Mobbing. Lite kvällsfunderingar

[Mirre]

Satt och tänkte lite när jag nattade Isak idag.
Han är ju liten nu men han kommer ju börja skolan så småningom.
Så jag började fundera på det här med mobbing.

Hur förhindrar man att det uppkommer?
Vad gör man åt det?
Hur upptäcker man det?
När är det mobbing?

Att barn och ungdomar mobbas förekommer ju (tyvärr) hela tiden.
Men hur upptäcker man att ens barn blir utsatt? Eller att ens barn mobbar någon annan?
Om mitt barn blir utsatt så hoppas jag ju att han/hon är så trygg med oss
att hen vågar berätta det. Men om inte, hur upptäcker man det då?
Vad gör man åt det? Att skolan tar tag i det kan man ju inte lita på, tycker hela tiden man hör och läser om barn som mobbas, skolan vet det men blundar för det. Jag vet, jag har varit där själv.

Om ens barn mobbar, hur får man reda på det?
Många gör det ju för att de är rädda att bli utsatta själva.
Att prata mycket om det hemma är ju självklart.
Vad det är, varför man inte ska göra det, hur det påverkar den utsatte osv.
Men mer då? Även om ens barn vet att det är fel så kanske det inte vågar
säga ifrån/ är rädd för att bli utsatt själv eller kan inte stå emot grupptrycket.

Alla vill ju att ens barn ska bli starka, självständiga och trygga individer som vågar stå för sig själv och sina åsikter. Men hur når man dit?
Hur får man sina barn att våga säga ifrån när de tycker nåt är fel?

 

[Litenvit]

Sv: Mobbing. Lite kvällsfunderingar

Hade det varit enkelt att förhindra mobbing så hade det inte existerat...

Du räknar upp flera viktiga faktorer som påverkar om ens barn blir mobbare/blir utsatt men det är inte lätt att komma åt.
Det är nämligen inte särskilt ofta så att det finns en solklar förövare som bara är genomelak och beräknande, inte heller är offren små änglar som aldrig gör något fel - bägge parter är helt vanliga barn som har sina styrkor och svagheter, sina goda och dåliga sidor.

Som förälder får man hjälpa känsliga barn att inte suga åt sig av allt som sägs och görs i skolan eller inom andra grupper. Att skaffa lite gåsfjäderdräkt och låta en del rinna av är ett bra sätt att minska risken att bli ett offer.
Förstora inte upp oförrätter, älta och analysera inte sönder sådant. Ibland är det bra att säga till sitt barn att "Den som sa så till dig hade nog en dålig dag. Leksakerna gick sönder, mamma och pappa var kanske stressade på morgonen, de missade bussen - en del låter sådant gå ut över andra. Försök undvika göra så själv".

Som förälder till ett karismatiskt barn med dålig självkänsla så givetvis det självklara: stärka barnets självkänsla så att det inte behöver utöva makt eller ställa sig på andra för att känna att det har ett eget värde. Många mobbare skulle ju kunnat vara GODA ledare, men något driver dem att försöka lysa på bekostnad av andra. Man får misslyckas och ändå vara älskad, man behöver inte jämföra sig med andra - livet är inte en tävling.

Givetvis får man som förälder tänka över sina egna värderingar så att man inte överför gammalt skit på sina barn. Som lärare möter man på föräldrar med ganska hårresande värderingar - och de talar öppet framför sina barn om hur de ska slippa umgås med "fula" och "knäppa" barn, att barn med ADHD är "sjuka i huvudet" osv. Gissa om de barnen får ammunitionen sanktionerad hemifrån när de talar illa om, och behandlar sina klasskompisar på ett nedvärderande sätt...
I de fallen får skolan göra vad de kan för att reparera sådana skador och försöka överföra sundare värderingar, men det är ett arbete i motvind om man i hemmet faktiskt inte tycker att alla ska få vara med i lekarna, att somliga är mindre värda än andra osv.

Så, gör vad du kan. Gör ingen jätteaffär av mindre grejer utan det är en tillgång i livet att inte hänga upp sig och älta sådant som egentligen bara är värt att ignorera. Prata om hur en god människa är, men påpeka även att de bäste kan ha dåliga dagar och att man inte är förlorad för det. En god kontakt med ditt barn där du inte överför dina rädslor och farhågor utan lyssnar och hjälper att sätta händelser i ett sunt perspektiv är en god grund.