När allt bara är totalt jävla blä...

moster

Trådstartare
Ja, jag vet inte vart jag ska börja... Kanske ska börja med att be om ursäkt, för det lär bli ett långt inlägg. Några av er kanske har sett mitt inlägg i tex Hay day tråden eller nått jag skrivit i föräldrar forumet...
Men vad gör man när allt är totalt jävla skit och åt helvete?
Började skriva hela min livs historia men jag tror inte ni är så intresserade utav den...

Kan ju börja med att säga att jag är diagnostiserad med Adhd sen 18 års ålder och emotionell instabil personlighetsstörning (tidigare det som kallades för borderline om jag förstått det rätt) sen kanske 2 månader tillbaka.
Jag har väl alltid känt mig annorlunda än alla andra, så länge jag kan minnas. Har aldrig känt att jag passar in någonstans. Och framför allt känner jag mig fruktansvärt ensam.
Flyttat till ny stad, visserligen en timmes bilväg till gamla, men det är tydligen får långt för mina vänner att åka - dom gånger jag får kontakt med dom. Nu för tiden så svarar dom inte, eller så har dom inte tid... om jag skriver och frågar på sms tillexempel och frågar om dom vill göra något med mig så säger dom att dom ska återkomma efter att ha kollat scheman och sen hör jag inget...
Jag har alltid haft svårt att behålla vänner över en längre period. Vet egentligen inte varför, men det är som att allt bara rinner ut i sanden. Ofta ibland på fb så kan jag se folk göra saker tillsammans och undrar "varför frågade dom inte om jag ville vara med".

Har varit sjukskriven sen oktober för depression, självmordstankar ect och tanken är att jag ska börja jobba nästa vecka. Vilket jag senaste veckan känt att det inte kommer att gå... Senaste igår kväll funderade jag starkt på att ta mitt liv.

Vet nog inte vad jag vill med tråden... Behövde nog bara försöka skriva ut ångesten...
 
Ta kontakt med din läkare. Hur mycket är det tänkt att du ska jobba? Kanske kan det vara en bra ide att testa och se hur det går, om du är deprimerad och känner dig ensam så kan det vara bra att jobba och på så sätt få social kontakt med andra. Kanske till och med hitta nya vänner där. Du får också en chans att hitta rutiner i din vardag. Men om du känner att du inte är i skick att jobba så ska du så klart påtala detta för din läkare och se hur ni ska göra. När man är deprimerad kan de enklaste saker kännas omöjliga och att börja jobba efter en sjukskrivning är tufft oavsett. Har du någon samtalskontakt att prata med? Har du självmordstankar är det av största vikt att du har någon att prata med. Jag hoppas att det ordnar sig för dig.
 
Ja, jag vet inte vart jag ska börja... Kanske ska börja med att be om ursäkt, för det lär bli ett långt inlägg. Några av er kanske har sett mitt inlägg i tex Hay day tråden eller nått jag skrivit i föräldrar forumet...
Men vad gör man när allt är totalt jävla skit och åt helvete?
Började skriva hela min livs historia men jag tror inte ni är så intresserade utav den...

Kan ju börja med att säga att jag är diagnostiserad med Adhd sen 18 års ålder och emotionell instabil personlighetsstörning (tidigare det som kallades för borderline om jag förstått det rätt) sen kanske 2 månader tillbaka.
Jag har väl alltid känt mig annorlunda än alla andra, så länge jag kan minnas. Har aldrig känt att jag passar in någonstans. Och framför allt känner jag mig fruktansvärt ensam.
Flyttat till ny stad, visserligen en timmes bilväg till gamla, men det är tydligen får långt för mina vänner att åka - dom gånger jag får kontakt med dom. Nu för tiden så svarar dom inte, eller så har dom inte tid... om jag skriver och frågar på sms tillexempel och frågar om dom vill göra något med mig så säger dom att dom ska återkomma efter att ha kollat scheman och sen hör jag inget...
Jag har alltid haft svårt att behålla vänner över en längre period. Vet egentligen inte varför, men det är som att allt bara rinner ut i sanden. Ofta ibland på fb så kan jag se folk göra saker tillsammans och undrar "varför frågade dom inte om jag ville vara med".

Har varit sjukskriven sen oktober för depression, självmordstankar ect och tanken är att jag ska börja jobba nästa vecka. Vilket jag senaste veckan känt att det inte kommer att gå... Senaste igår kväll funderade jag starkt på att ta mitt liv.

Vet nog inte vad jag vill med tråden... Behövde nog bara försöka skriva ut ångesten...

:heart
 
Hej...
Ja för stunden är ångesten bort medicinerad...
Skulle kunna ringa min läkare och underbara sköterska på måndag, skulle inte vara några som helst problem att bli fortsatt sjukskriven. Problemet är väl att jag inte har råd att gå hemma längre...
Det är säkert som flera av er säger, att jag behöver komma in i lite rutiner och vardag...

Har ingen samtalskontakt, förutom när jag träffar sköterskan när vi tar blodtryck vikt ect för att hålla koll på medicinen...
Psykiatrin har inte råd med samtalskontakter längre... Fixar jag inte att vara hemma så får jag sängplats på psyk - där dom kollar till en var 15 minut, kan min sambo "lika gärna göra"...

Jag går på och jobbar 100% på engång. Fått nytt jobb, och dom vet inte om att jag varit sjukskriven så här länge och dom vet inte varför jag varit sjukskriven
 
Jag känner igen mig i det du skriver...

Eftersom du är diagnostiserad med borderline - emotionell instabilitet kanske DBT-terapi kan vara något?
Det var det bästa som hänt mig, som även jag har fått diagnoserna ADHD och borderline.
Visst, det var inte alltid hemuppgifterna blev gjorda i början, men t.o.m. det gick bättre till slut :)

Det där med vänner och relationer vet jag precis hur du menar, precis samma för mig.

Du får MER än gärna höra av dig om du vill skriva av dig, bolla tankar, bara prata eller om jag kan vara till någon hjälp :) (bor du i, eller nära, Uppsala har jag väldigt mycket tid över och ses gärna :) )
 
Jag känner igen mig i det du skriver...

Eftersom du är diagnostiserad med borderline - emotionell instabilitet kanske DBT-terapi kan vara något?
Det var det bästa som hänt mig, som även jag har fått diagnoserna ADHD och borderline.
Visst, det var inte alltid hemuppgifterna blev gjorda i början, men t.o.m. det gick bättre till slut :)

Det där med vänner och relationer vet jag precis hur du menar, precis samma för mig.

Du får MER än gärna höra av dig om du vill skriva av dig, bolla tankar, bara prata eller om jag kan vara till någon hjälp :) (bor du i, eller nära, Uppsala har jag väldigt mycket tid över och ses gärna :) )

Hej!
Jag vet att dom pratat om det på den mottagningen där jag går om någon typ av terapi... Men man ville "fixa klart" allt med Adhd:n först. Vet inte om jag nämnt det, men hade kontakt med vården när jag fick diagnosen, men sen rann allt ut i sanden (delvis för att jag inte hade något som helst förtroende för den mottagningen). Fick hjälp i höstas av psykiatrinsjourmottagning på sjukhuset (För att citera dom "här gör vi inga utredningar eller liknande, utan ser till att ha livsuppehållande vård - typ anti depp och sjukskrivning)

Pm:ar dig! :)
 

Liknande trådar

R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
1 676
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
693
Senast: miumiu
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 747
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 124
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp