Nålfobi (utbruten från Fortsättning på bildtråden II)

[Fjordfrälst]

Spruta nr 2 avklarad (och ja, jag la den i en spoiler @Mineur ):

Spoiler: Spruta

Asså vad är det med sprutor som är obehagligt?! Jag är uppriktigt nyfiken! När jag påbörjade SSk-programmet blev vi vaccinerade och en tjej svimmade pga det, hon hoppade av kan jag säga . När jag var liten var jag så oerhört rädd för sprutor att jag vid en blindtarmsobs. Fick vara utan dropp för de inte lyckades sticka mig trots en hel liten tub emblakräm. Smärtan var det för min del, inte sprutan i sig .

 

[FengurLaugar]

Asså vad är det med sprutor som är obehagligt?! Jag är uppriktigt nyfiken! När jag påbörjade SSk-programmet blev vi vaccinerade och en tjej svimmade pga det, hon hoppade av kan jag säga . När jag var liten var jag så oerhört rädd för sprutor att jag vid en blindtarmsobs. Fick vara utan dropp för de inte lyckades sticka mig trots en hel liten tub emblakräm. Smärtan var det för min del, inte sprutan i sig .

Sitter i huvudet, det är en fobi. Jag har inga problem med smärtan men tycker det är hemskt obehagligt att både bli stucken, sticka eller se nån bli stucken.

Finns det nån logisk fobi? Spindelfobi t.ex? De som har det är ju rädda trots att dom vet att det inte är farligt och att man är bra mycket större än en spindel. Ändå är dom rädda.

 

[Fjordfrälst]

Sitter i huvudet, det är en fobi. Jag har inga problem med smärtan men tycker det är hemskt obehagligt att både bli stucken, sticka eller se nån bli stucken.

Finns det nån logisk fobi? Spindelfobi t.ex? De som har det är ju rädda trots att dom vet att det inte är farligt och att man är bra mycket större än en spindel. Ändå är dom rädda.

Aha förstår. Nä ofta finns det nog inte det . Ja men den är rätt spännande, om det är benen som lixom är läskiga eller vad det är. Jag har sån fobi för åska men där tex är det ju att bli träffad av blixten som skrämmer mig...

 

[Mineur]

Asså vad är det med sprutor som är obehagligt?! Jag är uppriktigt nyfiken! När jag påbörjade SSk-programmet blev vi vaccinerade och en tjej svimmade pga det, hon hoppade av kan jag säga . När jag var liten var jag så oerhört rädd för sprutor att jag vid en blindtarmsobs. Fick vara utan dropp för de inte lyckades sticka mig trots en hel liten tub emblakräm. Smärtan var det för min del, inte sprutan i sig .

Jag har ingen nålfobi själv, men jag vet att det finns många andra som lider av det så det är främst dem jag tänker på.

(av den anledningen tycker jag också att det är himla tröttsamt att varenda tidning och TV-kanal tvunget ska bombardera oss med bilder/filmer på folk som blir stuckna så fort det pratas om vaccinet. De som redan innan var tveksamma inför vaccinet p.g.a nålrädsla lär inte känna sig bättre efter att ha tvingats se sådant typ 34 gånger tänker jag, men det är kanske jag som överreagerar.)

 

[Niyama]

(av den anledningen tycker jag också att det är himla tröttsamt att varenda tidning och TV-kanal tvunget ska bombardera oss med bilder/filmer på folk som blir stuckna så fort det pratas om vaccinet. De som redan innan var tveksamma inför vaccinet p.g.a nålrädsla lär inte känna sig bättre efter att ha tvingats se sådant typ 34 gånger tänker jag, men det är kanske jag som överreagerar.)

Fast för att bli av med en fobi behöver man ju utsättas för den. Jag blev av med sprutfobi när jag var tvungen att ta sprutor, en annan fobi gick jag i KBT för och då fick jag i uppgift att kolla på små filmer när just det skedde. Sen vet jag att i terapi sker det ju med viss hjälp av terapeut, men att omgivningen ska anpassa sig efter en fobi tror jag bara matar fobin.

 

[Exile]

Asså vad är det med sprutor som är obehagligt?! Jag är uppriktigt nyfiken! När jag påbörjade SSk-programmet blev vi vaccinerade och en tjej svimmade pga det, hon hoppade av kan jag säga . När jag var liten var jag så oerhört rädd för sprutor att jag vid en blindtarmsobs. Fick vara utan dropp för de inte lyckades sticka mig trots en hel liten tub emblakräm. Smärtan var det för min del, inte sprutan i sig .

Aha förstår. Nä ofta finns det nog inte det . Ja men den är rätt spännande, om det är benen som lixom är läskiga eller vad det är. Jag har sån fobi för åska men där tex är det ju att bli träffad av blixten som skrämmer mig...

Det som kännetecknar en fobi är just att den är ologisk. Att jag inte vill gå in hos lejonen på kolmården är ju inte för att jag har någon sorts lejonfobi utan det är logisk rädsla för att bli skadad.

Din åskfobi är inte heller logisk såvida du inte bara är rädd på öppet hav eller under ett ensamt träd med åskan över dig i princip. Sitter du inne i ditt hus och hör åska ute är det inte farligt, det är inte en logisk rädsla.

Jag har spindelfobi och jag tycker också det är intressant vad som orsakar det. Jag har inte råkat ut för någon särskild incident utan jag är nog född så. Min mamma säger att jag var livrädd för spindlar även när jag var liten, sådant jag inte minns själv. Jag har ingen aning om exakt vad det är som triggar det utan det är nog spindlar i helhet.

Snarare är det så att fobin kan spilla över i annat, jag kan t.ex tycka att vissa torkade blomknoppar osv är äckliga och vill inte ta i dem för de liksom ser lite för spindellika ut, även om jag vet att det är något annat.

Tanken är att gå i KBT för detta någon gång för att se om det funkar. Jag var också spruträdd (det utlöstes genom en incident hos tandläkaren när jag var yngre) förut men det har jag kommit över då jag fick en sjukdom som innebar många stick, det tog dock många år att känna mig helt säker med det.

 

[Mineur]

Fast för att bli av med en fobi behöver man ju utsättas för den. Jag blev av med sprutfobi när jag var tvungen att ta sprutor, en annan fobi gick jag i KBT för och då fick jag i uppgift att kolla på små filmer när just det skedde. Sen vet jag att i terapi sker det ju med viss hjälp av terapeut, men att omgivningen ska anpassa sig efter en fobi tror jag bara matar fobin.

Jo det är klart, men jag tänker att just det här att bli "utsatt" för det upprepade gånger under helt okontrollerade former när man inte är beredd (t.ex. när man slår upp tidningen, öppnar Facebook, sätter på tv:n...) kanske inte hjälper sådär hemskt mycket utan snarare stjälper? Men jag gissar bara. Sen beror nog min irritation mycket på att exakt varenda artikel/nyhetsinslag jag någonsin sett om vaccinet har använt sig av div. bilder på nålar, även när det handlat om saker som definitivt hade kunnat illustreras på ett annat sätt. Att man har med bilder på nålar eller vaccineringar någon gång ibland är väl ok, men någon måtta kan det väl ändå få vara på det... I det här fallet är det ju också av allra högsta vikt att så många som möjligt väljer att ta vaccinet, så då är det lite dumt att riskera att folk faller bort av sådana anledningar.

Kul att jag blir så engagerad i något som egentligen inte stör mig personligen alls

 

[Monimaker]

Efter att ha blivit fasthållen av personal och given en injektion utan mitt medgivande under en panikattack hos tandläkaren i tonåren så är hela situationen och inte bara nålen en enda stor fobi för mig. Det spelar ingen roll hur ofta jag utsätts eller hur bra det går vid dessa tillfällen – bedövad eller ej – jag är livrädd ändå. I år har jag blivit stucken cirka 35 gånger (!) och jag mår lika förjävla dåligt varje gång.

Min psykolog tror att min rädsla har att göra med att jag inte känner att jag är i kontroll över situationen, utan måste lita på att sjuksköterskan/den som ger sprutan behandlar mig väl. Hade det inte varit ett sådant resursslöseri hade han velat att jag skulle försöka avbryta en provtagning (”Ursäkta, jag klarar inte av det här just nu, kan jag få återkomma?") för att se att det naturliga förloppet inte är att bli fasthållen och tvingad.

Medias användande av bilder på nålar under covid-19 har varit jobbigt, minst sagt. Jag upplever inte att exponering eller att faktiskt ta sprutor gör min tolerans större.

 

[_Taggis_]

Jag är jätterädd för nålar ar blivit bättre med åren men bra är det inte. Jag tror att det i grunden bottnar i ett minne då jag var på BVC och blev fasthållen av en sur otrevlig sköterska, jag var 5-6 år. På mellanstadiet var det traumatiskt att få vaccinsprutorna. När jag var 18 fick dom droga ner mig och skicka mig till narkosen efter en halv dags misslyckade försök att ta prover

Nu räcker det oftast med att jag får vara lite gapig, ligga ner, titta bort och typ andas i en påse... Så långt har jag kommit efter att jag läste till uska och lärde mig ta blodprov själv samt att jag numera måste ta prover regelbundet. Det har blivit lite avdramatiserat men kul och smidigt är det inte. En sak som jag däremot inte kan ens tvinga mig till, är stick i fingret. Går inte. Men jag har nu lärt mig att det går att sticka i örat istället och det gör inte ens ont

 

[Fjordfrälst]

Fast för att bli av med en fobi behöver man ju utsättas för den. Jag blev av med sprutfobi när jag var tvungen att ta sprutor, en annan fobi gick jag i KBT för och då fick jag i uppgift att kolla på små filmer när just det skedde. Sen vet jag att i terapi sker det ju med viss hjälp av terapeut, men att omgivningen ska anpassa sig efter en fobi tror jag bara matar fobin.

Absolut, håller med där!

 

[Fjordfrälst]

Det som kännetecknar en fobi är just att den är ologisk. Att jag inte vill gå in hos lejonen på kolmården är ju inte för att jag har någon sorts lejonfobi utan det är logisk rädsla för att bli skadad.

Din åskfobi är inte heller logisk såvida du inte bara är rädd på öppet hav eller under ett ensamt träd med åskan över dig i princip. Sitter du inne i ditt hus och hör åska ute är det inte farligt, det är inte en logisk rädsla.

Jag har spindelfobi och jag tycker också det är intressant vad som orsakar det. Jag har inte råkat ut för någon särskild incident utan jag är nog född så. Min mamma säger att jag var livrädd för spindlar även när jag var liten, sådant jag inte minns själv. Jag har ingen aning om exakt vad det är som triggar det utan det är nog spindlar i helhet.

Snarare är det så att fobin kan spilla över i annat, jag kan t.ex tycka att vissa torkade blomknoppar osv är äckliga och vill inte ta i dem för de liksom ser lite för spindellika ut, även om jag vet att det är något annat.

Tanken är att gå i KBT för detta någon gång för att se om det funkar. Jag var också spruträdd (det utlöstes genom en incident hos tandläkaren när jag var yngre) förut men det har jag kommit över då jag fick en sjukdom som innebar många stick, det tog dock många år att känna mig helt säker med det.

Sant. Jag har ju bara lärt mig att åsknedslag kan gå riktigt illa och jag har ju tack och lov aldrig varit närmare än ca 150 m ifrån ett åsknedslsg men kan inte påstå jag blev mindre rädd när sambon berättade att en kompis till honom träffats av blixten...

 

[SaraXX]

Jag är jätterädd för nålar ar blivit bättre med åren men bra är det inte. Jag tror att det i grunden bottnar i ett minne då jag var på BVC och blev fasthållen av en sur otrevlig sköterska, jag var 5-6 år. På mellanstadiet var det traumatiskt att få vaccinsprutorna. När jag var 18 fick dom droga ner mig och skicka mig till narkosen efter en halv dags misslyckade försök att ta prover

Nu räcker det oftast med att jag får vara lite gapig, ligga ner, titta bort och typ andas i en påse... Så långt har jag kommit efter att jag läste till uska och lärde mig ta blodprov själv samt att jag numera måste ta prover regelbundet. Det har blivit lite avdramatiserat men kul och smidigt är det inte. En sak som jag däremot inte kan ens tvinga mig till, är stick i fingret. Går inte. Men jag har nu lärt mig att det går att sticka i örat istället och det gör inte ens ont

Min äldsta har sprutfobi, av samma anledning tror jag. Han har inte tagit de sprutorna de skulle ta i 2an, för vi lyckades inte helt enkelt. Det senaste som gjordes var ett blodprov, stick i fingret, och det var vidrigt. Han svimmade efteråt.

Han är inte rädd för nålar i sig, han vill bara inte ha dem genom sitt skinn s.a.s. Han har dessutom väldigt låg smärttröskel så det gör ont på honom.

Till hösten ska skolsköterskan börja träna med honom (i 4an). Jag hoppas så att det kan funka, så att han kan bli vaccinerad.

 

[Enya]

Jag är inte rädd för nålar eller sprutor och tycker inte att det är obehagligt att se dem överallt, eller att själv bli utsatt. Jag har fått lämna en del blodprover genom åren, fått bedövning hos tandläkaren massor av gånger och får även botox mot min migrän. Under den här ickerädslan och ickeobehaget gömmer sig dock något otydligt som är svårt att sätta fingret på.

Min tandläkare har alltid varit skitbra på att gömma sprutan i handen och jag får bedövningssalva före sprutan så jag inte känner sticket. Han ÄR en mästare på att ge så att det inte känns och jag har nästan glömt bort att jag är rädd. Det dök upp igen när jag fick ny tandläkare för att min andra gick i pension, så när det var dags för bedövning var jag så rädd att hela jag skakade. Vad jag är rädd för vet jag inte ens, men något med smärta tror jag.

Och det är ju lite konstigt eftersom blodprov ibland kan kännas en del, för att inte tala om botoxen, vissa gånger gör det riktigt ont. Och ändå är jag inte rädd. Dock, när det var tal om en av de nyare migränmedicinerna där man ger sig själv en spruta en gång i månaden när jag fick förslaget om botox, då valde jag botox, dels därför att det är mer beprövat, men också... att "plågas" var tredje månad känns bättre än varje, och att ge sig själv känns helt uteslutande och omöjligt.

Så någon slags rädsla/obehag finns nog under min ickerädsla/ickeobehag egentligen, men vad det är vet jag egentligen inte.

Men stick i fingret räknas inte, DET vägrar jag ta alltså, det gör ju så satans ont! Omänskligt att kräva!

 

[_Taggis_]

Min äldsta har sprutfobi, av samma anledning tror jag. Han har inte tagit de sprutorna de skulle ta i 2an, för vi lyckades inte helt enkelt. Det senaste som gjordes var ett blodprov, stick i fingret, och det var vidrigt. Han svimmade efteråt.

Han är inte rädd för nålar i sig, han vill bara inte ha dem genom sitt skinn s.a.s. Han har dessutom väldigt låg smärttröskel så det gör ont på honom.

Till hösten ska skolsköterskan börja träna med honom (i 4an). Jag hoppas så att det kan funka, så att han kan bli vaccinerad.

Stackarn. Jag fattar inte att det kan gå till så opedagogiskt i modern tid, jag minns verkligen hur illa kärringj-ln behandlade mig och jag är nästan 40... fattar man inte att det ger barn men för lång tid? Hoppas det går bättre för din son. Det låter hoppfullt att han ska få träning. Det är ju som sagt viktigt att kunna bli vaccinerad osv.

Jag är inte heller rädd för nålen i sig, jag kan ju ta blodprov på andra samt ge sprutor till häst. Det handlar nog om kontroll. Hög smärttröskel har jag också så det är inte det.

 

[Enya]

Det som kännetecknar en fobi är just att den är ologisk. Att jag inte vill gå in hos lejonen på kolmården är ju inte för att jag har någon sorts lejonfobi utan det är logisk rädsla för att bli skadad.

Din åskfobi är inte heller logisk såvida du inte bara är rädd på öppet hav eller under ett ensamt träd med åskan över dig i princip. Sitter du inne i ditt hus och hör åska ute är det inte farligt, det är inte en logisk rädsla.

Jag har spindelfobi och jag tycker också det är intressant vad som orsakar det. Jag har inte råkat ut för någon särskild incident utan jag är nog född så. Min mamma säger att jag var livrädd för spindlar även när jag var liten, sådant jag inte minns själv. Jag har ingen aning om exakt vad det är som triggar det utan det är nog spindlar i helhet.

Snarare är det så att fobin kan spilla över i annat, jag kan t.ex tycka att vissa torkade blomknoppar osv är äckliga och vill inte ta i dem för de liksom ser lite för spindellika ut, även om jag vet att det är något annat.

Tanken är att gå i KBT för detta någon gång för att se om det funkar. Jag var också spruträdd (det utlöstes genom en incident hos tandläkaren när jag var yngre) förut men det har jag kommit över då jag fick en sjukdom som innebar många stick, det tog dock många år att känna mig helt säker med det.

Jag tycker nästan spindelfobi och ormfobi faktiskt är ganska logiska egentligen. Vi i dag tycker att de är så himla ologiska, men egentligen är de ju inte det. Bara för att vi inte har giftiga spindlar i Sverige och bara en giftig orm så betyder ju inte det att det alltid varit så. Jag tror dessa rädslor handlar om överlevnad helt enkelt. Att undvika sådant som är farligt för oss. Ormar och spindlar kan vara rätt dödliga.

Jag är rädd för ormar, men har tränat upp mig genom att kika på bilder och ormfilmer osv. Tyvärr släppte jag det och rädslan har kommit krypande tillbaka så det är väl dags för lite "film-/bildterapi" igen! Såg att Anakonda filmer finns på Netflix, de är så dåliga att man inte blir så rädd till slut! Det var så jag gjorde förra gången, med gott resultat, och min hajrädsla botade jag på samma vis- med hajfilmer, hajbilder och att läsa böcker om hajar.

 

[athena_arabians]

Jag var extremt rädd för nålar som liten (trauma hos tandläkaren) och vaccinationerna under grundskolan gjorde det inte bättre.

Sedan fick jag Crohns... blodprov är standard pga medicinerna. Första vändan var det prover varje vecka och sedan tunnades de ut när allt så bra ut så nu är det en gång i kvartalet. Jag bestämde mig från början att det här ska f-n funka och bryr mig inte ett dugg nu.

Jag har också fått intravenös behandling (varav en del gjort ont när de går in) plus att jag sprutar mig själv med medicin en gång i veckan. Innan de ändrade formulan gjorde den ont när den gick in också, jag har haft sönder en tand när jag smällde ihop käkarna i ren reflex.

Vad jag vill säga är att det går i de flesta fall att ta sig över svårigheter med nålar om man är tillräckligt motiverad, så länge man inte varit med i något i stil med @Monimaker

 

[Stekspaden]

Att bara bestämma sig fungerar ju inte för vissa, de svimmar bara de ser sprutan, utan att hinna varva upp... varit med om att hästägare svimmat när hästarna vaccinerats/tagit blodprov i stallet....

 

[Islandshästryttare]

Jag har också haft nålfobi efter en traumatisk upplevelse på BVC när jag var barn. Blev fasthållen av en och fick spruta av en annan vid ett tillfälle när jag var rädd och grät på BVC innan jag skulle få spruta för något och de tyckte de tog för lång tid. Tycker inte det är konstigt att en sån upplevelse ger en oerhört negativ upplevelse som man bär med sig.

Jag avskyr fortfarande hela situationen men lyckades ta vaccinet idag. Blodprov däremot tycker jag är vidrigt och undviker helst men måste snart göra det. Borde tagit för några år sen och nu går det snart inte att skjuta upp längre. Men mår illa vid bara tanken på det. Vet inte egentligen varför det är så att blodprov är värre men det är det av någon ologisk anledning.

Och nej mig har det inte heller hjälpt ett dugg att bli matad med bilder på sprutor, folk som tar sprutor m.m.

 

[Exile]

Jag tycker nästan spindelfobi och ormfobi faktiskt är ganska logiska egentligen. Vi i dag tycker att de är så himla ologiska, men egentligen är de ju inte det. Bara för att vi inte har giftiga spindlar i Sverige och bara en giftig orm så betyder ju inte det att det alltid varit så. Jag tror dessa rädslor handlar om överlevnad helt enkelt. Att undvika sådant som är farligt för oss. Ormar och spindlar kan vara rätt dödliga.

Jag är rädd för ormar, men har tränat upp mig genom att kika på bilder och ormfilmer osv. Tyvärr släppte jag det och rädslan har kommit krypande tillbaka så det är väl dags för lite "film-/bildterapi" igen! Såg att Anakonda filmer finns på Netflix, de är så dåliga att man inte blir så rädd till slut! Det var så jag gjorde förra gången, med gott resultat, och min hajrädsla botade jag på samma vis- med hajfilmer, hajbilder och att läsa böcker om hajar.

Njae? Till att börja med bygger det ju på en ganska luddig teori om att vi skulle ha något sorts kollektivt minne som då dessutom skulle vara globalt? Jag är "pursvensk" och det finns ju ingen anledning till att vi nordbor skulle vara rädda för spindlar, de är inte farliga här.

Det är också skillnad på en fobi och att vara rädd. När jag gick i lågstadiet blev jag biten av en skolkamrats schäfer, sedan dess kan jag fortfarande tycka det är lite obehagligt med stora hundar som ska hoppa upp på en när de hälsar t.ex. Jag älskar hundar och är generellt inte rädd men jag har liksom den här erfarenheten som ibland gör mig lite osäker.

Spindelfobin är annorlunda, jag blir liksom inte rädd på samma sätt utan det är reptilhjärnan som kickar in direkt, är en spindel plötsligt på eller väldigt nära mig så handlar jag liksom på ren instinkt och bara flyr, jag kan inte ens kontrollera det.

Jag följer ju spindeltråden här och kollar även lite på youtube och så, det har dock hittills inte haft någon effekt i "skarpt läge" så att säga. Det svåra med just fobier som innehåller djur är ju att de är omöjliga att kontrollera till viss del. Jag kan ju liksom inte öva på att t.ex peta på en spindel för den kan ju springa upp på mig, eller bita mig eller vad som. Troligtvis inte då men du fattar, det går liksom inte att göra under kontrollerade former på samma sätt som om jag var rädd för golfbollar

Jag tror det är bra för alla att ta tag i sina rädslor och fobier. För det första är det stärkande när man känner att man gör framsteg, för det andra kan det ju vara rejält handikappande i vardagen. Jag tror inte på triggerwarnings av den anledningen, ges man hela tiden möjligheten att undvika det man tycker är läskigt så kommer det bara bli värre och man målar liksom sakta in sig i ett hörn. Jag märker själv t.ex hur mycket värre min spindelfobi blivit sedan jag flyttade hemifrån (till lägenhet från hus där man ändå såg dem då och då). På nyårsafton för tre år sedan hittade jag en STOR spindel på mitt badrumsgolv. Jag typ grät och hyperventilerade i en halvtimme innan jag ens vågade släppa den med blicken och gå och hämta dammsugaren. Jag minns fortfarande det är blixtklart i huvudet, hela förloppet, och hela typ 1,5 år jag sedan bodde där så mindes jag det varje gång jag gick in där och det var alltid till det stället på golvet blicken gick först - varje.gång.

Ja du hör ju såhär kan man ju inte ha det Jag jobbar som sagt på lite egenterapi för tillfället och har som sagt planer på KBT i framtiden. Men jag tänker att jag tar det när jag eventuellt flyttar till hus eller så där jag får chansen att "nyttja" det mer så att säga, annars tror jag tyvärr inte att jag kommer kunna hålla mig till det nya reformerade jag eller vad man ska kalla det..

 

[_Taggis_]

Jag har också haft nålfobi efter en traumatisk upplevelse på BVC när jag var barn. Blev fasthållen av en och fick spruta av en annan vid ett tillfälle när jag var rädd och grät på BVC innan jag skulle få spruta för något och de tyckte de tog för lång tid. Tycker inte det är konstigt att en sån upplevelse ger en oerhört negativ upplevelse som man bär med sig.

Exakt samma här. Fattar inte hur de var funtade...
En sak som jag blev jävligt förbannad över var en sköterska nu i vuxen ålder som lurade mig med stick i fingret. Sa att hon bara skulle titta o absolut inte sticka men hon stack o jag drog åt mig handen o rev mig såklart. Sedan dess har det varit lögn i helvete att sticka i fingret. Jag kan inte på nåt vis hålla handen stilla.

Fattar inte vad de tror, ja de får blod en gång i bästa fall men aldrig igen... minns att när jag läste till uska fick man lära sig att Aldrig luras eller ljuga för patienten just för att fortroendet för vårdpersonal kan sabbas för lång tid. Men bevisligen har många missat det kapitlet i sin utbildning