Något inbyggt mot svärmor?

[humlanotrocadero]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Ja eller hur!!
Jag skulle nog mer känna tacksamhet att mitt barn har så många som längtat o bara vill att babyn ska komma..

Jag skulle åtminstone inte låsa in mig på toa o gråta en timma för att någon vill hålla babyn, eller om babyn går "bordet runt".

Tror att det handlar om något annat om man inte klarar det... som att min bästis köpt en valp eller fått ett barn o börjar störttjuta för att jag vill hålla, ännu värre hatar mig o känner agg emot mig för att ajg visar intresse för baby,valp, eller föl eller vad det nu är.

 

[Sunshine]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Fast min svärmor verkar tro att det e hennes barn..

PRECIS sa verkar min svarmor ocksa tanka

Hon ar egentligen jattetrevlig, och vi har alltid (for det mesta ) kommit mkt bra overens. Och forsta veckan vi kom hem fran bb sa bodde hon hos oss och det fungerade jattebra. Men sa kom hon igen for en dryg vecka sedan och bodde nagra dagar till och var som en annan manniska . Mer "sjalvsaker" i sin roll kanske? Hon ignorerade mina onskemal - t.ex. matschemat vi har for bebisarna (ratt viktigt att det inte stors eftersom de ar tva och det blir hopplost annars) med foljd att de nu ar helt osynkade och bara tar sma mangder mat varje gang men vill ata dubbelt sa ofta. Hon tyckte det var en bra ide att ge en 3-veckors bebis 250 ml vatten (!!!!!!!!!) i flaska utan att kolla med oss forst. Sa mkt vatten kan doda en bebis om den gulpar i sig alltihop fick jag veta av bm nar jag fragade... Som tur ar hann jag stoppa henne i tid, men jag var verkligen tvungen att satta ner foten for hon var inte intresserad av att lyssna pa mig
Och sa har kommentarerna borjat: "jag kommer nog inte tillbaka med dem" (nar hon tar ut dem pa promenad i barnvagnen, later bara halvt som ett skamt), "jag hoppas verkligen inte att du tanker dra hem till Sverige med dem" (vi bor ju i England), "Amber gillar nar man matar henne pa det HAR sattet" (som om inte jag vet battre an henne vad min bebis gillar och inte gillar ). Aaargh!!!!

Och min egen mamma ar inte battre hon, fast pa ett annat satt. Hon ar sa otroligt mjakig, verkar knappt kunna byta en bloja trots att hon har fostrat tva barn sjalv, och hon ar helt handfallen hemma hos oss vilket betyder att jag maste hjalpa henne med allt - nar det ar JAG som behover hjalp med tva bebisar och efter kejsarsnitt och allt.

Grrrr. Sa nu foredrar jag faktiskt att klara mig pa egen hand, utan "hjalp" fran slakten - endera sidan. Iaf tills vidare.

Och da har jag anda inte det minsta problem med att andra haller mina barn, eller hjalper till och matar dem, byter pa dem eller vad det nu ma vara....

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag skulle åtminstone inte låsa in mig på toa o gråta en timma för att någon vill hålla babyn, eller om babyn går "bordet runt".

´

Jisses... Tänk om det händer dig då? Du måste skriva sen och berätta om du blev ett hormonmonster eller inte. När är det dags?

Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera och det känns svårt att planera för det tycker jag.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Som jag skrev, då beror det på annat och du har mkt riktigt kommenterat det.. att det skulle bero på hormoner.

Jag tycker inte att en hel familj ska behöva dansa efter min pipa eller anpassa mig efter mitt humör för att jag skulle vara hormonell på något sätt, jag vet hur man uppför sig och kan sätta mig själv åt sidan för ett par timmar och möta släkten om det skulle behövas.

Detta var endast med tanke på att så många skriver att de hatar att någon nästan tittar på deras barn.. eller som sagt fråter ett par timmar bara för att morfar/farfar/annan nära ville hålla babyn.

Tycker inte det är fel att sätta sina känslor åt sidan för en stund för att någon så uppenbart skulle njuta av att hålla i mitt barn.

Givetvis håller jag med om att det inte kan kännas roligt att få påtvingade tips/råd från allt o alla, men så gör ingen mot mig, faktiskt!

Jag är i månad 4, ska alltså ha barn i sommar.

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Fast bara för att man inte låter alla dansa efter ens pipa så kan det ju finnas känslor som bubblar i en ändå...

Ibland skulle jag vilja gapa till kassörskan på Ica bara för att jag har en dålig dag, men inte gör jag det för det. Jag ler och säger tack och tänker tanken.

Man kan ju inte förbjuda folk att känna samma sak med sina barn. Mycket tankar finns det ju och det är ju faktiskt inte alla som skrivit här som sätter det i praktiken heller... Bara för att man känner en sak så är det ju inte lika med att det kommer ut så att säga. Men man måste ju få känna och reflektera utan att för den skull bli stämplad som att man verkligen gör allt.

Sen är det väl bättre att man låser in sig på toa och grinar än att ställa till en scen mitt bland släkten?? Då har man ju iaf bjudit till och det var väl det som var det viktiga, eller? Sen kan man ju inte rå för hur man känner inombords. Jag tror att det är svårt att styra sådana känslor...

 

[CillaW]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Men vad står RS för?

Respiratory Syncytium,

dvs cellerna i luftvägarna smälter samman med varandra till syncytier, dvs större celler med fler cellkärnor.

 

[Bebben]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag skrev väl något om det där, och det gällde som sagt bara 2 personer. I övrigt har jag aldrig haft några problem med att andra vill hålla och gosa, han är ju världens finaste så jag tyckte mer att det var självklart

Att jag inte ville att dessa personer skulle hålla min nyfödda son, var helt enkelt för att jag inte alls gillar den ena. Den andra skulle hela tiden mästra mig, förklara hur allt gick till, hur han ville hållas etc etc. DET störde mig, och då ville jag inte att hon skulle ha honom hos sig. Hon betedde sig som om att han vore hennes bebis, och då blev jag grymt hormonstinn kan jag lova.

Annars förstår jag inte riktigt varför folk vill ha sina bebisar så för sig själv. Jag menar, bara för att farmor håller i bebisen i 10 min, så försvinner den ju inte. Dom brukar alltid lämnas tillbaka

 

[Zaria]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag skulle åtminstone inte låsa in mig på toa o gråta en timma för att någon vill hålla babyn, eller om babyn går "bordet runt".

Det var jag som gjorde det,dels berodde det på hormoner och anknytning,många mammor vill ha sina barn nära nära konstant första dagarna/veckorna.

Att han skulle till en farmor jag inte kände var okej om hon satt brevid,men att han skulle skickas runt bordet till främmande människor som skulle hålla var för mycket. Dessutom var det inte farmors sak att avgöra det.

Jag tycker inte det är mycket begärt om jag inte får hålla släktens eller vänners bebisar första gången jag träffar dem, den tiden kommer också när mamman stabiliserat sig och bebis inte är så ny längre.

Du "skulle" alltså inte bry dig om folk ville hålla ditt nyfödda barn,mycket möjligt,men jag antar att du inte har några barn ännu heller? Vänta och se hur det blir innan du tycker att andra är fåniga...

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

*halvt kl*

För min del känns det inte som att det blir problem för att någon vill hålla mitt barn. Jag har problem med att jag liksom ska skärskådas på något sätt. Hur mår du? Hur är det? Osv osv. Det finns ju folk som älskar att står i centrum, som älskar uppmärksamhet och om det kommer rätt på dem eller via deras barn kvittar ju för en del. Men jag gillar inte att stå i centrum. Jag gillar inte andras uppmärksamhet på det viset. Jag vill inte att någon ska sitta och glo på min mage eller fråga 1000 ggr hur det är. Jag vill inte att de ska komma hem till mig och sitta och glo på mig och fråga hur jag mår osv osv. Jag tycker helt enkelt inte om den sortens uppmärksamhet. Jag vet att så länge bebisen är vaken så är det knappast jag som står i centrum

Men är det verkligen helt fel att tänka tanken att pappan kanske kan står lite halvt i centrum för sina egna föräldrar och kan berätta om våra upplevelser än att jag gör det?? Dessutom ska jag kallas för ogin för att jag tänker tanken... Vart kommer pappans roll in i det hela? All fokus verkar ju ligga på mammans roll, för vad kan en stackars pappa förmedla, han har ju inte fött barnet..? Men likväl har han ju blivit förälder och måste varenda detalj vändas ut och in på? Ett pappaperspektiv kan kanske vara mer intressant? Ffa för farfar som det också var synd om eftersom att de lämnas utanför så mycket, nu finns ju faktiskt chansen om en mamma "törs" släppa ifrån sig lite.

Men som sagt. Jag vet inte föräns efteråt hur jag kommer att reagera. Jag vet bara hur jag känner idag och det kanske inte är likställt med hur det känns efteråt. Just nu vet jag bara att jag är ruggigt irriterad på frågorna och blickarna på min mage hela tiden och hitills har jag inte hört ett telefonsamtal mellan min svärtmod och sambo som inte innehållt: Hur mår hon? Och de pratar med varandra varje dag...

 

[mino]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Ja, alltså, jag tycker inte att man kan säga att det finns något rätt eller fel i det här, det vore som att säga att alla släktingar/farmödrar/mormödrar etc är exakt likadana och att problemen och fördelarna med dem är de samma. Ingen annan kan egentligen ge vägledning om vad som är bäst för dig och din familj. Jag har väldigt svårt att förstå de i tråden som förespråkar att man ska sätta sina egna känslor och behov i bakgrunden i samband med att man föder barn. Är det något tillfälle då man ska utgå från sina egna behov så är det väl just då. Vuxna människor som farmor och farfar dör inte av att få vänta några dagar på att träffa nytillskottet. Och bebisen dör verkligen inte av att få knyta an till sina föräldrar i lugn och ro om man känner att det är rätt.

För övrigt är det en klok strategi att låta var och en sköta sina föräldrar. Man kan rent av strunta i att vara hemma/följa med till farmor och farfar om man tycker att de är irriterande. Och det är väldigt praktiskt att ha en så pass bra relation till dem att de så småningom ska kunna vara barnvakt. Det betyder dock inte att man ska vara en dörrmatta som accepterar att bli respektlöst eller påfluget behandlad och de striderna kan vara svåra att ta när man är nyförlöst.

 

[Bebben]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Nej, jag är precis likadan. Jag ogillar väldigt mycket att stå i centrum, så därför har folk som frågat mig hur jag mår (Förutom min egna familj ) fått väldigt korta och snäsiga svar, så alla slutade att fråga rätt fort

Även efteråt svarade jag lika kort. Jag är inte ett dugg intresserad av att prata om hur jag mår, eller hur det går med Sebastian, med särskilt många. Hans pappa, vår släkt och nära vänner kan fråga men resten kan bara glömma det..

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag måste säga att jag började skruva upp mig rejält här när jag funderade mer och mer på pappans roll. Hur ignorerad han ska vara bara för att han inte fött barnet eller bär på barnet i magen. Varför är det bara hur JAG mår som är det viktiga? En pappa måste också bära på tusen känslor och vara med om tusen saker under en förlossning... Måste man frossa i kvinnans lidande? Nä det här gick jag lös på jag som är helt genusskadad...

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag tänkte på samma sätt som du inför förlossningen och efter den med.. Vilket jag också sa till sköterskorna på förlossningen. De var väldigt trevliga (majoriteten) och såg till att både jag och sambon hade det bra.

Appråpå svärmor, min svärmor var UNDERBAR under min graviditet och innan.. Nu lägger hon sig i allt och lyssnar inte för fem öre. Hon gör allt på sitt sätt vilket har resulterat i att när hon haft Saga ett tag så är våra rutiner helt i taket och Saga är otroligt dryg hela kvällarna, skriker från 18 tills hon somnar av utmattning. Så är det inte när min mamma (som inte heller hon är perfekt, men hon lyssnar i alla fall och låter oss göra VÅRA misstag) har haft Saga ett par timmar.

Min svärmor gick dessutom ut på en tvåtimmars promenad med Saga när hon hade en dunderförkylning och lite (ok, inte så mkt, men ändå) feber.. Vi sa att en stund var ok, men inte talade vi om två timmar.. Innan pratade vi dessutom om RS-viruset och jag berättade att jag var lite orolig för detta, ändå gick hon med en sjuk Saga bland massa folk..

I sommar skall vi utomlands, med henne och sambons systrar. Hon tycker att vi skall åka till Rom UTAN Saga och lämna henne med svärmor.. För Rom är ju inte anpassat för barn.. Det är ju jobbigt att ta sig fram med barnvagn. Så istället tycker hon att vi skall vara där 1-3 dagar och låta Saga stanna med dem, och så SKALL vi åka hem med dem istället för att stanna ett par extra dagar..

Nu har jag dock äntligen sagt ifrån till min sambo och han stöttar mig helt och fullt ut.. Skönt.

 

[Sar]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Skillnaden är ju att mammans mående (ex.vis havandeskapsförgiftning el.dyl) påverkar barnet (då det är i magen) på ett helt annat sätt än pappans mående. Jämför med ett dräktig sto, nog bryr jag mig om hur valackerna i stallet mår men under dräktighet är det stoets mående jag koncentrerar mig på.
Sedan tror jag att en del av intresset för mammans mående hör ihop med sammankoppling, ex.vis hon mår väldigt illa- det gjorde ju jag också så jag vet hur det känns och hur jag bäst botade det.

Sedan är vi väldigt olika, vissa formligen älskar när någon tar dem på magen, andra känner sig mer eller mindre våldtagna. Att vara gravid är nog en av de största tillfällena i livet uppmärksamhetsmässigt, jag kan inte komma på något annat tillfälle (förutom då man är dödssjuk) när andra bryr sig så mycket om en. Sedan kan man välja att njuta eller bara gå omkring och vara förbannad.

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Fast att pappan inte får förtroende att förmedla det vidare..? Är han verkligen så inkompetent? Det tycker jag inte om min sambo. Han är påläst och säger nog exakt samma saker som jag skulle sagt själv Men är hans känslor helt ointressanta om jag nu skulle varit dålig? Är det fortfarande bara jag som räknas? Det måste ju finnas oro även i honom? Nu börjar jag förstå pappa-grupperna, det kanske bara är där papporna får ventilera eftersom att de inte räknas annars???

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Mmm jag vet av tidigare barnbarn att de gillar att vara "mycket". De ger mycket godis och mycket kärlek och mycket lek och ja.. mycket av allt. Jag har hört att min sambo bror klagat på att deras dotter får sitta på bordet och äta hur mycket godis hon vill osv. Men det tar jag lite lätt på eftersom att jag tror att barn lär sig vart de kan skämmas bort Men är det små barn så är det nog välidgt jobbigt om rutiner förstörs... Det är ju värre...

 

[mino]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Det är ju kvinnan som är "patienten" och som påverkas fysiskt av graviditeten. Normalt sett frågar man ju bara den som är eller har varit sjuk hur den mår, inte hur partnern mår. Men att det skulle betyda att man som svärdotter därmed har ett ansvar att rapportera till svärmor, det kan jag inte hålla med om. Det ansvaret/möjligheten är absolut mer pappans (dvs sonens) än någon annans.

Jag tror att folk får lite hjärnsläpp när det gäller graviditeter, helt plötsligt blir det helt ok att ställa de mest intima frågor även om man har en helt annan relation. Tex frågade min nyblivna chef som första fråga "har ni försökt länge?". Förmodligen kanske han och hans fru hade fått kämpa så det var en relevant fråga ur hans perspektiv, fullt förståelig, men det knepiga är hur man ska svara på såna frågor om man inte trivs med den intimitetsnivån med sin chef. Jag tycker att en av de centrala grejerna du skrev ovan var (typ) "hur ska jag förhålla mig så att det känns rätt för mig samtidigt som att jag inte verkar tjurig". Det är svårt, för det känns som att de flesta utgår från att kvinnor verkligen längtar efter att prata om sin graviditet och sina kroppar med alla och envar.

Tillägg: apropå detta med genus, undrar om det kan vara så att man förväntas vara ultrakvinnlig när man är gravid och på så sätt vara så där tillmötesgående och tacksam som man i kvinnorollen förväntas vara. Jag har väldigt svårt att se att min sambo skulle få samma typer av intima frågor som jag får när jag är gravid. Det är som att omgivningens förväntningar på ens identitet förändras när man är gravid på nåt sätt, man förväntas helt plötsligt vara en mer omtänksam, social och ständigt leende person. Det var tydligt på bvc, upplevde jag, eterneller i lerkrus och bilder av gravida kvinnor i motljus. Man förväntas falla in i en mall på nåt sätt. Detta kanske iofs är ett off topic spår...

 

[Sar]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Fast att pappan inte får förtroende att förmedla det vidare..? Är han verkligen så inkompetent? Det tycker jag inte om min sambo. Han är påläst och säger nog exakt samma saker som jag skulle sagt själv Men är hans känslor helt ointressanta om jag nu skulle varit dålig? Är det fortfarande bara jag som räknas? Det måste ju finnas oro även i honom? Nu börjar jag förstå pappa-grupperna, det kanske bara är där papporna får ventilera eftersom att de inte räknas annars???

Nog får pappan förtroende att föra vidare det men de flesta gillar att höra det direkt från "källan". Sedan ser inte jag det som ett fakta att pappans känslor skulle ignoreras bara för att det är mammans mående som känns mest relevant. Mammans mående har dessutom en förmåga att påverka hela familjen....

Jag har svårt att se problemet i att det faktiskt är mamman så får mest uppmärksamhet när hon är gravid. Precis som att den som är sjuk får mesta uppmärksamheten även om de anhöriga också bär på en oro. Det finns så många andra situationer i samhället där det är männen som får den mesta uppmärksamheten.....

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Ja det är väl helt enkelt så att vi är olika bekväma/obekväma i den rollen att få den slags uppmärksamheten. Jag är inte i något sammanhang den som gillar att stå i centrum. Men håller jag en föreläsning för 120 personer har jag inget problem med det

 

[Brandgul]

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Tex frågade min nyblivna chef som första fråga "har ni försökt länge?"

Jag döööör... Snacka om hjärnsläpp...

Tillägg: apropå detta med genus, undrar om det kan vara så att man förväntas vara ultrakvinnlig när man är gravid och på så sätt vara så där tillmötesgående och tacksam som man i kvinnorollen förväntas vara. Jag har väldigt svårt att se att min sambo skulle få samma typer av intima frågor som jag får när jag är gravid. Det är som att omgivningens förväntningar på ens identitet förändras när man är gravid på nåt sätt, man förväntas helt plötsligt vara en mer omtänksam, social och ständigt leende person. Det var tydligt på bvc, upplevde jag, eterneller i lerkrus och bilder av gravida kvinnor i motljus. Man förväntas falla in i en mall på nåt sätt. Detta kanske iofs är ett off topic spår...

Nä jag tycker att det är klockrent... Så upplever jag det också. Mina kompisar är absolut inte på detta vis (nu förstår jag ännu mer varför vi är kompisar ) Men sen har jag "bekanta" som förvandlas till det. Men vi är ju alla olika och det viktiga är väl att vi ska FÅ vara olika. Att vi inte behöver anses som sämre (åt något håll) för att vi är olika varandra. Att inse att folk är olika och uppfattar saker som olika är ju istället berikande!