Milosari
Trådstartare
att ge upp? nu är jag inne i en period där jag funderar mycket över min tiks framtid. har hon någon? finns det någon chans att hon någonsin kommer bli bra, eller håller jag kvar henne av rent egoistiska skäl?
för er som inte varit med så länge: jag fick min lilla schäfertik för 4 år sedan, rent utmärglad och strykrädd var hon. med mycket kärlek har hon blivit en lugn hund som kan vistas bland folk och trivas med det. men ett problem har bara blivit värre; hon gör utfall mot, och om hon får chansen, attackerar andra hundar. eller, det går lite fram och tillbaka, i perioder kan hon strunta i hundar som går bnära förbi, andra gånger gör hon allt för att få fatt i en hund som är långt långt borta. vi har varit i kontakt med 2 hundpsykologer, den ena besökte vi men hon slutade höra av sig och den andra har inte tid förän om flera månader och dessutom handlar det mest om att jag ska träna på egen hand, inte precis vad vi behöver. nu har jag fått fatt i en tredje som ska ringa i kväll. hon har även varit hos en kiropraktor och där visade det sig att hon hade skador i rygg och nacke, troligtvis från kopplet. hon gick en månad på mobic (smärtstillande antiinflammatoriskt) och blev mycket rörligare och piggare, men knappast trevligare mot andra hundar. nu har hon börjat bli lite seg igen tycker jag, det är nog dags för ytterligare ett besök.
men tillbaka till frågan. hur många chanser ska hon få? om hon inte blir bra trots hundpsykolog"behandlingen", vad gör jag då? när är det dags att ge upp?
naturligtvis kommer jag inte göra något förhastat, men jag vill heller inte ha kvar henne bara för min egen skull. hon förtjänar ett riktigt hundliv och det har hon inte nu.
för er som inte varit med så länge: jag fick min lilla schäfertik för 4 år sedan, rent utmärglad och strykrädd var hon. med mycket kärlek har hon blivit en lugn hund som kan vistas bland folk och trivas med det. men ett problem har bara blivit värre; hon gör utfall mot, och om hon får chansen, attackerar andra hundar. eller, det går lite fram och tillbaka, i perioder kan hon strunta i hundar som går bnära förbi, andra gånger gör hon allt för att få fatt i en hund som är långt långt borta. vi har varit i kontakt med 2 hundpsykologer, den ena besökte vi men hon slutade höra av sig och den andra har inte tid förän om flera månader och dessutom handlar det mest om att jag ska träna på egen hand, inte precis vad vi behöver. nu har jag fått fatt i en tredje som ska ringa i kväll. hon har även varit hos en kiropraktor och där visade det sig att hon hade skador i rygg och nacke, troligtvis från kopplet. hon gick en månad på mobic (smärtstillande antiinflammatoriskt) och blev mycket rörligare och piggare, men knappast trevligare mot andra hundar. nu har hon börjat bli lite seg igen tycker jag, det är nog dags för ytterligare ett besök.
men tillbaka till frågan. hur många chanser ska hon få? om hon inte blir bra trots hundpsykolog"behandlingen", vad gör jag då? när är det dags att ge upp?
naturligtvis kommer jag inte göra något förhastat, men jag vill heller inte ha kvar henne bara för min egen skull. hon förtjänar ett riktigt hundliv och det har hon inte nu.