Någon som vet?

[ankans]

Om du köper en häst, och skriver på kvittot att köparen ska kontakta fd ägaren vid eventuell vidare försäljning för att fd ägaren ska ha chans att köpa tillbaks för den summa nya ägaren begär. Gäller detta rent juridiskt?

Enligt vad jag kunnat ta reda på så gäller inte det, ägaren har full rätt att göra som den vill trots detta. Någon med erfarenhet av detta och eventuell juridisk kunskap?

 

[lizan]

nej det gäller inte.

hästen tillhör helt och hållet de nya ägarna som gör som de vill utan att någon gammal ägare har något att säga till om.

 

[knyttet]

Det beror helt på hur man formulerar sig. Kravet måste vara kopplat till ett vitesbelopp, annars är det inte juridiskt bindande.
D.v.s att man skriver in i köpekontraktet att förra ägaren ska ha rätt att köpa tillbaka hästen med förköpsrätt. Om säljaren underlåter sig det så utgår ett vitesbelopp på xxx kronor. Då är det bindande rent juridiskt!

 

[ankans]

Det enda som står/muntligt sagt är att de vill bli tillfrågade vid eventuell försäljning så då torde det inte vara något problem.

Tack för svaren!

 

[knyttet]

Nej, då är det inte juridiskt bindande.

 

[alfa460]

Vi har avtalsfrihet som huvudregel i Sverige. Vi har ingående diskuterat denna frågeställning här på forumet och ännu har inget argument kommit till ytan som ens är i närheten av att göra en sådan klasul ogiltig. Formuleringen är helt ointressant för klausulens giltighet, svårigheten är vad man ska göra vid köparens avtalsbrott. Det blir allmänna skadeståndsrättsliga principer som blir tillämpliga och dessa principer kräver att man kan påvisa en konkret skada, något som kan vara svårt i ett dylikt fall enligt mitt förmenande.

 

[ankans]

Finns det något prejudicerande fall? Någon som är stämd för avtalsbrott och blivit dömd? Hästen är väl ändå förlorad för fd ägaren oavsett?

 

[Dentaku]

Det stämmer, man kan aldrig få hästen tillbaka genom en sådan klausul, det enda en domstol skulle kunna döma ut är någon form av ekonomisk kompensation, men även det är mycket tveksamt.

Jag känner inte till några sådana rättsfall, förmodligen eftersom den här typen av klasusuler framför allt används vid försäljning av hästar med så lågt ekonomiskt värde att det skulle vara helt orimligt för de tidigare ägarna att driva en kostsam process med högst tveksam utgång och utan chans att få tillbaka hästen. Jag upplever att vid försäljning av dyrare hästar är man dels mer noggrann vid upprättande av köpehandlingar och anlitar jurist om man vill ha några förbehåll, dels att köpare av hästar i en högre prisklass inte lika lättvindligt går med på att skriva på något som inskränker deras förfogandearätt över hästen.

 

[knyttet]

Så du menar att även en sådan här formulering är gällande, även om det inte rättsligt går att göra så mycket åt om köparen bryter mot avtalet?

Jag har hört att det bara gäller om man binder det till ett vitesbelopp (som jag skrev ovan) men det är alltså fel?
Jag förstår ju att hur man än gör så har man svårt att få rätten till djuret, men om man skriver in ett vitesbelopp i avtalet så borde man väl få ekonomisk kompensation om avtalet bryts? Vad det nu gör för nytta, jag är bara nyfiken på hur det fungerar.

 

[alfa460]

Eftersom begreppsförvirringen är total så är det korta svaret på din första fråga, nja. Klausulen gäller men den gör ingen nytta i de allra flesta fall. Dentakus förklaring är bra. Om man har med en vitesklausul så är effekten tvåfaldig, för det första så skrämmer man köparen till lydnad (dvs köparen tänker sig för innan han bryter mot avtalet), för det andra behöver man inte påvisa någon skada (dvs man är "garanterad" pengar om köparen ändå bryter mot avtalet).

Som jag tidigare sa, klausulen är giltig men svår att få någon nytta av som säljare om man inte knyter ett vitesbelopp till den.

 

[kopparberg]

Nej det gäller inte.
Många ggr har just den frågan varit uppe i "frågespalter", reportage mm där jurister fått svara på det.

Det enda man gör med en sådan notering i kontraktet är ju att vädja till köparens goda samvete att den kontaktar den som den köpt hästen av.

 

[ankans]

Tack för alla svar.

Mitt problem härstammar i att det står i kontraktet för vår shettis vi köpte. Vi funderade på att sälja eller eventuellt låna ut på foder. Detta fick FD ägaren reda på och ville köpa tillbaks. Men vi hade inte bestämt oss. Jag ringde fd ägaren en vecka senare och talade om att vi inte tänkte sälja, däremot lämna ut på foder. FD ägaren ville inte ha på foder så vi lånade ut hästen till en annan. 2 veckor senare kom fd ägaren och ville träffa hästen, varav jag talade om att vi lånat ut på foder. Då hotade han med stämmning för de hade inte godkänt detta och tror att det handlar om en smygförsäljning.

Det gör det inte, vi vill inte sälja av flera skäl. I vilket fall som helst så är situationen tråkig, nu vill fd ägaren ha adress och telenr till fodervärden vilket jag vägrar ge dem, däremot kan de få titta på fodervärdsavtalet (med fodervärdsnamnet dolt), försäkringspapperna och ägar papperna om de vill försäkra sig om att hästen inte är såld.

 

[knyttet]

Tack!
Det gjorde mig lite klokare...

Till trådskrivaren:
Varför kan inte förra ägarna få besöka ponnyn hos fodervärden? Misstror du dem på något vis?

 

[ankans]

Nix, de får gärna besöka om det är syftet, och med fodervärdens godkännande förstås. Men jag lämnar inte ut adressen till fodervärden utan dess tillstånd.

Det som är lite olyckligt i detta fall, och vilket jag beklagar, är att relationen mellan dem och oss blivit skadad.

Det känns kanske inte så bra i detta läge att låta dem besöka fodervärden och börja prata om stämning hit och dit.

Vi får se om läget lugnar ner sig, isåfall kan jag naturligtvis förmedla kontakten om båda parter är intresserade.

 

[alfa460]

Vad bra att fler jurister har svarat! Kan du inte ta och rota fram en sådan frågespalt eller reportage och låta oss andra ta del av deras resonemang. Skulle vara grymt intressant att se hur dom resonerar.