Sv: Nacktråd!
*kl*
Allmänna reflektioner.
Tycker det är trist att det spårar ur igen. Lusidor visar med jättefina teckningar och blir tyvärr anklagad för att vrida dem till sin fördel.
Tycker att de är ett utmärkt diskussionsunderlag. Hade gärna sett fler av dem - att fundera och reflektera över.
Det finns inget svart/vitt. Allt är en enda gråskala och någonstans där i mitten finns det gemensamma nämnare i god ridning. God ridning innebär inte för mig att det ser perfekt ut, utan att man gör det bästa utav de förutsättningar man har just den dagen.
Det finns "fulridning" i alla grenar. Det finns absolut ryttarkänsla och tänkande, reflekterande ryttare över hela linjen.
Dock är
min erfarenhet att inom just dressyr-ridskola-tävlings grenen förekommer minst ifrågasättande. Tyvärr. Man litar blint på sin instruktör och har svårt för att stanna upp och fundera över varför och hur och när och vad är det som händer. Ser särskilt lite yngre ryttare som inte kan lägga upp ett ridpass självständigt, utan måste rådfråga tränaren inför varje pass.. Vissa är jätterädda för att influeras av andra tränare, andra stilar för att det skulle förstöra "planen".
Störs även jag ibland av bilder på även etablerade dressyrekipage, i de fall de används av ryttaren/hästägaren själv som marknadsföring. Många av dem skulle jag skämmas för att använda och det stör mig att de själva måste tycka att det ser bra ut.
OBS!
Inte för att jag kan bättre, men jag har ofta en helt annan bild av hur jag skulle vilja avbildas i reklamsyfte.
Jag själv tror att det är sunt att försöka se på hur andra än de som tycker som en själv resonerar och börja tänka själv. Det finns inte en absolut sanning, och jag är väldigt öppen för och nyfiken på hur andra ryttare/tränare tänker och känner och resonerar.
Det är få som ramlar in på AR det allra första de gör i hästvärlden.
De flesta som hamnar där har börjat tänka efter och söker svar.
Svar som inte ges under den "vanliga" lektionen. Det gäller även en hel del westernfolk, som inte trivs med den dressyr de mött utan bytt stil.
Ang. muskler. Jag fick lära mig av min excellenta lärare tillika muskelexpert att en häst i
toppkondis sällan känns mjuk. Inte stum, men rätt hård i sin musklulatur. Dressyrhästen är en "body builder" och får kortare bulligare muskler som är mindre uthålliga. Det beror även på vilken ras hästen har för vilken typ av muskler (vilken typ av muskelfibrer) den får.
Sedan ska vi inte bara tro att det är vår träning av hästarna som gör hästar stumma och stela etc. Utan de timmar hästen inte rids påverkar den också enormt. Hur den är i sinnet, hur miljön ser ut, hur den trivs, ev. krumelurer i hagen, foder etc. etc. En hel massa variabler att ta hänsyn till för varje individ. Därtill kommer ryttarens fel och brister som i regel överförs när vi rider, samt utrustning mm..
Tycker det är oerhört intressant att studera hur hästen rör sig självmant, hur den väljer att använda sin kropp - utan ryttare.
För egen del har jag gjort denna resa under mina år: dressyr modell ridskola - western - AR - nu dressyr igen, men med andra ögon och "annat" tänk - ifrågasättande och med stor ödmjukhet för hästen, och med stor medvetenhet över mina egna tillkortakommanden och våra begränsningar som ekipage. Det har varit lärorikt och mycket givande och jag har inte planerat att komma fram än!
"det är vägen som är målet"
Jag BLÅVÄGRAR köra fast och säga att såhär SKA det vara, annars får det vara...
Skulle jag göra det någon gång
så please ta ned mig på jorden...
