Mor och farförälrar?

[escodobe]

Hur mycket uppbackning räknar ni med ifrån dem? Många som jag känner, som fick barn tidigt har (i mitt tycke) räknat med att få mycket uppbackning av sina mor/farföräldrar. Även här på buke har jag sett en del sådna
Hur ställer ni er till det?
Jag kan förstå om det var så förr, när barns mormor/farmor oftast ändå var hemma. Men idag yrkesarbetar ju många mor/farföräldrar, åker till indien på tågluff, bor på en annan kontinet eller helt enkelt inte är "barnmänniskor".

Även om jag gillar mina föräldrar så kan jag liksom inte föreställa mig dem som "barnvakter" trots att de uppenbarligen lyckats göra människor av mig å mina syskon.

 

[bananabambi]

Sv: Mor och farförälrar?

Jag tar aldrig mina föräldrar för givet.

Min mamma arbetar och min pappa är sjukskriven, vilket innebär att det är ganska sällan de kan ha min son. Pappa kan ha honom någon gång ibland, men en del påstår att det enligt FK inte är tillåtet att ens passa sina barnbarn när man är sjuksriven, då det faktiskt är ett yrke? Jag har inte forskat vidare i det, det är ändå så sällan pappa har min son. Mamma kan sällan ha min son heller, ibland när jag är i stallet och hon inte arbetar så går det.

Min sambos föräldrar är i samma situation, hans mamma arbetar och har dessutom tusen andra saker för sig, så det är sällan hon är barnvakt. Han pappa är pensionär, och vill väl kanske ha min son mer än han får, men det är samma sak där, jag vill inte utnyttja någon eftersom jag vet att de börjar bli till åren. De träffar ändå min son så pass ofta att de inte behöver vara barnvakter för umgängets skull.

För att komma till ett slut i detta: jag vet faktiskt många som använder sina mor/farföräldrar som en slags barnomsorg, och jag kan inte riktigt tycka det är okey. Ibland tror jag ens föräldrar har svårt att säga nej, men börjar de bli gamla är det inte lätt att ha små barn. Dock är jag inte alls emot att man låter far/morföräldrar passa barnen ibland, men det får absolut inte utnyttjas.

Jag räknar med att hela min tillvaro ska gå runt utan att involvera dom som barnvakter, vill absolut inte ta dom för givet. Men som sagt är det svårt att göra det när två av dom jobbar och den tredje är sjukskriven, jag har aldrig gjort det.

 

[Pallas]

Sv: Mor och farförälrar?

Noll. Vi har bott i ett annat land hela de yngstas liv. Även om vi bodde närmare skulle jag inte förvänta mig uppbackning på¨det viset, även om jag gladeligen skulle tagit emot om jag blev erbjuden och det kändes bra för mig.

 

[Snurrfian]

Sv: Mor och farförälrar?

Räknar med, ingenting, hoppas på, en aning...
För att vara ärlig är den som är mest "på" om att vara barnvakt min svärmor som fyller 80 nästa år, jag känner mig inte helt trygg med henne som barnvakt så det blir bara korta stunder.

Min mamma talar gärna vitt och brett om hur gärna hon vill vara med barnen, men när det kommer till kritan så är det alltid en massa hinder. Och visst hon jobbar och har mycket att göra, men när man kan åka 1 mån till Thailand, plus en massa andra längre och kortare nöjesresor, så tycker jag att man kan försöka hinna med en helg hos sina barnbarn...

Men jag kan hålla med om att många räknar med att deras föräldrar ska ställa upp, och i många fall inte ens ser hur mycket hjälp de får. Vi har ett par bekanta som har barnvakt minst 1 natt i veckan plus att det ofta är någon som passar barnen medans de handlar, tränar, ute och fikar osv... Och de anser sig inte ha mycket barnvakt...

 

[bananabambi]

Sv: Mor och farförälrar?

Ibland skulle jag vilja fika utan barn. Eller shoppa, eller vara hos hästen. Men då skulle jag aldrig be mina föräldrar ha min son, vill inte att han ska "barnvaktas" av en sådan anledning som att jag vill göra någonting själv. Är sonen däremot hemma hos pappan är det ju lungt, då kan jag gladeligen både fika och handla utan dåligt semvete. Men som sagt, inte samma sak.

 

[bananabambi]

Sv: Mor och farförälrar?

Min svärmor säger likadant. Det är bara att höra av sig, hon är så gärna barnvakt. Men hon hinner aldrig Arbetar heltid, har utöver det en egen firma/affär de helgerna hon är ledig, hon säljer dessutom Tupperware på kvällarna, och uppepå det har hon skaffat sig en stoooor sommarstuga (de bor redan i jordens största villa som det är ganska mycket skötsel på). När sjutton ska hon ha tit att vara barnvakt?

 

[sushi]

Sv: Mor och farförälrar?

Räknar inte med något egentligen men skulle bli extremt ledsen om mor-eller farföräldrar sa att det inte hade lust om man frågade om barnvakt! Min mamma passar sonen (nu 6 månader) 3-4 timmar en gång i veckan då jag rider på dagtid. Hans farmor o farfar har passat honom en gång var. Själv känner jag att det är naturligt att man vill passa sina barnbarn och hjälpa sina barn!

 

[Sar]

Sv: Mor och farförälrar?

Mina föräldrar är mitt absoluta förstaval när det gäller barnpassning med sambons föräldrar som god tvåa. Förutom oss älskar ingen våra barn lika mycket som dem!
Våra barn hann bli 6 månader innan vi kände att vi ville lämna dem en kortare stund i annans vård (ca 1 h). Det kändes dock viktigt att de skötte hemma hos oss så att miljön blev så lika som möjligt.
Barnen är nu 1 år och 9 månader och har otroligt bra kontakt med sina mor- och farföräldrar. Vi är så lyckligt lottade som har ett så bra skyddsnät!

 

[Ryver]

Sv: Mor och farförälrar?

Vi har det fantastiskt bra när det gäller barnpassning. Ända sedan lillen (nu 3 1/2 år) var född så har vi fått hjälp av mormor/morfar, farmor och moster. Vi bor alla i samma lilla stad så det har blivit helt naturligt för honom att dom hjälper till en hel del. Det mesta hänger såklart lillen med på men vanligast är hjälp med passning när mamma ska rida (då vi har olika jobbtider killen och jag..). Har alltid funkat bra att lämna honom inom familjen.

 

[corona]

Sv: Mor och farförälrar?

Vi tar aldrig far- och/eller morföräldrar för givna.
Men vi frågar då och då om de vill hjälpa oss och ta hand om N.

Nu under hans första halvår har de "barnvaktat" ca 4-5 ggr för att jag & sambon ska göra ngt på egen hand samt en gång då vi var så sjuka att vi knappt kunde stå på benen.


De älskar att få vara tillsammans med N och ringer och frågar efter honom om de inte har sett honom på ett tag.

De har även erbjudit sig att hämta på dagis när det sedan är dags för mig att börja jobba om vi skulle få arbetstider som inte passar dagistiderna o.s.v..

Jag och mamma pratar om det mycket, då det känns viktigt för mig att de tar hand om N bara för att de vill, inte för att vara snälla mot oss eller för att de "känner att de måste".

Dock händer det inte så ofta... ca en gång i månaden...

 

[Snurrfian]

Sv: Mor och farförälrar?

Visst är det underbart att kunna sätta sig och dricka kaffe alldeles själv, eller med någon kompis, men som sagt gör jag det är det pappan som är hemma med barnen.

Min mamma är ett kapitel för sig, hon har absolut ingen som helst plannering på det hon gör, kommer aldrig iväg itid och krånglar till det mesta. Tex så bor vi ganska så mitt emellan hennes bostad och hennes sommarstuga, trots det är det väldigt omständigt att stanna till hos oss och fika när hon åker, utan istället stannar hon på Mc Donalds och dricker kaffe... Ibland kan hon ringa och fråga om vi ska komma dit, men släpa iväg ungarna till mcD för att fika känns inte som något bra alternativ...

Och den gången som hon faktiskt har varit här så har jag fått höra att hon har kommit efter med sitt jobb bara för att hon har varit här, då kan hon mycket väl göra sitt jobb här, jag "jagade" iväg henne ett par gånger till datorn, men då jobbar hon inte utan säger att hon ska göra det sen... Ett tag kändes det som om man hade både små barn och en tonåring som man tjatade om läxan på...

 

[Dravena]

Sv: Mor och farförälrar?

Mina föräldrar bor 35 mil härifrån och sambons 20 mil åt andra hållet så vi lär nog få klara oss själva.

 

[ameo]

Sv: Mor och farförälrar?

Jag är evigt tacksam för all hjälp jag har fått av barnens mormor. Tyvärr får hon bära hela den bördan själv, då svärföräldrarna bor 50 mil härifrån.

Sen kan det ju ockås bli som för svägerskan, som räknade med en hel del avlastning... Vår farmor/deras mormor fick alzheimers-diagnos strax innan deras "tvåa" föddes och blir sämre ganska snabbt. Idag är barnen 3 resp 5 år och deras mormor är inte betrodd att passa dem... Morfar är egen företagare och har fullt upp med att försöka försörja dem.

 

[bananabambi]

Sv: Mor och farförälrar?

Min svägerska ansåg att hon inte ville ha sin son på dagis första tiden, hon gjorde upp ett schema för hösten när och hur hennes mamma respektive hennes sambos mamma skulle ha sonen deras, när hon själv och barnets pappa arbetade.

Tänk om det då skulle hända någonting med ens föräldrar/svärföräldrar. Då går ju hela planeringen i kras. Eller tänk om de skulle tycka att det var allt för jobbigt att ha barnet så ofta, jag tror inte de skulle säga något utan knega på ändå.

 

[Isis]

Sv: Mor och farförälrar?

Jag räknade inte med något stöd. Mina föräldrar klargjorde för mig att "tro inte att vi kommer att ställa upp" när jag berättade att jag var gravid. De ville att jag skulle göra abort för att de trodde att inte jag och sambon skulle klara det. Efter att de orden var sagda så bestämde jag mig för att inte be om hjälp alls.
Nu har jag haft min son i 11 månader och mina föräldrar har varit barnvakt några gånger och mamma har varit här och hjälpt mig med städningen 1 gång. Ekonomiskt ställer mamma upp väldigt mycket utan att jag behöver fråga. Hon köper kläder, prylar, barnvagnar mm. Skulle klara oss utan hennes inköp till sonen men det är klart att vi är mycket tacksamma.
Tror att de ångrar lite vad de sa när jag berättade att jag var gravid och de älskar sitt lilla barnbarn och trivs nog med att vara barnvakt nångång då och då.

 

[Gnist]

Sv: Mor och farförälrar?

Jag räknar inte med eller tar för givet att de ställer upp när som helst. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra

Nu bor ju min älskade svärmor ( ) på samma gård som vi, så ungarna kantar fram och tillbaka efter behag. Ibland flera gånger per dag och ibland kandet gå någon/några veckor mellan de är där.
Kan/vill hon inte ha dem där vid något tillfälle så säger hon till.

 

[Bangsi]

Sv: Mor och farförälrar?

Min mamma talar gärna vitt och brett om hur gärna hon vill vara med barnen, men när det kommer till kritan så är det alltid en massa hinder. Och visst hon jobbar och har mycket att göra, men när man kan åka 1 mån till Thailand, plus en massa andra längre och kortare nöjesresor, så tycker jag att man kan försöka hinna med en helg hos sina barnbarn...

Men jag kan hålla med om att många räknar med att deras föräldrar ska ställa upp, och i många fall inte ens ser hur mycket hjälp de får. Vi har ett par bekanta som har barnvakt minst 1 natt i veckan plus att det ofta är någon som passar barnen medans de handlar, tränar, ute och fikar osv... Och de anser sig inte ha mycket barnvakt...

Precis så är det för mig! Min mamma är likadan. Prata går bra men att sedan göra det är en annan sak. Jag frågar aldrig längre och räknar aldrig med henne. Pappa däremot är barnvakt emellanåt. Men jag skulle tippa på att jag har barnvakt max 1 gång i månaden.

/Åsa

 

[Bangsi]

Sv: Mor och farförälrar?

Ibland skulle jag vilja fika utan barn. Eller shoppa, eller vara hos hästen. Men då skulle jag aldrig be mina föräldrar ha min son, vill inte att han ska "barnvaktas" av en sådan anledning som att jag vill göra någonting själv. Är sonen däremot hemma hos pappan är det ju lungt, då kan jag gladeligen både fika och handla utan dåligt semvete. Men som sagt, inte samma sak.

För mig som inte bor ihop med barnets far så innebär det att jag alltid har dåligt samvete. De få gångerna han är med min sambo så känner jag mig alltid stressad och jagad. Samma om han är med mormor eller morfar.

 

[Dingelass]

Sv: Mor och farförälrar?

Min far har egna barn o ta hand om, 8 och 12 år visserligen,
och inte har han mkt tid för dom så han räknar jag inte med.
Givetvis vet jag att han skulle finnas där om det blev nån akut kris..(typ om jag skulle bryta benet el så)eller snarare Hans fru skulle finnas där...:smirk:

Min mor tjatar jämt om att hon vill komma o passa den lilla så vi kan gå ut en runda ensamma el nåt..dessvärre tycker jag det kan va rätt jobbigt bara att prata i telefon me min mor så det brukar stanna vid det..

Mina föräldrar har gett mej långa starka egna ben att balansera på

 

[bananabambi]

Sv: Mor och farförälrar?

Fast då tycker jag situationen är en annan. Man måste få ha lite egentid, även om man är ensamstående mamma.

Värderar man då att någon gång fika med sina kompisar och lämna barnet hos mormor och morfar tycker jag inte man ska ha dåligt samvete för det.

Men eftersom mitt barn har sin pappa här, så tycker jag att pappan får ha sin son när jag unnar mig egentid.

Men ibland kan man inte styra över hur man känner, även om man kanske vet med sig att det inte är någon fara.