När "får" man betsla upp enligt er?

[Alexandra_W]

Det är ju en sak att bettet måste anpassas till munnens storlek och så, olika modeller passar olika munnar. Om man nu promt måste rida med bett för att ha kontroll.

Fast hur definerar du skarpare bett om inte ett bett som skapar mer obehag? För det är ju det ett skarpt bett är, mer obehagligt så man måste rida med mindre rörelser för att skapa mindre obehag.

Det är ju just det - vad definierar ett skarpare bett? Stång "är" skarpare än tränsbett. Men hästen som hatar tränsbett och älskar stång, upplever den bettet skarpare? Är det verkligen mer obehag?

Av din kommentar "om man prompt behöver rida med bett för att ha kontroll" inser jag dock att vi är ljusår från varandra. Jag har fler mål med både mitt bettval och min ridning än att "ha kontroll". Som sagt, kontroll har jag på vilket bett som helst, oavsett "milt" eller "skarpt" och oavsett om hästen hatar bettet som pesten eller älskar det. Men jag vill ha mer än kontroll... Jag vill gärna ha ändamålsenligt arbete, förnöjsamhet, ryggverksamhet etc. Och finlir.

 

[Aionee]

Det är ju just det - vad definierar ett skarpare bett? Stång "är" skarpare än tränsbett. Men hästen som hatar tränsbett och älskar stång, upplever den bettet skarpare? Är det verkligen mer obehag?

Av din kommentar "om man prompt behöver rida med bett för att ha kontroll" inser jag dock att vi är ljusår från varandra. Jag har fler mål med både mitt bettval och min ridning än att "ha kontroll". Som sagt, kontroll har jag på vilket bett som helst, oavsett "milt" eller "skarpt" och oavsett om hästen hatar bettet som pesten eller älskar det. Men jag vill ha mer än kontroll... Jag vill gärna ha ändamålsenligt arbete, förnöjsamhet, ryggverksamhet etc. Och finlir.

Och du tror att du bara kan uppnå det genom att rida med handen? Jag trodde man uppnådde sånt genom att hästen jobbade korrekt med hela kroppen? Huvudet kommer ju i rätt position så länge resten av hästen går rätt, men det kräver tid, träning och uppbyggnad av muskler.

Mitt misstag att nämna hur jag tycker bett är rätt meningslösa, eftersom du nu bara kommer utgå från dina förutfattade meningar om folk som rider bettlöst och är oseriösa.

 

[Cherarriduracell]

Och du tror att du bara kan uppnå det genom att rida med handen? Jag trodde man uppnådde sånt genom att hästen jobbade korrekt med hela kroppen? Huvudet kommer ju i rätt position så länge resten av hästen går rätt, men det kräver tid, träning och uppbyggnad av muskler.

Mitt misstag att nämna hur jag tycker bett är rätt meningslösa, eftersom du nu bara kommer utgå från dina förutfattade meningar om folk som rider bettlöst och är oseriösa.

Jag kunde ju inte bry mig mindre om var hästen har huvudet så länge den svarar på hjälper. Min upplevelse är att olika bett uppfattas olika av hästen, vissa bett är i munnen och så var det infet mer med det, andra känner man hur signalerna går "hela vägen fram". Dvs reaktion i kroppen och inte endast huvud/hals.

 

[Alexandra_W]

Och du tror att du bara kan uppnå det genom att rida med handen? Jag trodde man uppnådde sånt genom att hästen jobbade korrekt med hela kroppen? Huvudet kommer ju i rätt position så länge resten av hästen går rätt, men det kräver tid, träning och uppbyggnad av muskler.

Mitt misstag att nämna hur jag tycker bett är rätt meningslösa, eftersom du nu bara kommer utgå från dina förutfattade meningar om folk som rider bettlöst och är oseriösa.

Nej, det tror jag inte. Men jag tror på att en häst som trivs med sitt bett, och inte försöker springa ifrån det eller komma undan det, har det både behagligare och är trevligare att rida. UTAN att rida med handen. Dvs jag anser det är omöjligt för en häst att jobba korrekt med hela kroppen om den är fokuserad på att det är obehagligt i munnen. Sen så har handen sin plats med, både på ridbanan men framförallt ute. Det är svårt stanna en oskolad, pigg häst från galopp på ängen med enbart sitsen. Och det är väldigt svårt att lära den stanna för sitsen om man inte kan förtydliga med förhållande tygeltag. T ex.

Jag har inga förutfattade meningar om de som rider bettlöst, ridit mer än en av mina egna bettlöst. Däremot har jag förutfattade meningar mot de som kritiserar andras val och anser sitt eget vara enda rätta, och de vibbarna gav du väldigt tydligt med ditt "om man nödvändigtvis ska rida med bett".

 

[Aionee]

Fast jag har inte talat emot att rida med bett? Bara att jag tycker det är onödigt att göra det, onödigt, inget annat.

Som sagt, det handlar ju i grund och botten om lydnad.

 

[Alexandra_W]

Fast jag har inte talat emot att rida med bett? Bara att jag tycker det är onödigt att göra det, onödigt, inget annat.

Som sagt, det handlar ju i grund och botten om lydnad.

Ja, och genom att känna behovet att - i en tråd om bett, påpeka hur onödigt det är, men om folk nu prompt vill det (underförstått du anser det är 'fel' val) så...

Det handlar i grund och botten om lydnad och vilket bett/bettlöst alternativ hästen föredrar. Jag prackar inte på mina hästar varken det ena eller det andra om de tydligt inte föredrar det. Dvs en häst som tydligt visar att den vill gå bettlöst, den får det. En häst som tydligt visar den hellre har bett, den får det. För mig är det lika fel tvinga på en häst ett bettlöst om den är mer harmonisk och tillfreds på bett, som att prompt ha bett om hästen är mer harmonisk och tillfreds utan.

 

[Cherarriduracell]

Fast jag har inte talat emot att rida med bett? Bara att jag tycker det är onödigt att göra det, onödigt, inget annat.

Som sagt, det handlar ju i grund och botten om lydnad.

Lydnad för mig är att hästen bromsar på kommando, går fram på kommando.

Det bettfrågan handlar om för mig är snarare lösgjordhet. Vilken utrustning är hästen lättast psykiskt och fysiskt lösgjord med? Ridning i sig är jättesvårt, är det lättare med lösgjordheten på tredelat än tvådelat finns det ju ingen anledning att kämpa vidare med tvådelat varje ridpass?

 

[Aionee]

Ja, och genom att känna behovet att - i en tråd om bett, påpeka hur onödigt det är, men om folk nu prompt vill det (underförstått du anser det är 'fel' val) så...

Det handlar i grund och botten om lydnad och vilket bett/bettlöst alternativ hästen föredrar. Jag prackar inte på mina hästar varken det ena eller det andra om de tydligt inte föredrar det. Dvs en häst som tydligt visar att den vill gå bettlöst, den får det. En häst som tydligt visar den hellre har bett, den får det. För mig är det lika fel tvinga på en häst ett bettlöst om den är mer harmonisk och tillfreds på bett, som att prompt ha bett om hästen är mer harmonisk och tillfreds utan.

Fast jag skrev inte "skippa bettet och rid bettlöst istället, att ha bett är fel och du är en hemsk människa" i mitt första inlägg, så kan vi skippa den debatten och det sidospråret?

Jag ber om ursäkt om det verkade som att jag hoppade på dig för att du väljer att rida med bett, det var inte min avsikt alls.

 

[Alexandra_W]

Fast jag skrev inte "skippa bettet och rid bettlöst istället, att ha bett är fel och du är en hemsk människa" i mitt första inlägg, så kan vi skippa den debatten och det sidospråret?

Jag ber om ursäkt om det verkade som att jag hoppade på dig för att du väljer att rida med bett, det var inte min avsikt alls.

Jag kände mig inte påhoppad, jag tyckte bara det var en så tråkig kommentar då den är väldigt nära fördömande - även om du inte menade det så. Så - fredspipa? =)

 

[Lizans]

Vem som helst "får" betsla upp, men alla "bör" inte...

Om man är en tillräckligt duktig ryttare kan man troligen motivera för sig själv (och omgivningen om det finns anledning) varför man betslar "upp". Ett skarpare bett behöver inte vara elakare än ett mildare. Allt beror på handen. MEN ibland vill man kanske ha omedelbar effekt av ett tygeltag (det finns ju faktiskt hästar som tappat respekt för bett på grund av otydlig ridning tidigare eller som blir FÖR taggade i vissa situationer).

Det är väldigt få ryttare och hästar som är så skickliga att de utför finliret i svåra rörelser/program/kapplöpningar osv helt bettlöst och ännu färre som inte kommit dit via bett till en början.

Däremot tror jag att de flesta hobbyryttare (om de testar) kan rida bettlöst "lite till vardags".

 

[Centaur]

Aldrig.

Att göra hästen lydig genom att påföra den smärta i munnen är aldrig rätt väg att gå. Det finns bättre sätt att skapa en god kommunikation och ett samarbete där hästen gör det ryttaren ber om för att den vill, inte för att den måste för annars gör det ont. Även ett vanligt tränsbett kan göra ont, men smärtpotentialen mångdubblas vid smala munstycken, kulor, vridna bett, gag, hävstång och kedjor.

Och nej, jag har absolut inte bara haft enkla hästar som varit perfekta från dag 1. Jag har haft mer än min beskärda del av skenturar men jag har löst det utan att ta till skarpa bett och tvångstyglar. Det handlar om att få hästen avslappnad så att den kan ta till sig kommunikation (man lär sig inte mycket om man är rädd för läraren), att lita på bettet och ryttaren och motivera den till samarbete. Det går faktisk, även med nevrotiska hästar som skenar, bockar och står på bakbenen varannan dag... Det tar bara lite längre tid. Men det är en långsiktig hållbar och etisk lösning.

 

[purity_666]

Alltså alla FÅR väl betsla upp när och hur de vill.
Min åsikt är dock att man måste ta reda på hur bettet fungerar innan man betslar upp, eller bara byter bett rent generellt. Ingen borde få sätta ett bett i munnen på hästen om man inte har den blekaste aning om hur bettet fungerar, eller som i vissa fall- inte ens vet hur bettet ska sitta i munnen. Finns ju många som rider med baucherbett som sitter upp och ner till exempel. Har man läst på och gör ett medvetet val så tycker jag det är okej.

Men det är ju bara min åsikt.

 

[Esset]

Ett litet tillägg ang bett. När min nya häst fick tandvård på kliniken så vet. att det blivit en urgröpning av en tand, och karies och enl. vetererinären var detta orsakat av bettet. Hästen hade ridits med bett i flera år. Intressant.

 

[Alexandra_W]

Ett litet tillägg ang bett. När min nya häst fick tandvård på kliniken så vet. att det blivit en urgröpning av en tand, och karies och enl. vetererinären var detta orsakat av bettet. Hästen hade ridits med bett i flera år. Intressant.

Ytterligare en anledning att verkligen hitta ett bett som hästen trivs med och som passar dess mun.

Min har sen tidigare i livet bettförslitningar på första "kindtänderna". Ett sätt hon skyddar sig mot bett hon inte tycker om är att plocka upp det och bita fast i det.. Så inte så svårt gissa var förslitningarna kommer från - många år på bett hon försökt skydda sig emot.

 

[Cilva]

Som rubriken. Får man någonsin? Får man prova ett skarpare bett på en häst som inte är "stark"? Får vem som helst betsla upp eller "måste" man rådgöra med tränare/annan? Hur resonerar ni?

Jag tycker att man får göra som man vill. Ibland kan jag dock fundera över om ryttaren kanske skulle behöva några ridlektioner istället. Det är väldigt sällan jag ser någon dålig ridning gällande bett måste jag säga, det är snarare så att en del kanske skulle behöva ta lite i tygeln ibland. Men då ser jag sällan dressyr/hoppekipage ifall det spelar in.

Själv har jag betslat upp så att säga utan anledning när jag var väldigt rädd för att rida och behövde något att mentalt ta tag i. Hade ett stångbett med dubbla tyglar och kan inte minnas att jag alls använde stångtygeln. Det fick mig att våga rida ut igen så jag tycker att det är en fin lösning.

Numer har jag vad en del säkert tycker är alldeles för skarpa bett men mitt mål är att tävla på en hand och i min gren krävs då ett stångbett, alltså måste jag träna med det. Min häst är också vid det här laget så pass välutbildad att något dragande i tyglarna inte förekommer.

 

[skiesabove]

Aldrig.

Att göra hästen lydig genom att påföra den smärta i munnen är aldrig rätt väg att gå. Det finns bättre sätt att skapa en god kommunikation och ett samarbete där hästen gör det ryttaren ber om för att den vill, inte för att den måste för annars gör det ont. Även ett vanligt tränsbett kan göra ont, men smärtpotentialen mångdubblas vid smala munstycken, kulor, vridna bett, gag, hävstång och kedjor.

Och nej, jag har absolut inte bara haft enkla hästar som varit perfekta från dag 1. Jag har haft mer än min beskärda del av skenturar men jag har löst det utan att ta till skarpa bett och tvångstyglar. Det handlar om att få hästen avslappnad så att den kan ta till sig kommunikation (man lär sig inte mycket om man är rädd för läraren), att lita på bettet och ryttaren och motivera den till samarbete. Det går faktisk, även med nevrotiska hästar som skenar, bockar och står på bakbenen varannan dag... Det tar bara lite längre tid. Men det är en långsiktig hållbar och etisk lösning.

Hur gör man på en uttråkad häst som vänder och skenar hem för att han är less?

 

[Lizans]

Hur gör man på en uttråkad häst som vänder och skenar hem för att han är less?

En sådan häst hade jag tänkt att man borde ge ett annat jobb eller fått den att tycka jobbet var kul igen Men hästar som av olika anledningar lärt sig sticka är det förstås smart att ha en nödbroms på tills problemet är löst.

 

[Miljon]

Jag tycker buke är lite extremt ibland. Det är ALDRIG rätt att "betsla upp", i meningen: byta till ett skarpare bett. ALLT handlar BARA om lydnad.

Jag menar inte att lydnad inte är A och O. Självklart tycker jag också det. Att bara sätta på skarpare bett för att hästen är olydig löser naturligtvis inget problem, det tror jag alla är med om.
Men jag tycker inte det är så svart eller vitt. För mig finns det många situationer då det är helt okej och rimligt att "betsla upp", dvs, rida på ett skarpare bett än vanligt tränsbett, så länge man rider mjukt och inte tjuvhåller eller drar i bettet. Till exempel:
* På en häst som vid enstaka tillfällen blir väldigt taggad - t.ex. uteritt i stor grupp, terränghoppning etc.
* På en häst med känslig mun som trivs bättre när trycket även läggs på nacken som med stångbett
* På hästar som blir lite väl "extra allt" på tävling
* När en rutinerad ryttare vill prova om en annan utformning av bett kan "visa vägen" för hästen i att länga överlinjen
* När väldigt små ryttare rider väldigt stora hästar
* Om varken häst eller ryttare har några problem men man vill testa bara för att se hur det är, som ett steg i utbildningen
Osv osv. Så länge man klarar av det man stoppar i hästens mun och hästen inte upplever obehag av det, ser jag verkligen inte problemet.

 

[parfymflaska]

Aldrig.

Det handlar om att få hästen avslappnad så att den kan ta till sig kommunikation (man lär sig inte mycket om man är rädd för läraren), att lita på bettet och ryttaren och motivera den till samarbete. Det går faktisk, även med nevrotiska hästar som skenar, bockar och står på bakbenen varannan dag... Det tar bara lite längre tid. Men det är en långsiktig hållbar och etisk lösning.

Det är klart att det går, men helt ärligt tycker inte jag att man ska behöva träna häst med livet som insats. Det handlar ju inte bara om ens egen och hästens säkerhet, utan även andras. Har man en häst som blir helt övertaggad på uteritt och sticker eller kastar av en och drar kan den ju bli påkörd av en bil (=de i bilen skadas eller dör) eller vad som helst. Självklart ska man inte bara smacka på det skarpaste bettet man kan hitta och en graman och tänka "problem solved", men har man en häst som ännu inte är lydig eller som blir övertaggad i vissa situationer tycker jag snarare att man har en skyldighet att använda utrustning som minimerar risken att någon skadas. Man kan ju använda skarpare utrustning när det krävs och parallellt träna på att få hästen lugn och lydig på mild utrustning.

Om det är för min, hästens och omgivningens säkerhet skulle jag inte tveka att betsla upp och/eller använda hjälptygel.

 

[ptr]

Kör och rider alla mina tre på postkandar, även om de är satta på snällaste läget för det mesta. Fördelen är att skarpare bett är med om jag känner det behövs.

Jobba med lydnaden osv - javist men en förutsättning för det är att husse känner sig trygg. Tror nog att för var och en som är klok ryttare så är det där största vinsten är med skarpare bett.

När jag kör så är det liksom inget snack - även ivrig häst får vackert står still - annars gör någon av oss sig illa. En skarpare betsling i det läget tycker är ett billigt pris för att få ha ben och armar, eller för all del rygg och nacke, i behåll i helt skick.

Skarpt bett sitter där för att inte användas, om det är målet så blir problemet mindre. Har man däremot idén om att styra var steg med ett skarpt bett, då kanske det är dags att tänka om.
Beskrivningen med liknelsen med servo är inte dum. Det är inte lyckat att vrida hjulet mot en trotoarkant som tar emot, även om det går med servo - bara det att något kan gå sönder.

Men häst och ryttare måste lära sig använda det skarpa bettet innan det verkligen behövs, annars är det värdelöst den där gången som man vill undvika att hästen drar, eller inte stannar.
Det är för att ge extra marginal för att bryta innan det går på tok, när det redan är åt helsike räcker inte alltid ens hårda tag.

Så då är min tankevolt, som jag återkommer till. Det är där det skarpa bettet inte behövs som man ska betsla skarpare för att få träna på det i lugn och ro. Med de förutsättningarna tycker jag det är okej!