När du köpte hund...

[Sparky98]

Hur gjorde ni när ni köpte era hundar? Hur många kennlar åkte ni till och hur många hundar träffade ni? Tog det långt tid innan ni valde ras eller var det ett självklart val? Och hur bestämde ni kull/kennel? Berätta aaallt!

 

[Red_Chili]

Jag råkade hamna på "min" kennel, jobbade där, bodde där när jag var ledig från skolan osv och när jag sedan fick möjlighet att ha egen hund tog jag med min favorit därifrån. Hon skulle sedan tillbaka för att få en valpkull och jag hoppades ju då på att kunna köpa en av valparna. Mitt andra alternativ var att köpa valp från någon av de kullar som min favorithane troligtvis skulle bli pappa till. Nu parades min tik med favorithanen och det blev en valp därifrån, en helt fantastisk tik

Tredje hunden råkade bara komma till mig. Kort efter att jag tvingats ta bort första tiken så dök det upp en liten ung salukitik på blocket. Det är otroligt ovanligt att de hamnar på blocket och jag skrev därför till ägaren för att kolla varför hunden inte omplacerades via uppfödare (med svaret att uppfödaren var dum i huvudet, ungefär). Det visade sig sedan att denna unga saluki var från "min" kennel och dessutom dotter till min favorithane och en tik jag haft hemma förut en kort period. Jag tog hem tiken tillfälligt, för att ge ägaren en chans att ordna upp sitt liv lite. Jag hade då inte träffat tiken innan, bara fått beskrivet för mig att hon var galen, omöjlig att lära något, ett måndagsexemplar och helt hopplös. Eftersom jag kände så otroligt många av hennes nära släktingar visste jag att det inte kunde stämma. Efter en sommar åkte tiken tillbaka till ägaren (trots att jag då försökte köpa loss henne utan att få göra det).

Ett år senare fick jag ett sms med frågan om jag ville köpa tiken och det fanns ingen tvekan där. Ytterligare lite trassel följde men till sist kunde jag ändå hämta hem min hund. Hon var då i bedrövligt skick både fysiskt och psykiskt, men har gjort enorma framsteg och är idag utan tvekan en av de absolut bästa salukis jag någonsin mött. Hon inte bara förgyller alla mina dagar enbart genom att finnas till, hon lär mig även mycket och charmar varenda människa hon möter.


Nästa hund blir inte lika lätt. Jag har funderat lite på andra raser, men trillar hela tiden tillbaka på att det är saluki som är rasen för mig. Jag funderade tex på schnauzer en hel del innan jag fick hem min tredje tik (med tanke om att få en mer lämplig lydnadshund). Eftersom jag nu kan salukirasen så väl vet jag precis vad jag vill ha. Jag vet också vad jag inte vill ha i kommande hunds stamtavla och vilka uppfödare jag inte tänker stödja oavsett vilka hundar de föder upp. Det gör att jag med lätthet kan hålla koll bland kontakter och på hemsidor efter sådant som verkar intressant. Det lätta för mig är att veta vad jag vill ha, det svåra är att hitta just det jag vill ha. Däremot vet jag att de uppfödare vars hundar jag är intresserad av, de uppfödarna säljer mer än gärna till mig. Jag behöver alltså inte gå runt och hoppas på att få köpa en hund någon gång. Det är skönt

Till folk som inte redan har hittat "sin ras" så brukar jag tipsa om att skaffa så mycket kontakter som möjligt inom rasen, träffa hundar inte bara på utställningar utan även på "riktiga" tävlingar och gärna i hemmiljö. Det brukar också gå att hitta bloggar som handlar om hundar från olika raser och genom att kolla i dem går det ibland att få en väldigt bra bild av hur en ras är att leva med (där är det dock viktigt att tänka på att många bloggar enbart de aktiva dagarna och låter bli att blogga alla slappardagar, så många hundar kan framstå som mer aktiva än vad de är).

Sedan finns de underbart bra sidorna avelsdata och hunddata. (http://hundar.skk.se/avelsdata och http://hundar.skk.se/hunddata) där det går att kolla upp hälsostatistik, tävlingsmeriter, mentalitetsbeskrivningar osv. Att uppfödaren påstår att hunden är mentalt bra och inte sjuk är tyvärr inte en garanti för att hunden inte visat stora rädslor vid mentalbeskrivning eller har tex ärftliga ögonsjukdomar. Kolla upp allt! Våga också lita på magkänslan och var kräsen! Det är bättre att hitta rätt valp vid fel tidpunkt och lösa situationen än att köpa fel valp bara för att den är leveransklar när det skulle passa bra.

 

[Springer]

Min senaste hund. Jag visste vad jag var ute efter. Jag hade tidigare träffat bra hundar från den kenneln. En hel del sökarbete gjordes hemifrån som att kolla MH, MT, tävlingsresultat, HD och AD.
Tiken till min valp var inte tävlad pga ägarens ointresse för tävling, men syskon hade varit ute.
Ett bra köp.
Min näst senaste hund. Tiksidan såg bra ut, hanhundsidan oprövad. Jag fick ett toppentrevlig och frisk hund, men det brast i fråga om skott.

 

[LittleJohn]

Vår labrador vart väl lite av ett impulsköp utan någon direkt grund till varför det just blev han, jag ville ha hund, sambon ville egentligen inte men sa att det skulle vara en labrador om så var fallet. Jag började kika runt och hittade kullen som Lex fanns i, ringde dem och några dar senare åkte vi till Stockholm och valde ut en valp. Inte så ultimat, men blev som tur var bra i slutendan. Kollade dock upp hälsostatur på föräldrarna innan
Vår golden tog det lite längre tid innan vi bestämde oss för ras och kennel, vi funderade ett bra tag på vad för ras vi skulle ha och under MyDog förra året ramlade polleten ner Efter att pratat med en del olika kennlar hittade jag den Hamlet kommer ifrån, Hamlat var då redan 3 månader och sist kvar bland syskonen, föräldrarna var bra, uppfödaren bra och det passade oss bra att få hem valp just då så vi åkte och hämtade hem Hamlet Dessutom kände vi att de linjer han kommer från skulle passa oss bra.
Men ja, vid andra inköpet av hund var jag mycket mer medveten och lärt mig mer kring hälsa och linjer osv, så det var bara ren tur att det blev bra med vår labrador också!

 

[Yrja]

Visste att jag ville ha en bc-mix. Ringde på ett par annonser, kändes inte helt bra så vi avstog. Hittade denna, ringde en lördagmorgon och frågade sen min man om han hade lust att åka en sväng på 36 mil (turoretur) lite spontant och det gick väl an. In med ungar o karl i bilen o så åkte vi. Uppf hade redan rek en valp på tel och vi fastnade för samma. Åkte hem, funderade som man ska, sen ringde vi och tingade valpen mån em. Mkt nöjda med vårt val, han fyller snart 2 år.

 

[Askur]

Under tiden mamma hade pudlar och ställde ut - Ja, det var säkert 10 olika kennlar vi var o besökte!
Men när jag själv letat kennel så har jag hört mig för bland hundfolk och vänner och på den vägen har jag min nuvarande (snart andra!).

 

[Bison]

Ruben hittade vi på Blocket, min man tyckte han var så ful och jag tyckte han var jättesöt. Vi åkte och tittade och han charmade omkull oss så några dagar senare hämtade vi honom, han var 1 1/2 år.
När vi skulle köpa den andra letade vi runt lite bland raser innan vi bestämde oss, skickade då mail till lite olika kennlar om att vi sökte en vuxen hund. Fastande för en och köte den, även han var 1 1/2.
Den tredje hittade vi på Blocket, han var tre år. De åkte upp med honom och lämnade honom här.
Har aldrig haft någon prövotid, tycker man känner direkt om det är rätt hund.

 

[Red_Chili]

Den tredje hittade vi på Blocket, han var tre år. De åkte upp med honom och lämnade honom här.
Har aldrig haft någon prövotid, tycker man känner direkt om det är rätt hund.

Vad är det för någon? Jag har helt missat att du har köpt en tredje tror jag!

 

[Bison]

Vad är det för någon? Jag har helt missat att du har köpt en tredje tror jag!

Nej det har du inte, det är Ture, Ture den tredje
Den andra var Figge, DDB som fick avlivas så snabbt pga höfterna.

 

[Red_Chili]

Nej det har du inte, det är Ture, Ture den tredje
Den andra var Figge, DDB som fick avlivas så snabbt pga höfterna.

AH! Det förklarar saken, jag glömde Figge

 

[Raderad medlem 94602]

Den första var en blandis och ett klassiskt spontanköp av en övermogen tonåring. Inget gjordes rätt och det mesta gick fel. Nu är det 23 år sen så det är glömt och förlåtet. Nummer två blev också en blandis. Dock lite mera genomtänkt i val av mix, faktiskt hälsokollade föräldrar och jag var många erfarenheter rikare. Letade bland annonser ett tag innan jag hittade min tik. Men hälsan sviktade och det blev en dyr historia ändå. Trots två rätt kompatibla raser så blev det en krock i hunden.
Nummer tre blev rasren. Rasen valdes ut under 4 års funderingar. Viste vilka krav jag skulle ställa på både hund och uppfödare. Valde ut ett gäng uppfödare i någorlunda närhet eftersom jag ville ha möjligheten att ha min uppfödare nära. Hade saknat det där med samarbete meduppfödare från mina tidigare hundar.
Första kenneln på listan ratade jag redan på telefon. Uppfödaren var kort och snudd på otrevlig och svarade bara korthugget på mina frågor. Kände att detta är INTE min uppfödare.
Nummer två på listan strök jag efter at ha träffat en hund ifrån och en var inte alls trevlig. Hade flera rädslor och var allmänt nervös.
Nummer tre på listan blev jag sittandes med i 2 timmar i telefon. Hon var otroligt trevlig och gav mig all svar jag vill ha. Hon ställde också många motfrågor vilket jag gillade. Jag viste redan att hennes hundar uppfyllde alla kriterier för rasen och dessutom var MH-testade vilket inte brukar göras på rasen. Efter ett besök på kenneln hade jag bestämt mig. Det var från en sån här miljö och uppfödare jag ville köpa!

 

[prinsessfeminist]

Hund 1
Schäfer

Omplacering som var 15 månader. Jag kunde ha hund på jobbet, men ingen valp. Jag var öppen för vilken brukshund som helst eftersom jag ville jobba med bruks. Jag minns att jag hittade henne via annons i dagstidningen och vi träffades en em och så var köpet i hamn.

Hund 2
Rottweiler

Jag visste att jag ville ha rottweiler, men funderade även på engelsk staffordshire bullterrier. Nu föll staffen på sin lilla storlek. Mycket noggrann research via kontakter med SKK och beställning listor på HD-statistik etc på särskilt hanhundar som använts i de kombinationer jag var intresserad av. Jag blev också erbjuden att köpa en hane från Fandangos kennel, men ville hellre ha en tik . Tills sist hittade jag en kennel som parat en tik med en hane som inte var mastodont i aveln.

Hund 3
Blandras

I 30-års present fick jag en liten blandras mellan pudel/tax/terrier. Ett ytterst ogenomtänkt köp, men han fostrades fint av rottistiken som då var fem år.

Hund 4
Dvärgschnauzer

Noggrann research och kontakt med ca tre kennlar. Valde till sist den kennel där jag fick bäst kontakt med uppfödaren. Från tanke till handling tog det sex månader. Rottistiken hade vi tagit adjö av i maj. I november kom lilla dvärgschnauzern. Två besök på den utvalda kennel och då fanns också hunddata. Massor av sökningar på allt.

Hund 5
Svart Schnauzer

Oj, det kräver ett eget inlägg... tusen turer innan jag äntligen fick henne. Hade jag fått som jag velat så hade jag haft hunden redan 2008, men det blev 2009. Import från Tyskland.

Hund 6
Peppar & Salt Schnauzer

Allmänt (nej rättare sagt STORT) intresse för schnauzern, både p/s och svart. Jag har under åren lärt känna uppfödare och lärt mig om blodslinjer genom en hel del research på nätet och besök på utställningar.

Hittade en intressant kombination av p/s schnauzer i Tjeckien och hörde mig för. Men innan beslutet hade jag och maken diskuterat airedale terrier och soft coated wheaten terrier. Men hur det än var så, så pratade jag mig varm för schnauzern.

Det fanns en valp i den intressanta kullen och vi bestämde oss på en vecka.

Av dessa inköp kan jag säga att blandrasen, trots det icke-genomtänkta valet, ändå blev en precis lika älskad familjemedlem som de övriga.

 

[dpmatte]

Rasen har hela tiden varit absolut klar: Dvärgpinscher.

Hund 1: Köptes när jag var 7 år av privat uppfödare, troligtvis på annons i dagspress.
Hund 2: Köptes 1982 hos kennel som annonserade i dagspressen. Han blev som 2:a hund i rasen SLCH och hade godkänt BOK.
Hund 3: Hund nr 2 var pappa till honom, så det bestämdes vid parning att jag skulle ha en valp. Han hade lätt kunnat bli SLCH men blev påhoppad på platsliggning o så var det kört. Godkänt karaktärsprov.
Hund 4: En omplacering köpt på kennel jag kände, kom när han var ca 9 mån. Har titeln KORAD + en hel del utställningsmeriter. Han fyllde 14 år i september 2014.
Hund 5: Är hund 4 pappa till. Har gått MH och MT, på banan hade han mer än väl godkända poäng, men tyvärr ville han inte kampa och fick därför inte sin titel. Han är SEUCH + PLCH, har 3 cert i Tyskland o ck i Danmark. Han fyller 6 år i maj 2015. Han är även RLD-N.
Hund 6: Är yngre halvbror till hund 5, de har gemensam mamma. Hans pappa bor här ibland när tikarna på kenneln löper. Han har precis fyllt 1 år, så han har inte hunnit få meriter ännu.

 

[AraSlei]

Jag är uppvuxen med wachtelhundar, och hade träffat ett ganska bra gäng innan jag bestämde mig för att skaffa en wachtel själv

Planen från början var att köpa en valp från en uppfödare i Skåne som "vår" uppfödare tipsat oss om. Han skulle ha en kull efter två riktigt bra hundar, där hanen lämnat ett par fina kullar tidigare. Tyvärr blev det massor med strul vid valpningen och de fick åka akut till djursjukhus för att få ut den sista valpen. Tiken var väldigt medtagen efter det hela och producerade inte tillräckligt med mjölk, och innan en amma hade hittats hade tre valpar dött. Det var bara två stycken som klarade sig, en av varje kön, och uppfödaren ville behålla tiken själv.
Turligt nog hade "vår" uppfödare fått en kull ett par veckor innan, där han bestämt sig för att behålla två tikar själv. I samma veva som vi fick reda på att vi stod utan valp hade han fått möjlighet att köpa en unghund från Tyskland, och därför fick vi möjlighet att köpa den ena av de två tikarna han sparat till sig själv
Tur i oturen, för jag är väldigt glad över min toka Det är tredje hunden från samma uppfödare, och vi har en halvbror till henne sedan innan (samma mamma). Pappa har jagat mycket ihop med killen som äger hanen och gillade den hunden väldigt mycket, så det var inte mycket att tveka på!

 

[Corminta]

Alla tre hundar jag varit involverad med under mitt liv har "bara hant".
Som barn bjod mammas kompis over familjen pa middag.
Hon bara rakade ha en leveransklar JRT valp som avtingats (heter det sa?) pa kryptochid. Saklart kom han med hem. Det var dock en val uppfodd hund fran fina linjer (dock jakt vilket vi inte gjorde - det sysslade han med pa egen hand lillskiten)

Hund tva roade sig hos tidigare agare med att klattra over 2,5m stekt / sticka genom dorren och spendera dagen pa stan helt pa egen hand. At andra hundar och gick inte att lamna ensam / ta med ut. Maken blev hundvakt och fastnade sa nar han lamnade av hunden en dag smet hon ut och hoppade in genom det oppna bilfonstret. MAken fragade agaren om han fick ta med hunden hem och efter en del tarar och brustet hjarta var han hundagare. (Nar jag flyttade in hade han redan haft hunden ett par ar och aven om hon fortfarande var tuff som fasen mot andra hundar var hon en riktigt trevlig hund.)

Tredje hunden sag vi en annons pa blocket variant. Skulle bara aka och titta och egentligen skulle vi nog akt darifran. Situation vi sag var dock sadan att vi bestamde pa plats att ta med hunden hem no matter what - aven om vi skulle behova omplacera honom I andra hand.
Han har radslor som bara den, bade "naturligt" men framforallt inlart fran sina forsta 9 manader. Han ar livradd for alla framlingar men sarskilt man. Kan inte hantera upprordhet, folk som ror sig mycket eller hogljutt eler pa andra satt ar "oberakneliga". Daremot ar han den underbaraste familjehunden nagonsin, sonens basta van - vilket var det vi letade efter men tvivlade att vi hittat I borjan.
Han ar underbar och min basta van men har mest av allt lart mig hur man INTE koper hund.

Nasta gang blir det ordentligt. Har forhoppning att det blir av om 2-3 ar nar sonen ar alder och jag fonster shoppar bort mina eftermiddagar alleredan...

 

[JeayL]

Jag skulle absolut ha en SKK reggad RENRAS, men var inte helt 100% säker på vilken ras jag ville ha, men jag hade lite krav:

Lättlärd
Minimal pälsvård -
Passande till att träna Agility, tricks och lydnad.
Storlek var rätt oviktigt

Läste i år om olika raser, hittade massor med raser som verkade intressanta, och diverse som jag tyckte verkade skittråkiga, googlade information om raser, läste på forum o.s.v.

En sen onsdagkväll satt jag vid blocket, sådär som de flesta gör, vilket jag hade gjort i massa år bara för att fördriva tiden, kollade halvt om halvt efter hund men var inte sådär "nu ska jag köpa hund" dessutom skulle jag ju hitta den perfekta rasen, såg rubriken "Nakenvalp" och klickade in för att nakenhundar kan ju vara kul att se, inte så jag ville ha en nakenhund utan var väl en blandning mellan "ful" och "cool" i åsikten om dom, inget jag tänkt för mig själv.

Såg bilden och det var bara DEN DÄR ÄR MIN känsla, kunde inte klicka bort, precis sådär som man inte ska köpa hund, länkade till några vänner som övertygade mig om att jag iallafall kunde höra mig för, han fanns dessutom i samma kommun och "de skadar ju inte att kolla" slutade med att jag och sambon besökte säljaren på fredagen samma vecka (vars sambo dessutom var en gammal bekant till min sambo) och den där lilla hårlösa fjanten kom springande mot mig med raka framben med HÖGA tasslyft och en propeller till svans, la upp tassarna i mitt knä och kollade på mig med en blick som sa "jag kan faktiskt komma upp"

Var helsåld, men eftersom jag och sambon inte bodde ihop helt men var på G att flytta ihop så ville jag fundera och höra vad han tyckte så vi bad att återkomma, under natten drömde jag mardrömmar om att någon annan han före att köpa han så på morgonen så hörde jag av mig till uppfödaren och sa att jag ville köpa han, på söndagen 1:a advent för 2 år sen så åkte vi genom snöstorm för att hämta hem han.

Om jag har ångrat mig? Nej älskar individen, han har sina bättre och sämre sidor, men nästa hund vill jag nog ha lite större, lite hårigare och kanske lite mer intresse för att träna

 

[RostKaptenen]

Min första egna hund var en omplacering på annons. BC/labrador lät ju bra, när hunden kom hem till oss kom det fram att det var jaktlabrador i henne. Hunden som hoppade ur bilen skakade och alla stressutslag slog genom taket många gånger om. Hon var helt blockerad och jag kunde riktigt se hur det bara snurrade förtvivlat i huvudet på henne. Så det var ju kört för min del
Visst blev hon mycket lugnare och mer harmonisk, känsligare och smartare hund har jag aldrig träffat. Dock kände jag till sist att jag inte kunde ge henne vad hon behövde. Även om hon blivit bättre och var nästan normal på hemmaplan låste hon sig fortfarande när vi var någon annanstans. Jag tog beslutet att försöka hitta ett hem där hon kunde få mer tid och få vara mer hemma där hon kunde känna sig trygg.

Hund nummer två blev renrasig. Researchade och pratade med kennlar och ägare i över ett år. Sedan dök det upp en annons på en tik. Vi skulle ha en hane, men jag kunde inte släppa tiken i annonsen. Hörde oss för med kontakter inom rasen och kollade upp föräldrarna och släktingar och allt var ok. Dock fanns samtidigt en hane till salu. Efter att ha pratat med båda uppfödarna var det dock tikens uppfödare som kändes rätt. Fick bekräftat från kontakt med kunskap inom rasen att min magkänsla stämde.
Såhär en vecka in i valpägandet känns det fortfarande helt rätt! Trots att vi har en liten terroriserande piraya som periodvis är helt sjövild
Återkommer om två år när vi tagit oss igenom unghundstiden

 

[Blueberry]

Först pågick ett jäkla förhandlande och diskuterande i flera månader med min man, som aldrig varit i närheten av någon hund förutom dobbisen som fanns i familjen hos hans ex. Jag ba: NEJ! (Han är mest intresserad av att mysa med hund i soffan och gå lagom långa promenader. Det här med träning är inte riktigt hans intresse.)

Själv visste jag att jag ville ha en liten och aktiv hund, med flockfokus, mer vakt än jakt och att det inte skulle vara en terrier. Dvärgpinscher låg väldigt snabbt högst upp på min lista. Mannen var skeptisk.

Sen hittade jag en uppfödare 25 minuters biltur från vår lägenhet och bokade in en träff för att få bekanta oss med rasen. De råkade dessutom ha en valpkull just då. "Vi ska bara titta", försäkrade jag min man. Hehe.

Det klickade mellan mig och uppfödaren redan i telefon och när vi kom dit var det som att komma hem till gamla vänner. Hundarna och valparna var underbara och efter en timme hade vi tingat en valp. Billy var verkligen underbar redan då. Han gick och la sig och somnade som en trygg liten kanelbulle bakom min rygg och jag trodde att jag skulle gå av på mitten av kärleksexplosionen.

Sen hälsade vi på minst en gång i veckan fram till hämtning.
Här är andra gången vi träffar honom, han var så liiiten (men störst i kullen) och orange och hade alldeles för mycket hud

Fem veckor, vill jag minnas:

Och Billy var så fantastisk och uppfödarna blev goda vänner och vi kom överens om att ta en foderhund från en väldigt spännande kull, som föddes när Billy var 13 månader. Grejen med den kullen var att det bara kom en enda valp. Som var lite... "ful".
Ivan var pytteliten och hade en stor vit fläck på bröstet och svanskrok. Ingenting som uppfödarna skulle spara som foderhund direkt, men vi blev störtförälskade och köpte Ivan ändå.

Tre veckor:

Fyra veckor gammal och så himla liiiiiten:

 

[AW]

Jag började läsa på ordentligt för att hitta en ras som passade. Mina kriterier var att den skulle fungera lös i stallet, inte för stor (men inte allt för liten heller), en hund med lite fart som kan tävla lite i tex agility men som ändå inte nödvändigtvis behöver aktiveras varje dag då vi snart planerar familj ingen och slutligen ganska korthårig som kräver lite pälsvård då vi bor i lägenhet. Valet föll på Kromfohrländern.

Vi tog kontakt med en erfaren och framgångsrik uppfödare som planerade att para en av sina mycket meriterade tikar med en lika fin hane. Några månader senare åkte vi och hälsade på och fick träffa både tiken och hanen. När sen valparna var fyra veckor åkte vi och hälsade på igen och bestämde vilken vi skulle ha. Samma dag som vi ska åka och hämta vår valp ringer uppfödaren och berättar att just vår hade bettfel, visst kunde det rätta till sig men det var inget som kunde garanteras. Efter en liten stunds funderande stod vi över eftersom jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte skulle kunna ställa ut, visst var det en familjehund vi var ute efter men förhoppningsvis ska vi ha hunden i många år.
Det kändes extra jobbigt var det eftersom det inte finns så många Kromisar men sen kom uppfödaren på att det hade fötts en kull i Danmark hos en bekant till henne där det kunde finnas en eller två hanar kvar. Så då ringde vi till den nya uppfödaren och fick beskedet att det kanske fanns en kvar men att hon skulle få besked dagen efter. Så hemskt det skulle vara att behöva vänta en hel dag till för ett kanske, vi som hade valpsäkrat och satt upp barngrindar hemma... Men vi behövde inte vänta så länge för hon ringde tillbaka en halvtimme senare och så att vi kunde få den valpen som var kvar (en som hon hade tänkt att behålla själv först).

Några dagar fick vi ändå vår valp som vi hämtade på en mack utanför Malmö. Hur var det man inte skulle göra Uppfödaren skulle ändå leverera en hund till som skulle till Stockholm så vi slapp resan till Jylland.
Så glada vi är för vår fina Ludde som är allt vi hade hoppats på och bättre Bilderna är från idag, några dagar innan han blir fyra månader.

 

[MiniLi]

När vi köpte vår första hund funderade vi på raser ett bra tag. Minns att jag hade någon tråd här på bukefalos om det
Sen valde vi ut två raser som vi tittade närmare på. Åkte till uppfödare och pratade och träffade hundar. Valet landade på ridgeback, vi träffade flera uppfödare och tyckte vi var supernoggranna och köpte till sist en lite äldre valp efter rekommendation av den uppfödaren vi fått bäst känsla för. Såhär i efterhand valde vi kanske inte den bästa uppfödaren, men hunden är såklart älskad ändå.

Andra hunden köptes för att jag fastnade för linjerna. Hon importerades från tjeckien. Där träffade vi inga andra uppfödare utan det var just denna kombination som hade fått upp vårt intresse.

Hund nummer tre var en omplacering av annan ras. Där hade vi spånat på olika raser, fastnat för aussie och kontaktade en uppfödare för att prata lite mer kring rasen. Hon hade en tik som skulle omplaceras så hon fick flytta hem till oss.

Hund nummer fyra var något av ett impulsköp, även om jag såklart kollat upp allt väldigt noga innan vi genomförde köpet. Men jag blev tipsad om en trevlig kull där valpköpare fallit bort, fastnade och bokade möte hos uppfödaren när valparna nästan var leveransklara. Sen hämtade vi ganska snart hem lilla Elvis