Emma-pemma
Trådstartare
Utan att verka hysterisk, menar jag. :smirk:
Jag ska ta bort min ena häst nu i slutet av sommaren, 27 år gammal, och behöver då något sällskap till den andra. Min första tanke var att skaffa en inackordering, men eftersom jag fått noll svar på att annonsera i två månader har jag insett att det inte var så lätt som jag trodde. Jag har då börjat tänka på att köpa en liten ponny, gärna äldre, som kan gå som sällskapshäst. Jag inser ju att om det kommer en ponny till gården kommer sönerna att vilja borsta och rida den, men de är ju alldeles för små för att göra annat än bli ledda av mig. (Den äldsta är 4.)
Nu är det så att jag tidigare har odlat en åsikt att små barn inte ska tvingas på hästar de inte vill ha bara för att mamma är intresserad. Jag vill inte bli en hysterisk ponnyförälder som försöker förverkliga mig själv genom mina barn genom att ge dem möjligheter jag själv inte hade som barn, bara för att JAG vill det. Hur undviker jag att trilla i den roll som jag avskyr att se andra föräldrar i?
Hur har ni andra som har barn och egen gård gjort? Hur undviker ni att bli sådana? Det känns onödigt att köpa en till stor häst som sällskap "bara" för att jag är rädd att skämma bort mina barn.
Jag ska ta bort min ena häst nu i slutet av sommaren, 27 år gammal, och behöver då något sällskap till den andra. Min första tanke var att skaffa en inackordering, men eftersom jag fått noll svar på att annonsera i två månader har jag insett att det inte var så lätt som jag trodde. Jag har då börjat tänka på att köpa en liten ponny, gärna äldre, som kan gå som sällskapshäst. Jag inser ju att om det kommer en ponny till gården kommer sönerna att vilja borsta och rida den, men de är ju alldeles för små för att göra annat än bli ledda av mig. (Den äldsta är 4.)
Nu är det så att jag tidigare har odlat en åsikt att små barn inte ska tvingas på hästar de inte vill ha bara för att mamma är intresserad. Jag vill inte bli en hysterisk ponnyförälder som försöker förverkliga mig själv genom mina barn genom att ge dem möjligheter jag själv inte hade som barn, bara för att JAG vill det. Hur undviker jag att trilla i den roll som jag avskyr att se andra föräldrar i?
Hur har ni andra som har barn och egen gård gjort? Hur undviker ni att bli sådana? Det känns onödigt att köpa en till stor häst som sällskap "bara" för att jag är rädd att skämma bort mina barn.