När andra vill rida ens häst

[cili]

Jag har nog aldrig fått frågan om att rida, men däremot att komma och hälsa på hästen. Och det ställer jag upp på så gott jag kan. Alltid trevligt med någon som visar intresse för hästar från marken. Skulle det dyka upp en ridförfrågan blir det dock blankt nej på nuvarande häst, helt enkelt för att hon inte ens är färdig med sin inridning.

Kom nu på att det ju visst frågades om ridning en gång på förra hästen. Hade då en c-ponny och stod i ett stall där stallägaren hade en bonusdotter som ridit en del. Stallägaren frågade väldigt trevligt om det fanns någon möjlighet att dom kunde få låna min häst en gång för en uteritt tillsammans, och hon hade definitivt inte tagit illa upp av ett nej. Där ansåg jag att min häst var lämplig och hade inget eget inplanerat, så dom fick låna.

 

[Fille]

Jag blir lite förvånad, dels över vilka otrevliga människor ni stöter på och dels över den vaktiga inställningen till hästarna.

Jag har flera gånger bjudit ut nybörjarfolk till stallet som varit nyfikna på ridning för att testa. Jag tycker att det det är kul att de är nyfikna! och tror inte en sekund att min häst far illa av att lunka runt i grimskaft en stund med en nybörjare på ryggen. Hittills har inte någon av dem tackat ja dock. Vad gäller hästintresserade människor i min närhet så har de aldrig velat följa med utan löst sitt hästeri på annat håll. Några ridskolebarn känner jag inte men de skulle också vara välkomna att komma och rida "på riktigt", med instruktioner av mig, om de bad om det.

Jag tänker lite samma som dig, jag har ägt tre hästar och alla tre har burit runt på nybörjare, trots att tex ena hästen gått löp tills han var elva. Jag har (hade) inga problem med att folk frågar om de får komma att rida. Oftast dyker de ändå inte upp men har också haft väldigt trevliga stunder med nybörjare, en jobbkompis vågade inte ens gå in i stallet först, han satt utanför med min hund, men till slut var det han (av ett gäng jobbkompisar) som var mest ”modig” och vågade både rida och gosa! Det blev väldigt uppskattat

 

[EmmaW]

Jag får i mellanåt frågan men hänvisar då till att den ena inte är inriden och den andra kan bara ridas av mig. Jag låter gärna engagerade föräldrar med hästvana låna min ena ponny att låta barnen rida på ( är alltid med första gångerna och ser att det fungerar) men avskyr när jag får frågan om barn får komma och rida och jag kan hålla lektion. Jag ska så klart få betalt men det är så dyrt med ridskola.... Jag brukar avblåsa det hela med att det inte blir billigare ändå och att ridskolor har försäkringar och bra trygga nybörjarponnyer men det tycks inte vara intressant då

 

[moster]

Jag kan inte påstå att jag fått frågan jätte ofta men det händer, främst har det varit vänner till mina föräldrar vars barn vill åka lite häst.
Förra hästen sa jag nej till, hon var lite som hon var och stod både på bakben, framben och rakt upp i luften och var mer eller mindre överallt och jag förklarade att jag vill inte ha på mitt samvete att ett barn ramlar av och gör sig illa eller blir rädd. Däremot lånade jag ut henne till stallkompisar ibland när dom tex sällskap ut till stallet och ville rida ut ihop. Då emot att den vana stallkompisen red henne. Jag visste att dom stallkompisar visste hur hästen var och att dom klarade av det.

Nuvarande har jag lånat ut både till stallkompisar som behövt en häst för en kommande tävling
eller träning när dom haft skadade hästar, eller som ovan när man haft kompis med sig och vill rida ut ihop, föräldrar vars barn vill pröva rida osv. Han är snäll, gillar uppmärksamhet och gör så pass mycket som ryttare gör själv, dvs åker man häst så kommer inte han anstränga sig, kan man rida och tar honom på rätt så är han fantastiskt rolig att rida.
Han är "röststyrd" så jag kan stå på mitten, barnen kan skänkla och jag gör s-ljudet för trav och han travar, säger jag stanna så stannar han osv. Tror inte han tar speciellt stor skada av att något barn någon gång om året får åka lite häst.

Hade inte jag och min syster när vi var små fått åka häst hos mammas kusin hade vi antagligen aldrig börjat med hästar.
Jag tänker att kan jag ge någon en bra start in i hästvärlden som jag fick och nu hållit på i nästan 20 år så kan jag bjuda på några varv i ridhuset eller en uteritt. Däremot hade jag sagt nej om vuxna "kräver" att få komma rida eller kommer och kräver att deras barn ska få komma och rida, eller om någon börjar ta för vana att man får komma på gratis ridning hos mig i tid och otid. Frågar man snällt och trevligt och jag känner att jag har tid, så varför inte?

 

[Karfitsa]

Jag förstår inte hur man kan med att fråga en sån sak... jo, möjligen om jag hade barn som ville klappa häst, men rida, nej aldrig att jag skulle fråga om det.

Har däremot blivit erbjuden att komma och rida hos mina arbetskamrater som vet att jag haft häst (det verkar vara inträdesbiljett)

 

[Efwa]

Jag förstår inte hur man kan med att fråga en sån sak... jo, möjligen om jag hade barn som ville klappa häst, men rida, nej aldrig att jag skulle fråga om det.

Har däremot blivit erbjuden att komma och rida hos mina arbetskamrater som vet att jag haft häst (det verkar vara inträdesbiljett)

Jag å andra sidan kan inte förstå varför man blir kränkt över en fråga där någon visar intresse för hästar.
Alltså, det är ju bara att vänligen tacka nej. Måste det ligga en fräckhet bakom frågan?

Att man inte vill eller kan för att hästen inte är lämplig ser jag bara som en självklarhet. Den jag har nu är inte lämplig, alltså berättar jag det. Vana hästmänniskor får gärna låna honom däremot.

 

[Fille]

men sista åren kunde det hända att folk bad att få komma o rida.

Eller så bad du folk (mig) komma att rida

 

[Teilani]

Fått frågan eller ja, fråga och fråga, "Åh, har du islandshästar! Då måste jag få komma och rida någon dag!"

I början svarade jag mest undvikande, nu svarar jag ja med entusiasm. De är så välkomna! Hittills har 0, och jag menar noll, ridsugna nybörjare faktiskt orkat masa sig ut i skogen där vi bor. Jag tror helt enkelt inte att de flesta är så intresserade egentligen.

 

[supersonic]

En gång när jag kom hem pågick ett barnkalas med femton barn i islandshästarnas hage. Att ha egen gård med djur är ibland som att driva gratis zoo.

Men vad i...?! Folks fräckhet vet fan inga gränser!

Kl
Jag har väl fått frågan nån enstaka gång och vid nåt tillfälle har jag lånat ut min och även hållt "lektioner". Min är så himla snäll mot nybörjare, men det betyder inte att jag lånat ut till vem som helst och jag ska vara med.

 

[ako]

Mina hästar är absolut inte lämpade för nybörjare, så det brukar jag svara när någon frågar.

Lät en kollegas barn få komma och rida (åka häst) en gång för några år sedan då jag hade en snällare häst. Döm om min förvåning då vi träffades typ två år senare efter att vi slutat jobba ihop, och h*n frågade om inte barnen kunde få komma och rida igen, de hade tyckt att det var så kul. Men änmal dom till ridskolan då väl?!

Fast du tror inte det var en social fras då? Typ hon ville berömma dig och påminna om hur kul de faktiskt tyckte det var och så kanske hon tyckte det vore kul att ses?

 

[IngelaH]

Eller så bad du folk (mig) komma att rida

Jopp, det var ju det jag menade. Det kändes tryggt att ha en liten arsenal bakom ryggen, som dig, Flams och så min "lilla Bella" i Mellringestallet. Flams o du kunde utmana tanten lite, när hon var för mycket på hugget och "Bella" som inte krävde så mycket, lärde sig massor på att hjälpa mig sköta och rida henne på lite lättare nivå.

 

[EmmaBovary]

När jag var yngre så var jag väldigt svartsjuk när andra red på min ponny, och var rädd för att de skulle rida honom bättre än vad jag gjorde I vuxen ålder har jag accepterat mina begränsningar och inte haft samma problem, haha. Jag har inte fått frågan så ofta, men om det är en okomplicerad häst och en vettig människa så ser jag inga problem. Nu var det ett tag sedan jag ägde en häst, så det är mer jag som varit den som frågat om jag får testa. Men då har jag såklart haft i åtanke vad det är för häst, en känslig tävlingshäst vill man inte släppa upp vem som helst på. Sedan får man ju känna in om det skulle vara uppskattat eller ej, och de flesta gångerna jag frågat så har det nog lett till att jag hjälpt till i stallet och med hästen alternativt blivit medryttare.

 

[Görel]

Det värsta jag har varit med om var när jag som tonåring var ute på promenad med ett tvåårigt russ. På vägen blir vi stoppade av en man med en liten flicka på en fyra-fem år. Utan att fråga eller säga något alls om det lyfter han upp flickan och ska sätta henne på ryggen på russet. Jag ropar förstås till och rycker undan hästen eftersom jag blir så paff samtidigt som jag blir orolig för vad den oinridna hästen skulle kunna göra. Mannen förstår inte alls när jag säger att hästen är oriden och att flickan inte har någon hjälm, han tyckte bara att jag var elak mot barnet

 

[mollyphlox]

Nu när våren är på intåg och solen börjar titta fram så får jag emellanåt höra från bekanta och kollegor som tidigare hållt på med häst i varierande grader, att "Åh, kan inte jag få komma hem till dig och rida nån dag?" Och jag brukar vänligt svara att jag inte har någon lämplig häst för utomstående men inombords känner jag mest att "hade du erbjudit dig nån gång under vinterhalvåret så hade det kanske varit aktuellt under den roligare årstiden också"
Till de som inte nöjer sig med det svaret och är mer påstridiga brukar jag hänvisa till ridskolor i närheten.

Råkar ni ut för samma sak och hur hanterar ni det?

Väldigt sällan jag får den frågan, faktiskt.. Jag har en väldigt söt och snäll häst, men envis och ibland lite sprättig och bökig om han har en sämre dag. Dessutom är jag väldigt rädd om min häst så jag låter inte vem som helst rida/sköta/hålla på utan att jag är med. Det finns ett par personer jag litar på, stallsägaren vet jag klarar av all slags hantering och när det kommer till själva ridningen så har jag två kompisar som jag utan att tveka kan låna ut hästen till utan att jag är med. Vi har känt varandra länge, rider på samma sätt, de känner hästen, är ansvarfulla och hästen trivs med dem på ryggen.

Jag låter gärna andra rida/pyssla med min häst om de vill, men bara om det passar mitt schema. I nuläget är jag inte intresserad av att ha medhjälpare i större skala, så jag tar det helt på mina egna villkor och har inte lust att anpassa efter nån annans tider. Det är ändå jag som står för alla kostnaderna och jag vill inte släppa över ansvaret för min häst på nån annan

 

[nejlica]

Tycker att min häst är den mest fantastiska i hela världen love: Så om någon vill komma och hälsa på honom blir jag mest smickrad

Vill någon åka lite häst ser jag inga problem med det, han är såpass igång att en promenad med nybörjare på ryggen eller en liten sväng på ridbanan inte påverkar mitt träningsschema, antingen gör jag det jag tänkt göra också eller så ser jag det som likvärdigt med en vilodag. Vill någon rida kan jag absolut tänka mig att planera om lite, tycker det kan vara nyttigt för honom med annan ryttare, men har inget behov av medryttare så det är i så fall mer som en kul grej nån gång ibland.

Kan ju vara ett kul sätt att hinna umgås lite, jag hinner sällan med något annat än jobb och stall en vardag, så följer någon med till stallet ser jag det helt ärligt mer som att de anpassar sig efter mig snarare än som att jag är snäll och lånar ut hästen

 

[sorbifolia]

Fast du tror inte det var en social fras då? Typ hon ville berömma dig och påminna om hur kul de faktiskt tyckte det var och så kanske hon tyckte det vore kul att ses?

Kändes inte så, hon tjatade och skickade meddelanden flera gånger om att komma med barnen...

 

[MidnightSoul]

Fördelen med att vara vuxen å hade ponny när jag hade häst. Inte många som frågar som är vuxna. Barn släppte jag inte upp på den om jag inte visste att dom kunde rida. Inte helt trafiksäker och drog ponnyn så tog det mig en bra bit att få stopp på fartdåren. Lägg till studsande från sida till sida när det kom tillexempel stenar så ja...

 

[ako]

Kändes inte så, hon tjatade och skickade meddelanden flera gånger om att komma med barnen...

Nej då är det ju annat förstås.

 

[Shaggy]

Jag å andra sidan kan inte förstå varför man blir kränkt över en fråga där någon visar intresse för hästar.
Alltså, det är ju bara att vänligen tacka nej. Måste det ligga en fräckhet bakom frågan?

Att man inte vill eller kan för att hästen inte är lämplig ser jag bara som en självklarhet. Den jag har nu är inte lämplig, alltså berättar jag det. Vana hästmänniskor får gärna låna honom däremot.

Men de flesta här har väl inte sagt något om att bli kränkt över en fråga utan om att det är ett problem att folk inte tar ett nej. Nästan det enda undantaget är jag själv med min kollega men han där fanns det en bakom liggande historia om en riktig manspain.
Min oro angående min nuvarande kollega är just en oro och har inget med att vara kränkt att göra. Det lät som om den personen tror att h*n är en duktig ryttare och jag är väldigt säker på att h*n utifrån hur h*n pratade inte är det. Jag är alltså orolig för hur jag, om saken blir aktuell, ska framföra att de förmodade kunskaperna ligger på en sådan nivå så det inte är aktuellt att ens få sitta upp för att testa.

 

[Blimblom]

Har fått frågan flera gånger, oftast tycker jag det bara är kul. 3 jobbarkompisar har varit med och ridit vid olika tillfällen, och sen någon vän/bekant, även vänner till stallkompisar har fått låna.

Men när det är folk jag har svårt för, eller som knappt pratar med mig annars, som frågar blir jag irriterad.
En antydde det flera gånger, för att sen fråga direkt, när jag precis köpt hästen. Då sa jag bara att det inte passade just nu.
En annan säger jag bara "ja visst" till, när hon frågar, men det blir aldrig av