Morrande liten hund

[Grazing]

Min hund har fått märgben för första gången i sitt liv, han tyckte givetvis det var det godaste han någonsin fått. Vet inte om det är ett problem egentligen men vet inte riktigt hur jag ska reagera. Han morrar och går undan när man kommer nära benet eller när man försöker att ta benet.

Jag backar aldrig när det gäller sånt och tog benet helt enkelt, bits gör han inte men jösses vad den lille snälla hunden kunde morra. När jag väl har fått honom att släppa benet är det bra sen, då sitter han snällt och väntar på att få det igen, rör inte benet eller ens tittar på det förren jag sagt att det är okej.

Är det här morrandet något jag ska bry mig om? Han vill ju egentligen bara vara ifred med benet och det går ju att ta det trots morrandet utan att han biter (det kanske kan gå längre än bara morrande tillslut?). Jag blev bara så chockad över hans reaktion, att ett litet märgben kunde vara så viktigt för honom.

Hur gör ni när hundarna får något som är så jättegott? Låter era hundar er ta ifrån dom allting utan minsta missnöje?

Han är en liten springer spaniel om det har någon betydelse för om hunden morrar och vaktar eller inte.

 

[Ravishing]

Sv: Morrande liten hund

Rör inte hans ben när han fått det! Han morrar för att han inte litar på dig och vill visa dig att du ska ta avstånd. Inget konstigt, och ju oftare du tar ett ben av honom destom mer osäker kommer han förmodligen bli på dig.

Min policy är att om hunden får ett ben får den ha det ifred tills den är klar. Däremot om det händer något farligt, typ att de sätter i halsen för att bitarna blir för små eller så, då kan jag ta bort benet, då byter jag med något supergott om jag har en hund som har stort resursförsvar.

 

[lil-sis]

Sv: Morrande liten hund

Jag kan ta allt av min jycke men det är inget vi tränat på. Och han får alltid eg behålla det han fått men jag kan flytta på det om han tycker att sängen är ett bra ställe att äta på t ex.

 

[Blueberry]

Sv: Morrande liten hund

Jag bryr mig inte om morrandet.
Det är ingen utmaning eller något hot från hunden, den berättar bara att det är hans ben. Att ta det som en utmaning eller ett hot känns väldigt... stenålders för mig.

För mig är resursförsvar något helt naturligt, och självklart har hunden har rätt till "sin" grej. Det är så det fungerar i en flock, där tjuvas det inte och bråken som uppstår är över saker/mat som ingen äger. När ena hunden har "vunnit" är saken liksom utredd.

Hemma hos oss får hundarna vara ifred när de får ben, och behöver vi flytta på hund eller ben så gör vi det - men vi tar inte bort benet från hunden förrän den själv lämnar det. Behöver jag av någon anledning ta benet, kör vi på byteshandel.

Det kommer att komma ut en skitbra artikel om resursförvar i Härliga Hund under hösten - håll utkik
(Då kan man även få se min supersnälla hund göra såhär )

 

[Disen]

Sv: Morrande liten hund

Låt honom behålla det han fått av dig. Vill du tvunget ta något för honom så byt mot något minst lika bra.

Jag kan ta vad som helst, när som helst från mina, men gör det aldrig. När min gamle var liten så körde vi lite byteshandel. Dvs han fick något gott, när jag tog det fick han något annat gott och sen fick han tillbaka det han fått först.

Min förra malle blev som 3 månaders valp galen när han fick märgben första gången. Bara jag gick förbi så höll han stenhårt i benet, vrålade och var kolsvart i ögonen. Jag hämtade då 3 köttbullar och gick förbi igen. Han visade samma beteende. Jag sträkte fram handen och släppte en av köttbullarna framför näsan på honom. Sa inget.
Nästa gång jag gick förbi (efter att ha väntat en stund) så höll han i benet och tittade misstänksamt på mig. Jag släppte köttbullen.
3e gången släppte han benet och tittade han nyfiket på mig när jag kom. Han fick köttbullen.
Efter det var det aldrig några problem med att jag eller andra passerade honom med ben. Jag kunde också plocka av honom ben och föremål utan problem.

 

[Bison]

Sv: Morrande liten hund

Min lilla försöker bita fingrarna av oss om vi försöker ta ngt ifrån honom. Därför låter vi bli, oftast iaf. Han låter som en galning gremling så ibland kan vi inte låt bli att reta honom lite o sakta sakta sträöcka fram handen. Men vi skulle aldrig banna honom för att han morrar, det är ju hans ben.
Är det ngt han inte får ha byter vi mot hans favoritgodis istället.

 

[Grazing]

Sv: Morrande liten hund

Anledningen till att jag tog det var för att jag råkade komma nära benet nämligen, det var alltså inte meningen att ta det först. Annars brukar jag aldrig ta något och det har heller aldrig varit problem att ta något. Tvärtom så har jag fått bort kycklingben och allt möjligt sånt han hittat ute bara genom att säga loss och titta lite argt.

Jag tar ifrån honom ben ibland för att spara lite till senare och det har aldrig varit något problem. Det blev bara sån kraftig reaktion som jag aldrig sett innan.

Att göra byteshandling fungerar inte när det gäller märgben uppenbarligen, ingenting är godare eller värt att byta mot.

Nu får han ha benet som sitt men just själva grejen att han morra på det sättet var lite obehagligt.

 

[Tretjak]

Sv: Morrande liten hund

Ta benet och ignorera morrandet. Nästa steg efter morret är att nafsa eller bita. Mina hundar får INTE morra åt mig eller någon annan, vare sig det gäller mat eller ben eller annat. Vi har i o f sig stora hundraser, rottis o schäfer, men jag kan tycka att det ska gälla även småhundar.

Jag bestämmer vem som får ha benet, och hur länge de får ha det - punkt. INTE diskuterbart i vår familj.

 

[Grazing]

Sv: Morrande liten hund

Rör inte hans ben när han fått det! Han morrar för att han inte litar på dig och vill visa dig att du ska ta avstånd. Inget konstigt, och ju oftare du tar ett ben av honom destom mer osäker kommer han förmodligen bli på dig.

Jag upplevde det lite tvärtom faktiskt. Han fick ju tillbaka benet efter att jag tog det och sen satt jag och klappade honom och sen gick det faktiskt att vara nära honom utan att han sprang iväg. Han gick tillomed och la sig brevid mig och åt, dock får jag fortfarande inte ta det utan något morrande inblandat men han sticker inte ifrån mig iallafall.

Min policy är att om hunden får ett ben får den ha det ifred tills den är klar. Däremot om det händer något farligt, typ att de sätter i halsen för att bitarna blir för små eller så, då kan jag ta bort benet, då byter jag med något supergott om jag har en hund som har stort resursförsvar.

Jo, han får alltid behålla det han får. Men eftersom han gärna äter det mesta äckel som finns ute så är det viktigt att kunna utan problem ta ifrån honom saker utan att han sticker eller hugger/morrar. Som nu under sommaren då det kryllar av gamla kycklingben och annat som folk lämnar kvar i naturen, sånt byter han inte mot någonting. Och det har som sagt aldrig varit något problem, men märgbenet var uppenbart något extra.

 

[Milosari]

Sv: Morrande liten hund

Fast hunden morrar ju för att den är rädd (för att du ska ta benet). Att gå på en sådan hund kommer aldrig att minska rädslan. I bästa fall lär den sig att den inte får morra, men själva känslan i hunden finns ju kvar. Att förbjuda hundens varningssystem ökar, tvärtemot avsikten, risken för ett bett.

Mina nuvarande hundar har inget resursförsvar att tala om, men gamla tiken hade ett ganska stort försvar av mat och ben. Jag respekterade hennes morr och behövde jag tvunget ta ifrån henne något så använde jag det väl inlärda "loss" och "gå väck". Så fort hon stod en bit från maten så slutade hon vakta och jag kunde ta grejerna utan problem.

 

[Ravishing]

Sv: Morrande liten hund

Okej, du skrev nämligen inte att du gav det tillbaka, men då gjorde du ju helt rätt! Varför inte ta fram lite rå köttfärs och släpp när du går förbi så han får en förväntan på att matte är ju kul, även om jag har ett supergottigt ben! Precis som Disen skrev.

Cillamuffins: bra skrivet! Håller helt med dig.

 

[Grazing]

Sv: Morrande liten hund

Jag ska absolut testa det nästa gång han får ett märgben.

 

[Tretjak]

Sv: Morrande liten hund

Hunden morrar inte för att den är rädd, inte när det gäller försvar av mat/saker vanligtvis, utan den talar om för dig; stick, detta benet är mitt och det är jag som är boss här!

Jag tycker att det är helt uppåt väggarna att sitta och ge rådet att muta hunden med annan mat för att kunna ta ett ben från hunden. Fullständigt galet i min hundvärld. Jag hanterat hundar av ganska rejäl kaliber och för mig är det uteslutet att acceptera mat eller föremålsförsvar från hundens sida. Detta är min personliga åsikt, baserad på mångårig erfarenhet. Viktigt att tänka på är att börja i tid med att tala om för hunden att det inte är ok med matförsvar - svårare att ta ex vis en gammal rottis med dessa olater...

 

[Ravishing]

Sv: Morrande liten hund

Jag har ju Rottis själv, som morrade som fan när hon fick märgben. HOn slutade upp med det väldigt snart efter att hon fattade att jag inte rör hennes ben.

Och vet du... i en hundflock är det tillåtet för alla hundar, spelar ingen roll vilken position i rangordningen, (och vargar) att vakta sina saker. Det har inget med boss att göra. Tror hunden att du ska ta dess grejer = morr.

 

[Tretjak]

Sv: Morrande liten hund

Vi har olika åsikt i frågan - och dessutom delar jag inte dina erfarenheter av att hundar som försvarar mat skulle sluta försvara mat/ben för att du låter den vara ifred. Snarare är det så att de vinner mark och utökar sitt försvar till föremål, andra godsaker etc. Det är min erfarenhet dvs.

Vår rottis här hemma började sin bana som valp med att tolerera att vi vuxna tog ifrån henne saker, kontrollerade mat osv MEN hon började visa humör mot barnet i familjen och försökte morra/nafsa om hon passerade henne när hon hade ex vis ett ben. OBS! Vi har ett barn med hundvana och nej, hon stör dem inte i onödan eller får leka med dem obevakat.

Det behövdes en åthutning samt att vi vuxna tog benet ifrån henne så snart hon visade minsta tendens att försvara det. Barnet tränade också på att ta benet från valpen, under vårt överinseende. I dag är tiken helt på det klara med att mot människor försvarar man inte sin mat eller sina saker. Jag vill inte ha en rottis eller annan hund som riskerar att missbedöma ett barn eller någon annan person, som kanske inte förstår att det där morret betyder håll avstånd = hunden går över gränsen och biter ifrån.

Åtminstone om man har en större hund så måste man, enligt min mening, vara steget före och definitivt göra klart för hunden vad som gäller.

 

[lady_vip]

Sv: Morrande liten hund

För MIG, som har en apporterande hund, är det extremt viktigt att hunden lämnar allt till mig. Annars skulle jag aldrig få in några nyskjutna ankor... Men det handlar om att jag och hunden ska ha en god relation och därför utövar vi byteshandel redan i valpålder där hunden lär sig att den antingen får tillbaka grejen eller får en godis.

Däremot tror inte jag heller på att man måste kunna ta ALLT från ALLA hundar ALLTID.

 

[Blandrastik]

Sv: Morrande liten hund

Som problemhundsutredare har jag tyvärr god erfarenhet av hundar som fått sig en "åthuting" som unga.

Sist var det en jämte som morrade som ung hund när husse skulle torka dess tassar, sådant beteende var inte accepterat inom denna familj, varvid han "sa åt hunden". Ett halvår senare skulle husets trettonåring torka hunden tassar efter en lyckad jakt och blir illa biten i ansiktet.

Jag fattar inte varför vi inte kan förstå att de vi ger oss på när vi korrigerar en morrning är uttryck för en känsla. Om vi korrigerar uttrycket, så kan det mycket väl försvinna, men hur kan vi garantera oss att hunden de facto har styrt om sina känslor? Enkelt, det kan vi inte.

Även om det är rädsla eller ilska som ligger bakom morret, tar vi bara bort själva ljudet, rädslan eller ilskan kan mycket väl vara kvar.

 

[marshall]

Sv: Morrande liten hund

Håller med 100%

 

[Ravishing]

Sv: Morrande liten hund

Som problemhundsutredare har jag tyvärr god erfarenhet av hundar som fått sig en "åthuting" som unga.

Sist var det en jämte som morrade som ung hund när husse skulle torka dess tassar, sådant beteende var inte accepterat inom denna familj, varvid han "sa åt hunden". Ett halvår senare skulle husets trettonåring torka hunden tassar efter en lyckad jakt och blir illa biten i ansiktet.

Jag fattar inte varför vi inte kan förstå att de vi ger oss på när vi korrigerar en morrning är uttryck för en känsla. Om vi korrigerar uttrycket, så kan det mycket väl försvinna, men hur kan vi garantera oss att hunden de facto har styrt om sina känslor? Enkelt, det kan vi inte.

Även om det är rädsla eller ilska som ligger bakom morret, tar vi bara bort själva ljudet, rädslan eller ilskan kan mycket väl vara kvar.

Bra skrivet!

KL

Jag tycker det är galenskap det du skriver Tretjak, helt galet. Om du har en tuff hund skiter hon fullständigt i om du "säger till" henne, du gör det bara 100 resor värre. Isåfall får du vara glad att du haft en hund som gett sig och inte svarat upp, min tolererar INTE att bli illa behandlad, av NÅGON, NÅGONSIN. Hon har stor integritet och skulle säkert bita om hon kände sig trängd och tvungen, däremot skulle hon varna innan och här håller jag med Blandrastik, tar du bort morret är det bara bettet kvar.

En hund "vinner inte mark" genom att du låter den vara när den morrar, fine att den "vinner mark" om den morrar när du ska ta benet och du då backar. Men inte genom att du ignorerar hundens beteende.

 

[Blueberry]

Sv: Morrande liten hund

Hunden morrar inte för att den är rädd, inte när det gäller försvar av mat/saker vanligtvis, utan den talar om för dig; stick, detta benet är mitt och det är jag som är boss här!

What?
Det har väl i alla fall ingenting med vem som är boss (på platsen?!) att göra? Det talar emot ALLT jag någonsin har läst och lärt om flockdynamik och hur det faktiskt fungerar. Herregud.

Även om du hanterar dina hundar enligt egen (eller obsolet) teori och det fungerar för dig (men troligtvis inte för hunden), behöver det inte betyda att det är så det faktiskt är och fungerar.