När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

[Mayalv]

Som en hel del här vet så somnade min leonberger helt oväntat in natten till fredag. Tanken har ju slagit mig att det kan hände henne ngt, precis som förmodligen de flesta gör när man håller ngn så kär. Då har jag alltid tänkt att om det händer henne ngt så skulle jag aldrig mer vilja ha en leonberger (älskar rasen men ville inte ha ngn som va henne lik då hon för mig var så speciell) jag har även tänkt att det ska ta lååååång tid innan jag skaffar ngn ny. Nu när allt detta hände så har jag inte alls reagerat som jag trodde. Jag saknar henne så det gör ont och gråter bara jag ser ett hörn hon legat i osv. Men! jag kan inte tänka mig att vara utan leonberger... Jag vill inte alls vänta.. Och framför allt så är ju min andra hund är ju knäckt han med, ingen kompis helt plötsligt. Han stirrar mest tomt framför sig och vill ingenting.

Så nu har jag redan "snubblat" över en valp som ska få flytta hit. Är inte det märklig? Jag får dåligt samvete och får för mig att Alva (som dog) skulle tagit illa upp osv (fånigt kanske men så känns det). Det känns också som att det är det enda rätta och enda chansen för oss att gå vidare att få fokus på en ny liten ängel och min andra hund få kompis igen. Den här gången blir det en liten herre istället. Men min fråga är hur ni tycker att det låter, beslutet i sig är ju fattat men menar mer om någon annan varit i liknande situation med liknande tankar? Jag hade ju så mkt planer för min alva men helt plötsligt ska nya fattas för en liten plutt.

 

[Kaate]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Känslor kan alltid överaska en och när det händer något så där plötsligt så vet man ju inte/har inte haft någon tid att förbereda sig på hur man ska reagera.
Kanske naivt av mig men jag tror att en hund som tillhör en bra "flock" vill att flocken ska må bra. Du kommer alltid minnas din Alva på ett särskilt sätt och det ska man göra och samtidigt se till att det inte inkräktar på hur man ser på den nya valpen.

Alla reagerar vi olika på sorg och alla sörjer vi olika. Att detta med att skaffa en ny valp är det rätta för dig är ju bara du som kan svara på och jag tror att det kan vara det rätta för mig med när den dagen kommer för även om man sörjer så för mig skulle det inte finnas något bättre än en ny liten valp som kräver att jag skärper mig och tar hand om den.

Beklagar verkligen sorgen då jag vet hur hårt det känns när något sådant händer plötsligt med någon av ens fyrbenta familjemedlemmar.

 

[Marna]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Så nu har jag redan "snubblat" över en valp som ska få flytta hit. Är inte det märklig? Jag får dåligt samvete och får för mig att Alva (som dog) skulle tagit illa upp osv (fånigt kanske men så känns det). Det känns också som att det är det enda rätta och enda chansen för oss att gå vidare att få fokus på en ny liten ängel och min andra hund få kompis igen. Den här gången blir det en liten herre istället. Men min fråga är hur ni tycker att det låter, beslutet i sig är ju fattat men menar mer om någon annan varit i liknande situation med liknande tankar

Jag tänker såhär, min man och jag är gifta sedan drygt 40 år - till slut dör man. Statistiskt sett borde min man dö före mig eftersom han är ganska mycket äldre - men man vet aldrig. Om jag skulle dö först så önskar jag inget hellre än att han skulle lära känna en ny (god) kvinna som han kunde känna gemenskap med och ha trevligt med. Jag vill att han ska ha det bra.

En valp är ett nytt liv som skingrar tankar och som ger livet innehåll med sin livsglädje o barnsliga nyfikenhet, sitt förtroende och sina hyss och är till stor glädje. Ta emot det. Den ena ersätter inte den andra utan det blir en ny vänskap

Människor reagerar olika på sorg, en del vill länge sörja den döda hunden, andra vill bli distraherade. Ingendera sättet är fel.

Jag tänker med tillgivenhet o glädje på mina gamla (hädangångna) hundkompisar o njuter sedan av nytt liv i huset.

 

[Mayalv]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Ja du säger det ungefär som jag menar. Alltid skönt att höra det från någon annan dock. De mesta av min reaktion är som sagt inte som jag trodde och jag får dåligt samvete av mitt sätt att hantera det på. Men jag tror inners inne inte att Alva skulle bli besviken på mig, hon ville ju faktiskt alltid att man skulle vara så glad som möjligt.

 

[Mayalv]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Tack för ditt svar.. Och det är precis så jag menar! Min tanke är ju inte att ersätta Alva, det skulle inte blir rättvist mot den nya valpen heller. Alla som träffat henne är nu oroliga att vi ska bli "besvikna" eftersom Alva var väldigt annorlunda. Men vi är ju medvetna om att de är en Ny familjemedlem inte en ersättare.

 

[Ela]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Jag fick ta bort min gamla hund i juni i år och det var fruktansvärt. Hon hann dock att bli 14 år och hade på något sätt levt klart så jag var väl förberedd på att den dagen skulle komma.
Då familjen (mest sambons) har två hundar hemma så hade vi bestämt att det räckte och att vi inte skulle skaffa en ny.

Men redan efter någon vecka kände jag att jag ville ha en ny hund. Många olika reaktioner fick jag och de flesta tyckte att vi gjorde fel för att man inte skulle ersätta en hund med en annan...

Jag var väl medveten om att det inte var en ny "zabina" jag letade efter uten en ny kompis en ny hund att träna, kela och gosa med jag ville verkligen ha en ny hund- inte för att ersätte henne.

Folks reaktioner gjorde att jag fick dåligt samvete men idag ångrar jag inte att jag skaffade en ny hund.

Sorgen efter min gamla hund kommer alltid att finnas kvar men för varje dag som går blir det lättare att minnas det positiva.

Lycka till !

 

[Mayalv]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Lite uppdatering. Blir så himla ledsen när vissa tycks veta bättre hur man ska fungera i en sån här situation. Jag säger ju själv att jag inte trodde att jag skulle reagera såhär men nu gör jag det. Jag försöker inte fylla ngn plats eller är känslokall osv. Valpen är en ny individ. Min älskade Alva får jag aldrig tillbaka, hon var mitt absoluta allt och inget kommer kunna ändra på det. Dagen då jag fann henne död kommer alltid finnas i huvudet som den värsta jag hitills varit med om. Jag kommer sköta valpen lika bra och jag vet att jag inte kommer sakna alva mindre. Nu är det ingen här på buke som sagt ngt men folk runt mig har reagerat som om jag är knäpp och säger saker som "men alva som va så speciell!!" eller " men du förstår väl att du måste sörja först för att bli en bra matte igen" eller "du är i chock och vill ersätta" . Är inte det konstigt att andra vet hur jag mår eller hanterar det bättre än jag själv?

 

[Ela]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Skit i alla andra och gör som du själv känner.

Lycka till

Kram

 

[Smulis]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Jag har varit med om något liknande. När vår lilla hund dog hastigt p.g.a. sjukdom så gav mina föräldrar mig tillåtelse att skaffa min stora hund som jag hade velat många år så jag tittade lite smått på olika kennlar och fastnade för en kennel som dessutom skulle få valpar i december (den lilla dog i oktober) så jag kontaktade uppfödaren och jag ställde mig i kö för en valp. Sorgen efter den lilla var ju självklart stor men nu fick man något annat att tänka på och se fram emot. Sedan i slutet på november dog min älskade katt så då blev det ju ännu jobbigare då han var väldigt speciell och en riktig mattegris, den lilla var mest min mammas hund. I december föddes valparna och man fick något annat att tänka på, saker skulle inhandlas och man längtade tills valpen skulle komma hem. Självklart saknade jag hunden och katten men glädjen över en ny liten vän var större och numera minns jag dom med glädje i stället för sorg. En ny familjemedlem hjälpte mig och den dagen Atlas går bort kommer jag nog känna likadant.

 

[TinyWiny]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Jag förstår dig, känner likadant med hästen, jag förlorade min bästa vän efter 1,5 års sjukdom och även om jag vet att jag gjort allt och lite till så tänker jag ändå tänk om...

Men det var viktigt för mig att skaffa ny häst fort, dels för att min dotters häst blev ensam och deprimerad, han slutade äta och föll ur snabbt och även om jag fick låna en häst av arabia här på buke så ville jag verkligen ha en ny vän.

Och fast jag hittat verkligen hästen för mig så saknar jag min älskade häst varje dag så det gör ont, jag gråter helt hejdlöst och har ibland dåligt samvete för att jag köpte en ny...

För mig var det dock väldigt viktigt att inte köpa samma ras som jag hade innan, det finns så oerhört många saker som ändå påminner mig om min älskade häst så jag köpte en annan ras än den jag hade innan.

Dels för min skull och dels för att inte jämföra dem.

Så du är inte ensam, motstridiga känslor är nog endel av sorgen.

 

[Fibusen]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

Min valp (11 månader) vart väldigt dålig helt plötsligt,och efter en natt på djursjukhus så orkade han inte mer,utan han fick somna in.

Jag grät som en idiot,tårarna spruta hela tiden,det var så himla tomt hemma! Tänkte att jag aldrig mer skulle skaffa hund,men sen efter ett tag så kom känslan att jag kan inte leva utan hund,jag hittade på en liten grabb,missförstådd,slagen och rädd,på ett hundhem som räddat honnom,jag fastnade för han direkt,så han fick komma hem till mig dagen före julafton 2004.

Först kändes det som ett svek,men sen tänkte jag att OM andra vovven ser att jag skaffat ny hund,så borde han också kunna se hur mycket jag älskade/älskar och saknar honnom...

Min nuvarande hund hjälpte mig mycket i sorgearbetet.

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: När känslorna inte alls fungerar som man trodde!

allas sorg r individuell men har några genmgende mönster.
i mitt fall så har jag vid flera tillfällen ringt ny på ny valp dagen efter att hunden är borta,även vissa gånger hämtat ny valp dagen eller veckan efter.Då har det varit ren tur att det funnits någon så att säga,annars har jjag fått vänta.

Jag har inga planer på att gå o försaka mig själv o en smula lycka i mitt liv för tat jag skal sörja klart först!

sorgen finsn ju men man känner tydligare livets skeenden i och med att man öppnar upp för att livet går vidare.
håller man sig distraherad s blir sorg också lättare att bära stundtals.


Jag är inet heller känslokall men däremot rätt rationell och problemlösningsinriktad i mitt beteende.

Jag har "the hard way"insett att sorg lidand eoch död är en del av livet och inget vi kan försvara oss emot,men väl förbereda oss inför.
dessutom har jag behov av min tjänstehund o dess uppföljare.


njut du av din nya valp-tids nog s får du igen din beskärda del av elände.Det gäller att liksom lagra positiva känslor o hndelser för att få styrka att orka igenom då.