Mobbing, hur förebygga/agera?

[Lupino]

Djupt gripen av dox-dokumentären Bully (se den nu, sista chansen: http://www.svtplay.se/video/316409/bully ) så undrar jag hur man ska hjälpa sina barn.

Min äldsta är 6 och någon mobbing förekommer inte vad jag vet, däremot händer det att min flicka är ledsen för att hon känner sig utanför ibland.

Vad säger man när såna saker tas upp, vilka råd kan man ge? Att hon vågar beätta är ju A och O, men jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Jag brukar bekräfta att andra barn betett sig dåligt om de sagt att hon inte får vara med. Sen säger jag att hon måste säga till fröknarna då. Är det rätt väg?

Så himla svårt!

 

[Monifa]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Inte förälder men jag blev mobbad från första klass och uppåt men mellan första och tredje även slagen och kan berätta lite hur mina föräldrar agerade. Minns det så himla väl, dels för att det var en jobbig period men också för att mina föräldrar inte styrde över mitt huvud när de skulle ta tag i problemet utan involverade mig i problemlösningen vilket jag tror gjorde stor roll. När man är så pass ung är det ganska lätt att det går från att vara mobbaren som är dum och gör fel till att det är en själv som är fel.

Efter som att jag inte vågade berätta något förrän mamma såg synliga blåmärken (pågick kanske 4-6 månader innan det) så hade problemet blivit en vardag redan men mina föräldrar började med att ge mig rådet att säga till fröken (de ringde också till fröken men ville att jag skulle säga till också) detta gav ingen verkan efter som att hon ansåg att pojkar måste få vara pojkar, det går över yeah sure.

Efter det tog mina päron tag i det en ytterligare gång och pojkarnas föräldrar involverades vilket inte heller hjälpte för de inte såg problemet.
Efter ett års kämpande, rektorsmöten, föräldramöten, samtal till bris (pappa ringde dit vet jag för att få tips och råd. Tror det gav ganska mycket stöttning) och slutligen anmälan på skolan så gick fröken in i väggen, pojkarna sträcktes upp och rektorn skämdes.

Mitt råd är, ta tag i det ordentligt hellre för tidigt än för sent. Och ha en öppen dialog med barnet/barnen, uppmuntra de att våga säga ifrån och var inte rädd för att kontakta mobbaren/mobbarnas föräldrar och prata om problemet så de kan ta tag i det från sitt håll.

 

[Lillagoajag]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Jag är inte heller jag förälder men fd "mobboffer": blev mobbad till och från under hela låg- och mellanstadiet (utfrysning, prat bakom ryggen, etc.) och relativt grovt under 7an (blev kallad både det ena och andra av folk från andra klasser som jag inte ens kände, de mest vidriga ryktena spreds, mitt skåp tejpades igen med silvertejp, mina grejer "försvann" etc.). Sedan bytte jag skola och startade om. Jag berättade aldrig självmant för någon. Jag skämdes något fruktansvärt och det händer att jag gör det fortfarande, fast jag ju fattar att det inte var mig det var fel på!

I lågstadiet lyckades min mamma luska ut vad som hände. Hon pratade då med min lärare som skötte det hela fantastiskt! De tog det verkligen på allvar och pratade med mig, TRODDE PÅ MIG, och pratade med mobbarna. Efter det fick jag personliga ursäkter från alla inblandade (vilket var väldigt skönt) och sedan var det faktiskt bra i nästan ett år.

När vi sedan började mellanstadiet började det igen, men då var det ingen vuxen som fick reda på det. Och kanske därför så eskalerade det till absurdum när jag började 7an. Där är jag väldigt besviken på lärarna. Jag tror inte en sekund på att ingen visste någonting. VARENDA elev på skolan (ca 500 elever) visste vem jag var och att jag skulle behandlas med avsky. Det räckte med att gå igenom korridoren så fattade man. Jag tycker som lärare att man ska börja fundera när det kastas saker på en elev i klassrummet, när det tisslas och tasslas när en elev redovisar, när samma elev alltid blir sist vald till div. övningar etc. Och jag har fortfarande svårt att förstå hur den läraren som hjälpte mig "bryta mig in i" mitt skåp när det var helt och hållet igentejpat med silvertejp tänkte. Hen ställde inte en enda fråga. Det om något är väl något att reagera på?

Jag skulle önska att lärare var mer uppmärksamma på små grejor. Då tror jag att de skulle slippa många v de stora grejorna.

Som förälder tror jag det viktigaste är att förvalta det förtroendet som ditt barn verkar ha. Att hon pratar med dig är toppen! Tala om för henne att det inte är något fel på henne, men jag skull undvika att skuldbelasta de "dumma". Sedan, prata med lärarna. Jag tycker det är ett för stort ansvar att lägga på ett litet barn. Det kan vara så mycket skuld och skam inblandat, då är att prata med läraren inte aktuellt. Så ta kontakt med läraren! Och var på om de inte tar det på allvar. Det är allvar!

 

[MiniLi]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Uppmuntra henne att prata om det med dig och läraren men visa också att DU tar ansvaret för att göra något åt saken. Flickan ska inte behöva ta det ansvaret själv.
Ring lärare och vid behov även rektor osv och kräv att de gör något åt problemet. Alla verksamheter ska ha en mobbingplan och nu är det ju läge att plocka fram den.

Sen kanske du kan hjälpa flickan att hitta umgänge på andra håll om det är svårt i skolan. Fritidsaktiviteter osv.

 

[Lupino]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Tack för att ni delar med er! Jag kanske ska förtydliga att hon går på dagis fortfarande och jag uppfattar inte att det som sker - att några barn vill leka själva - är något unikt för henne utan det är sånt som jag hört de flesta barn vara med om.

Jag kan kanske tycka att det egentligen inte är så allvarligt, så dels funderar jag på hur man stärker sitt barn så det inte deppar av en sån sak och dels så undrar jag hur man samtidigt får barnet att förstå att man bryr sig.

Barnen går på en montessoriförskola och jag har tolkat det som att fröknarna i möjligaste mån vill att barnen reder sig själva men självklart kan de stötta. Fortsätter min dotter vara ledsen ska jag prata med dem så de är lite mer observanta.

Det som gör det delat är att jag absolut kan förstå att man inte gillar alla och att då tvingas umgås är inte särskilt kul!

 

[Mirre]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?


Sitter och gråter till dokumentären nu
Vilka nötter till lärare och den biträdande rektorn som inte gör något.

Jag har varit mobbad och skolan gjorde inget då heller.
Har två pojkar nu, de går på dagis fortfarande, äldsta har ett år kvar innan han börjar skolan. Klart att det finns en oro för att de ska bli mobbade och vad man i såfall ska göra åt det.

 

[Lupino]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Men visst var den biträdande rektorn hemsk!!! Dels hur hon sänkte den mobbade äldre pojken som först inte ville skaka hand med sin plågoande och dels när familjen till pojken som fötts förtidigt var på besök och hon mitt i allt bara började prata om sitt eget barnbarn. Jag hade bytt skola, så inkompetent!!

Jag var aldrig mobbad men umgicks med flera mobbade så utanför den vanliga gemenskapen var jag nog. Det jag slås av i dokumentären är att det är så fruktansvärt hemskt att barn, oftast av så triviala saker som ett annorlunda utseende eller integritet, råkar ut för något så hemskt som ger men för livet och det i skolmiljö där man har skolplikt!!

 

[Mirre]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Ja hon var ju hemsk!
Som att ett handslag skulle lösa allting. Hon satt ju nästan och flinade när föräldrarna pratade med henne Sådär riktigt överlägset

 

[Calazirya]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Jag behövde ta en paus från dokumentären, så uppgivet ledsen är jag.

Återkommer med reflektioner i morgon

 

[Havsluft]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Mina barn har varit utsatta av ett annat barn i förskolegruppen. Det har varit återkommande episoder under längre tid.

Vi har haft möten med rektorn, jag dokumenterar det som händer.

Det görs vissa insatser och personalen vet att jag inte accepterar att det händer något mer. Om det händer en gång till så gör jag en anmälan till socialtjänsten.

Till mina barn sa jag i början att så får man inte göra, säg till fröken, mitt äldsta barn skulle aldrig drömma om att slå någon men nu säger jag rent ut att det barnet skall du inte leka med, hen är dum/okamratlig, blir du slagen slå tillbaka!

Jag blir skogstokig när jag hör om minsta lilla händelse med det här barnet och det kan jag inte dölja för mina barn.

 

[cirkus]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Jag tror på att prata med barnet både om att vara mobbad och att mobba.

Jag tror att det knepiga är att det är få små barn som förstår att de faktiskt mobbar och lika få föräldrar som förstår att deras barn gör det.

De flesta föräldrar är måna om sina barn och att de inte ska vara utsatta. Jag hoppas att föräldrar är lika måna om att se till att de egna barnen inte blir mobbare.

 

[Sar]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Tack för att ni delar med er! Jag kanske ska förtydliga att hon går på dagis fortfarande och jag uppfattar inte att det som sker - att några barn vill leka själva - är något unikt för henne utan det är sånt som jag hört de flesta barn vara med om.

Jag kan kanske tycka att det egentligen inte är så allvarligt, så dels funderar jag på hur man stärker sitt barn så det inte deppar av en sån sak och dels så undrar jag hur man samtidigt får barnet att förstå att man bryr sig.

Barnen går på en montessoriförskola och jag har tolkat det som att fröknarna i möjligaste mån vill att barnen reder sig själva men självklart kan de stötta. Fortsätter min dotter vara ledsen ska jag prata med dem så de är lite mer observanta.

Det som gör det delat är att jag absolut kan förstå att man inte gillar alla och att då tvingas umgås är inte särskilt kul!

En av de stora fördelarna med att barn går på förskolan är att det är betydligt lättare att göra ex.vis gruppstärkande övningar för att göra det lättare för alla barn att få vara med. Jag tycker pedagogerna kommer undan för lätt om de ska lägga hela ansvaret på barn på förskolenivå.
Jag hade definitivt lyft frågan med personalen och hört vad de hade för tankar och idéer om hur man stärker gruppgemenskapen och hur man stärker din dotters "varumärke".

Ett tips som jag gett mina barn är att inte fråga om de får vara med utan liksom bara "slinka in" i leken. Frågar man så ger man andra makten att säga nej. Är man liksom bara med är det betydligt lättare.

 

[Ramona]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Ett tips som jag gett mina barn är att inte fråga om de får vara med utan liksom bara "slinka in" i leken. Frågar man så ger man andra makten att säga nej. Är man liksom bara med är det betydligt lättare.

Vilket bra tips!

Jag tror dessutom på att man ska bygga barnens självförtroende/självkänsla så att det är en självklarhet att man är värd att vara med. Som du skriver så får man inte lämna ifrån sig makten till andra, för att man först och främst visar sig vek. Det är ju en självklarhet att man ska vara med liksom!

Sen tror jag inte att det vad gäller äldre barn funkar med att skvallra för läraren. Det tror jag bara skapar ännu mer ilska och illvilja hos mobbarna. Bättre att lära barnen hur man försvarar sig och hur man löser en konflikt.

 

[Lager]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Vilket bra tips!

Jag tror dessutom på att man ska bygga barnens självförtroende/självkänsla så att det är en självklarhet att man är värd att vara med. Som du skriver så får man inte lämna ifrån sig makten till andra, för att man först och främst visar sig vek. Det är ju en självklarhet att man ska vara med liksom!

Sen tror jag inte att det vad gäller äldre barn funkar med att skvallra för läraren. Det tror jag bara skapar ännu mer ilska och illvilja hos mobbarna. Bättre att lära barnen hur man försvarar sig och hur man löser en konflikt.

Jag tog väldigt illa vid mig när pappan till pojken som kallades "fish face" började prata om att han, pojken, måste stå upp för sig och "göra något" (vadå mer exakt?), för annars kommer även lillasyster att bli mobbad - och det är då pojkens fel som inte klarar att "vara en man".

Perfekt exempel på att skuldbelägga någon som redan är mer eller mindre nedbruten och som normaliserat mobbingen så till den milda grad att han tycker det varit en "bra dag" när han inte blivit slagen. Inte ett ord om att mobbarna gör fel.



Allmänt reflektion:
Skolpersonalen i filmen var ju bara generande nonchalanta... och skolbussen verkade ju vara rent livsfarlig - ungar som hoppar runt och slår varandra utan minsta respons från chaffören.

 

[Lager]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

En av de stora fördelarna med att barn går på förskolan är att det är betydligt lättare att göra ex.vis gruppstärkande övningar för att göra det lättare för alla barn att få vara med. Jag tycker pedagogerna kommer undan för lätt om de ska lägga hela ansvaret på barn på förskolenivå.
Jag hade definitivt lyft frågan med personalen och hört vad de hade för tankar och idéer om hur man stärker gruppgemenskapen och hur man stärker din dotters "varumärke".

Ett tips som jag gett mina barn är att inte fråga om de får vara med utan liksom bara "slinka in" i leken. Frågar man så ger man andra makten att säga nej. Är man liksom bara med är det betydligt lättare.

Fast det gör man även inom folkbildningen - som bara har vuxna elever. Absolut första fokus att skapa en fungerande gruppdynamik där deltagarna kan utbyta erfarenheter och arbeta konstruktivt både i helklass och smågrupper. Utan den dynamiken fungerar inte heller de didaktiska eller pedagogiska metoderna.

Att (/om) man inte arbetar så även i grundskola och gymnasium så beror det på lärarens bakgrund, dennes kunskapssyn, och dennes utbildning - inte på att det inte finns metoder för det.


Generellt:

Bara tanken att ha deltagare som ger varandra öknamn eller medvetet beter sig illa mot varandra är oacceptabel inom vuxenutbildningen. Det går inte att bedriva någon form av utbildning då. Att det skulle vara ok för barn och ungdomar kan jag inte se några orsaker till alls.

Sedan kan ju grundorsaken i det särskilda fallet vara en blandning av bristande uppfostran hemifrån, flata lärare, svag skolledning, sociala faktorer utanför föräldrarnas och skolans kontroll - eller något annat.

 

[Tora]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

*kl*

Jag var mobbad i högstadiet. Det var i 6:an. Jag var väl lite udda på det sättet att jag inte började röka, satt gärna och läste någon bok och hängde i travstall all ledig tid (pga travtävlingar var jag var nog den enda som hade ok från mina föräldrar att komma hem kl 01:00 en torsdagskväll ). Annars gjorde jag inget väsen ifrån mig direkt. Hade två bästisar och några vänner utöver det.

Det jag tror retade "tuffa gänget" var att jag inte hade minsta intresse att umgås med dom. När de frågade om jag ville röka så skakade jag bara på huvudet och gick därifrån. Det var en tjej i klassen över mig som var ledaren. Hon gick i åttan och tom de som gick i nian hade respekt (var rädda) för henne.

Jag var inte det enda offret det fanns flera. Mobbningen brukade bestå av att de tog den bok jag läste, knuffades, satte fälleben, sa att jag var tjock, ful och kallade mig hästen.

Jag brukade bara undvika dom så gott det gick. Men jag försökte aldrig bli osynlig eller så och jag tog aldrig en annan väg när jag väl fick syn på dom. Att jag inte var intresserad av att vara med dom och att jag inte direkt var rädd för dom var nog något som dom inte kunde tåla. Men självklart blev jag ledsen. Det som gjorde mig mest ledsen var dock att de lyckades lura över över en av mina bästisar till deras gäng. Det sved riktigt ordentligt. Att dom kallade en fet och ful har också satt sina spår. Nu när jag tittar på gamla kort så ser jag att jag inte alls var tjock eller ful under högstadiet även om jag trodde det då och hela gymnasiet.

Jag pratade med lärarna och skolan tog tag i det men det enda som gjordes var att det pratades en massa. Skolan hade ingen som helst makt mot mobbarna. De kunde inte skicka hem dom, flytta på dom eller på något annat sätt göra något konkret. Det var bara prat som gällde. Självklart blev allt värre efter varenda samtal.

Det som fick slut på det var när de en dag knuffade in mig riktigt hårt i våra skåp och dessutom luggade mig. Då blev jag riktigt, riktigt förbannad och började slåss med dom. Skrek och gick på som en galning. Hotade med att jag skulle döda deras kaniner och lägga ut gift till deras hundar om de någonsin gjorde livet surt för mig igen. Fick in några riktigt bra träffar också som resulterade i näsblod på två av dom. Jag måste ha bettet mig och låtit som ett riktigt sykfall.

Det hjälpte. Dom började ignorera mig och låtsades som om jag inte fanns vilket var perfekt för min del.

Min reaktion är inget jag är stolt över men den var tvungen. Skolan kunde inte göra något så jag fick fixa det själv. Så här i efterhand så borde jag ha reagerar med en gång. Att tro att skolan och de vuxna skall kunna lösa det var bara löjligt. Hur skulle de kunna göra det när de inte kan göra något annat än att prata?

Jag kommer att lära mina barn att de absolut inte får mobba andra. Men skulle de bli mobbade så skall de säga ifrån med våld om det behövs. Tyvärr är det ibland det enda som hjälper.

Hur är det idag? Får man lov att splittra mobbningsgänget utan föräldrarnas medgivande och platsera mobbarna i olika skolor?

 

[Mirre]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Jag tog väldigt illa vid mig när pappan till pojken som kallades "fish face" började prata om att han, pojken, måste stå upp för sig och "göra något" (vadå mer exakt?), för annars kommer även lillasyster att bli mobbad - och det är då pojkens fel som inte klarar att "vara en man".

Perfekt exempel på att skuldbelägga någon som redan är mer eller mindre nedbruten och som normaliserat mobbingen så till den milda grad att han tycker det varit en "bra dag" när han inte blivit slagen. Inte ett ord om att mobbarna gör fel.



Allmänt reflektion:
Skolpersonalen i filmen var ju bara generande nonchalanta... och skolbussen verkade ju vara rent livsfarlig - ungar som hoppar runt och slår varandra utan minsta respons från chaffören.

Det där reagerade jag också på.
Vad kan en 12 åring göra åt saken? Det är ju ändå de vuxnas ansvar att ta tag i det. Riktigt knöt sig i magen när han satt och pratade med sin mamma och sade " om inte de som slår mig är mina vänner, vilka är det då?"
Busschauffören borde ha stannat och vägrat köra en meter till om inte ungarna satt still och lugnade sig.

Nu i efterhand önskar jag att jag hade sagt ifrån mer själv i skolan, samtal med lärarna förvärrade bara saken.
Så mina barn kommer få lära sig att försvara sig själva, men att i möjligaste mån undvika våld.
4 åringen har blivit retad på dagis av två pojkar, till slut (eftersom personalen inte reagerade) sade jag att han får slå tillbaka. Det behövdes aldrig för pojkarna slutade där sedan, men hellre slå tillbaka än bli någons boxningssäck.

 

[Sar]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Fast det gör man även inom folkbildningen - som bara har vuxna elever. Absolut första fokus att skapa en fungerande gruppdynamik där deltagarna kan utbyta erfarenheter och arbeta konstruktivt både i helklass och smågrupper. Utan den dynamiken fungerar inte heller de didaktiska eller pedagogiska metoderna.

Här menade jag gå på förskola kontra att inte gå på förskola utan använda sig av andra fora för barnen typ kyrkis, parklek, öppna förskola. Det är betydligt lättare för en förskola än någon av de uppräknade andra forumen att jobba gruppstärkande.

 

[Lupino]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Ett tips som jag gett mina barn är att inte fråga om de får vara med utan liksom bara "slinka in" i leken. Frågar man så ger man andra makten att säga nej. Är man liksom bara med är det betydligt lättare.

Tack, det var ett väldigt bra och handfast tips!

 

[Lupino]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Jag kommer att lära mina barn att de absolut inte får mobba andra. Men skulle de bli mobbade så skall de säga ifrån med våld om det behövs. Tyvärr är det ibland det enda som hjälper.

Det är också en tanke! Jag tycker i och för sig inte att våld är bra, men står det mellan att bli mobbad eller bli lämnad ifred (och man försökt åtgärda det på andra sätt först) så kanske det är en utväg!