När illamåendet tar över och blir en mardröm..

[TryAgain]

Någon mer som har blivit inlagd med dropp pga att kräkandet helt enkelt inte ger med sig?

 

[Snyggve]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

En gammal klasskompis är inne på sin andra graviditet med 9 mån kräkningar. Tydligen så finns det nåt som heter hyperemesis gravidarum, googla på det. Jag tror inte hon har fått nån medicin eller så, däremot så är hon på sjukhuset med jämna mellanrum och får dropp och näringslösning och är givetvis helt sjukskriven.

Hoppas det släpper för dig, måste vara en riktig mardröm

 

[Snyggve]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Fler hade nog kunnat hjälpa dig om du inte ändrat hela förra inlägget

 

[TryAgain]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Fler hade nog kunnat hjälpa dig om du inte ändrat hela förra inlägget

Jag skulle in och lägga till och så försvann det, och nu orkar jag inte skriva om..

 

[nordsvensken]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

hyperemesis gravidarum...

Jag har haft det när jag var gravid med bägge barnen. In och ut på sjukhus, medeciner med jobbiga biverkningar osv... Med första barnet var det lika illa hela graviditeten, jag fortsatte spy tills 6 timmar efter hon fötts (i v 42+1). Med andra barnet var det faktiskt lite bättre sista 3 månaderna, då spydde jag bara 1-2ggr/dag...

Det är en mardröm, som att vara magsjuk i 9 månader... Men man får iaf en riktigt bra belöning för mödan!

 

[TryAgain]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Någon mer som har blivit inlagd med dropp pga att kräkandet helt enkelt inte ger med sig?

Det blev något konstigt med mitt första inlägg.
Jag ska försöka skriva ner allt igen.

Jag är gravid med vårt andra barn
I nionde veckan.
Men, det känns mindre roligt denna gången.

Jag hann knappt plussa innan illamåendet satte igång. Jag mådde också dåligt med vår dotter, men där fick jag iallafall paus på kvällarna så jag kunde äta.
Nu är det annorlunda.
I måndags började jag kräkas mer och oftare. Jag ringde och pratade med sjuksköterska som sa att illamående fick jag räkna med och att det förhoppningsvis går över om 4 veckor.
Så jag kände mig mest dum som hade ringt, och försökte få vardagen att gå så normalt som möjligt, med vår dotter på 1 år och 9 månader vid sidan om.
Men jag blev allt svagare, och mot slutet av veckan var jag skakig och orkeslös. Fredags låg jag och grät av smärtor i magen och sjukhuset skickade en bil att hämta mig.

Blev inlagd med dropp och medicinering, bland annat mot magkatarr som kräkningarna har skakat liv i igen.
Blev utskriven på söndagen och var jätteglad att få komma hem till min familj igen

Tar en tablett varje morgon och det har gått bra. Men idag sov jag kanske för länge, eller rörde för mycket på mig, för jag har kräkts igen. Och jag känner i halsgropen att mer är på gång, men jag gör mitt yttersta för att hålla emot. Jag vill inte kräkas mer, jag orkar inte.

Jag känner skuld över att detta barn redan tar all min kraft och att jag är orkeslös med vår dotter. Precis det som jag fruktade innan jag blev gravid, men jag trodde såklart att det där med tid och ork först skulle börja strula när barnet väl var fött. Inte nu.

Jag känner ingen glädje över min graviditet. Mest skuldkänslor, både mot den lille i magen och vår dotter. För visst är den i magen önskad, det är bara så väldigt svårt att se något positivt när jag hela tiden mår skit.
Jag är livrädd att medicinen jag tar ska skada mitt barn, även om de säger att det är ofarligt.
Jag är också rädd att det är något fel på barnet, eftersom att jag mår så himla dåligt.

Och nu känner jag mig så jäkla uppgiven över att jag börjat kräkas igen idag. Jag som hade sådanna förhoppningar på denna 'magiska' morgontablett..

Jag orkar inte må såhär hela graviditeten, och inte kan jag väl åka in och ut och få dropp hela tiden...

Usch, förlåt, nu blev det himla gnälligt. Inte meningen att ni ska sitta och tycka synd om mig.
Jag måste bara få det ur mig.

Skuld, skam, ångest, panik och rädsla.
Så känner jag just nu..

 

[TryAgain]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

hyperemesis gravidarum...

Jag har haft det när jag var gravid med bägge barnen. In och ut på sjukhus, medeciner med jobbiga biverkningar osv... Med första barnet var det lika illa hela graviditeten, jag fortsatte spy tills 6 timmar efter hon fötts (i v 42+1). Med andra barnet var det faktiskt lite bättre sista 3 månaderna, då spydde jag bara 1-2ggr/dag...

Det är en mardröm, som att vara magsjuk i 9 månader... Men man får iaf en riktigt bra belöning för mödan!

Så starkt av dig att ta dig igenom det!
Jag undrar om jag har den styrkan överhuvud taget..

Jag hoppas att det bara är för att jag är så trött och utmattad att jag har så svårt att se något positivt för tillfället..

 

[Swat]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Jag åkte ut och in på sjukhuset under ett antal veckor pga ihållande kräkningar.

Hemma bäddade jag på golvet inne på toaletten, då det inte var lönt att försöka sova i sängen

Testade lergigan, akupunktur, illamående-armband mm mm. Inget hjälpte särskilt mycket!

Jag gick ner i vikt och såg ut och mådde som ett lik!
Men så plötsligt, på två dagar så släppte ALLT! Jag kunde börja äta, kräkningarna upphörde och illamåendet släppte till 90%

/Swat

 

[TryAgain]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Jag åkte ut och in på sjukhuset under ett antal veckor pga ihållande kräkningar.

Hemma bäddade jag på golvet inne på toaletten, då det inte var lönt att försöka sova i sängen

Testade lergigan, akupunktur, illamående-armband mm mm. Inget hjälpte särskilt mycket!

Jag gick ner i vikt och såg ut och mådde som ett lik!
Men så plötsligt, på två dagar så släppte ALLT! Jag kunde börja äta, kräkningarna upphörde och illamåendet släppte till 90%

/Swat

Lergigan har jag också.
Och jag ser verkligen ut som döden själv!
Stackars sambo och dotter som måste se detta varje dag
Vilken vecka var du i när det släppte?

 

[Swat]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Vecka 18... Men först mådde jag bra till och med vecka 6!

När illamåendet väl släppt mådde jag dock fint. Tränade hund aktivt tills veckan innan förlossning och gick en lång promenad på morgonen efter att vattnet gått

/Swat

 

[KisseNova]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Tydligen så finns det nåt som heter hyperemesis gravidarum, googla på det.en riktig mardröm

Jag googlade, och jag blev sån här

Äntligen har jag fått reda på varför jag blir så fruktansvärt dålig när jag är gravid. Har testat det mesta skulle jag tro, från akupunktur till mediciner. Lergigan fick jag så svåra muskelryckningar av att det inte gick att stå på benen samt att dom krampade jämt. När jag väntade sonen så kräktes jag dygnet runt i dom 5 första månaderna och sedan bara nångång per dag fram till han var några timmar gammal. Hans pappa fick serva med mat och hink, växelvis under gravidteten. Tack vare honom kunde jag genomföra gravidteten utan att bli inlagd.

 

[Snyggve]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Konstigt att du inte fått diagnosen tidigare?

 

[nordsvensken]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Konstigt att du inte fått diagnosen tidigare?

Tycker jag också? Jättekonstigt...

 

[nordsvensken]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Så starkt av dig att ta dig igenom det!
Jag undrar om jag har den styrkan överhuvud taget..

Jag hoppas att det bara är för att jag är så trött och utmattad att jag har så svårt att se något positivt för tillfället..

Det har du, du fixar det här!

Det är så otroligt jobbigt när man är där, varje timme känns som en evighet och man tror att det aldrig ska ta slut... mellan augusti och nyår låg jag bara i ett mörkt tyst rum och glodde in i väggen, maken fick dra hela lasset hemma med stora dottern, hushållet, lantbruket och mina djur, utöver sitt heltidsjobb. Så det var inte bara mig det var tufft för, även maken och dottern mådde jäkligt dåligt... (därför blir det inga fler barn här nu... Kan inte utsätta hela familjen för det här en gång till)

Men det går över, du kommer inte må så här hela livet. Så småningom kommer bebisen; den fina, mjuka, underbara bebisen med sitt fjuniga huvud, sina små händer och naglar... sin underbara doft... Då är det värt det, även om det just nu känns helt omöjligt att orka i ytterligare många månader.

 

[KisseNova]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Ja, det kan jag hålla med om men med sonen fick jag inte ens någon sjukskrivning för läkaren och mvc tyckte att det var bara att rycka upp sig i kragen och utstå. Dom ansåg inte att det fanns någon anledning till en sjukskrivning trots mina kräkningar och uteblivna läkarbesök pga att jag var mesta dels sängliggande. Fick tjata till mig ett läkarbesök för att få akupunkturen godkänd, min mvc-sköterska tyckte inte att det fanns något behov av att träffa läkaren. Och som förstföderska och opåläst så tror man på sin mvc-sköterska.

Mitt största misstag! För paniken och ångest som kommer varje gång jag mår illa är inget roligt att leva med. Vid varje illamående så kallsvettas jag av ångest just pga den dåliga mottagningen jag fick. Samt allt som cirkulerade runt sonen under graviditen med många extrainsatta läkarkontroller.

 

[Vilya]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

hyperemesis gravidarum...

Det hade jag definitivt min andra graviditet men fick aldrig något namn på det.
Började kräkas två dagar innan BIM och sen fortsatte det i princip hela graviditeten. Kräktes dygnet runt fram till v. 24, bara på morgnarna fram till v. 34 sen blev det bättre men jag mådde fortfarande illa och kunder kräkas ända fram till sonen föddes efter 42 fullgångna veckor fram till v. 34 gick jag ned fjorton kilo så det var tur att det fanns att ta av sen gick jag upp två kilo men sonen vägde 4045 g så honom hade det inte gått någon nöd på. Jag blev dock aldrig inlagd men fick mäta min urin varje dag så att jag inte var uttorkad blev sjukskriven nån gång runt v. 20 tror jag...

Tyckte inte att något fungerade, provade att äta något direkt på morgonen, åksjukeband, akupunktur osv. men det hjälpte inte så det var bara att bita ihop och se fram emot dagen när det skulle vända. Lergigan var ju bra de gånger jag inte kräktes upp dem direkt och det var väl kanske totalt två gånger

Min första graviditet kräktes jag en gång efter frukost varje dag fram till vecka tolv och sen ar det bra med det och tro det eller ej men jag gav mig på en graviditet till och det gick också bra trots att det var tvillingar, mådde illa och kräktes ett par gånger i veckan och den dagen jag gick in i vecka tretton bara slutade illamåendet, helt klart en utav de bästa dagarna i mitt liv. Hade fasat i nästan fyra år innan jag vågade mig på att bli gravid igen.

 

[TinyWiny]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Delvis knapplån

Jag fick inte heller någon diagnos när jag väntade dottern. När jag hade gått ner tio kg så tyckte barnmorskan ändå inte att det var något att oroa sig för
Jag blev sjukskriven i vecka 20 p.g.a hotande förtidsbörd, men kräkningarna brydde de sig inte om utan menade att det var normalt att må illa under graviditeten. Jag låg i sängen hela tiden och sonen (det är 22 månader emellan barnen) var snäll och lekte vid min sida.

Kräkningarna gick över när jag var i vecka 28-29 någon gång så jag hann gå upp två kg tills hon föddes i vecka 33+4. Jag såg ut som ett skelett med jättebröst när jag kom hem från bb.
Visserligen är det 19 år sedan men jag tycker att någon hjälp borde jag ju fått. Det enda råd jag fick var att äta åksjuketabletter och de hjälpte ju inte så mycket.

Men jag håller med nordsvensken om att det är helt klart värt det. Både att ligga still från vecka 20 och att kräkas som en idiot Att få något så underbart som ett barn är värt allt

 

[TryAgain]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Tack till alla er som har berättat era historier och som stöttar.

Jag har fått diagnosen Hyperemesis och jag har varit inlagd längre tid två gånger. Nu får jag gå hem emellan behandlingarna. Det brukar gå bra i två dagar, sen är jag så svag och uttorkad att jag måste in och få dropp igen.
Var fjärde dag ska jag också komma in på sjukhuset för att få B-vitaminer injecerat, får dropp samtidigt då. Men det är skönt att jag kan gå hem emellan.

Men detta håller på att ta kål på allt omkring mig.
Jag har verkligen ingen ork. Till någonting. Att ta en dusch, ja, då ligger jag knall fall i flera timmar efter. Hästarna är det inte ens lönt att tänka på. Dom får sambon ta hand om helt. Jag klarar inte att gå från dörren till stallet, vilket är ungefär 30 meter.. Har sådana skuldkänslor mot vår dotter, jag har ingen ork alls att umgås med henne. Jag ligger på soffan och kramar henne när hon vill det, och tittar på när hon leker. Hon får gå på dagis hela dagarna eftersom jag inte klarar av att ta hand om henne en hel dag själv medans sambon jobbar. Och när han kommer hem efter att ha jobbat en hel dag, ja då får han ställa sig och laga mat till dem med. Och sen ta hand om hästarna.
Jag känner mig så himla dum och värdelös.

När kräkningarna är som värst och jag mår som sämst, känns det som att jag skulle kunna sluta leva, för jag har inte ens orken till att vara så dålig som jag blir då.

Och vårt förhållande star rejält med stryk.
Han förstår, min sambo, samtidigt som jag ibland tror att han inte förstår.
Han blir frustrerad och arg och irriterad. Han säger att jag inte är närvarande. Jag börjar bara gråta och kan inte säga så mycket. Jag orkar knappt prata emellanåt..

Han kommer alltid och ber om ursäkt och kramar om mig efter att ha gormat. Men det gör ändå ont.

Ibland undrar jag om jag ens klarar av att fullfölja denna graviditet.
Jag ser inget ljus i änden av tunneln.
Jag förstår inte ens hur jag ska orka föda?? Just nu kan jag inte stå upp i mer än fem minuter, och fem minuter är att dra på det.

Jag skäms för vad omgivningen tycker. 'Ja jag mådde också illa när jag var gravid' Hur många har inte sagt det till mig? Och dom kunde minsann både ha hästar och höns, hundtävlingar och laga mat, baka bullar och vara världens bästa mammor och älskarinnor.
Jag kan knappt borsta tänderna.

Jag hoppas kunna få en bra dag idag. Utan att kräkas. Kanske gå ut och sätta mig på en stol och titta på hästarna i solen i ett par minuter.

Idag är jag stolt över att jag kan ligga och titta på datorn, och till och med skriva (förlåt gnälla här på Buke!)

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill med denna tråd.
Jag bara gnäller och är ynklig och patetisk. Men här kan jag få ut allt och få vara anonym.

Jag får panik ibland. Riktig panik, sån panik som känns i hela kroppen, först blir jag kokhet och sedan iskall.
Tänk om jag måste avsluta graviditeten för att jag inte orkar mer.
Vilken jävla människa tänker så hemskt och egoistiskt?

Och när ska jag få känna glädje över graviditeten, den lilla människan som faktiskt ligger i min magen och som mina hormoner gör allt för att skydda, som samtidigt gör mig så himla sjuk..?

Läkaren på sjukhuset har svårt att se att detta vänder än på flera veckor och har sjukskrivit mig i 6 veckor till en början...
Varje dag önskar, ber och hoppas jag att han har fel.

Som sagt, jag hoppas att jag får en bra dag idag

Tack till er som orkat läsa igenom detta långa, gnälliga inlägg.

 

[cirkus]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Men kära nån ! Du har det verkligen inte lätt. Jag kan inte göra mer än ge dig min sympati och mina hållna tummar att det går över så fort som möjligt.

 

[TinyWiny]

Sv: När illamåendet tar över och blir en mardröm..

Fy tusan vad jobbigt du har det
Du får försöka drömma dej bort när du ligger där på soffan och försöka se att det ändå har ett slut. Du kommer ju inte må så här resten av ditt liv iallafall.

Skickar massor av pepp och tröstkramar och var inte rädd för att skriva av dej. Det brukar kännas bättre efteråt.

Jag tror att det är väldigt svårt att förstå för någon som inte har varit i en situation. Visst kan man vara mer eller mindre inkännande men förstå tror jag inte att man kan förren man själv har varit där.
Det är som du skriver att andra säger att de också mådde illa under graviditeten, jag mådde illa med sonen med men inte så som med dottern. Inte på långa vägar. Då var det mer ett molande illamående som gick över om jag åt en skorpa på morgonen innan jag gick upp, det fungerade ju inte alls när jag väntade dottern.

Men jag lovar, du överlever det här och du går igenom det för ett bra ändamål ändå. Du får ju något underbart som lön för mödan.

Jag håller tummarna för att läkaren har fel och att du vaknar i morgon och ditt dåliga mående är över.