Jamtland
Trådstartare
Som några av er vet så har jag i min ägo en fantastisk fårdam vid namn Bärith plus en annan nästan lika fantastisk fårdam som heter Pyttis.
Bärith fick jag av en udda existens för många, många år sedan, då var hon så mager att hon knappt orkade stå och jag orkade utan problem bära henne till transporten trots att hon var nästan ett år gammal. Ända från första dagen har vi haft ett speciellt band, när "faror" hotat fårflocken så har Bärith kommit springande till mig istället för att följa med flocken, hon kommer alltid då jag ropar och vill gärna bli kliad. Oftast kan jag klippa henne utan att sätta fast henne osv.
Pyttis har jag haft ett par år kortare än Bärith. Pyttis var ett utstött litet lamm som jag (och alla andra) tvivlade starkt på skulle överleva. Hon är flaskuppfödd, har sovit bredvid min säng i en kartong, var med på jobbet de första veckorna av sitt liv och var helt övertygad om att hon INTE var ett får när jag försökte återföra henne till fårflocken.
Under årens lopp så har fårflocken varierat en smula, men i fjol sommar så orkade jag pga graviditet och diverse annat inte ha kvar så många och i slutändan tog vi bort alla utom Bärith och Pyttis. De bor nu under sommaren hos bekanta hos mina föräldrar som har gjort en jättehärlig hage åt dem. Men till hösten är meningen att de ska komma hem till oss igen. Och jag får en klump av orkeslöshet i magen när jag tänker på det.
Jag känner att jag vill inte ha hem dem... Jag har inte ork med dem, mäste bygga en ny vinterhage åt dem och jag tycker det känns som om jag inte har råd att hålla dem med hö nu när det blivit så dyrt. Samtidigt så känner jag mig så otacksam, de har trots allt gett mig väldigt mycket känslomässigt, de är två störthärliga individer.
De är rätt gamla, Bärith är 8 år (minst) och Pyttis 7 år, så jag vill inte ta några fler lamm på dem och då försvinner den lilla möjligheten som finns att få in några pengar så de kan "försörja" sig själva (som fårflocken i stort sett gjorde förr om åren).
Hur skulle ni ha gjort? Byggt den förbannade hagen och "stått ut" med deras vrålande vintertid ?(pga sin uppväxt så är Bärith lite lätt matfanatisk och eftersom jag är hennes stora matgud bräker hon för full hals så fortt hon ser mig, oavsett om hon har mat eller inte. Ljudet är jävligt irriterande på vinterkvällar då man redan är trött som en skabbräv). Eller tagit bort dem och tyckt att de år de har fått "räcker"?
Jenny
Bärith fick jag av en udda existens för många, många år sedan, då var hon så mager att hon knappt orkade stå och jag orkade utan problem bära henne till transporten trots att hon var nästan ett år gammal. Ända från första dagen har vi haft ett speciellt band, när "faror" hotat fårflocken så har Bärith kommit springande till mig istället för att följa med flocken, hon kommer alltid då jag ropar och vill gärna bli kliad. Oftast kan jag klippa henne utan att sätta fast henne osv.
Pyttis har jag haft ett par år kortare än Bärith. Pyttis var ett utstött litet lamm som jag (och alla andra) tvivlade starkt på skulle överleva. Hon är flaskuppfödd, har sovit bredvid min säng i en kartong, var med på jobbet de första veckorna av sitt liv och var helt övertygad om att hon INTE var ett får när jag försökte återföra henne till fårflocken.
Under årens lopp så har fårflocken varierat en smula, men i fjol sommar så orkade jag pga graviditet och diverse annat inte ha kvar så många och i slutändan tog vi bort alla utom Bärith och Pyttis. De bor nu under sommaren hos bekanta hos mina föräldrar som har gjort en jättehärlig hage åt dem. Men till hösten är meningen att de ska komma hem till oss igen. Och jag får en klump av orkeslöshet i magen när jag tänker på det.
Jag känner att jag vill inte ha hem dem... Jag har inte ork med dem, mäste bygga en ny vinterhage åt dem och jag tycker det känns som om jag inte har råd att hålla dem med hö nu när det blivit så dyrt. Samtidigt så känner jag mig så otacksam, de har trots allt gett mig väldigt mycket känslomässigt, de är två störthärliga individer.
De är rätt gamla, Bärith är 8 år (minst) och Pyttis 7 år, så jag vill inte ta några fler lamm på dem och då försvinner den lilla möjligheten som finns att få in några pengar så de kan "försörja" sig själva (som fårflocken i stort sett gjorde förr om åren).
Hur skulle ni ha gjort? Byggt den förbannade hagen och "stått ut" med deras vrålande vintertid ?(pga sin uppväxt så är Bärith lite lätt matfanatisk och eftersom jag är hennes stora matgud bräker hon för full hals så fortt hon ser mig, oavsett om hon har mat eller inte. Ljudet är jävligt irriterande på vinterkvällar då man redan är trött som en skabbräv). Eller tagit bort dem och tyckt att de år de har fått "räcker"?
Jenny
