Morgonpigg

[jerseyko]

Jag tycker inte hålla vaken längre på kvällen fungerar alls, de kliver upp som vanligt ändå och så har man griniga trötta barn resten av dagen!
Man får gå och lägga sej tidigare själv, alt. en powernap.

 

[Lupino]

Nu blir nog några stötta här men jag kan inte låta bli: några här berättar om hur de lärt sina barn att morgonen inte börjar förrän en viss tid. I såna här lägen kommer jag alltid att tänka på våra vänner som när vi pratade just om detta ämne mästrade att de minsann lärt barnen (de hade två) att morgonen började kl 9 på helgen. Sen fick de en trea som tydligen inte var lika läraktig för då fick de vackert kliva upp klockan 6.

Eller så är barn helt enkelt olika (men jag motsätter mig självklart inte att det går att påverka barn med hur man gör, men hur resultatet blir beror mycket på barnet).

Vi har två barn som alltid vaknat tidigt (5-6). De har båda, vid ungefär samma ålder omkring 2-3 år haft månadsvis där de vaknat 4:30. Till det har åtminstone första barnet sovit väldigt knackigt på nätterna fram till 6-årsåldern.

Numera är mina barn 5 och 7 år och sover ibland till 7!! De vaknar inte heller jätteofta före 6, dessutom sover de ofta stabilt under natten så jag tycker livet har tagit en helt ny riktning där man har ork.

Så trösten är att det kommer bli bättre. Men jag vet också hur provocerande jag tyckte det var när varje dag kändes omöjlig att klara av.

Jag kan bara önska att ni snart får det bättre.

 

[Mabuse]

@Mabuse Jag har aldrig riktigt förstått uttrycket, bara. Tyvärr har man ju begränsat med tid att prata ostört när man har barn. Så är det ju. För att inte tala om de högre önskemål på temat som TS uttrycker. Jag ser inte riktigt nån lösning på det, annat än barnvant lite då och då. Om man har turen att jobba nära varandra kan man ju luncha ihop. Det gjorde min man och jag ofta under en period.

Fast är det inte ganska lätt att förstå vad det betyder? Det är väl egentligen inte svårare att förstå än t ex "tid för hästen", alltså tid man tillbringar tillsammans med hästen, och som kanske inte blir så bra att ha med barnen på. Att den tiden begränsas med småbarn är ju uppenbart, men det hindrar ju inte att man kan vilja ha mer av den, även om det inte riktigt är möjligt.

"Vårda relationen" och liknande kan jag ha lite svårt att förstå, för jag fattar inte riktigt vad man gör då, men "tid för varandra" är, tycker jag, ganska tydligt. Tid att umgås, helt enkelt.

 

[Mabuse]

Nu blir nog några stötta här men jag kan inte låta bli: några här berättar om hur de lärt sina barn att morgonen inte börjar förrän en viss tid. I såna här lägen kommer jag alltid att tänka på våra vänner som när vi pratade just om detta ämne mästrade att de minsann lärt barnen (de hade två) att morgonen började kl 9 på helgen. Sen fick de en trea som tydligen inte var lika läraktig för då fick de vackert kliva upp klockan 6.

Eller så är barn helt enkelt olika (men jag motsätter mig självklart inte att det går att påverka barn med hur man gör, men hur resultatet blir beror mycket på barnet).

Vi har två barn som alltid vaknat tidigt (5-6). De har båda, vid ungefär samma ålder omkring 2-3 år haft månadsvis där de vaknat 4:30. Till det har åtminstone första barnet sovit väldigt knackigt på nätterna fram till 6-årsåldern.

Numera är mina barn 5 och 7 år och sover ibland till 7!! De vaknar inte heller jätteofta före 6, dessutom sover de ofta stabilt under natten så jag tycker livet har tagit en helt ny riktning där man har ork.

Så trösten är att det kommer bli bättre. Men jag vet också hur provocerande jag tyckte det var när varje dag kändes omöjlig att klara av.

Jag kan bara önska att ni snart får det bättre.

Att morgonen inte börjar förrän kl 6 är ren självbevarelsedrift för vår del, vi pallar inte annars. Nån uppfostringsfråga är det knappast, snarare att vilda hästar inte kan dra mig ur sängen tidigare än så. Barn är ju lite vanedjur de också, annars skulle de ju vilja ha frukost tre eller tio eller närsomhelst, så lite går det ju att påverka när de passerat året.

 

[Apollo 13]

@Lupino Fast att man säger att man lärt sitt barn att dagen inte börjar innan en viss tid, är väl långt ifrån samma sak som att man inte förstår att det inte går med alla barn? Det enda man säger är ju att det funkat med det eller de barnen man har. Du verkar däremot ta det som en pik, lite som att "vi har minsann lärt våra barn, hur svårt kan de va"... Det var iaf långt ifrån vad jag skrev.

 

[Petruska]

"Vårda relationen" och liknande kan jag ha lite svårt att förstå, för jag fattar inte riktigt vad man gör då, men "tid för varandra" är, tycker jag, ganska tydligt. Tid att umgås, helt enkelt.

Det kanske är så enkelt? Jag har nog snarare tänkt att man menar ungefär samma sak som "vårda relationen", vilket även det är ett mycket oklart uttryck även för mig.

Självklart kan man vilja ha mer tid att umgås på vuxenvis! För egen del skulle jag vilja ha mer tid till i stort sett allt jag gör. Jobba mer, rida mer, umgås med folk mer och så vidare.

 

[Badger]

@Badger När jag liggammade så la jag dottern på min arm så hon kom upp. Inte jätte bekvämt alla gånger, men betydligt bättre än att gå upp mitt i natten x antal gånger. Jag är en sån som får svårt att somna om, om jag går upp och kvicknar till för mycket, och då kan jag vara vaken i timmar.

På armen hjälpte inte jag kunde om jag låg helt över honom men då skulle han blivit mos om jag somnade, jag fick till och med lektion på amningshjälpen men det blev inte bra. Det gick bra sedan efter 6 månader då brösten reagerade på tygdkraften, då var det inte dumt alls. Men jag blir inte pigg och har lätt att somna om även om att gå upp en timma 2-3 ggr per natt kanske låter lite hemskt nu.

Oj, har ni nattningsrutiner på ung 1,5-2 timmar? Våra är nog 15-20 minuter. Vi märker av när hon börjar bli trött, då byter vi och sätter på pyjamas, ger välling i soffan, sen bär vi upp henne och borstar tänderna sen direkt ner i sängen. Där ligger hon själv tills hon somnar.

Jo, men det är inget konstigt, varken min man eller jag är snabbsomnande personer eller somnade snabbt som små. Vi är kvällsaktiva skymningsdjur. Nu för mig med sömnunderskott går det snabbare. A blir inte trött, det är inget problem att ha honom uppe till nio, tio utan att han somnar själv. Eller 23 för den delen de två gånger vi testat för att se om han kan somna i soffan. Men om man börjar vid 19 så går det i alla fall att få upp honom på morgonen I går när vi på rent oflyt och gäster (trevliga!) inte började förrän 21, schasade vi tillbaka honom en fem sex gånger innan någon gav upp och la sig i sovrummet, övertrött såklart men då blir han glad och lite rastlös. A är 4.

 

[Badger]

Vi läser böcker var för sig eller pysslar med nåt, han mekar, jag syr, fy så stereotypt.

Syr! ojoj, folk orkar lite olika. Jag känner mig inte jättetrött och är ganska nöjd med kvällarna, men jag har inte orkat sy på evigheter. Sy kräver mycket mer energi för mig än att prata med mannen.

När det gäller mornarna, jag är ju envis som en skär gris när jag bestämt mig och när min man väl somnat så går det knappt att väcka honom (utan att han blir sur). Jag har en gång "sovit" en natt med en ylande gnällande, ynkande hund utanför dörren på rent trots (ägaren tyckte jag kunde ha den i rummet/sängen, men jag är allergisk och ville helst inte. Den sov normalt i köket, inte i ägarens säng, men gillade mig.).

 

[Badger]

Nu blir nog några stötta här men jag kan inte låta bli: några här berättar om hur de lärt sina barn att morgonen inte börjar förrän en viss tid. I såna här lägen kommer jag alltid att tänka på våra vänner som när vi pratade just om detta ämne mästrade att de minsann lärt barnen (de hade två) att morgonen började kl 9 på helgen. Sen fick de en trea som tydligen inte var lika läraktig för då fick de vackert kliva upp klockan 6.

Ingen tror att någonting fungerar på alla barn. Men dels frågades hur man hade gjort och då kunde jag förstås ljugit och sagt att A alltid sovit länge (till 6 i alla fall) på mornarna. Jag tror barn och föräldrar är olika, vissa kan sova genom det mesta och deras barn kan somna om igen - då går det kanske att låta bli att gå upp klockan 4 (vilket är tiden A försökt med någon gång, han vaknar nästan alltid vid 4 o byter till vår säng o några gånger hävdat att han måste upp och leka istället).

Jag håller med Mabuse, det är alltså inte planerat beteende egentligen, det går bara inte att få upp oss vid 4 tiden (om man inte är ett hungrigt spädbarn eller har växtvärk)

Går det inte så går det inte och då vidarebefordrade jag tex tipset om leksaker i spjälsängen för en halvtimma extra och sedan sova i soffan medan barnet ser på TV. Någon annan kom med det jättebra tipset att barnsäkra rum och sova på madrass.

 

[Trani]

Innan vi fick barn gjorde vi mycket tillsammans, bio, konserter och restaurang. Nu är vår största kvalitetstid när vi staplar ved på kvällarna när barnet somnat. Inte ens på helgen har vi orkat se en film hemma på länge. Visst vi är i samma rum, men vi orkar inte prata med varandra.

Det är precis sådant här jag ibland går in här på förälder för att läsa, i syfte att peppa mig till att sterilisering är rätt väg att gå.




(Hoppas du finner en lösning på ditt problem, tyvärr har jag inget vettigt att bidra med.)