När hoppet försvinner

Jag frågade andra autister vad man kan göra för att få igång sig själv och göra saker. Tänkte att där fanns ett kunnande. Men besvikelsen blev stor och hopplösheten växte. Tydligen ska man bara acceptera att man inte får något gjort. Och man FÅR INTE ens göra något för att man då blir utmattad. Att ha ett liv är för mycket begärt och man ska bara ligga och stirra i taket som en jävla mupp.

Ska livet vara så, så vill jag inte vara med.

 

[Wille]

Att inte orkar med ett vardagsliv utöver jobb trots anpassning kan absolut vara grund för deltidssjukskrivning.

Nej, det är du inte. Det är din egna slutsats. Hoppas att du får hjälp på habiliteringen.

Men jag orkar ju inget ens när jag är ledig. Vet inte hur fan man lagar den där startmotorn.

Livet är inte meningsfullt när man inte gör något.

 

[Fruentimber]

Men jag orkar ju inget ens när jag är ledig. Vet inte hur fan man lagar den där startmotorn.

Livet är inte meningsfullt när man inte gör något.

För att du inte får tillräckligt med återhämtning, ja. Då går ju all ledig tid åt till det istället.

Låt habiliteringen hjälpa dig så får ni väl se vad ni kommer fram till. Och nej, nu orkar jag inte höra att du inte "tror att de kan hjälpa dig". Antingen får du ju acceptera läget eller ta den hjälp som erbjuds. Det är de alternativ som finns.

 

[Mkb]

Och jo, jag är kass och oduglig om jag inte gör annat än att stirra upp i taket.

Jag tycker det verkar som att du har två separata problem här. Det ena är att du har svårt att få saker gjort och det kan jag verkligen relatera till. Även om jag inte har utretts och fått diagnos, fast det misstänks både autism och adhd, så är det något jag upplever som otroligt frustrerande och problematiskt i livet, det får mycket tråkiga konsekvenser. Verkligen något som kan ta död på ens självförtroende och motivation till i princip allt. Det är väldigt rimligt av dig att vilja ändra på det och jag hoppas du kan få hjälp där från vården och så vidare. Så att du kommer vidare från det.

Det andra problemet är den dömande attityden gentemot att "inte göra något". Ärligt talat tror jag du måste åtgärda det med för att inte bli utbränd i längden, även om du också förstås måste hitta verktyg att komma igång för att ta itu med det första problemet. Återhämtning är i grunden smart och nödvändigt, att kunna vila och bygga upp sig emellanåt är viktigt ur hälsosynpunkt. Du kan antagligen inte lösa de här två problemen på samma sätt, att få fler saker gjort kommer troligtvis inte lösa problemet med att du verkar lägga ditt egenvärde i prestationer. Det är däremot en värdering som går att ändra på. Att vi har ett samhälle som är inriktat på prestation och där normen är att göra så mycket som möjligt 24/7 är inte riktigt hållbart. Dessutom är det inte så kul för alla de som av olika anledningar inte kan göra lika mycket som samhället vill, att i princip höra att de är kassa och odugliga såsom du påstår att du är om du inte uppfyller kraven. Även om jag förstår att det är lätt att slå på sig själv när man inte når upp till sina egna krav, eller till normer, så är det en attityd som bidrar till negativ press i samhället. Om du inte kan vara snäll mot dig själv kanske du kan tänka på vilket samhälle du vill ha och hur ska man agera mot de som inte når upp till de stundtals omänskliga kraven? Förhoppningsvis tycker du inte att andras människovärde hänger på prestation, så försök tänka även på dig själv utifrån vilket samhällsklimat du vill ha och inte efter spontant självhat eller frustration.

 

[Wille]

Jag tycker det verkar som att du har två separata problem här. Det ena är att du har svårt att få saker gjort och det kan jag verkligen relatera till. Även om jag inte har utretts och fått diagnos, fast det misstänkts både autism och adhd, så är det något jag upplever som otroligt frustrerande och problematiskt i livet, det får mycket tråkiga konsekvenser. Verkligen något som kan ta död på ens självförtroende och motivation till i princip allt. Det är väldigt rimligt av dig att vilja ändra på det och jag hoppas du kan få hjälp där från vården och så vidare. Så att du kommer vidare från det.

Det andra problemet är den dömande attityden gentemot att "inte göra något". Ärligt talat tror jag du måste åtgärda det med för att inte bli utbränd i längden, även om du också förstås måste hitta verktyg att komma igång för att ta itu med det första problemet. Återhämtning är i grunden smart och nödvändigt, att kunna vila och bygga upp sig emellanåt är viktigt ur hälsosynpunkt. Du kan antagligen inte lösa de här två problemen på samma sätt, att få fler saker gjort kommer troligtvis inte lösa problemet med att du verkar lägga ditt egenvärde i prestationer. Det är däremot en värdering som går att ändra på. Att vi har ett samhälle som är inriktat på prestation och där normen är att göra så mycket som möjligt 24/7 är inte riktigt hållbart. Dessutom är det inte så kul för alla de som av olika anledningar inte kan göra lika mycket som samhället vill, att i princip höra att de är kassa och odugliga såsom du påstår att du är om du inte uppfyller kraven. Även om jag förstår att det är lätt att slå på sig själv när man inte når upp till sina egna krav, eller till normer, så är det en attityd som bidrar till negativ press i samhället. Om du inte kan vara snäll mot dig själv kanske du kan tänka på vilket samhälle du vill ha och hur ska man agera mot de som inte når upp till de stundtals omänskliga kraven? Förhoppningsvis tycker du inte att andras människovärde hänger på prestation, så försök tänka även på dig själv utifrån vilket samhällsklimat du vill ha och inte efter spontant självhat eller frustration.

Jag upplever inte att livet är meningsfullt om jag inte gör saker. Jag vill göra positiva saker för att göra världen bättre. Annars lever jag i onödan.

För det andra så får jag ingen uppskattning när jag ligger i sängen eller hängmattan.

 

[snorp]

Jag blandar aktiva dagar med vilodagar. Aktiva dagar kan innebära att träffa folk och vara iväg, men det kan också vara att fixa och pyssla hemma. Men efter 1-3 aktiva dagar måste jag lägga in vilodagar där jag bara ligger i soffan och tar promenader med hundarna.

Jag fick mina diagnoser i vuxen ålder. Har haft många kraschar och mycket utmattningsfeber tidigare i mitt liv. Det har tagit lång tid att hitta balansen mellan aktivitet och vila, lyckas fortfarande inte alltid. Det är svårt att komma igång, vissa dagar svårare än andra. För mig funkar det bäst att bara bestämma mig och sätta igång direkt, inte dra på det och tänka att jag ska börja lite senare för då kommer jag inte igång. Är jag väl igång så kör jag på för jag vet inte när komme igång lika bra nästa gång.

 

[Raderad medlem 145710]

Jag behöver exempelvis mycket sömn. Jag går upp mellan 4 och 5 så jag måste sova kl 21.

Men 7-8 timmar är väl inte mycket? Det är ju vad de flesta anses behöva (även om en del funkar bra på mindre och en del sover mindre fast de egentligen skulle behöva mer)

Jag har insett att jag behöver mer sömn än de flesta och optimalt för mig verkar vara kring 9 timmar. Förut tillät jag mig aldrig att sova så länge för jag hade fått för mig att det var för mycket.

 

[nullo-modo]

Kommer säkert skriva något som du inte kommer tycka är om men men.
Kan vara dags att inte bara tacka nej till medicin behandling för att börja få en förändring.

Jag har fått uppfattning om att du så gott som aldrig slappar som du kallar det. Även om kroppen inte är den som anstränger sig så jobbar din hjärna på i 190.

 

[Wille]

Jag blandar aktiva dagar med vilodagar. Aktiva dagar kan innebära att träffa folk och vara iväg, men det kan också vara att fixa och pyssla hemma. Men efter 1-3 aktiva dagar måste jag lägga in vilodagar där jag bara ligger i soffan och tar promenader med hundarna.

Jag fick mina diagnoser i vuxen ålder. Har haft många kraschar och mycket utmattningsfeber tidigare i mitt liv. Det har tagit lång tid att hitta balansen mellan aktivitet och vila, lyckas fortfarande inte alltid. Det är svårt att komma igång, vissa dagar svårare än andra. För mig funkar det bäst att bara bestämma mig och sätta igång direkt, inte dra på det och tänka att jag ska börja lite senare för då kommer jag inte igång. Är jag väl igång så kör jag på för jag vet inte när komme igång lika bra nästa gång.

Önskar jag också kunde göra så, men nu funkar det ju inte när jag måste jobba.

Jag har bara kraschat en gång. Feber har jag bara haft 1-2 gånger sedan jag var barn. (En av gångerna var efter covid-spruta.)

 

[clusia]

Men 7-8 timmar är väl inte mycket? Det är ju vad de flesta anses behöva (även om en del funkar bra på mindre och en del sover mindre fast de egentligen skulle behöva mer)

Jag har insett att jag behöver mer sömn än de flesta och optimalt för mig verkar vara kring 9 timmar. Förut tillät jag mig aldrig att sova så länge för jag hade fått för mig att det var för mycket.

Möjligt. Jag känner ingen som sover så mycket. Alla går och lägger sig mycket senare än mig och har betydligt mer energi än mig.

 

[Raderad medlem 145710]

Önskar jag också kunde göra så, men nu funkar det ju inte när jag måste jobba.

Jag har bara kraschat en gång. Feber har jag bara haft 1-2 gånger sedan jag var barn. (En av gångerna var efter covid-spruta.)

Jag tycker du beskrivit flera gånger något som kan beskrivas som en krasch? Hur du hela dagar bara ligger och inte ens får till mat?

 

[Wille]

Jag tycker du beskrivit flera gånger något som kan beskrivas som en krasch? Hur du hela dagar bara ligger och inte ens får till mat?

Jag tycker inte det är att krascha. Jag har alltid haft svårt att få till matlagning.

 

[nullo-modo]

Möjligt. Jag känner ingen som sover så mycket. Alla går och lägger sig mycket senare än mig och har betydligt mer energi än mig.

7 till 9 h är det vanligaste att behöva sova.

 

[ginnies]

Jag upplever inte att livet är meningsfullt om jag inte gör saker. Jag vill göra positiva saker för att göra världen bättre. Annars lever jag i onödan.

För det andra så får jag ingen uppskattning när jag ligger i sängen eller hängmattan.

Men det får väl typ ingen? det är väl underförstått i livet att gemene man vilar beroende på ork ? Vila kan alla iaf nära på , jag älskar att vila, det är en del av min arbetsmotor. Iom att alla vilar så är det rätt ointressant att diskutera och få cred för det. Blir lite skillnad , som du med ditt snickeri, där andra är intresserade hur du gör och tycker du är smart, då blir det såklart en annan respons för dig när du beskriver hur du gör där. Liksom ointressant för andra hur både du eller jag vilar.

Och ärligt talat- utan att gå in på detaljer- det kanske är de som vilar lite mer och inte gör så mkt som gör värden bättre?

 

[Wille]

Men det får väl typ ingen? det är väl underförstått i livet att gemene man vilar beroende på ork ? Vila kan alla iaf nära på , jag älskar att vila, det är en del av min arbetsmotor. Iom att alla vilar så är det rätt ointressant att diskutera och få cred för det. Blir lite skillnad , som du med ditt snickeri, där andra är intresserade hur du gör och tycker du är smart, då blir det såklart en annan respons för dig när du beskriver hur du gör där. Liksom ointressant för andra hur både du eller jag vilar.

Och ärligt talat- utan att gå in på detaljer- det kanske är de som vilar lite mer och inte gör så mkt som gör värden bättre?

Klart jag fattar att ingen får cred för att vila. Men jag vill ha det. Alltså måste jag göra något annat än vila. Och att göra saker ger mig tillfredställelse och mental stimulans. Det ger mitt liv mening. Så det finns många anledningar till att jag vill göra saker.

Jag tror inte alls att de som vilar mycket gör världen bättre. På sin höjd kanske de inte gör världen sämre i alla fall.

 

[snorp]

Klart jag fattar att ingen får cred för att vila. Men jag vill ha det. Alltså måste jag göra något annat än vila. Och att göra saker ger mig tillfredställelse och mental stimulans. Det ger mitt liv mening. Så det finns många anledningar till att jag vill göra saker.

Jag tror inte alls att de som vilar mycket gör världen bättre. På sin höjd kanske de inte gör världen sämre i alla fall.

Jag och mina vänner ger ofta varandra cred när vi prioriterar vila. Att vila när man behöver är att ta hand om sig själv och vila behövs för att man ska klara allt det andra i livet.

 

[Wille]

Jag och mina vänner ger ofta varandra cred när vi prioriterar vila. Att vila när man behöver är att ta hand om sig själv och vila behövs för att man ska klara allt det andra i livet.

Jag tycks inte klara något oavsett. Och några vänner har jag inte så någon cred för vila får jag inte. Vila ger mig heller ingen tillfredsställelse.

 

[Unafraid]

Möjligt. Jag känner ingen som sover så mycket. Alla går och lägger sig mycket senare än mig och har betydligt mer energi än mig.

Såhär ser min senaste vecka ut. Jag tror den räknar lite högt med tid i sängen, inte bara sömn. Men 8 timmar behöver jag sova för att fungera.

 

[Tonto]

Men 7-8 timmar är väl inte mycket? Det är ju vad de flesta anses behöva (även om en del funkar bra på mindre och en del sover mindre fast de egentligen skulle behöva mer)

Jag har insett att jag behöver mer sömn än de flesta och optimalt för mig verkar vara kring 9 timmar. Förut tillät jag mig aldrig att sova så länge för jag hade fått för mig att det var för mycket.

Jag sover nog 9-10 timmar. Annars bränner jag ut mig. Är väldigt aktiv på dagarna så jag behöver sova.

 

[snorp]

Jag tycks inte klara något oavsett. Och några vänner har jag inte så någon cred för vila får jag inte. Vila ger mig heller ingen tillfredsställelse.

Du förväntar dig ju cred från någon /några när du gör aktiva saker, varför skulle inte de kunna ge cred för vila också?

 

[Motacilla]

Jag hoppas du får hjälp via habiliteringen så du kanske kan träna på självacceptans och bekräftelse av dig själv (i sinom tid).

Som jag och andra sagt till dig tidigare så ligger en av nycklarna till att må så bra som man kan må i att kunna ta hand om sig själv. Samt att kunna bekräfta och acceptera sig själv sådan som man är.

Min ena kompis och jag odlar aktivt en kommunikation där vi understryker hur lite vi gjort/gör. I ett samhälle fyllt av hets och stress är det väldigt befriande att nån skriver att den ska hem och lägga sig på soffan efter jobbet.
Eller att enda helgplanen är att se en tv-serie.