När barnen inte vill längre..

[Mysen]

Det måste finnas fler där ute som har det som vi.. eller??
Vi köpte en ponny åt dottern förra vintern. Det visade sig ganska snart att denna ponny hade sidor som vår dotter inte klarade av att hantera - hon blev rädd och istället för att vilja rida drog hon sig för att gå ut i stallet. Vi har kämpat med detta i 1 1/2 år, tagit hjälp av tränare osv men grundförtroendet för ponnyn är borta. Minsta steg åt sidan så tror dottern att hon ska fara i backen. När hon rider andra ponnyer (på tex ridskolan) är hon ganska tuff och kavat men inte hemma. Ponnyn testade henne - i övrigt är det en gosig ponny som skulle passa henne perfekt.
Bestämde oss till sist för att sälja - hade köpare då ponnyn fick ett lindrigt fånganfall Dessutom är lite dammkänslig så hon är ganska svårsåld förutom det.
Så nu står vi på ruta ett igen och funderar på hur vi ska göra.
Finns det någon annan i samma sits - som sitter med en ponny som man egentligen inte vill ha kvar men som man har svårt att bli av med? Hur tänker/gör ni?

 

[buschiq]

Sv: När barnen inte vill längre..

Inte riktigt samma sak, men jag skaffade shettis åt sonen för att han skulle börja rida. Det intresset blev det lite si och så med, grannbarnen red mer än sonen.
Det slutade med att jag körde in hästarna ( två shettisar eftersom de skulle ha sällskap ) och numer är hans ponny min körhäst istället.
En dag sa sonen "mamma, du får Busen av mig" -Okej...

Men det är förstås lite knepigare för er eftersom dottern nog skulle trivas bättre med en annan häst, hur snäll denna ponny nu än är egentligen. Att sälja en fångponny och få ut värdet man köpte den för är nog svårt...

 

[Zeldiis]

Sv: När barnen inte vill längre..

Jag tycker att köra i hästen låtar superbra! Annars kan du jue skicka den på tillridning. Fodervärd är också ett alternativ, fast kan vara svårt att hitta till hästen också.
Lycka till, kram!

 

[Bison]

Sv: När barnen inte vill längre..

jag skulle sälja ponnyn o köpa en annan till dottern, risning ska vara kul.
Att sälja hästar tar ofta tid, men med rätt pris o lite tålamod går det.

 

[Mysen]

Sv: När barnen inte vill längre..

Körning funkar tyvärr inte. Tidigare ägaren körde in henne men något gick fel så hon funkar inte framför vagn.
Fodervärd har jag funderat på men det gäller ju att komma till någon person som har de rätta förutsättningarna vad gäller kunskap och stallmiljö.
Hon är relativt välriden redan - när hon väl vet att ryttaren bestämmer går hon som en klocka.

 

[Mysen]

Sv: När barnen inte vill längre..

Har också en liten shettis som jag kör och som de minsta i familjen rider på emellanåt .). Dottern red honom förut - nu är hon lite för lång så det blir mest tillridning när det behövs.
Värdet på henne bekymrar mig inte - det viktigaste är att det blir bra för både dottern och hästen. Som det är nu får ju ingen ut något positivt av det. Bekymret är väl snarare att hon är svårsåld och trots allt kostar en massa pengar där hon står trots att ingen har någon "glädje" av henne. Det vore roligare att lägga dem pengarna på något som fungerar bra.

 

[Mysen]

Sv: När barnen inte vill längre..

Jo jag håller med dig. Det känns bara så hopplöst just nu...
Jag själv skulle ju inte köpa en ponny som haft fångkänning med allt extra pyssel det innebär. Att sen ponnyn kan få fång så fort man kommer hem med den är en annan sak.

 

[Tjalfe]

Sv: När barnen inte vill längre..

Får man fråga vad det är för ponny?

 

[buschiq]

Sv: När barnen inte vill längre..

Det skadar ju inte att sätta ut en annons och där i skriva att ponnyn haft fång. Då svarar förhoppningsvis bara de som är beredda att ta en sån ponny, även om man får räkna med ett och annat konstigt svar.
Bara för att du annonserar måste du ju inte sälja till första bästa, men då har ni i alla fall tagit ett steg mot en ny ponny...

Jag tror att det kan bli svårt att få dottern att lita på hästen igen, rädsla kan sitta djupt och barn brukar vara lite svart-vita i sitt tänkande. Dessutom verkar ni ju ha provat länge nu!

Lycka till!

 

[arna]

Sv: När barnen inte vill längre..

Min dotter tappade självförtroendet helt o totalt med vår förra ponny. Han var till åren kommen men vi sålde honom för en billig peng och sedan väntade vi på "rätt" ponny. Hittade en på nätet som stod 50 mil från oss som min dotter tyckte såg bra ut.
Jag ville titta på ponnier på närmre håll men fick ge med mig,tog tåget bodde hos ponnyägaren i 2 dgr dottern fick pyssla och rida och sedan var det klart.
Nu galoppas det både på banan och i skogen,hon litar på sin pålla och har fått tillbaka sitt självförtroende.Rider varje dag o jag behöver snarare bromsa än peppa!
Försök att hitta "rätt" ponny till din dotter o lyssna på vad ungen vill ha även om du inte tycker att det är vad du tänkt.Lycka till!/ L

 

[Kira]

Sv: När barnen inte vill längre..

Min dotter är 14 år nu, och jag har "servat" med passande ponnyer sedan hon varit pytteliten.
Ibland har det funkat, och ibland inte. Ett tag var det precis lika som det är för er nu. Efter att ponnys puttat av henne ett par ggr så blev det att så fort ponnyn gjorde en ansats till att ruska på sig/ta ett snedsteg, så var gråten nära. Just den ponnyn hade vi på foder, och ägaren ville sen ha tillbaka den till sitt barnbarn, så det löste sig.

Nu har jag en fjording som vi fött upp själva, till henne. Men det rids väldigt sporadiskt. Dottern är mer intresserad av sina marsvin, som är helt riskfria vad gäller avramlingar:smirk:
Eftersom hästen är en guldklimp så har jag tagit beslutat att sälja honom till nån som vill köra och rida. Nu är han ju i åldern att måsta börja arbeta, och jag hinner inte med 2 stycken eftersom jag jobbar heltid.

Så i slutändan så står vi på samma läge, att vi har en häst att sälja.

Skriv ut att ponnyn haft fångkänning. De som kan mer om fång vet ju hur man ska hantera en häst som haft det. Jag har 2 såna går ute i hagen på bete, en med betesreducerare, och det fungerar fint. Min granne har också en som hade riktigt svårt anfall förra året, som nu är återställd och går precis som förr i ridningen. Men han går inte på bete dygnet runt.
Visst tror jag du kan hitta en köpare med vett till ponnyn.

 

[Mysen]

Sv: När barnen inte vill längre..

Tack för peppande ord. Skönt att det finns fler med barn som är lite osäkra av sig. Var ute och fotograferade ponnyn igår så jag tror att jag gör ett nytt försök med att sälja. Hon är för liten för mig att rida regelbundet och jag har också en egen att ta hand om så det är nog det bästa. Hittar vi köpare så gör vi annars får vi väl fundera på en annan lösning.

 

[Ponnytant]

Sv: När barnen inte vill längre..

Ett "sista försök" skulle kunna vara att ta med dotter & ponny på "klicker-träning" el liknande. Det kan peppa din dotter att öva samarbetet på marken och märka att det man gör, gör skillnad.

 

[Viviann]

Sv: När barnen inte vill längre..

jag tänker så här...
Hur funkar det i stallet?? Hjälper din dotter med att ta hand om hästen? tar hon in hästen. får hon tid att mysa? eller vill hon inte ens det??
kanske är hon inte lika intresserat i att ha en ponny som du önsker att hon är....???
visst tar det tid... jag har samma problem, men det börjar lösa sig nu tror jag.
din dotter får ta ansvar!!! det är det första!!
men självklart...ibland funkar det bara inte....
V

 

[ancan]

Sv: När barnen inte vill längre..

Tack för peppande ord. Skönt att det finns fler med barn som är lite osäkra av sig. Var ute och fotograferade ponnyn igår så jag tror att jag gör ett nytt försök med att sälja. Hon är för liten för mig att rida regelbundet och jag har också en egen att ta hand om så det är nog det bästa. Hittar vi köpare så gör vi annars får vi väl fundera på en annan lösning.

Visst finns det många som suttit/sitter i samma sits som ni gör!
Har just nu en tonårstjej i bekantskapskretsen som tävlade framgångsrikt på sin C-ponny, växte ur den och bytte till en D - och allt gick "galet" trots att den hade betydligt mer hoppkapacitet än C-ponnyn, men dom passade helt enkelt inte tillsammans.
Nu är den första D ponnyn utlånad till en annan tävlingsryttare, och en ny D ponny inlånad- och nu fungerar allt igen för ryttaren.

Rätt ryttare på rätt ponny vill säga

Jag insåg väldigt tidigt vikten i att matcha sina barn med rätt ponnyer.
Mina båda barn tävlade med glädje och framgång under ett 10tal år på ponny, numera är det ridhäst som gäller...
Jag såg alltid till att rida/tömköra dom själv flera ggr i veckan, köpte bra ponnyer med kapacitet.
En del gånger fick vi sälja och göra byten, men de flesta gångerna så fungerade det hela med bravur...

Jag har bara ett enda råd om du vill att ditt barn även i fortsättningen ska rida och ha kul: SÄLJ PONNYN! eller låna ut den och köp en ny.

Ridning SKA vara kul ju!!!

 

[skogsridmulle]

Sv: När barnen inte vill längre..

Vi sålde, det tog tre månader innan det fanns en köpare jag ville sälja till Det var också vid den här tiden på året, julen gör nog att folk lägger tid o pengar även på andra saker. Nåja, i februari var han såld iallafall o ibland tänker jag på den lilla krabaten med en klump i halsen men för det mesta är det riktigt skönt att veta att han är nånstans o får all den kärlek o ridning o ompyssling han vill ha

 

[flashlight]

Sv: När barnen inte vill längre..

Vi köpte första egna ponnyn till äldsta dottern när hon var 7 år. Det var en liten häxa till ponny som hon aldrig hade grejat på egen hand.
Men väldigt bra ponny att lära sej på samtidigt. Självklart var hon aldrig ensam i stallet med ponnyn i början, första tiden stod den dessutom inackorderad med min på ett större stall med äldre tjejer hon hade som lite "förebilder" samt att hon red med mej.
Det fanns tränare på plats, ridhus osv. Hon fick aldrig hamna i att stå ensam i ett stall med en ponny som ville ta över, det var viktigt.

Sen skickade vi dem på läger ihop första sommaren (efter ca två månader), ett litet läger där hon o ponnyn var minst båda två och där personalen var duktiga. Hon hade så fullt upp med alla aktiviteter och all rolig ridning att hon totalt tappade all respekt för ponnyns busande och blev tuff och kunde sätta ponnyn på plats, vilekt ledde till att de blev väldigt fina kompisar. Sen tog vi hem ponnyn och då fanns jämnåriga vänner för dottern att rida med på sina ponnies, så det blev väldigt mycket "my little ponny irl" så¨att säga
Men även seriösa träningar och dessutom tävlingar.

Så småningom fick hon större ponnies och tävlade mycket bla. Den lilla vackra häxan övertogs av två syskon till, för dem blev det annorlunda, de hade ju syrran som lärde dem rätt attityd till henne och dessutom visade sig den lilla smarta hästen ha insett att familjens barn var ok medan kompisar och grannbarn kunde hon vara tuff mot

Men grundprincipen är ju att aldrig lämna barn ensamma med ponnys dom inte klarar av riktigt, och att alltid ha ett vakande öga på relationerna, för att kunna rycka in och styra upp om det behövs. Ponnyn behöver hanteras och ev jobbas av vuxna också emellanåt. Tömköras tex. Och får inte stå och bli stallmodig. Du har ett stort ansvar i hur det går också.

Jag vet inte om något av detta är en lösning för er del? Tex att stalla upp den på ridskolan eller intill eller i alla fall köra den till ridskolan och låta henne rida sin egen ponny där. Hon har självförtroende där och kan kanske bemöta ponnyn annorlunda. Dessutom har hon kompisar där, antar jag?

Barn ska aldrig lämnas med ponnyer de inte klarar och öht alltid vara mer eller mindre under vuxnas uppsyn, det är trots allt barn och ponnyer är tuffa många gånger.

Att övervinna problem med en ponny som varit lite svår ger väldigt mycket självkänsla för framtiden hos ett barn, medan motsatsen kan göra att de tappar förtroendet för alla hästar mer eller mindre.
Så jag tycker detta med hur man som vuxen lägger upp ponnyägandet är enormt viktigt, därav långt inlägg....

 

[a1agnlju]

Sv: När barnen inte vill längre..

Finns det någon som kan rida med henne när hon rider ut och så. Tillräckligt många gånger som det inte händer något kanske får dottern att få bättre självförtroende. Kan ni åka iväg med ponnyn och rida med på lektionerna på ridskolan. Det kan ju vara miljön som gör att dottern spänner sig och det märker ju hästen förstås. Min dotter kan t ex inte ensam rida en speciell runda som vi har. Då kastar sig ponnyn och är fullständigt omöjlig att hantera för dottern. Om vi rider samma väg tillsammans eller att jag går med så är det inget prolem och jag är helt säker på att problemet till stora delar beror på att dottern inte tror att hon kan övertala ponnyn. När hon rider själv rider hon en annan runda för att undvika konflikter när jag inte är med. Det får upp dotterns självförtroende sakta men säkert och nu tycker hon det är roligt att rida ponnyn igen. Men det är ju klart att barnet måste tycka om sin ponny och gör hon inte det så kanske en fodervärd kan vara en idé för senare köp. Detsamma kan ju ni göra så att ni blir säkra på att det fungerar mellan ponny och dotter. Ni kanske ska lägga ner egen häst-projektet ett tag också så att dottern verkligen får upp suget ordentligt före nästa försök.

 

[Tinuri]

Sv: När barnen inte vill längre..

skaffa en duktig liten medryttare

 

[Jeeves]

Sv: När barnen inte vill längre..

Svår sits i och med att ponnyn är svårsåld, annars hade jag utan tvekan gett rådet att sälja snabbt innan dotterns intresse helt svalnar p g a att hon har en ponny som inte passar hennes kunskapsnivå/personlighet.

Skulle det fungera med att låna ut ponnyn på foder kanske? Ibland kan det vara ett bra sätt att få en potentiell köpare att våga köpa en häst som haft en del åkommor. Kanske en bra idé för er också att låna en annan ponny på foder i ngt år för att se att den verkligen passar dottern?