När andra vill rida ens häst

Åtminstone i mitt fall börjar de tjata redan vid första nej:et/förklaringen, därav att jag tappar humöret lite.

Här också. De kommer dyka upp om jag säger ja, och de kommer fortsätta tjata så länge jag säger nej. :grin:

Jag är inte helt "vaktig", erbjöd faktiskt en barndomsvän att låna ponnyn (den större) i helgen och att vi kunde rida en sväng = då kan jag som liten vuxen rida lilleman i rent utbildande syfte tillsammans med henne. Men jag har faktiskt inte köpt en häst för att kreti och pleti ska få rida gratis, särskilt som jag absolut inte har behov av en medryttare till den större ponnyn. Ska dessutom tilläggas att hästen inte är helt hundra procent pålitlig i trafik, och jag har ingen ridbana, så ska någon rida måste de rida ut. Jag tänker inte låna bil, transport, betala ridhusavgift och göra omaket att släpa hästen två mil till närmaste ridhus för att min bortskämda kusin ska få åka runt lite på henne.
 
Jag känner igen problemet. Jag har stora halvblod som är väldigt snälla. Samt ett par islandshästar och en shettis, som alla tre är ganska speciella, skygga och verkligen inte gillar barn. Med väldigt jämna mellanrum, i stort sett varje helg, dyker det utan förvarning upp ytligt bekanta med barn på gårdsplanen. Ridskolan och turridning är ju så dyrt, så de tänkte att barnen kunde få rida lite på mina snälla ponnyer. Jag har många gånger erbjudit dem att klappa och rida på halvbloden, men det är inte alls populärt. Allt för många verkar tro islandshäst = perfekt barnponny. Så många timmar jag har fått lägga på att låta bekantas barn umgås med mina islandshästar och gjort mitt yttersta för att de inte ska bli nedtrampande, sparkade och avslängda. Samtidigt som man måste rädda även den livrädda stallkatten och hunden undan barnen. En gång när jag kom hem pågick ett barnkalas med femton barn i islandshästarnas hage. Att ha egen gård med djur är ibland som att driva gratis zoo.
 
Jag brukar sällan få den frågan. De flesta som känner mig vet att min häst både är känslig, reaktiv och explosiv. Ihop med att han både är rätt högt utbildad inom både dressyr och trick så betyder ju små signaler väldigt mycket olika saker för honom. Han är alltså direkt olämplig för nybörjare och barn.
Inte så bra om hästen lägger sig med dem liksom. Och lutar du dig fram /kniper kommer han öka oavsett hur mkt du drar i tyglarna.
De som kan häst och känner oss vill sällan testa rida honom. De som är okunniga och vill pga det brukar direkt ta ett nej när man förklarar läget.
Några duktiga och orädda elever har fått testa för att jag vill att de ska få känna på en häst som svarar korrekt etc.
Men annat skulle kunna bli farligt.

Min förra kunde jag låta folk åka runt lite mer på när han var äldre. Det är ju roligt att kunna bjuda på sånt.
Jag vet ju själv vad jag lärt mig av att fått rida hästar som haft duktigare ryttare än mig.

Jag har dock haft turen att få låna andra hästar om tex plastbrorsans barn velat prova rida eller särbons dotter.
 
Mina hästar är absolut inte lämpade för nybörjare, så det brukar jag svara när någon frågar.

Lät en kollegas barn få komma och rida (åka häst) en gång för några år sedan då jag hade en snällare häst. Döm om min förvåning då vi träffades typ två år senare efter att vi slutat jobba ihop, och h*n frågade om inte barnen kunde få komma och rida igen, de hade tyckt att det var så kul. Men änmal dom till ridskolan då väl?!
 
Brukar bara säga som det är: människan är för stor / jag vill rida själv / ponnyn är för känslig. Beroende på vem som frågar då. De som jag tycker duger brukar inte behöva fråga, utan de brukar bli inbjudna.
 
Jag har inte sett det som något problem de få gånger det händer, snarare kul att folk gillar hästar tänker jag, och jag skulle mycket väl själv kunna säga till en kompis som t ex skaffat valp att ”åh vad mysigt, får vi komma och hälsa på sötnosen”.
 
Jag säger nej och skyller på att vi har svåra tävlingshästar och att jag inte vill riskera att något händer. De flesta av sagda hästar skulle lugnt kunna gå ut med småbarn på ryggen, men det behöver ju inte folk veta. :angel:
Men jag vill inte ha folk springande i stallet. Helt enkelt. Jag tycker om mina rutiner, och sedan blir jag irriterad när mitt privata och kostsamma intresse ska ses som allmängods som det är fritt fram att utnyttja gratis när andan faller på.
Har inte heller så gott om fritid att jag vill agera instruktör på den också.

Är det så att någon genuint vill lära sig och har intresse av mer än att rida eller köra, så kan det gå bra, beroende på hur väl jag känner dem, hur mycket tid jag har/om de har möjlighet att följa med på min vanliga träningsrunda, och hur seriösa jag uppfattar att de är.
Men då förväntar jag mig också något i retur. Vill man lära sig köra eller rida får man också mocka några boxar och hjälpa mig rulla ut ett par höbalar.
Men rena nöjesridare får vända sig till turridningsfirmor.
 
Jag får, tack och lov, sällan frågan. Det har hänt vid några tillfällen och ja många har svårt att ta ett nej.
Den första gången var dagen efter att jag köpt hästen. En kollega bröstade upp sig och ansåg att han skulle få rida på min häst. När jag tittade på honom och sa att han var för stor så började han pika mig för att jag köpt en ponny (hon var 151). Jag hade aldrig släppt människan i närheten av min häst oavsett storlek på den men det var praktiskt att ha en, i hans ögon, godtagbar ursäkt.
Nästa gång var det en person som höll till på den ridskola där jag då hade hästen installad. Hon och några andra skulle rida ut och ansåg att hon hade rätt att låna min häst. Hon blev sur när jag sa att jag skulle rida själv.
Efter det har det väl varit någon förfrågan någon enstaka gång men inget seriöst. Jag bor tack och lov i en landsände där det finns fler som vill ha hjälp med djuren än det finns folk som vill rida. Det senaste jag stötte på var en kollega från en annan del av landet som räknade ut att h*n skulle besöka mig så kunde h*n få rida på mina hästar. H*n hade ridit som barn men vad jag förstått bara slängt sig upp och rejsat runt i skogen helt utan utbildning. Jag mumlade mest då det blev så långsökt att det skulle ske. Ingen av mina nuvarande är lämplig för den typen av ridning. Den ena skulle springa all världens väg (springa är KUL) och den andra skulle det nog sluta i total katastrof med (osäker i sig själv).
 
Jag har väldigt sällan fått den frågan trots 45 år med ponnyer och hästar .
Nån gång har någon ytlig bekant velat komma med sina barn och klappa. Sen har jag ett par nära vänner som nångång frågat då de själva inte längre har häst , och mest velat skritta runt samt mysa lite i stallet i sällskap :heart

Tror jag ”sluppit” problemet pga att väldigt många i min vän och bekantskapskrets själva haft/har hästar, samt att vi bor lantligt så hästar och djur är helt nära till hands och ”naturligt” för merparten.
I jobbsammanhang blandar jag inte så mycket in mitt privatliv utanför jobbet så även om folk vet att jag har häst så ligger det inte så nära till hands att fråga gissar jag.
 
Nu när våren är på intåg och solen börjar titta fram så får jag emellanåt höra från bekanta och kollegor som tidigare hållt på med häst i varierande grader, att "Åh, kan inte jag få komma hem till dig och rida nån dag?" Och jag brukar vänligt svara att jag inte har någon lämplig häst för utomstående men inombords känner jag mest att "hade du erbjudit dig nån gång under vinterhalvåret så hade det kanske varit aktuellt under den roligare årstiden också":angel:
Till de som inte nöjer sig med det svaret och är mer påstridiga brukar jag hänvisa till ridskolor i närheten.

Råkar ni ut för samma sak och hur hanterar ni det?

I början när jag hade min dam, hände det inte så ofta, då hon först var "småbarnsmamma" o sen var hon lite "Dr Jekyll" o "Mrs Hyde" ett par år, med mkt bus och hyss. men sista åren kunde det hända att folk bad att få komma o rida. Oftast fick jag då sköta allt från mockning, fodring, hämtning av häst i hage, borstning, sadling och tränsning, samt leda ut hästen i paddocken och då hade ändå flera vänner både ridit och skött häst i flera år... men men... Så jag höll mig till de vänliga själar som erbjöd sig att hjälpa mig de perioder min kropp var i svacka pga min brutna nacke, ryggmärgsskada och dubbla höftledsproteser så är "livet som funkis" upp och ned beroende på väder och vind, så vi kunde hjälpas åt med skötsel, promenader, tömkörning och ridning en stund var :)

Men ibland kan jag ju säga att det skulle kännas fint när någon frågar om man kan få rida. "Ja självklart", får jag låna din Lamborghini, Pontjack, "jänkare" i helgen och cruisa lite?
 
Det är ingen som vill rida mina odjur :D en är hetsig som attan och svår att få stopp på och den andra är känslig och kan bli studsig och lite het. Om man dessutom gärna talar om deras tokigheter ofta :devil: så slipper man frågor om man komma och rida. Kompisens unge däremot får gärna åka lite häst när jag rider förbi. Båda är snälla "barnponnys" då. Kompisen själv vill inte rida längre för att jag sa åt henne att hon gjorde fel. Hon lät hästen gå fortare och fortare. Men det gjorde hon inte alls enligt henne. Min häst smygökar farten, vilket hade slutat med två idiotgalopperande hästar som vi inte hade kunnat få stopp på.
 
Jag har tyckt det varit jättekul när kompisar velat rida min förrförra häst, det har rört sig mer om att åka häst. Jag gör kompisen glad, hästen tog ingen skada och vi fick umgås medan jag gör det jag gillar mest. Aldrig känt mig utnyttjad på något sätt, då hade jag sagt nej. Ser frågan mer som en vilja att umgås snarare än det faktiska ridandet. Min förra häst fick jag aldrig frågan om, han var för stor och läskig för folk tror jag. :p Hade honom en väldigt kort tid också.
 
Har fått frågan 3 gånger på 18 år så ingen vanlig fråga.
En var en ex kollega som jag samåkte med och frågan dök upp på hemväg och han fick hänga med på en ridtur.

En annan var en kompis till min syster som frågade om hon kunde komma och testa om hennes barn var allergisk (pappan till barnet var tydligen det).

Sista var från en hästvan familj där dom undrade om dom kunde låna min ponny ibland, blev bara 3 gånger då ponnyn visade sig inte kunna hålla sig på mattan för en skrittrunda då och då, trots hon varit en uppskattad ridskoleponny.

Glömde nästan att 2 barn frågade en gång om dom fick gå in i hagen för att klappa hästarna, blev kom förbi med någon ansvarig vuxen och ha något bättre på fötterna än sandaler, dom dök aldrig upp igen.
 
Jag delar gärna av mig av hästarna, så mycket jag kan.

Jag vill att folk ska tycka det är kul med hästar, att de ska lära sig om hästar och jag har alltid haft en snäll häst att låna ut. Det är så sällan och jag bjuder gärna på både tid och hästar om jag kan och känner för det den dagen.
Jag bryr mig inte om årstider heller. Vill de hellre komma sommar så är ju inte jag den som inte förstår. Jag själv har ju inte tillräckligt med motivation på vintern. Varför skulle någon annan?
Å andra sidan har jag ju så mycket häst att det liksom blir mer än nog över för mig och jag är glad för varje dag någon vill hjälpa.

Varför känner man sig utnyttjad om någon vill testa någon gång eller tycker det är trevligt med ens häst?
Utnyttja är när de regelbundet kommer (inte regelbundet, som varannan sommar) varje vecka och kräver och tjatar.
Sådana bekanta har inte jag.
 
För mig är den frågan inga problem, där hästen står uppstallad nu måste man vara medlem i ridskolan för att få rida på anläggningen. Brukar va ett bra anledning till att det inte går att komma å rida hur som helst. :angel:

Brukar förvisso sällan få frågan, men ändå.
 

Liknande trådar

M
Hästvård Nu ska ni få höra!! Jag jobbar på en ridskola som instruktör. En häst blev halt för 2½ månad sedan. (Vecka 42) Han började i slutet av...
Svar
12
· Visningar
1 996
Senast: b4nugget
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp