Nån som gift sig?

[Hyacinth]

Tack @Malin_L och @tanten ! Jag var orolig att något skulle skrivas på av oss, då min partner inte talar svenska och givetvis vill veta vad det är han skriver på, men då kan jag alltså släppa det. Jättetack båda två!

Finns en blankett om efternamn som ska fyllas i också även om båda behåller sina namn. Den ska skickas till skatteverket också, gifter ni er borgerligt i stadshuset skall det vara dem tillhanda 9 veckor innan. Så långt har jag kommit i processen... Finns även info om vad som gäller om man saknar svenskt personnummer.

 

[Raderad medlem 68338]

Min första tanke var: ÄKTENSKAPSFÖRORD!

 

[Hyacinth]

Min första tanke var: ÄKTENSKAPSFÖRORD!

Det kan vara både bra och dåligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Finns en blankett om efternamn som ska fyllas i också även om båda behåller sina namn. Den ska skickas till skatteverket också, gifter ni er borgerligt i stadshuset skall det vara dem tillhanda 9 veckor innan. Så långt har jag kommit i processen... Finns även info om vad som gäller om man saknar svenskt personnummer.

Jepp, allt sånt har vi grejat .

 

[tanten]

Är inte det lite konstigt? Då kan ju folk bli gifta mot sin vilja bara några andra skriver på pappret.

Nej.

Det som intygas är att förättaren ställer frågan och personen svarar själv. Att ceremonin går korrekt till.
Vittnena intygar att det går korrekt till. Det är inte vittnena som viger.

Vem som helst kan inte heller bli förättare. Det är ett tillstånd som bara ges till människor som kan anses vara kunniga, ärliga och rediga. Det är ju en myndighetsutövning.

I samband med striden om homoäktenskap så var det några biskopar som föreslog att man skulle kunna gifta sig genom att gå till en myndighet och skriva på papper. Jag blev rätt upprörd. DÅ skulle det kunna bli hur rättsosäkert som helst.

Jag förutsätter att den förättare som märker någon form av tvekan, rädsla eller osäkerhet hos någon av parterna inte fullföljer förättningen!

 

[Svartfot]

Att skriva under något handlar i de allra flesta fall om att skaffa sig bevis för ingånget avtal. Beviset för ingått äktenskap är istället att vittnena och vigselförrättaren intygar att allt gick rätt till. Intygandet görs under straffansvar. För att det ska anses gå rätt till behöver din blivande make förstå vad det är han säger och vad han säger ja till, ni behöver alltså ha en tolk med er.

 

[Petruska]

Jag förutsätter att den förättare som märker någon form av tvekan, rädsla eller osäkerhet hos någon av parterna inte fullföljer förättningen!

Alltså, det är väl till och med så att förrättaren måste avbryta det hela om hen misstänker att någon av parterna - eller för all del båda - inte frivilligt ingår äktenskapet? Så är det i alla fall för präster när de viger, enligt en kompis som är just präst.

 

[Lovisaleonora]

Är inte det lite konstigt? Då kan ju folk bli gifta mot sin vilja bara några andra skriver på pappret.

Du anser att det där med behörig vigselförrättare bara är en massa humbug och något som varje bedragare kan skaffa sig behörighet till?

 

[sjoberga]

Alltså, det är väl till och med så att förrättaren måste avbryta det hela om hen misstänker att någon av parterna - eller för all del båda - inte frivilligt ingår äktenskapet? Så är det i alla fall för präster när de viger, enligt en kompis som är just präst.

Ja, så borde det vara och det har nog inget med kyrkan att göra.

Jag tyckte det var perfekt med den föredömligt korta ceremonin i rådhuset i Göteborg när jag gifte mig. In och två minuter senare var det avklarat. Effektivt.

Den här föredömligt korta texten användes och används säkert runt om i landet om man ber om den:
"
Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra.
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
"

 

[Petruska]

Ja, så borde det vara och det har nog inget med kyrkan att göra.

Jag tyckte det var perfekt med den föredömligt korta ceremonin i rådhuset i Göteborg när jag gifte mig. In och två minuter senare var det avklarat. Effektivt.

Den här föredömligt korta texten användes och används säkert runt om i landet om man ber om den:
"
Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra.
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man?
(Svar: Ja.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
"

Ja, det där är lagom långt och känslosamt även för mig. Det räcker ju att båda vill gifta sig (med varandra), sedan reglerar ju lagen i viss mån förhållandet mellan äkta makar (lite med egendom, arv, barn, skilsmässa osv). Och allt det som ligger utanför lagen, gör man ju som man tycker med.

 

[Raderad medlem 6459]

För att det ska anses gå rätt till behöver din blivande make förstå vad det är han säger och vad han säger ja till, ni behöver alltså ha en tolk med er.

Detta har vi full koll på. Ceremonin kommer att ske på engelska.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag förutsätter att den förättare som märker någon form av tvekan, rädsla eller osäkerhet hos någon av parterna inte fullföljer förättningen!

Fast jag tänker att det nog inte är särskilt lätt att upptäcka nåt sånt vid en vigsel. Även om man känner sig tvingad står man ju inte nödvändigtvis och gråter när det ska genomföras. Osäkerhet och tvekan kan ju bero på att man är nervös eller tycker det är läskigt att tala framför folk eller vad som helst.

 

[sjoberga]

Fast jag tänker att det nog inte är särskilt lätt att upptäcka nåt sånt vid en vigsel. Även om man känner sig tvingad står man ju inte nödvändigtvis och gråter när det ska genomföras. Osäkerhet och tvekan kan ju bero på att man är nervös eller tycker det är läskigt att tala framför folk eller vad som helst.

Det är nog ganska svårt att upptäcka i många fall. Hela ceremonin kan vara två minuter och det enda som behöver framföras av varje ingående part är ett "Ja". Hur man uppfattar signifikant tvekan, rädsla eller osäkerhet i en enda stavelse är nog ingen lätt sak. Precis som du skriver är många nervösa och osäkra i själva situationen utan att det har det minsta att göra med osäkerhet inför ingående i det avtal som ligger för acceptans.

Men man kan i alla fall "upptäcka" någon som vägrar att svara "Ja".

 

[Rosett]

Du anser att det där med behörig vigselförrättare bara är en massa humbug och något som varje bedragare kan skaffa sig behörighet till?

Nä. Nu förstår jag inte din ton riktigt? Trampade jag på en öm tå? Det var inte meningen isåfall.

 

[Andromedae]

Skrev inte på något när vi gifte oss. Behövde faktiskt inte ens visa leg för vigselförrättaren ...

 

[tanten]

Fast jag tänker att det nog inte är särskilt lätt att upptäcka nåt sånt vid en vigsel. Även om man känner sig tvingad står man ju inte nödvändigtvis och gråter när det ska genomföras. Osäkerhet och tvekan kan ju bero på att man är nervös eller tycker det är läskigt att tala framför folk eller vad som helst.

Väldigt många förrättare har vigselsamtal. Dvs de träffar paret innan och samtalar med dem för att lära känna dem lite, få veta hur de träffades, vad som för dem samman osv. Under den stunden bör det rätt tydligt framgå om det är äkta kärlek

 

[sjoberga]

Väldigt många förrättare har vigselsamtal. Dvs de träffar paret innan och samtalar med dem för att lära känna dem lite, få veta hur de träffades, vad som för dem samman osv. Under den stunden bör det rätt tydligt framgå om det är äkta kärlek

Oj. Det skulle jag aldrig ställt upp på. Jag tycker för övrigt att vigsel inte måste ha ett dugg med kärlek att göra, det är inte statens ansvar att tillse något sådant. Äktenskap är ett juridiskt avtal. Det viktiga är att båda parter går in i det av fri vilja och med kunskap om vad det innebär.

Jag träffade förrättaren under totalt två minuter, under själva textläsningsceremonin.

 

[Lovisaleonora]

Nä. Nu förstår jag inte din ton riktigt? Trampade jag på en öm tå? Det var inte meningen isåfall.

Inte ett dugg, men jag har väldigt svårt för att se att man skriver ner ett förtroendeuppdrag så kapitalt. Varför skulle en behörig vigselförrättare klass in som "några andra" och därmed gifta bort folk mot sin vilja?

Det är ju inte någon snubbe man hittat på videobutiken som viger folk, det är behöriga människor i styrka av sitt ämbete.

Varför tycker du att det finns skäl att skriva ner ett ämbete på det sättet du gjorde när du skrev "Då kan ju folk bli gifta mot sin vilja bara några andra skriver på pappret."

 

[athena_arabians]

Inte ett dugg, men jag har väldigt svårt för att se att man skriver ner ett förtroendeuppdrag så kapitalt. Varför skulle en behörig vigselförrättare klass in som "några andra" och därmed gifta bort folk mot sin vilja?

Det är ju inte någon snubbe man hittat på videobutiken som viger folk, det är behöriga människor i styrka av sitt ämbete.

Varför tycker du att det finns skäl att skriva ner ett ämbete på det sättet du gjorde när du skrev "Då kan ju folk bli gifta mot sin vilja bara några andra skriver på pappret."

Instämmer plus att det går inte att en tredje part viger ett par mot deras vilja. Det krävs ju liksom en hindersprövning först...

 

[Raderad medlem 6459]

Väldigt många förrättare har vigselsamtal. Dvs de träffar paret innan och samtalar med dem för att lära känna dem lite, få veta hur de träffades, vad som för dem samman osv. Under den stunden bör det rätt tydligt framgå om det är äkta kärlek

Ja, men det är väldigt lätt att undvika vigselsamtalen. Vill man av någon anledning inte ha en främmande person som ska sitta och sia om huruvida man verkligen är ett par eller inte är det ju väldigt lätt att komma runt det. Oavsett skäl. Man kan väldigt lätt välja att gifta sig i en kommun där man inte träffar förrättaren i förväg.

"Äkta kärlek" är inte ett krav för att få gifta sig så jag hoppas verkligen att förrättarna inte anser sig ha rätt att sitta och avgöra sånt.

Instämmer plus att det går inte att en tredje part viger ett par mot deras vilja. Det krävs ju liksom en hindersprövning först...

Tror du alltså att ingen blir gift mot sin vilja för att vi har hindersprövning? Hur menar du att hindersprövningen skyddar någon?