Nån som har lust att hjälpa till att förklara min katts beteende? Jag förstår mig verkligen inte på honom - och även om jag är jätteglad att han mår bra nu, skulle jag gärna vilja förstå hur han funkar. Så här:
Jag har en snart fyraårig kastrerad hankatt som får vara både ute och inne. Han har alltid varit lite blyg, inte skygg, men inte jätteförtjust i främlingar och helst skulle han nog vara bara med mig (jag har man och två barn som katten tolererar). I juni förra året skaffade vi en hundvalp. Jag var orolig för hur det skulle funka med katten och han var självklart inte jättenöjd i början, men efter någon månad verkade han ha vant sig och dessutom upptäckte han att han kunde bossa runt hunden (hunden viker sig för katten och går undan när katten höjer tassen, även om han är väldigt intresserad av att leka med honom).
I oktober eller november började katten kissa inomhus, efter att ha varit rumsren i flera år. Särskilt kissade han i en soffa som hela familjen använder dagligen. Det var förstås jobbigt, jag köpte en Feliway på veterinärens inrådan och speciella rengöringsmedel som skulle "äta" kisslukt. Men han slutade inte.
Under julhelgen försvann katten. Vi var bortresta och hade kattvakt. Han var borta i två månader, och jag trodde att han var död. Plötsligt ringer en kvinna som bor 500 meter upp på samma gata, och säger att hon tror att hon har min katt hemma hos sig. Han hade bott hos dem sedan julhelgen, men han hade varit för skygg för att de skulle få titta på hans örontatuering.
Jag gick dit, och visst var det min katt! Rundare och finare än han varit innan, men rädd för fötter och för män (det var han inte innan). Jag tog hem honom med viss bävan. Skulle han börja kissa i soffan igen?
Nä. Inte en kissdroppe. Sedan hemkomsten har katten varit som förbytt. Superharmonisk! Gosar med hunden och säger till på skarpen när han tycker att det blir för mycket bus. Spinner nästan oavbrutet. Och har börjat gå på lådan igen, vilket han typ aldrig har gjort (han har gjort sina behov ute)!
Jag trodde ju att han skulle gå tillbaka till familjen som tagit hand om honom, men det har han inte gjort. Det är som att han faktiskt inte hittade hem de där två månaderna, trots att han bara var 500 meter härifrån.
HUR kan det här komma sig? Min egen amatörteori är att han blev förvirrad av att vi inte var hemma och försökte ta sig in hos olika grannar, varpå någon jagade iväg honom bryskt, kanske genom att sparka mot honom. Sedan har han letat sig fram till familjen som tog hand om honom och helt enkelt stannat där. Men varför gick han inte hem? Och varför är han så nöjd och harmonisk nu när han är tillbaka?
Jag fattar ingenting.
Jag har en snart fyraårig kastrerad hankatt som får vara både ute och inne. Han har alltid varit lite blyg, inte skygg, men inte jätteförtjust i främlingar och helst skulle han nog vara bara med mig (jag har man och två barn som katten tolererar). I juni förra året skaffade vi en hundvalp. Jag var orolig för hur det skulle funka med katten och han var självklart inte jättenöjd i början, men efter någon månad verkade han ha vant sig och dessutom upptäckte han att han kunde bossa runt hunden (hunden viker sig för katten och går undan när katten höjer tassen, även om han är väldigt intresserad av att leka med honom).
I oktober eller november började katten kissa inomhus, efter att ha varit rumsren i flera år. Särskilt kissade han i en soffa som hela familjen använder dagligen. Det var förstås jobbigt, jag köpte en Feliway på veterinärens inrådan och speciella rengöringsmedel som skulle "äta" kisslukt. Men han slutade inte.
Under julhelgen försvann katten. Vi var bortresta och hade kattvakt. Han var borta i två månader, och jag trodde att han var död. Plötsligt ringer en kvinna som bor 500 meter upp på samma gata, och säger att hon tror att hon har min katt hemma hos sig. Han hade bott hos dem sedan julhelgen, men han hade varit för skygg för att de skulle få titta på hans örontatuering.
Jag gick dit, och visst var det min katt! Rundare och finare än han varit innan, men rädd för fötter och för män (det var han inte innan). Jag tog hem honom med viss bävan. Skulle han börja kissa i soffan igen?
Nä. Inte en kissdroppe. Sedan hemkomsten har katten varit som förbytt. Superharmonisk! Gosar med hunden och säger till på skarpen när han tycker att det blir för mycket bus. Spinner nästan oavbrutet. Och har börjat gå på lådan igen, vilket han typ aldrig har gjort (han har gjort sina behov ute)!
Jag trodde ju att han skulle gå tillbaka till familjen som tagit hand om honom, men det har han inte gjort. Det är som att han faktiskt inte hittade hem de där två månaderna, trots att han bara var 500 meter härifrån.
HUR kan det här komma sig? Min egen amatörteori är att han blev förvirrad av att vi inte var hemma och försökte ta sig in hos olika grannar, varpå någon jagade iväg honom bryskt, kanske genom att sparka mot honom. Sedan har han letat sig fram till familjen som tog hand om honom och helt enkelt stannat där. Men varför gick han inte hem? Och varför är han så nöjd och harmonisk nu när han är tillbaka?
Jag fattar ingenting.
