Det är så otroligt individuellt när man känner sig redo att gå upp i klasserna. Jag och min häst började tävla dressyr augusti 09. Då hade jag aldrig tävlat förut. På våran tredje start i LC (september 09) så skrev dommaren i protokollet att "Nu lämna ni den här klassen och jag välkomnar er upp i LA". Vi tävlade LB/LA under oktober och sedan nästa år i mars. Gick upp till MSv C i april och debuterade Msv B i Maj. Placeringar fick vi i varannan klass ungefär. Och under heeeela den här tiden, vilken klass jag än tävlat så har jag fått höra att vi är för bra, vi snor godis från småbarn, jag är bara ute efter rosetterna osv...
Det spelar ingen roll att jag förklarar att jag är ute efter att få till en bra känsla, att kunna rida genom programmet, att hästen är avspänd osv. För hur kul är det att rida ett program där det känns som om hästen är påväg att hoppa av banan, även om vi landade på 65 %??
Min häst är jätteduktig och nästan all våran famgång beror på att han är så van och så ridbar. Så det är inte kul att komma av banan och känna sig gråtfärdig för att man klantade sig och inte red odentligt och slarvade och sen ändå bli placerad och ha folk som tjatar om hur vi borde gå upp en klass. Nej tack.