upp. Hon sprang rakt över mig, nafsade, stack VARJE gång jag red, skenade ett par ggr.. Det kändes verkligen helt hopplöst.

Men under hela vår tid har jag vart stenhård mot henne. Jag vill inte dra alla över en kam, men min erfarenhet av kallblodstravare är att de är jäkligt smarta. Kan de slippa undan så gör de det, kan de skrämmas så gör de det. Men när man väl fått över dom på sin sida så ställer de upp för en oavsett vad man ber om. Jag har aldrig kunnat släppa en mm på mina regler för henne - försöker hon nafsa får hon en varning, slutar hon inte då så klipper jag till henne. Detsamma gäller för alla andra regler jag har också. Hon vet så väl vad som gäller, och lyssnar hon inte på mig så får hon skylla sig själv.

Sen i somras så släppte det för oss. Hon började bli riktigt fin att rida (jag kan t.o.m racea i galopp mot andra hästar, hon stannar ändå när jag ber henne ). Men det har vart en jääääävligt lång väg dit. I hanteringen kan hon fortfarande försöka klättra i rang, men nu räcker det oftast med en blick från mig. Det blir bara bättre och bättre. Hon går alltid fram när jag ber henne, hon går lugnt och stilla när hennes nippriga halvblodskompisar är mer i luften än på marken. Det händer att hon bockar, men bara för att tala om hur kul hon har

Häromveckan ställde vi upp i vår första terrängritt och då kände jag verkligen till 100% att vi är ett team! När hon tvekade så talade jag om att "det här fixar vi!". "Okey matte" säger hon och hoppar! När jag tvekade så var det istället hon som talade om för mig att "kom igen nu matte, det här tar vi!" Då kände jag för första gången, att ja, det här är MIN häst och vi är helt rätt.

Som sagt, det är en väldigt lång väg dit. Min fördel var att jag älskade henne från första början och jag är inte så lättskrämd. Men om du inte älskar hästen, så köp den inte. Allt blir jobbigare när du inte verkligen, verkligen VILL att ni ska bli bästa vänner. Alla hästar är inte gosiga, men de visar sin kärlek på andra sätt. För att orka hela vägen måste det kännas rätt och det verkar det inte göra. Det finns många andra, väldigt trevliga, kallblodstravare, men räkna med mycket jobb för det krävs det. Annars får du helt enkelt köpa en annan, lite mer lätthanterlig ras Men jag tycker du ska följa hjärtat.

 

[FadeAway]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Jag resonerar att det skulle jag inte vilja göra ha en häst som beter sig som ett as. Jag har ridit/haft tuffa hästar men att ha en häst i flera månader som är jävlig även på marken. Inte en chans, köpa på sig problem är bortom min förståelse.

 

[Tom Dooley]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Vet du! köp en häst som du tror passar dig istället, vissa individer är mer sociala än andra, och du vill ju ha en social vän, med kanske lite mera go än den du har nu. Det finns så mkt hästar, så låt Mille gå till ngn som vill ha en häst som honom, och leta efter en riktigt bra häst som passar dig istället! Lycka till!

 

[Snyggve]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Fast jag anser inte att jag köpte problem Det var ett jävligt tufft år, men jag har fått igen allt slit genom att få en trevlig och härlig häst som litar på mig. Hon behövde bara övertygas om att jag var värd att lyssna på.

 

[Migo]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Med tanke på vad du skrivit i andra trådar så skulle jag inte rekommendera dig att köpa den hästen.

/Migo

 

[Tibra]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

kl* Svarar alla.

Mitt problem är att jag vill inte skaffa mig en ridhäst, jag vill skaffa mig en bäst kompis, som helt enkelt blir glad när jag kommer.

Jag hade ett islandssto för några år sedan, henne kan jag gråta över än idag, jag jämför ALLA hästar med henne, där tror jag mitt största problem sitter, jag kan inte släppa henne. Hon kunde stå där, så lugn och ha huvudet i famnen nästan sovandes. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv som den dagen de sålde henne.

Mille, han är ju fin på sitt sätt, ja vet hur ja ska hantera dessa attacker, jag ska till en bra PNH tränare om några veckor, Rosa Woxlin, hon är bra har jag hört, vi pratade länge om min häst och jag bestämde mig för att ge han ytterligare en chans.

Om man jämför varmblodet och Mille som jag har, varmblodet är så obekväm att rida, uscha! Men så otroligt tillgiven och go, jag älskar honom och han ska få vara kvar, men Mille den häst som faktiskt är mysig att rida "förutom svängarna- där han är så trööög" som jag har satsat på och kommit så gudomligt långt med, ska jag lämna tillbaka honom? Det känns ju lite halvgalet.

Som min pojkvän säger, är det inte bättre att köpa en häst och sedan ångra sig, än att lämna tillbaka och då ångra sig?
Föregående häst var ett arabsto- problemhäst. Hon blev så grinig och sur att jag blev så less och lämnade tillbaka henne och nu ska ja lämna tillbaka denna grabb? Har det med att gör att jag saknar min Tibra alldeles för mycket? Jag är hetl förvirrad

Annars gillar jag utmaningar, jag har ju löst och lyckats så mycket med denna häst, han är hur häftig som helst att rida (då han är på bra humör) men ibland så seeg att leda, man drar ju nästan fram honom, eller när man rider och svänger honom.

Fan fan fan jag ska inte ha häst.

Jag önskar jag var starkare att ta beslut, det är ju skitsvårt att välja glass på kiosken till och med

 

[Tibra]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Jag resonerar att det skulle jag inte vilja göra ha en häst som beter sig som ett as. Jag har ridit/haft tuffa hästar men att ha en häst i flera månader som är jävlig även på marken. Inte en chans, köpa på sig problem är bortom min förståelse.

Men vilken människa gillar "problem hästar" egentligen.. vem ska då ta hand om dom?
Jag har ju alltid resonerat att man ska kämpa och ge dom en chans, för någon gång måste väl det där låset hitta sin nyckel? Och jag som är så intresserad av NH o.s.v, bör jag då inte ge honom en chans?

Visste jag att det kommer att gå att få hans uppmärksamhet i framtiden, hitta den där tillgivna sidan, då kan jag lätt ha kvar honom, för i hjärtat känns han som.. ja min lilla valp. Dum förklaring men han är ju så klantig, nyfiken och smårolig som man faktiskt får vägleda.

Araben jag hade var lätt att lämna tillbaka, och henne hade ja ändå längre och hade därmed kommit längre med. Men Mille, han känns som en familjemedlem på något vis.

 

[Tibra]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Motivera gärna det där...



Sen i somras så släppte det för oss. Hon började bli riktigt fin att rida (jag kan t.o.m racea i galopp mot andra hästar, hon stannar .

Jo men ungefär så långt har ju jag kommit. Första gången jag skulle galoppera med Mille då kom världens trav in först och sedan den där vrål-galoppen, han bara stack iväg med mig så jag fick styra in honom i diket till skogen för han stannade inte, o idag kan jag också race galoppera med slappa tyglar och han både saktar ner och stannar på rösten

Ja menar i ridningen har vi kommit långt, jag har även lyckats få honom buga själv utan någon hjälp ett par gånger.

Det här med attackerna har inte hänt allt för mycket, absolut inte, sist var då jag löslongerade honom i korallen, han är ju så pass dominant men har låg rang i hästflocken, han är som en hackad kyckling där.

Se så jag försvarar honom Vad fasen betyder det?

 

[Curtice]

Sv: När man inte vet om det är den rätte

Dessutom är det en kallblodsvalack, jag käner ju inte honom men de flesta kallblod är ju.. ja kallblod. .

En av de gosigaste hästar jag träffat var en Kallblodstravare. Kliade man honom kliade han tillbaka... Men han kanske har fått det där med att vara kallblod om bakfoten

Min egna dam nu är halvblod/fullblod, inte så supergosig men mysig på sitt vis.