Sv: Morrande liten hund
Men han fick ju tillbaka sitt älskade ben och sen även om han morrade till när han trodde jag antydde att jag skulle ta det så låg han ändå brevid mig och åt på det. Jag respekterade hans vilja att behålla benet, men med tanke på hans djupa mörka morrande så kunde han nästan lika gärna ha bitit mig, dock väldigt väldigt osannolikt när det gäller honom, men lite obehaglig var ändå hans reaktion.
Jag är lite rädd att förlora våran relation vi har och att han inte ska lita på mig, han är en väldigt känslig hund, blir väldigt lätt illa berörd om det blir missuppfattningar etc. Därför också jag blev så osäker på hur man ska reagera i sånna här fall.
Min hund har alltid varit duktig på byteshandel, aldrig varit något problem förutom vissa goda saker han hittar i skogen som jag får ta ifrån honom utan då några problem förutom att han inte kommer och lämnar dom till mig. Därför jag blev så förvånad över den kraftiga reaktionen.För MIG, som har en apporterande hund, är det extremt viktigt att hunden lämnar allt till mig. Annars skulle jag aldrig få in några nyskjutna ankor... Men det handlar om att jag och hunden ska ha en god relation och därför utövar vi byteshandel redan i valpålder där hunden lär sig att den antingen får tillbaka grejen eller får en godis.
Men han fick ju tillbaka sitt älskade ben och sen även om han morrade till när han trodde jag antydde att jag skulle ta det så låg han ändå brevid mig och åt på det. Jag respekterade hans vilja att behålla benet, men med tanke på hans djupa mörka morrande så kunde han nästan lika gärna ha bitit mig, dock väldigt väldigt osannolikt när det gäller honom, men lite obehaglig var ändå hans reaktion.
Jag är lite rädd att förlora våran relation vi har och att han inte ska lita på mig, han är en väldigt känslig hund, blir väldigt lätt illa berörd om det blir missuppfattningar etc. Därför också jag blev så osäker på hur man ska reagera i sånna här fall.