Nålfobi (utbruten från Fortsättning på bildtråden II)

[Amha]

Efter att ha blivit fasthållen av personal och given en injektion utan mitt medgivande under en panikattack hos tandläkaren i tonåren så är hela situationen och inte bara nålen en enda stor fobi för mig. Det spelar ingen roll hur ofta jag utsätts eller hur bra det går vid dessa tillfällen – bedövad eller ej – jag är livrädd ändå. I år har jag blivit stucken cirka 35 gånger (!) och jag mår lika förjävla dåligt varje gång.

Min psykolog tror att min rädsla har att göra med att jag inte känner att jag är i kontroll över situationen, utan måste lita på att sjuksköterskan/den som ger sprutan behandlar mig väl. Hade det inte varit ett sådant resursslöseri hade han velat att jag skulle försöka avbryta en provtagning (”Ursäkta, jag klarar inte av det här just nu, kan jag få återkomma?") för att se att det naturliga förloppet inte är att bli fasthållen och tvingad.

Medias användande av bilder på nålar under covid-19 har varit jobbigt, minst sagt. Jag upplever inte att exponering eller att faktiskt ta sprutor gör min tolerans större.

Jag ha mer eller mindre avbrutit det en gång. Då var jag dock inlagd. De ville sätta en nål "ifall att jag skulle få ep-anfall". Jag är svårstucken pga jag tycker det är så jäkla obehagligt. De fick ett försök på sig, kärlen försvann och ptjau, det blev inga fler försök just då. Svettades floder. Kan jag säga. Det kändes rätt ok ändå att ha den möjligheten.

Du skulle ju egentligen kunna göra en sån grej på drop in. Sätta dig i väntrummet och göra det en liten stund senare. Då borde det ju inte vara slöseri tänker jag?

 

[Viva]

När jag var yngre hade jag fruktansvärd sprutfobi. Jag jobbade bort det genom att bli blodgivare. För mig funkade det med att jag gjorde något för en god sak, det fick mig att till slut ta mig igenom fobin. Jag klarar fortfarande inte av att bli stucken i fingret för blodprov av en sån där förskräcklig maskin, men de kan ta hur mycket de vill från armvecket

Jag blev blodgivare och tycker fortfarande att armvecket är det absolut värsta stället att bli stucken. Bara att prata om det får mig att dra upp armarna för att skydda dem.

 

[Millan4]

Jag ser att tråden är gammal men chansar och skriver ändå. Känner igen mig så mycket i alla era berättelser och har en extrem fobi själv och det blir inte direkt bättre av den pressen som finns på att ta vaccinet. Men för att komma till saken undrar jag om det är någon känner till en facebookgrupp med inriktning mot just nålfobi eller liknande? Jag känner att jag behöver prata med fler som är i lite samma sits men denna tråd var det närmsta jag lyckats hitta. Är det någon som känner till någon grupp eller liknande?

 

[Fjordfrälst]

Jag ser att tråden är gammal men chansar och skriver ändå. Känner igen mig så mycket i alla era berättelser och har en extrem fobi själv och det blir inte direkt bättre av den pressen som finns på att ta vaccinet. Men för att komma till saken undrar jag om det är någon känner till en facebookgrupp med inriktning mot just nålfobi eller liknande? Jag känner att jag behöver prata med fler som är i lite samma sits men denna tråd var det närmsta jag lyckats hitta. Är det någon som känner till någon grupp eller liknande?

En tanke; kan du inte ta hjälp av KBT?

 

[SaraXX]

Mitt ena barn har sprutfobi och ska få gå en kurs till våren. 5-10 ggr, en gång i veckan.

Eller egentligen är det väl stickfobi, han är inte rädd för sprutan i sig.

 

[Fibusen]

Jag är tvärt om jag, har noll problem med sprutor och ska dom ta blod eller sätta en infart så tittar jag alltid fascinerat på. Skulle absolut vilja lära mig att göra det på andra också!

Sonen däremot är livrädd, jättejobbigt med vaccineringarna som är i skolan, sist (åk 2) grät han så han hyperventilerade nästan, vet inte hur jag ska göra för att få han att ta kommande sprutor då han fortfarande pratar om detta med skräck… Han har jättesvårt för blod och blir alldeles blek om jag råkar få ett sår som blöder.

 

[SaraXX]

Jag är tvärt om jag, har noll problem med sprutor och ska dom ta blod eller sätta en infart så tittar jag alltid fascinerat på. Skulle absolut vilja lära mig att göra det på andra också!

Sonen däremot är livrädd, jättejobbigt med vaccineringarna som är i skolan, sist (åk 2) grät han så han hyperventilerade nästan, vet inte hur jag ska göra för att få han att ta kommande sprutor då han fortfarande pratar om detta med skräck… Han har jättesvårt för blod och blir alldeles blek om jag råkar få ett sår som blöder.

Vi klarade inte åk 2 utan ligger efter, därav kursen. Vi hoppas kunna ta den innan han går ut åk 4.

Prata med skolsköterskan, vi fick remiss genom henne.

 

[Millan4]

En tanke; kan du inte ta hjälp av KBT?

Har testat men det har inte gett mig något tyvärr. Har testat allt vården erbjudit men ingenting har hjälp utan problemen har förvärrats istället när saker ska göras under tvång. Har varit inne på att gå en utbildning till undersköterska/djurvårdare där man tar på andra men det känns onödigt att ta den platsen om jag inte kommer klara av att jobba med det sen Har råkat gå lite småskuret nämligen där man lärt sig att ta på andra och det är det enda jag faktiskt känt har hjälpt något

 

[Fjordfrälst]

Har testat men det har inte gett mig något tyvärr. Har testat allt vården erbjudit men ingenting har hjälp utan problemen har förvärrats istället när saker ska göras under tvång. Har varit inne på att gå en utbildning till undersköterska/djurvårdare där man tar på andra men det känns onödigt att ta den platsen om jag inte kommer klara av att jobba med det sen Har råkat gå lite småskuret nämligen där man lärt sig att ta på andra och det är det enda jag faktiskt känt har hjälpt något

Aha tråkigt, men då har du ju iaf testat det. Okej!

 

[Kilauea]

Jag är tvärt om jag, har noll problem med sprutor och ska dom ta blod eller sätta en infart så tittar jag alltid fascinerat på. Skulle absolut vilja lära mig att göra det på andra också!

Sonen däremot är livrädd, jättejobbigt med vaccineringarna som är i skolan, sist (åk 2) grät han så han hyperventilerade nästan, vet inte hur jag ska göra för att få han att ta kommande sprutor då han fortfarande pratar om detta med skräck… Han har jättesvårt för blod och blir alldeles blek om jag råkar få ett sår som blöder.

Om det är rädsla för sticket så är emla-kräm guld värt . Jag var livrädd förut och det hjälpte mig. En gång hjälpte det som placebo, mamma hade haft på emla-kräm innan jag gick till skolan, jag sa till när jag skulle ta sprutan och kände inte ett dugg. Bara det att när jag kom hem igen så satt plåstret med krämen kvar .