När hoppet försvinner

Jag frågade andra autister vad man kan göra för att få igång sig själv och göra saker. Tänkte att där fanns ett kunnande. Men besvikelsen blev stor och hopplösheten växte. Tydligen ska man bara acceptera att man inte får något gjort. Och man FÅR INTE ens göra något för att man då blir utmattad. Att ha ett liv är för mycket begärt och man ska bara ligga och stirra i taket som en jävla mupp.

Ska livet vara så, så vill jag inte vara med.
 

Och vad är alternativet till hus då? Jag har liksom aldrig trivts i något boende förut. Har ju flyttat runt en del och alltid vantrivts. Hatar att inte kunna göra som jag vill med saker. Blir bara frustrerad och mår dåligt.
Men jag visste inte då jag skrev så att det inte fanns något annat alternativ till boende för dig. Om du med dig vet att du inte trivs någonannanstans så är det så.
Samtidigt så är det väl många som skulle vilja bo annorlunda men de har inte råd eller ork. Eller tid.
Men många som tydligen förut skrivit något liknande har säkert gjort det av välmening att du skulle må mkt bättre med mindre måsten som tär och få den lilla ork du har till det du tycker är roligt.
 
Men jag visste inte då jag skrev så att det inte fanns något annat alternativ till boende för dig. Om du med dig vet att du inte trivs någonannanstans så är det så.
Samtidigt så är det väl många som skulle vilja bo annorlunda men de har inte råd eller ork. Eller tid.
Men många som tydligen förut skrivit något liknande har säkert gjort det av välmening att du skulle må mkt bättre med mindre måsten som tär och få den lilla ork du har till det du tycker är roligt.
Men jag tycker ju det är roligt att snickra och fixa fint. Gillar resultatet. Och jag tycker om att få en fin rabatt. Problemet är ju att jag inte orkar komma till skott med sånt jag VILL och som ger mitt liv mening.

Och det folk föreslår är att ta bort allt som är kul och ger mitt liv mening, bara för att jag inte får ändan ur och gör det. Jag är helt enkelt för oduglig till att göra roliga och meningsfulla saker.

Kvar är alla tråkiga måsten. Disken. Städningen. Matlagningen.
 
Inte ordagrant, men det är andemeningen.
Men nu hittar du på igen, precis som du skriver att de som tycker du ska flytta dels menar du ska flytta till lägenhet och dels då menar att du ska ruttna bort.
Du är ju begåvad, precis som många andra är här, inom flera områden ex, skogsträdgård, snickeri,bin, växter och planering av det.Ex. Om du berömmer dig själv för det du är duktig på och suger in all berömmelse där du får av andra, som du dessutom kan ge råd-istället för att älta och haka fast i sådant du inte är så bra på- så kanske du skulle må bättre.

Det som antagligen sinkar dig väldigt mkt är din oförmåga att göra vissa saker i livet enklare och då annorlunda än du gör nu, som du säkert kan få hjälp med.
 
Nej, det är inte andemeningen. Det är din egna drastiska tolkning. Det är ganska oschysst att du sitter och påstår att folk skriver såna saker till dig när de de facto inte gör det.
Men folk säger ju att jag inte ska göra något ö.h.t. Alltså är jag kass och oduglig till att göra saker jag tycker är kul.
 
Men nu hittar du på igen, precis som du skriver att de som tycker du ska flytta dels menar du ska flytta till lägenhet och dels då menar att du ska ruttna bort.
Du är ju begåvad, precis som många andra är här, inom flera områden ex, skogsträdgård, snickeri,bin, växter och planering av det.Ex. Om du berömmer dig själv för det du är duktig på och suger in all berömmelse där du får av andra, som du dessutom kan ge råd-istället för att älta och haka fast i sådant du inte är så bra på- så kanske du skulle må bättre.

Det som antagligen sinkar dig väldigt mkt är din oförmåga att göra vissa saker i livet enklare och då annorlunda än du gör nu, som du säkert kan få hjälp med.
Jag har ju ingen nytta av någon begåvning när jag bara ligger i sängen eller hängmattan.

Jag trodde ju att jag skulle få tips om hur man kommer till skott och gör saker. I stället fick jag bara höra "det går inte". Gruppen var full med nejsägare. Hade önskat någon visste Hur man kan göra något trots svårigheter.
 
Det är inte alls den bilden jag får när jag frågar andra autister hur man kommer igång och gör saker.

Folk anser t.ex. att jag inte ska bo i hus utan sitta och ruttna bort i en lägenhet. För mig är inte lägenhetsboende ett värdigt liv. Jag kommer inte ha något att leva för utan kommer då bara sitta och stirra in i väggen. Och i det läget är det bättre att jag tar bort mig. Döda människor lider inte.
Jag känner många med autism som lever extremt aktiva liv med både jobb, barn, diverse hobbys, träning, djur, hus/gård etc.
Och jag vet autister som måste vara sjukskrivna och få hjälp på olika vis.
Och mellan de ytterligheterna finns många andra med autism.
Den diagnosen ger inte per automatik dålig startmotor etc.
Du kan ju mycket väl ha svårt med det och energin på grund av annat eller i kombination med annat.

För min pappa tex så är att leva på gård/i hus med tomt en mardröm. Han hatar fixandet och är så glad över att slippa villalivet och nu bo i lägenhet.
Men för tex mig och än mer min sambo är fixandet kul och energigivande.
Så att någon säger att du inte ska bo på visst sätt betyder ju inte att de ser till din upplevelse av det hela.

Nu kanske hab kan hjälpa dig reda ut vad som är vad och ge dig mer verktyg.
 
Senast ändrad:
Jag har ju ingen nytta av någon begåvning när jag bara ligger i sängen eller hängmattan.

Jag trodde ju att jag skulle få tips om hur man kommer till skott och gör saker. I stället fick jag bara höra "det går inte". Gruppen var full med nejsägare. Hade önskat någon visste Hur man kan göra något trots svårigheter.
Måste du lyssna på dessa "nej-sägare" då? 🤔
Här i tråden finns det ju flertal exempel på autister som är "ja-sägare". Du kan ju välja vilka du ska lyssna på/ta till dig ifrån.
 
Men folk säger ju att jag inte ska göra något ö.h.t. Alltså är jag kass och oduglig till att göra saker jag tycker är kul.
Det har jag inte sett , och det låter konstigt för du har ju imponerat inom de områdena.
Jag gör mkt roligt i mitt liv men villkoret för det är att jag har jobbat med mitt pedanteri och kan lägga väldigt lite tid på det där tråkiga du beskrev.
Personligen -om jag hade varit så trött som du beskriver och det finns säkert andra om inte annat fd tröttisar här, så menar nog många ? att du tar dig för för mkt av även sådant som du tycker är roligt.
Jag själv skulle känna det som ett gytter i huvudet, bin, blommor, snickerier, -om det är för mkt roligt som läggs till måsten så blir även det betungande. Tycker jag.
Det är inte givet att alltid i livet orka med så mkt.
 
Måste du lyssna på dessa "nej-sägare" då? 🤔
Här i tråden finns det ju flertal exempel på autister som är "ja-sägare". Du kan ju välja vilka du ska lyssna på/ta till dig ifrån.
Nej, men när jag inte lyssnar blir folk arga. Men samtidigt tar jag åt mig väldigt mycket av vad folk säger. När någon säger "det går inte, du kan inte" så blir jag väldigt förtvivlad, för något sätt borde det ju finnas och när folk säger att det inte finns det, så tänker jag att då är det lika bra jag går och hänger mig.
 
Jag har ju ingen nytta av någon begåvning när jag bara ligger i sängen eller hängmattan.

Jag trodde ju att jag skulle få tips om hur man kommer till skott och gör saker. I stället fick jag bara höra "det går inte". Gruppen var full med nejsägare. Hade önskat någon visste Hur man kan göra något trots svårigheter.
Jag har en anhörig med autism, sent diagnostiserad i livet. Den personen har haft oerhört svårt att få tummen ur och göra något. Och det gäller allt. Där kan man snacka sanitär olägenhet i boendet bla. Den personen fick en medicin som fungerade bra så nu har det vänt.

Men när du nu är så begåvad inom flera områden så kan du ju inte räkna med att vara ajour jämt, du måste ju vila också o då är väl hängmattan utmärkt.
 
Det har jag inte sett , och det låter konstigt för du har ju imponerat inom de områdena.
Jag gör mkt roligt i mitt liv men villkoret för det är att jag har jobbat med mitt pedanteri och kan lägga väldigt lite tid på det där tråkiga du beskrev.
Personligen -om jag hade varit så trött som du beskriver och det finns säkert andra om inte annat fd tröttisar här, så menar nog många ? att du tar dig för för mkt av även sådant som du tycker är roligt.
Jag själv skulle känna det som ett gytter i huvudet, bin, blommor, snickerier, -om det är för mkt roligt som läggs till måsten så blir även det betungande. Tycker jag.
Det är inte givet att alltid i livet orka med så mkt.
Jag har strukit väldigt mycket. I år odlar jag nästan ingenting, men kunde inte låta bli att så lite tomater och meloner.

Bina kräver bara tillsyn en gång i veckan.

Snickeriet har jag planerat i 7 år. Det är anledningen till att jag strukit så mycket odling. Och snickeriprojektet är planerat att ta tid. Jag tänker inte mosa på med det. Tanken är att ta lite i taget. Typ rita ett streck och såga utefter linjen och så är det klart för den dagen.
 
Jag har en anhörig med autism, sent diagnostiserad i livet. Den personen har haft oerhört svårt att få tummen ur och göra något. Och det gäller allt. Där kan man snacka sanitär olägenhet i boendet bla. Den personen fick en medicin som fungerade bra så nu har det vänt.

Men när du nu är så begåvad inom flera områden så kan du ju inte räkna med att vara ajour jämt, du måste ju vila också o då är väl hängmattan utmärkt.
Jag ligger i hängmattan nästan jämt när vädret tillåter. Men önskar att jag någon gång orkar resa mig och göra något.
 
Jag trodde ju att jag skulle få tips om hur man kommer till skott och gör saker. I stället fick jag bara höra "det går inte". Gruppen var full med nejsägare. Hade önskat någon visste Hur man kan göra något trots svårigheter.
Då är väl den gruppen inget för dig, Men jag undrar? du vill ju inte ha tips, och om du får tips här så gillar du inte det?
Och jag tror ingen annan kan ge dig tips på hur du ska komma igång, utan att du med hjälp (på flera olika sätt)ändrar en del av din inställning och får hjälp att bli halvt sjukskriven, det måste ändå vara enklare om du skulle få 50/50?

Är du helt slut och orkeslös jämt i kroppen så måste du kolla upp dig, förr eller senare kommer du dit om du inte orkar något alls.
 
Då är väl den gruppen inget för dig, Men jag undrar? du vill ju inte ha tips, och om du får tips här så gillar du inte det?
Och jag tror ingen annan kan ge dig tips på hur du ska komma igång, utan att du med hjälp (på flera olika sätt)ändrar en del av din inställning och får hjälp att bli halvt sjukskriven, det måste ändå vara enklare om du skulle få 50/50?

Är du helt slut och orkeslös jämt i kroppen så måste du kolla upp dig, förr eller senare kommer du dit om du inte orkar något alls.
Jag har fått pratförbud i nejsägargruppen.

Vill jag ha tips så frågar jag. Jag vill inte ha tips som trycks på mig. Och vad gäller min fråga i nejsägargruppen så ville jag ha tips på hur man kan få saker att funka, inte bara ett "nej, det går inte".

Tyvärr tror jag inte alls på att jag kan bli sjukskriven.
 
Men folk säger ju att jag inte ska göra något ö.h.t. Alltså är jag kass och oduglig till att göra saker jag tycker är kul.

Det är återigen helt din egna (drastiska) tolkning. Precis som ditt påstående om att du inte skulle kunna bli sjukskriven. Du vet inte, och då drar du direkt slutsatsen att det inte går. Det gör du väldigt ofta i dina trådar, istället för att ta reda på hur det faktiskt ligger till. Precis som du drar egna elaka slutsatser om dig själv, trots att människor absolut inte skriver det du påstår att de skriver.
 
Det är återigen helt din egna (drastiska) tolkning. Precis som ditt påstående om att du inte skulle kunna bli sjukskriven. Du vet inte, och då drar du direkt slutsatsen att det inte går. Det gör du väldigt ofta i dina trådar, istället för att ta reda på hur det faktiskt ligger till. Precis som du drar egna elaka slutsatser om dig själv, trots att människor absolut inte skriver det du påstår att de skriver.
Det finns liksom ingen grund till sjukskrivning. Och jag vågar heller inte ta risken när risken är så stor för att få avslag.

Och en sjukskrivning skulle vara negativ för mina möjligheter att få jobb framöver.

Och jo, jag är kass och oduglig om jag inte gör annat än att stirra upp i taket.
 
Det finns liksom ingen grund till sjukskrivning. Och jag vågar heller inte ta risken när risken är så stor för att få avslag.

Och en sjukskrivning skulle vara negativ för mina möjligheter att få jobb framöver.

Och jo, jag är kass och oduglig om jag inte gör annat än att stirra upp i taket.

Att inte orkar med ett vardagsliv utöver jobb trots anpassning kan absolut vara grund för deltidssjukskrivning.

Nej, det är du inte. Det är din egna slutsats. Hoppas att du får hjälp på habiliteringen.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 028
  • Artikel Artikel
Dagbok Let's be honest. Jag mår skit. Jag trivs med både personal och butiken Jag arbetstränar på så har inget med det att göra. Att jag ens...
Svar
4
· Visningar
768
Senast: astronaut
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Funderat fram och tillbaka men känner att jag vill kunna använda min dagbok här fritt utan att behöva tänka på vilket konto jag...
2
Svar
34
· Visningar
6 358
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har kontakt med arbetsterapeut på habiliteringen och vi har börjat nysta i hur jag skulle kunna få en bättre fungerande vardag. Så...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
5 996
Senast: Wille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Uppdateringstråd 30
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp