Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det där känner jag inte skulle ge mig något.Såklart svårt när man ser på det som att välja det ena eller det andra men om inget av det blir gjort så väljer du ju krasst sett bort båda och ger dig själv utöver det en känsla av misslyckande för att du inte orkar dina uppsatta mål.
Kanske varannan dag och med en vilodag var tredje dag tex?
När jag under en period av olika anledningar mådde som allra sämst var mitt dagliga mål att vara utomhus 5 minuter. Såklart helst gåendes men nöjde mig med att sätta mig ute i 5 minuter om allt annat kändes övermäktigt. Valde en låt jag tyckte om och försökte tänka att jag bara skulle gå/sitta ute tills den var slut. Lyckades lura ut mig själv på det viset och även om 5 minuter låter fjuttigt så gav det en känsla av att jag klarade något jag bestämt mig för att göra.
Kanske iallafall testa med lite lågt ställda krav som känns löjligt enkla att besegra för att bygga en känsla av ”yes, jag lyckades”.
Jag brukar ju säga det att lata människor drabbas inte av utmattning. Och nonchalant och slarvig är verkligen det sista jag är. Snarare är det motsatsen som beskriver mig. Noggrann. Sinne för detaljer. Ambitiös. Vill prestera, vad det än gäller.Men det är ju en funktionsnedsättning som gör att TS inte kan få jobbet gjort, det handlar inte om att hen är slö, nonchalant eller slarvig då hade hen ju inte ens skrivit ett inlägg och bett om hjälp.
Den uppgiften jag hade gick inte att bryta ner. Det gällde att kontrollera e-postadresser, en i taget.Det där är ju något du behöver jobba med, tankar kring oduglighet när du behöver ta hjälp. Alla behöver hjälp ibland och det är inget fel i det. Nu har du autism och du vet att du behöver stöd i start och slutförande. Kan du bryta ned uppgiften och se vilka moment som gör att det tar stopp?
Det är bättre att förekomma arbetsgivaren än att bli uppsagt pga av att man inte vågar prata om sin funktionsnedsättning.
Om du känner att det är piska som är din grej så kan ni ju tex gemensamt bestämma ett antal av uppgiften som du ska gjort till ett speciellt klockslag och sedan vet du att hen kommer ringa för att höra om du gjort det här antalet (se till att det är ett rimligt antal som möjligen kan ökas på med tiden). Eller om du är motiverad av att tävla så kanske du kan tävla med dig själv eller en annan medarbetare om att göra flest per dag eller annat tidsenhet. Se om du kan göra fler än dagen innan osv.
Men framförallt det här med acceptansen av sig själv, du är fortfarande värdefull och bra även om du tar hjälp, det är viktigt att ta hjälp ingen klarar sig utan hjälp av andra.
Fast jag vet inte hur man kommer igång när man sitter fast.Jag kan heller inte ladda. Då får jag absolut inget gjort. Jag måste göra. Behöver du inte hålla deadlines? Det gör att jag gör något.
Om inte det funkar så kanske ta tipset att tänk att du nu tjänat pengar så du fortfarande kan bo där du gör etc.
Timer funkar bara för roliga uppgifter.
Det är inte alls en bra belöning.
Och jag funkar inte belöningsbaserat. Har aldrig gjort.
Härligt! Bra jobbat!Igår klarade jag av att utföra uppgiften som inte gick i förrgår. Jag hade haft en bra natt och tillät mig att sova tills jag vaknade. Så jag var hyfsat pigg och betade av den uppgiften samt en till direkt på morgonen. Jag blev klar på en timme. Sen hade jag inte mer jobb på mitt bord som skulle göras.
Jag har aldrig lyckats med rutiner. Vet inte hur man gör. Och jag har aldrig under alla mina år lyckats ha rutin ens på tandborstning. Det har varit en ständig kamp.Jag(och många andra jag träffat med NPF) funkar egentligen vare sig belöningsbaserat eller med att konstant pusha sig själv. Det som funkar är att göra saker till en vana. Faller man ur vanan blir även saker som att borsta tänderna svårt.
Då gäller det att komma tillbaka till rutinen igen, oavsett om det gäller att borsta tänderna, kliva upp på morgonen, utföra en viss uppgift eller något annat. Innan man är där är det tungt som tusan, men plötsligt märker man att det flyter på.
Sedan kan förstås finnas andra saker som gör att man har begränsad förmåga att göra saker, men just när det gäller att ta itu med något är detta min upplevelse.
Jag har aldrig lyckats med rutiner. Vet inte hur man gör. Och jag har aldrig under alla mina år lyckats ha rutin ens på tandborstning. Det har varit en ständig kamp.
Jag har ingen rutin på något alls. Har aldrig haft, tror jag. Och jag tror inte jag någonsin kommer lyckas med rutiner. Hela mitt liv levs utefter impulser. Utom sånt jag måste göra, typ passa tider för möten och sånt.Det gäller att få det till en del av en helhetsrutin, så att det snarare skulle kännas märkligt att INTE göra det. Jag har en väldigt strikt rutin innan jag lägger mig (borsta tänderna - astmaspray - toa - mata katten - klä av mig - sängen). Dessa saker börjar jag med mer eller mindre automatiskt efter varandra. Saker som ligger utanför rutinen, d v s sånt som jag gör tidigare och som inte finns i denna strikta ordning, är både jobbigare att ta mig för och lättare att glömma.
Jag tänker att just det kanske beror på att din fobi gör tandborstningen väldigt svår? När något ständigt är jättejobbigt är det förståeligt extra svårt att få in det som rutinJag har aldrig lyckats med rutiner. Vet inte hur man gör. Och jag har aldrig under alla mina år lyckats ha rutin ens på tandborstning. Det har varit en ständig kamp.
Ja, fobin gör det svårare, men jag har inte alltid haft detta problem med tandborstningen. Förut har det "bara" varit att jag inte kommit till skott med att borsta.Jag tänker att just det kanske beror på att din fobi gör tandborstningen väldigt svår? När något ständigt är jättejobbigt är det förståeligt extra svårt att få in det som rutin
Om du tänker efter har du rutiner men dom går nog obemärkt förbi dig.Jag har ingen rutin på något alls. Har aldrig haft, tror jag. Och jag tror inte jag någonsin kommer lyckas med rutiner. Hela mitt liv levs utefter impulser. Utom sånt jag måste göra, typ passa tider för möten och sånt.
Det är det där med att du Måste jag menar när jag nämner att du kanske behöver stöd från chefen - någon som checkar in. Jag är också helt hopplös på att få saker gjorda när jag kan komma undan med att inte göra det, medan jag uppenbarligen KAN göra saker eftersom de saker jag måste göra för att djuren ska må bra blir gjorda, till exempel, och jag alltid är i tid till jobbet.Jag har ingen rutin på något alls. Har aldrig haft, tror jag. Och jag tror inte jag någonsin kommer lyckas med rutiner. Hela mitt liv levs utefter impulser. Utom sånt jag måste göra, typ passa tider för möten och sånt.