Motivation?

[Enigma]

Sv: Motivation?

Vad härligt att höra att det finns andra som är lika "konstiga" som jag! För jag känner mig ofta just KONSTIG som den opretentiösa fritidsryttare jag är! Åtminstone här nere i västra Skåne verkar hästvärlden totalt dominerad av människor med tävlingsambitioner och alla möjliga andra hästambitioner. Jag rider nästan bara ut, men försöker rida lite dressyr också, mest för att hålla min häst i bra kondition och muskulatur. De få gånger jag dyker upp på "offentliga" ridhus känner jag mig alltid udda. När jag pratat med folk frågar de ofta om jag är dressyr- eller hoppryttare. "Ingetdera" brukar jag svara. "Jag rider för att det är kul och gör lite av varje". Då möts jag ofta av en lätt chockad min, en blick som säger att jag är en nörd i hästvärlden. Man avviker från mallen helt enkelt. Någon som känner igen sig?

 

[Alyssa]

Sv: Motivation?

Javisst känner man igen sig!!
Min svärfar påpekade att han tycker att det är så snyggt när tjejerna kommer o rider i sina färgkoordinerade kläder o utrustning! Javisst, det är det! Men just jag bryr mig faktiskt inte så mycket i det...Jag lindar aldrig hästens ben, jag har inga vojlockar att byta emellan, (eftersom jag rider western) o jag ser ut som en korv i ridbyxor o ridstövlar.
Men nu längtaar jag faktiskt efter att åka till ridhuset o träna, jag vet att de kommer att viska o fnissa, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag rider inte likadant som dem, o det var därför jag slutade på ridskolan! :smirk: Inga mer inspänningar, spön, nosgrimmor, för mig tack!

 

[__Stilett__]

Sv: Motivation?

som fridtids ryttare som jag är kan jag bara svara med att det är det jag tycker är kul å ut med bästa kompisen som jag även delar ett litet stall med att rida ut på långa skogsturer å prata å töla å bara njuta av livet efter en lång arbets dag finns det inget bättre att ta en tur i skogen å varva ner... jag förstår mej i min tur inte på sånna som har mål uppsatta för hästen och sej själv att bara träna å träna å träna... visst så tränar vi i bland men inte som man ser många ryttare som rider i mangnegen 5 dagar i veckan rider ut 1 dag å sen 1 dags vila... det för mej är inte att ha en häst utan det är ju verkligen bara att ha ett mål... man måste bli bättre på de å de... å allt vad nu tävling heter... och bara för att man är fridids ryttare kan man ha nya saker till sin häst och man kan träna då å då och hästen behöver ju inte va varmblod eller korsning...

Jag har tagit hand om en häst som ägaren bara red dressyr med hela tiden så till slut va den så trött på livet å vägra göra allting till slut när jag börja rida honom ut i skog å mark å fräste runnt på gärdena blev det en helt annan häst... har aldrig sett en häst så lycklig att verkligen få vara häst!! jaja detta är vad jag tycker iallafall men allt å alla tycker olika å tur är väll det

du menar hästen "C" va? eller...jag tänkte genast på den när du skrev om den häst du tagit hand om. Kanske tänker jag för långt tillbaka i tiden, men jag minns iaf att den hästen hade det lattjo lajban i skogen. Jag fick också åka på lite skogsturer med den

allmänt:
jag tränade min vbl travare i ridhuset en dag, Vi jobbar fortfarande på grundridningens grunder (skritt-trav-galopp) och samtidigt rider en och man hör "suck o stön" och tillsist kom vi in i ett samtalsämne. Personen i fråga berättar om sin prestationsångest och om den o den rörelsen inte sitter så avslutas inte passet förräns det sitter perfekt och det va mkt suck o stön under passet. Då kallar man nog sig inte fritidsryttare längre utan ryttaren som har mål.

jag är nog ett mellanting. under många år, nästan alla hästår, utom dom sista nu, har jag haft mina hästar rätt så lantligt och jag har ridit ut mkt i naturen. det va faktiskt den roligaste tiden jag hade häst. rida ut med massa kompisar, långritter, bada med hästarna, ut på barbacka turer, körturer ja allt möjligt. När jag valde att börja stall upp hästarna med ridhus, så försvann mkt av den kontakten. Många i den miljön rider inte ut på sina hästar (inte regelbundet iaf) och man fick inte samma samvaro längre. jag frågade mkt i början om man skulle bege sig ut på långritter men många är för petoga med sina hästar.."den tål inte det..nej den är rädd för det,,,och den klarar inte det" så tillsist tröttnade jag och rider nästan bara ut ensam nu förtiden. Vilket är avslappnande det med. Just nu går det i perioder, jag har nu en period där jag rider en del i ridhuset men det är sällan jag hamnar i dom perioderna, utan just nu är det pga att jag måste försöka trimma upp hästen lite. Annars rider jag väldigt mkt ute i naturen. Jag är uppväxt med att hästarna ska ridas ut mycket. Och kanske kan jag kalla mig fritidsryttare helt enkelt.

 

[catya]

Sv: Motivation?

HEJ

Ja, som du säger har det nog med åldern att göra. Jag kallar mig fritidsryttare, för jag har ingen ambition att tävla och har inga högre mål än att ha en härlig samvaro med hästen. Däremot strävar jag mot andra mål på arbetet och med barnen. Så ridningen är mitt sätt att varva ner från allt annat. Som med allt annat finns det en massa olika åsikter om detta, hoppas du förstod min!

 

[Kosmostanten]

Sv: Motivation?

Jag tror att den stora skillnaden ligger i vem man jämför sig med.
Att tävla innebär ju att jämföra sig med andra, att ta reda på om man är bättre eller sämre...målet blir ju då att bli bättre och bättre än medtävlarna.
Som fritidsryttare har jag också mål, men bara efter hur jag och min häst utvecklas själva - hur vi ligger till i förhållande till andra bryr jag mig inte ett smack om
För mig är det en enorm lycka att se hur min rätt klunsiga travarmärr så sakteliga utvecklas och blir bättre och trevligare att rida. Från att ha varit som en raggig planka helt utan muskler, som sprang med huvudet i vädret och bakbenen en mil efter resten, börjar hon nu kunna samla sig lite, trava utan att rusa, fatta galopp från skritt etc.
Ingen annan lär bli imponerad av att se oss 'in action' , men det spelar ingen som helst roll - jag vet ju att hon är världens duktigaste, och skulle aldrig byta ut henne mot någon tjusig tävlingshäst! Hennes glädje och iver att vara till lags är helt obetalbar
Sen är det ju trist att en del fritidsryttare helt struntar i dressyren,
att gå i en ändamålsenlig form är ju något som varje häst bör läras att göra för att över huvud taget hålla för ridning. Men det går precis lika bra att träna i skogen som på ridbanan!
Samma sak med utrustningen, det är ju viktigt att den passar och är bekväm.
I övrigt anser jag att det allra viktigaste är att ha kul - var och en på sitt sätt,

 

[Nicknick]

Sv: Motivation?

Början på denna tråd är egentligen lite "skum"! Att överhuvudet fråga hur man som sk fritidsryttare kan hålla motivationen uppe är det samma som att fråga:
- Hur kommer du upp ur sängen varje morgon?
- Hur står du ut på jobbet varje dag?
- Vad motiverade dig att ta på dig just de kläder du har på dig?
- Vad motiverade dig att handla just det där?
- Vad motiverar dig att spela golf?
- Vad motiverar dig att gå och simma ibland?
- Vad motiverar dig att ta en öl?

Finns MASSOR av val hela tiden som styrs av MOTIVATION.
Vi vill helt enkelt olika saker med allt vi gör och det är ALLDELES UNDERBART att det är så! Tänk vad tråkigt om alla vore lika!

Jag kommer att fortsätta kalla mig fritidsridare just eftersom det är min fritid.

 

[Glimm]

Sv: Motivation?

Hur kan man behöva motivation att få vara med dessa underbara varelser som hästarna ju är. Jag behöver i så fall mer motivation att slita mej ifrån dem
Att få rida ut i skogen och bara vara, slippa alla krav och all stress är helt underbart.
Har bara som mål att jag och hästarna ska må bra och trivas med livet vilket jag verkligen gör när jag rider eller bara sitter och fånstirrar på dem när de lullar runt i hagen

 

[QuickStar]

Sv: Motivation?

Vad härligt att höra att det finns andra som är lika "konstiga" som jag! För jag känner mig ofta just KONSTIG som den opretentiösa fritidsryttare jag är! Åtminstone här nere i västra Skåne verkar hästvärlden totalt dominerad av människor med tävlingsambitioner och alla möjliga andra hästambitioner. Jag rider nästan bara ut, men försöker rida lite dressyr också, mest för att hålla min häst i bra kondition och muskulatur. De få gånger jag dyker upp på "offentliga" ridhus känner jag mig alltid udda. När jag pratat med folk frågar de ofta om jag är dressyr- eller hoppryttare. "Ingetdera" brukar jag svara. "Jag rider för att det är kul och gör lite av varje". Då möts jag ofta av en lätt chockad min, en blick som säger att jag är en nörd i hästvärlden. Man avviker från mallen helt enkelt. Någon som känner igen sig?

AH! vad jag känner igen mig!
När jag kommer till ridhuset tittar dom på mig som om jag vore en rymdvarelse! På anläggningen där jag rider harvar alla i ridhuset jämnt, tror att dom är Grand Prie ryttare och att deras hästar egentligen skulle ha gått i Världscupen, dessutom är ju hästarna gjorda av glas verkar det som.
Jag har inget "fint stammat halvblod", rider i bomlös för att jag inte orkar byta sadel allt eftersom hästen musklar sig, rider i ett gammalt märkeslöst träns och har ett vanligt tränsbett fasten min häst "drar iväg" ibland. Dessutom är jag inte färgkoordinerad varken själv eller med hästen

dom har bara dyra sadlar (tyvärr hellre än dyr sadel än en passande )

 

[Fredrika77]

Sv: Motivation?

För mig är fritidsridningen eller skogsmulle-lufsningen ett skönt avbrott från vardagens alla krav... jag vet att jag ännu inte är en speciellt duktig eller erfaren ryttare men tillåter mig att känna mig nöjd ändå. Hästen mår bra av att komma ut, jag mår bra av att lära mig att umgås med hästen. Vi har precis börjat bli vänner.

Det är faktiskt en riktigt nyttig träning för mitt psyke att vara halvt galet klädd och se jätteklumpig ut och bara ge sig ut med skräckblandad förtjusning på världens lugnaste ridtur.

Jag tänker, om några år kommer jag säkert skratta inombords vid tanken på att vissa saker gjorde mig nervös, men det är så roligt att för varje gång känna att man lärt sig något nytt.