Sv: När inte pengarna räcker till...
Usch det där är så jobbigt.. Jag har varit i samma sits innan..jag fick min första hund när jag var 12..och den skulle vara en present av pappa för han och mamma skulle skilja sig, så han ville inte att jag skulle vara ledsen och ha något annat att tänka på så han köpte mig hunden...vilket mamma absolut inte ville ha..men jag skulle ju trots allt bo hos mamma... Så jag hade ALLT ansvar på mig själv redan som 13åring att lösa med hundvakt när jag var i skolan, och att göra allt från att mata och rasta till att skaffa fram pengar till veterinärkostnader... Nu i efterhand inser jag hur oansvarigt det var av båda mina föräldrar att "gå med på det", trots att det självklart var jag som tjatat om en hund hela livet..
Hunden var iaf en kinesisk nakenhund PP och hade även den väldigt dåliga tänder och ca 2-3 ggr/år var jag tvungen att rensa tandsten, och även ofta trimma ner henne då hon väldigt snabbt fick tovig päls...så det kostade mig en hel del och jag fick alltid lägga ut från mitt barnbidrag på henne.
Detta blev ju lite OT nu...men det jag bara ville säga är att jag tycker föräldrar borde inse att de måste ta mer ansvar, och egentligen vare sig de vill eller inte så ÄR DET DERAS ANSVAR att se till att djuret mår bra...
Mina föräldrar har iaf fått höra av mig såhär i vuxen ålder hur dåligt det var av dom att låta ansvaret ligga hos ett barn. Det sa jag bara för att mamma skaffade fler ungar senare och tänkte nu skaffa katt till lillebrorsan (5år) bara för han ville ha det, trots att hon inte vill ha djur hemma.... Jag fick henne på andra tankar iaf, vilket jag är glad för.
Hur som helst, hoppas allt ordnar sig för dig och vovven..och att dina föräldrar till sist inser att ansvaret ligger hos dem.