Morrande hund!

[simon]

Hej!

Vi har en ungersk kuvasz tik som är 4 år.
Hon är jätteglad mot mej, min sambo och våran snart 2 år gamla dotter.
Men sedan en tid så morrar hon åt flera av våra vänner, och slutar inte fast vi försöker lugna henne. Ibland morrar hon även till min sambo.
Hon går å lägger sej sen men när hon ser personen i fråga så morrar och skäller hon igen.
För 1,5 år sedan gjorde vi en höft röntgen på henne och fick reda på att hon hade C på höfterna i bak samt påväxt på lederna i fram.
Veterinären sa hon inte behövde ha ont men att det skulle bli så till slut.
Därför börjar jag bli lite orolig över detta beteende nu och undrar om det finns några där ute som vet mer om detta. Kan smärta i höften tex orsaka denna aggresivitet??
Tacksam för svar...

Mvh Simon

 

[squarepants]

Sv: Morrande hund!

Det räcker att läsa en beskrivning om rasen så förstår man att det troligtvis är ett ganska naturligt beteende för rasen.

"Kuvaszen är en hund som har uppskattats för egenskaper som mod och vaktinstinkt. Vaktinstinkten, ett arv från dess bakgrund som arbetande hund, är fortfarande en noterbar egenskap hos rasen. För en sällskapshund och familjehund, som den idag blir allt populärare som, är vaktinstinkten något som ägaren behöver vara medveten om och tidig socialisering och fast uppfostran behövs. Kuvaszen är en till sin natur självständig hund, men trogen och beskyddande mot vad den uppfattar som dess flock."

 

[lady_vip]

Sv: Morrande hund!

Det är en kuvasz, det är förklaringen. Höfterna har antagligen inget med hennes beteende att göra, men det skadar ju inte att kolla upp ändå.

 

[Myrten]

Sv: Morrande hund!

Jag och mitt ex hade en komondor i mer än åtta år. Det är en ras som är mycket lik kuvaszen, men har annan päls. Båda raserna är boskapsvaktare och ska bo med flocken och fatta beslut utan mänsklig ledning. Det var mycket tydligt med vår hund. Alla nya människor som kom hem var potentiella inkräktare och fiender. Man kunde inte ha henne lös då utan hon fick vara i ett angränsande rum bakom galler. När det gått några timmar och hon såg att vi umgicks med de nya "skummisarna" fattade hon direkt och accepterade att de fick vara här. Hon var helt otrolig och kände igen folk efter att umgåtts med dem en gång.

Hon var också mycket noga med rangordningen inom flocken. Hon accepterade utan diskussion oss som ledare av hushållet och höll sig själv som nr 3 (katterna flöt dock lite vid sidan av). Det tog alltid tid att få henne att helt acceptera en ny hund och man fick ha ordentliga rutiner, men hon var på intet sätt omöjlig. Lite av grejen var att man själv var väldigt tydlig med att visa att det var ok. Som jag har förstått är det här det kan bli problematiskt med denna typ av hundar. Om man själv inte är tillräckligt tydlig och bestämd hur det är tar de över och gör egna bedömningar. Inte speciellt konstigt, för det är vad de är avlade att göra.

Jag är helt övertygad att vår hund skulle ha försvarat sin flock och sitt revir inför ett verkligt hot. Därför ska man definitivt ta den här typen av hundar på allvar.

I ditt fall: det som jag ser som det verkliga problemet är att hunden eventuellt inte accepterat din sambo. Rörande era vänner - stäng in hunden, men beträffande sambon skulle jag fundera på att gå till någon som kan hjälpa er och studera er tillsammans med hunden och ge förslag. Det måste vara någon som är genuint kunnig i olika hundars bakgrund, beteende och bra på att läsa hund.

För att återgå till ursprungsfrågan: visst kan det finnas en smärtproblematik, men just rasen gör att jag tror att det kan ligga helt andra saker bakom. Boskapsvaktare är speciella hundar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Morrande hund!

*kl*

En fundering till alla som svarat i tråden; nog för att det ligger i rasen men borde inte detta i så fall ha framträtt vid yngre ålder än först vid 4 år?

Smärta kan mycket väl vara en orsak till ökad aggression så jag skulle inte utesluta det alternativet.

 

[em-pirre]

Sv: Morrande hund!

Vi diskuterade nyss detta i en annan tråd faktiskt. Vissa raser (brukshundar) och vissa individer (tikar främst) kan ändra sitt beteende just vid 3-4 års åldern. De kan tidigare vara "allas kompis", coola och lugna, och plötsligt bli mer dominanta och till och med aggressiva mot andra. Nu känner jag inte till rasen i denna tråd, men det är säkert mycket möjligt så att vaktbeteendet förstärks med åldern.

Har under de senaste veckorna märkt att min alltid så undergivna boxertik på 4,5 år har börjat visa vissa dominanta tecken vid lek med andra hundar. Inget dramatiskt, men hon slänger över tassen på den andras rygg, och säger till ifall hon inte vill leka. Idag grälade hon faktiskt med en fransk bulldogg, hane.

 

[Lena Furberg]

Sv: Morrande hund!

Är inte just 4 år ett "steg" i hunden psykiska utveckling? Min egen ras (Beauceron) sägs inte vara "vuxen" förrän vid 4.
När vi gjorde MH:t fick vi veta, att man inte ville ha för mycket skärpa i hunden vid den åldern, "för då kan det bli ett he---te när den blir 4!"
Hos min egen hund har jag inte märkt nåt "helvete" MEN han håller hårdare på sin integritet gentemot främmande/besökare. Det har jag märkt det senaste året, och han blev 4 förra oktober.

 

[em-pirre]

Sv: Morrande hund!

Ja exakt! Min hund är fortfarande lika glad och vild, och älskar verigen människor. Dock vaktar hon betydligt mera än för ett år sedan.

 

[Skogstrollet]

Sv: Morrande hund!

Aha. Ja jag har ingen erfarenhet direkt av "skarpare" brukshundar och har alltid haft den värsta tröskeln runt två-års åldern. Vilket då är något av en piss i havet jämfört med TS problembeskrivning.

 

[lady_vip]

Sv: Morrande hund!

Jag har haft en kuvasztik i kurs och hon var nog 3-4 när de var tvugna att sluta gå kurs eftersom hunden blev för svår. Så jag tror faktiskt inte att åldern är helt fel. Sen tror jag att denna typen av hund hittar något att vakta om den inte får vakta boskap. I "min" tiks fall blev detta hushållets katter som hon hade full koll på.

 

[Lager]

Sv: Morrande hund!

kl

Jag hade gått och kollat upp den. Även om det är en mognadsprocess, och den söker nya uppgifter, är det svårt att ta tag i det om man inte vet säkert att den är fräsch.

Det är ju enkelt att ex ge metacam en period och se om det blir några förändringar (mer valium åt folket...).

Har aldrig märkt något "steg" i dominanta beteenden runt fyraårsålder på schäfrarna, antar att labbe inte räknas i detta fall . Men det är ju svårt att jämföra.

Men generellt råd. Gå till vet och kolla den. Ring till kuvaszklubben eller uppfödaren och gör dig för lite så du har på fötterna.

 

[em-pirre]

Sv: Morrande hund!

Ååh, påminn mig inte! Min var riktigt jobbig som valp/unghund... Alla boxermänniskor runt mig sa "Håll ut, bara hunden blir 4 år så lugnar det sig". De hade rätt, som tur!

 

[simon]

Sv: Morrande hund!

Hej! Detta är alltså ett beteende som är helt nytt. Hon har inte haft något emot dom vänner som hon nu skäller åt och morrar åt. Jag är rädd att hon har smärta i höften och att hon skulle kanske nafsa eller bita i värsta fall. Vilket hon skulle kunna misstolka vid bus tex

 

[EmmaW]

Sv: Morrande hund!

Hej! Detta är alltså ett beteende som är helt nytt. Hon har inte haft något emot dom vänner som hon nu skäller åt och morrar åt. Jag är rädd att hon har smärta i höften och att hon skulle kanske nafsa eller bita i värsta fall. Vilket hon skulle kunna misstolka vid bus tex

Som sagts i tidigare svar så ändrar tikarna ofta beteenden i den åldern. Små raser vid 2 år, större vid 3 år och störst vid ca 4 år.
Jag undrar så vad din hund har för uppgift i livet? Hon är avlad till att ha en uppgift som sträcker sig större delen av dygnet, hon är en arbetande hund som behöver får utlopp för det hon är avlad för, som i detta fall är att vakta. Kna man inte ge henne den uppgiften får man försöka ersätta den med något annat. Hon verkar nu ha valt i stället för boskap sin familj att vakta, vilket jag förstår inte är önskvärt. Du bör tänka säkerhet först och främst och låta henne inte komma nära besökare innan du har funnit ett sätt att hantera situationen.
Du bör läsa på om rasen är mitt råd, jag råder dig även att ta kontakt med en seriös uppfödare, om din inte är det, kontakta en annan, en seriös uppfödare berättar för dig om rasen och svara på dina frågor då dom har ett uppenbart stort intresse för rasen. Jag skulle inte tro att det har med smärta att göra eftersom beteendet inte riktar in sig på alla i omgivningen utan endast vissa personer. Men är du osäker så kolla upp henne. Bättre ett besök hos vetten för mycket än ett för lite.

mvh Emma