När dags för adjö?

[Fiorano]

Min lilla JRT har passerat 14 år och är en pigg och alert liten hund. Lite senil, hör sämre än förr och hade en akut pankreatit i våras. Annars alltid varit frisk. Nu har hon med några veckors mellanrum försökt kräkas, inte fått upp något och sen fallit på sidan för att sen resa sig direkt och vara som vanligt. Hon äter bra och är väldigt fräsch i kroppen.

Jag FÖRSTÅR ju att vi närmar oss slutet, men när är det dags att ta det där hemska sista beslutet? Min lilla hund har varit med mig vartenda dag i alla dessa år, senaste åren 24/7 eftersom jag jobbar hemifrån/är sjukskriven. Vill absolut inte att hon ska lida men vill förstås också ha henne hos mig så länge som möjligt.

Hur har ni tänkt/gjort?

 

[Mia_R]

Min lilla JRT har passerat 14 år och är en pigg och alert liten hund. Lite senil, hör sämre än förr och hade en akut pankreatit i våras. Annars alltid varit frisk. Nu har hon med några veckors mellanrum försökt kräkas, inte fått upp något och sen fallit på sidan för att sen resa sig direkt och vara som vanligt. Hon äter bra och är väldigt fräsch i kroppen.

Jag FÖRSTÅR ju att vi närmar oss slutet, men när är det dags att ta det där hemska sista beslutet? Min lilla hund har varit med mig vartenda dag i alla dessa år, senaste åren 24/7 eftersom jag jobbar hemifrån/är sjukskriven. Vill absolut inte att hon ska lida men vill förstås också ha henne hos mig så länge som möjligt.

Hur har ni tänkt/gjort?
Visa bifogad fil 131043

Jag hade tagit henne till veterinär för en ordentlig seniorkoll att allt är som det ska och om hon behöver något tillskott. Se till att hålla henne varm nu när det blir kyligare och råare ute och njutit av den tid som är kvar.

 

[Praefatio]

Som Mia_R skriver tycker jag att det låter som att en veterinärkontroll är på sin plats. Är hunden pigg och glad så ser jag ingen anledning att avliva. Glad tror jag att en hund överlag kan vada fastän den kräks, såvida det inte beror på något som gör ont.

Men det där jäkla beslutet alltså… Det är nästan omöjligt att fatta. Ska man vänta tills all livsglädje är borta eller avsluta när den fortfarande finns kvar? Hur TAR man ens det beslutet? Nä fy sjutton… Vi bestämde att det var dags för 13-åriga lapphundsgubben att somna in 2020. Då hade han varit blind i några år (PRA, svårt att säga exakt när han blev helt blind men han led inte av det) och var allmänt gammelskruttig men inget allvarligt, lite stel. Men så blev han progressivt mer och mer dement, och första gången han blev rädd för sin älskade husse (förstod inte vem det var) så visste vi att det var dags, och kanske till och med lite för sent. Det var skitsvårt innan dess. Svårt att veta vad som var trötthet pga gammal, vad som var att han gick omkring i en förvirrad dimma och vad som var avsaknad av livsgnista. På en PRA-hund blir ögonen alldeles grå dessutom, så man kan liksom inte se på blicken.

Blir fortfarande ledsen när jag tänker på det där. Så tungt, så tungt. Men i mitt fall tror jag att jag, om jag hade fått göra om, hade avlivat lite tidigare hellre än att undra.

Men en sak åt gången! JRT är ju en långlivad ras, ta henne till veterinären innan du målar fan på väggen. Ni kanske har flera glada, pigga år kvar

 

[Fjordfrälst]

Håller med övriga; undersök ordentligt och utgå ifrån det! Ni kan ha tid kvar tillsammans ❤.

 

[Nepenthe]

Jag tar beslutet när jag inte tycker de har ett värdigt liv.
Och det kanske är individuellt hur mycket den "behöver" vara med på t.ex.
14år är beundransvärt och du känner din hund bäst

 

[Bison]

Gör en seniorkoll hos veterinären och ta det därifrån

Jag tog bort Ruben förra sommaren när han var 14.5 år. Det var väldigt tungt eftersom han inte var så dålig då men han började tackla av mer och mer. Sista åren fick han problem med hotspots på vintern, hatade kyla och blöta och jag ville inte utsätta honom för en vinter till när jag samtidigt visste att han närmade sig slutet. Ville inte hamna i situationen där det gått för långt och jag bara behöll honom i livet för min egen skull.
Såhär i efterhand känner jag mig helt tillfreds med mitt beslut att låta honom gå innan han blev dålig på riktigt. Han levde ett långt och innehållsrikt liv.

 

[Roheryn]

Jag hade en cairnterrier som blev 14 ½ år. Trodde att det skulle vara svårt att "veta när", men det var det faktiskt inte. Han var delvis pigg och glad in i det sista, men efter två operationer av urinblåsan (polyper) började han bli sämre igen och kissade inne då och då, vilket han var ytterst obekväm med. Att operera igen på en så gammal hund var inte att tänka på, så det blev adjö på veterinärkliniken hemmavid.

 

[Fiorano]

Tror att vi kommit till slutet nu. Ikväll fick hon ett nytt krampanfall, det varade längre denna gången (kanske 5-10 sekunder) och hon var medtagen efteråt. Tänker att jag ska boka tid imorgon. Kommer gå sönder fullständigt av detta.

 

[Fjordfrälst]

Tror att vi kommit till slutet nu. Ikväll fick hon ett nytt krampanfall, det varade längre denna gången (kanske 5-10 sekunder) och hon var medtagen efteråt. Tänker att jag ska boka tid imorgon. Kommer gå sönder fullständigt av detta.

Låter lika bäst ❤. Vår gamla cockerspaniel, 16 år, fick typ "tia-attack" på en söndag bestämde vi för att avliva direkt dagen därpå. Ja han mådde BRA då, pigg och ville INTE vända på sina promenader men eftersom han var hemma ensam när vi jobbade och gick i skolan förutom när morfar var snäll och gick över för att rasta ville vi inte ta risken med; tänk om detta händer igen?! Eller en stroke och han blir liggande ensam den stunden ?!? Det ville vi inte så det blev ett hej då ❤. Tycker du resonerar klokt! Styrkekramar till dig/er ❤

 

[Oh_really]

Usch vad jobbigt, du har en tung sorg framför dig oavsett. Hon håller kanske inte så många månader till utifrån sin ålder, även om hon inte är döende just nu. När jag själv tog bort min hund vid 14 års ålder, så väntade jag inte för länge. Hon var relativt fräsch när hon togs bort för jag ville inte att hon skulle lida och tappa självförtroendet sin sista tid. Det är ett beslut jag är nöjd över idag. Stor kram

 

[Tualma]

Tänker på dig och vovvan idag, @Fiorano.

 

[Fiorano]

Tänker på dig och vovvan idag, @Fiorano.

Ganska sjukt att du skrev på minuten när hon fick första sprutan.

Jag gråter nästan sönder och det känns redan så tomt här hemma. Vi gick en skogspromenad innan veterinär och hon fick somna under sin filt och det var så lugnt och fint.

 

[Fjordfrälst]

Ganska sjukt att du skrev på minuten när hon fick första sprutan.

Jag gråter nästan sönder och det känns redan så tomt här hemma. Vi gick en skogspromenad innan veterinär och hon fick somna under sin filt och det var så lugnt och fint.

Vilket fint avslut du gav din älskade vän ❤

 

[Kilauea]

Ganska sjukt att du skrev på minuten när hon fick första sprutan.

Jag gråter nästan sönder och det känns redan så tomt här hemma. Vi gick en skogspromenad innan veterinär och hon fick somna under sin filt och det var så lugnt och fint.

Beklagar förlusten

 

[athena_arabians]

Ganska sjukt att du skrev på minuten när hon fick första sprutan.

Jag gråter nästan sönder och det känns redan så tomt här hemma. Vi gick en skogspromenad innan veterinär och hon fick somna under sin filt och det var så lugnt och fint.

Jag beklagar förlusten så Saknaden efter våra älskade djur är hemsk men du gav verkligen din vän ett fint avslut. Den sista tjänsten vi gör våra djur är den tyngsta

 

[Fiorano]

Varje gång jag varit tvungen att ta bort någon av mina hästar hsr min terapi varit att titta på annonser. Med hund har det varit mycket svårare. Men kvällen igår tog jag mig igenom genom att titta på valpar på SKKs sida. Har hittat en ras som känns absolut perfekt då jag vill ha en ännu mindre hund men samtidigt ska den vara tuff och fixa stallivet. En praszky krysparik ska det bli! Har skrivit till en uppfödare och blir det inte den tiken de har nu kommer jag vänta in en framöver.

Det är så sinnessjukt tomt och tyst här hemma. Tänkte att det kanske skulle kännas skönt att vara hundfri ett tag men det känns bara som att en del av mig saknas.

 

[Blyger]

Varje gång jag varit tvungen att ta bort någon av mina hästar hsr min terapi varit att titta på annonser. Med hund har det varit mycket svårare. Men kvällen igår tog jag mig igenom genom att titta på valpar på SKKs sida. Har hittat en ras som känns absolut perfekt då jag vill ha en ännu mindre hund men samtidigt ska den vara tuff och fixa stallivet. En praszky krysparik ska det bli! Har skrivit till en uppfödare och blir det inte den tiken de har nu kommer jag vänta in en framöver.

Det är så sinnessjukt tomt och tyst här hemma. Tänkte att det kanske skulle kännas skönt att vara hundfri ett tag men det känns bara som att en del av mig saknas.

Visa bifogad fil 131567

Åh, en vän till mig har en sån, de är ursöta
Beklagar förlusten

 

[Fiorano]

Åh, en vän till mig har en sån, de är ursöta
Beklagar förlusten

Vad spännande! Helt ny ras för mig men den checkar precis allt jag vill ha. Tiken på bilden var reserverad så väntar in nästa kull vid månadsskiftet .

Gudars så det hjälper att ha något positivt att se fram mot! Har sovit så himla dåligt och det är så tomt så tomt här hemma.

 

[Blyger]

Vad spännande! Helt ny ras för mig men den checkar precis allt jag vill ha. Tiken på bilden var reserverad så väntar in nästa kull vid månadsskiftet .

Gudars så det hjälper att ha något positivt att se fram mot! Har sovit så himla dåligt och det är så tomt så tomt här hemma.

Jag förstår dig precis

 

[Praefatio]

Beklagar verkligen sorgen

Min erfarenhet av praszky är precis vad du verkar vara ute efter: väldigt tuffa små hundar. Typ JRT-feeling på kraft vs storlek. Fryser lätt så täcke/pyjamas är ett måste i kalla miljöer, men rejäla i mentaliteten. Det är nog väldigt, väldigt roliga hundar att ha!