Jag sitter på en femåring som
hemma ligger relativt stabilt på lätt c-lätt b-nivå i dressyren och nosar på vissa delar ur lätt A 1. Givetvis är inget felfritt ens hemma, men jag anser ändå att i det skicket hon/vi presterar på hemmaplan har vi ingen anledning att oroa oss för att skämma ut oss totalt. Vi har startat en pay and ride med i mina ögon helt okej procent i både lätt C 2 och lätt B 1. Efter det har vi gjort fyra lokala starter (en lätt C 1, två lätt C 2 och en lätt B 1), med betydligt sämre procent.
Men om vi inte fortsätter åka ut och tävla kommer det ju aldrig gå bättre heller? Det största problemet för oss är att hästen spänner sig på en ny tävlingsplats, och då sitter inte formen som den gör hemma. Hon blir också osäker och då faller de bitar hon har haft svårast för under inridning/utbildning (framför allt galoppfattningarna). Givetvis blir det en ond cirkel av att jag spänner mig över själva tävlingsmomentet, och det enda sättet att komma över det är att få rutin. Rutin får man genom att fortsätta åka till tävlingar, oavsett om man kommer sist.
Jag hade gärna åkt på fler pay and rider, eller åkt till samma tävlingsplats flera gånger i rad för att slippa själva momentet "
här har jag aldrig varit förut, och där är ett hästätande hörn! " som min häst drabbas av ibland. Men dels kom jag igång lite för sent på säsongen, så de pay and rider som finns nu i höst är framför allt i lite svårare klasser, och dels bor jag i en region där det är ont om tävlingar på den "låga" nivån, så man får ofta åka en bit och "ta det som finns till hands". Då rider jag hellre en lokal lätt C 1 än att starta en lätt B 3 eller någon lätt A klass på pay and ride, faktiskt.
Dock hade jag aldrig utsatt varken min häst eller mig själv för tävlingsmomentet om jag inte hade känt att vi behärskade de moment som ingår i klassen hemma, så klart. Man kan aldrig helt veta hur hästen går på hemmaplan när man bara ser den visas upp på tävlingsbanan.