Mjuka metoder?

[avslutat medlemskap]

Absolut! Men det beror också mycket på människan/människorna som hästarna har omkring sig. En människa som kan förbli tydlig och säker i sig själv även om hästen "får ta över" har i allmänhet inga problem med att också låta hästen bestämma en hel del - hästen vet ändå var den har sin människa och vad som gäller i umgänget med hen. Många människor blir dock osäkra och "veliga" när de vill låta hästen bestämma, och det är då som det brukar bli mindre bra, tycker jag, för då förstår inte hästen riktigt... Plus att det givetvis finns olika hästpersonligheter - både såna som vill bestämma mycket själva och såna som inte vill det!

Jag har alltid känt mig säker och trygg med djur oavsett ras och oavsett om dom är vilda eller tama och hittills har inget djur bråkat med mig annat än när vi skojbråkat men när det varit allvar så har vi tillsammans löst problemet. Djuren litar på mig, jag litar på dom och alltså blir det inga problem när man interagerar tillsammans. Många människor, allt för många faktiskt, ser inte till individen eller också är det att bestämma över till varje pris som är det viktigaste, inte se en gemensam lösning tyvärr. Livet och djurhållningen blir så mycket enklare när man ser till individens sätt att lösa saker på istället för att kräva kadaverdiciplin varenda sekund. Man ska ha kul och mysigt tillsammans anser jag annars ska man inte skaffa nåt djur.

 

[Badger]

Hur har hästen eller ponnyn lärt sig att gå fram bättre av att ryttaren bara har den i handen utan att använda det som framåtdrivande? Antagligen hjälper det för att hästen/ ponnyn fått känna på spöt om den inte gått fram som ryttaren vill.

Det kan också säkert bli en effekt med hjälp av att eleven får en annan sits och en annan typ av skänkling.

Dvs vissa hästar tycker illa om att bli klämda, det blir lätt en ond cirkel. Så om du får ett spö och då slutar klämma/hästen vet att spö=slutklämt så går det kanske bättre bara därför också. Om du klämmer och sparkar kanske du också vrider dig i märkliga formationer.

Sedan kan ju ett osäkerhetsförhållande försvinna. -faller den av? vad ska jag göra? den har halkat snett? vad vill de att jag ska göra? ridlärare ger spö, dvs matte säger att snabbare är grejen=osäkerhet borta.

Så spöet kan påverka ryttaren (om inget händer så har jag en "skänkel till" så nu skänklar jag bestämt och sedan släpper greppet), inte bara hästen.

Det lustiga är ju att en sjuåring kan vinna över en hungrig Shettis om sjuåringen tror att det går istället för bara ger upp (inhämtat från nybörjarlektion, det är verkligen skillnad om de sitter rakt upp och försöker styra åt andra hållet jämfört med om de bara släpper tyglarna o faller ihop i en hög över manken). Vilket egentligen är närapå orimligt med tanke på styrkeförhållandet dem emellan och tycker jag visar på ponnyns hm samarbetsvillighet egentligen , liksom trots allt..

 

[Badger]

Att trycka ner rupan på en hund för att den ska sitta är negativ förstärkning och det funkar bättre att lära ut med hjälp av posetiv förstärkning så jag själv väljer att ha en godis i handen och för handen över hundens huvud vilket får hunden att sätta sig (kanske inte första gången om hunden är uppe i varv) och sedan godis och beröm.

Ridning öht handlar mycket om negativ förstärkning, att något obehagligt upphör här djuret gör rätt.

Mja jag håller inte helt med där. Jag har kikat lite i några äldre ridböcker från sent 1800-tal och -30 tal osv. Och möjligt är väl att de bästa överlevt. Men jag tycker allt att de verkar trycka hårt på att hästar lär sig med smek, röst och godis. Även om man läser 60-talsryttare känns det som budskapet. (Dadde Netterqvists sidor säg braa, klapp och smek säger att han är fin. Eller ngn amerikan invandrad från östeuropa -make much of him, tell him he is beautiful.)

Den från 1800-talet (måste kolla vad den heter igen) har till och med en mening liknande. Måste hitta den, men kan bli trassligt. Hundar kan man träna med att slå dem om de gör fel, men hästar är mjuka och det fungerar inte alls för dem. De kan bara lära sig med vänlighet.

Kanske ligger hundträning nu lite före i mjuk träning eftersom de hade en hårdare traditionell träning att utgå från? (eller så hade killen aldrig i sitt liv tränat en hund utan bara hästar och gissade hej vilt.) Eller så ligger de inte före utan folk gör lite olika inom båda sporter.

 

[Badger]

Är pet med spöet obehag? Är en skänkelhjälp obehag? Tygeltag?

Hästar och hundar tränas traditionellt på olika sätt - hundar oftast med positiv förstärkning ("sitt så får du godis") och hästar oftast med negativ förstärkning ("sväng åt höger när jag tar i höger tygel, så slutar jag ta i den när du svänger"). Så de allra flesta av våra traditionella ryttarhjälper innebär inverkan tills hästen gör det vi ber om och så fort den gör som vi vill upphör inverkan. Det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att "inverkan" är ett obehag, även om det såklart KAN göra det, mycket beroende på hur hästen är tränad.

Självklart går det - och är ofta väldigt effektivt - att träna hästen med hjälp av positiv förstärkning också. Men det är, vill jag påstå, inte alls lika vanligt som i hundvärlden och jag kan nog se varför - det är svårt att mitt i ridningen "göra paus" för godis till exempel, det är lättare med timingen att ge en snabb eftergift i tygeln. Berömma med rösten är väl det som kommer närmast tillhands i ridningen (och kan funka väldigt bra, särskilt om hästen innan lärt sig koppla berömmet till godis till exempel).

(Notera att "positiv" och "negativ" förstärkning här skall förstås som positiv = man lägger till något och negativ = man tar bort något. Det är alltså inte någon värdeladdning i orden i det här sammanhanget.)

Jag håller med definitivt. Men samtidigt tänker jag också att hundar är väldigt humörkänsliga djur. Så man kanske tror att man bara kör positiv förstärkning, men egentligen så är det också lager av -undanhållande av beröm, matte sur osv som jag känner inte kan vara helt irrelevant. Man kan nog omöjligen dölja sina sinnesstämningar.

Dvs ta i tygeln/säg till hunden (dvs tryck/önskan även för hunden). Hästen svänger/hunden kommer, eftergift/duktig vovve!

Sedan känner jag ibland med hästen när man rider -Vi två, vi gör... medan ibland ser det ur som med hundar att -jag säger, du gör... kanske inte med proffsen men med gemene man.

 

[Carolininen]

Mja jag håller inte helt med där. Jag har kikat lite i några äldre ridböcker från sent 1800-tal och -30 tal osv. Och möjligt är väl att de bästa överlevt. Men jag tycker allt att de verkar trycka hårt på att hästar lär sig med smek, röst och godis. Även om man läser 60-talsryttare känns det som budskapet. (Dadde Netterqvists sidor säg braa, klapp och smek säger att han är fin. Eller ngn amerikan invandrad från östeuropa -make much of him, tell him he is beautiful.)

Den från 1800-talet (måste kolla vad den heter igen) har till och med en mening liknande. Måste hitta den, men kan bli trassligt. Hundar kan man träna med att slå dem om de gör fel, men hästar är mjuka och det fungerar inte alls för dem. De kan bara lära sig med vänlighet.

Kanske ligger hundträning nu lite före i mjuk träning eftersom de hade en hårdare traditionell träning att utgå från? (eller så hade killen aldrig i sitt liv tränat en hund utan bara hästar och gissade hej vilt.) Eller så ligger de inte före utan folk gör lite olika inom båda sporter.

Hmmm... tror att vi pratar om olika saker.
Ingen säger att det inte förekommer/har förkommit beröm inom varken hästträning eller hundträning.
Det är åtminstone inte det jag pratar om.
Inom hund har det länge varit en tradition med negativ förstärkning vid fel beteende (tex ryck i pälsen på rumpan när man vill att hunden ska sätta sig snabbt) följt av en positiv förstärkning när hunden gör rätt (beröm).
Nu strävar de flesta bort från de negativa förstärkningarna (tex. godis över huvud - valpen sätter sig som reflex —> godis vid rätt beteende). Det har visat sig ge snabbare och mer hållbara resultat än den gamla skolan med negativ förstärkning.
När det gäller att slå en hund till lydnad så fungerar det säkert på vissa individer men på de flesta blir det pannkaka, sådana hundar har avlivats som folkilskna.
Jag kan tänka mig att det är lite samma med häst. Att slå dem till lydnad fungerar säkert på somliga individer men på de flesta inte.

Jag kan inte tycka att traditionell hundträning är särskilt mycket hårdare än traditionell höstträning. (Slå häst på benen för att hoppa högre, pisk för att trava snabbare på upploppet, syra på benen för att de ska lyfta framhovarna bättre).
Ett typexempel inom hund är att man läng lärt in apportering genom att vrida om örat på hunden och släppa efter när hunden håller apporten, denna metod får inte förekomma på brukshundsklubbarna nu för tiden (men gör det säkert i smyg).

 

[Carolininen]

Jag håller med definitivt. Men samtidigt tänker jag också att hundar är väldigt humörkänsliga djur. Så man kanske tror att man bara kör positiv förstärkning, men egentligen så är det också lager av -undanhållande av beröm, matte sur osv som jag känner inte kan vara helt irrelevant. Man kan nog omöjligen dölja sina sinnesstämningar.

Dvs ta i tygeln/säg till hunden (dvs tryck/önskan även för hunden). Hästen svänger/hunden kommer, eftergift/duktig vovve!

Sedan känner jag ibland med hästen när man rider -Vi två, vi gör... medan ibland ser det ur som med hundar att -jag säger, du gör... kanske inte med proffsen men med gemene man.

Absolut! Uteblivet beröm = negativ förstärkning.

 

[vallhund]

Hmmm... tror att vi pratar om olika saker.
Ingen säger att det inte förekommer/har förkommit beröm inom varken hästträning eller hundträning.
Det är åtminstone inte det jag pratar om.
Inom hund har det länge varit en tradition med negativ förstärkning vid fel beteende (tex ryck i pälsen på rumpan när man vill att hunden ska sätta sig snabbt) följt av en positiv förstärkning när hunden gör rätt (beröm).
Nu strävar de flesta bort från de negativa förstärkningarna (tex. godis över huvud - valpen sätter sig som reflex —> godis vid rätt beteende). Det har visat sig ge snabbare och mer hållbara resultat än den gamla skolan med negativ förstärkning.
När det gäller att slå en hund till lydnad så fungerar det säkert på vissa individer men på de flesta blir det pannkaka, sådana hundar har avlivats som folkilskna.
Jag kan tänka mig att det är lite samma med häst. Att slå dem till lydnad fungerar säkert på somliga individer men på de flesta inte.

Jag kan inte tycka att traditionell hundträning är särskilt mycket hårdare än traditionell höstträning. (Slå häst på benen för att hoppa högre, pisk för att trava snabbare på upploppet, syra på benen för att de ska lyfta framhovarna bättre).
Ett typexempel inom hund är att man läng lärt in apportering genom att vrida om örat på hunden och släppa efter när hunden håller apporten, denna metod får inte förekomma på brukshundsklubbarna nu för tiden (men gör det säkert i smyg).

Du träffade aldrig på de gammeldags strykrädda hundarna som det kryllade av på brukshundsklubbarna?

 

[Carolininen]

Du träffade aldrig på de gammeldags strykrädda hundarna som det kryllade av på brukshundsklubbarna?

Jo, alltså jag menar att det var vanligt med sådana metoder förr inom hund. Men vad jag läst så har man varit hårdhänt mot hästar också, inte minst inom travsporten.

 

[Mia_R]

Min första häst var en misshandlad 4-åring som aldrig blivit riktigt hanterad varken i körning eller ridning, inte ens till vardags efter att hon hade sålts som 2-åring. Hon lärde sig på nolltid att lyfta på hovarna från att man knappt kunde ta i benen på henne, genom positiv förstärkning. Ni anar inte hur snabb jag blev i att lyfta, dra ett eller ett par drag med kratsen, släppa och spotta ut en av munnen full morotsbit och ge henne den ur handen.

Efter hon fattade vad det handlade om lyfte hon hovarna själv resten av livet utan att jag behövde göra det, bara att fånga dem i luften. Har använt samma teknik på andra problemhästar när det gäller hovar och det går utmärkt.

Älsklingspållan lärde sig även framdelsvändningar med samma princip, flytta ett par steg, massor av beröm och morot. Rätt vad det var räckte det med att sitta till och hon kunde både fram- och bakdelsvändningar klockrent så många steg åt gången jag ville. Det mesta brukade det räcka med att jag bad henne om det jag ville så försökte hon så gott hon kunde.

Ett par sjukhusbesök får man räkna med när det är felhanterade djur och den som påstås ha intelligensen inte tänker alla gånger.

 

[Roheryn]

Absolut! Uteblivet beröm = negativ förstärkning.

Nej, uteblivet beröm är inte negativ förstärkning, det är negativ bestraffning. Operant conditioning funkar såhär:

Positiv förstärkning: Lägg till något som hunden/hästen gillar när den gör rätt, t.ex. godis eller beröm.
Negativ förstärkning: Ta bort ett tryck eller inverkan av något slag (tygeltag, skänkelhjälp, drag i koppel) när hästen/hunden gör rätt.
Positiv bestraffning: Lägg till något obehagligt när hästen/hunden gör fel, till exempel spöslag eller ryck i koppel.
Negativ bestraffning: Ta bort något hunden/hästen gillar när den gör fel, dvs låt den inte få väntad belöning.

 

[Carolininen]

Nej, uteblivet beröm är inte negativ förstärkning, det är negativ bestraffning. Operant conditioning funkar såhär:

Positiv förstärkning: Lägg till något som hunden/hästen gillar när den gör rätt, t.ex. godis eller beröm.
Negativ förstärkning: Ta bort ett tryck eller inverkan av något slag (tygeltag, skänkelhjälp, drag i koppel) när hästen/hunden gör rätt.
Positiv bestraffning: Lägg till något obehagligt när hästen/hunden gör fel, till exempel spöslag eller ryck i koppel.
Negativ bestraffning: Ta bort något hunden/hästen gillar när den gör fel, dvs låt den inte få väntad belöning.

Ok, jag erkänner att jag lätt blandar ihop de begreppen utifrån de definitionerna. Men hoppas att min poäng framgår ändå.

 

[avslutat medlemskap]

Men vad jag läst så har man varit hårdhänt mot hästar också, inte minst inom travsporten.

Det var en sån häst jag fick gratis eftersom hon var "folkilsken och livsfarlig", hon svarade bara med samma mynt, en underbar häst med mycket egna idéer och aldrig långt till bus,,,,,,snällt bus. Jag gav henne "fria tyglar" och ett liv utan krav, hon gav mig ständigt en massa skratt och glädje blandat med mys och bus, en väldigt enkel och lättsam häst att ha att göra med.

Lyssnar man inte på djuren så får man problem.

 

[nullo-modo]

Mja jag håller inte helt med där. Jag har kikat lite i några äldre ridböcker från sent 1800-tal och -30 tal osv. Och möjligt är väl att de bästa överlevt. Men jag tycker allt att de verkar trycka hårt på att hästar lär sig med smek, röst och godis. Även om man läser 60-talsryttare känns det som budskapet. (Dadde Netterqvists sidor säg braa, klapp och smek säger att han är fin. Eller ngn amerikan invandrad från östeuropa -make much of him, tell him he is beautiful.)

Den från 1800-talet (måste kolla vad den heter igen) har till och med en mening liknande. Måste hitta den, men kan bli trassligt. Hundar kan man träna med att slå dem om de gör fel, men hästar är mjuka och det fungerar inte alls för dem. De kan bara lära sig med vänlighet.

Kanske ligger hundträning nu lite före i mjuk träning eftersom de hade en hårdare traditionell träning att utgå från? (eller så hade killen aldrig i sitt liv tränat en hund utan bara hästar och gissade hej vilt.) Eller så ligger de inte före utan folk gör lite olika inom båda sporter.

Var ju Dadde som hade en häst som inte brydde sig om den rev hinder eller inte som hopphäst, den började han ge godis efter hindret om hästen inte var i hindret och enligt han själv var den inte i hindren lika mycket. Kan bara inte komma på vilken häst det va

 

[Cherarriduracell]

När jag haft elever som börjat med ofoget att överanvända spö eller att använda det som "dumma häst lyssna!" Vid broms så ger jag den ett par chanser att bättra sig genom att förklara vad hästen "hör" när man först rappar till den på halsen och sedan bromsar ner kraftigt, eller att hästen får "utskällning" direkt om man använder spöet innan man använt benen. "nu blir hästen förvirrad för att ..., Gör såhär istället" och fortsätter spöet vara humörventil så rycker jag det för dem. Rätt använt tycker jag spö är en bra hjälp men det är helt klart problematiskt att hästar är ett av få djur det är ok att slå. Det gäller att man är tydlig med rättvist och orättvist användande.

 

[Badger]

Hmmm... tror att vi pratar om olika saker.
Ingen säger att det inte förekommer/har förkommit beröm inom varken hästträning eller hundträning.
Det är åtminstone inte det jag pratar om.
Inom hund har det länge varit en tradition med negativ förstärkning vid fel beteende (tex ryck i pälsen på rumpan när man vill att hunden ska sätta sig snabbt) följt av en positiv förstärkning när hunden gör rätt (beröm).
Nu strävar de flesta bort från de negativa förstärkningarna (tex. godis över huvud - valpen sätter sig som reflex —> godis vid rätt beteende). Det har visat sig ge snabbare och mer hållbara resultat än den gamla skolan med negativ förstärkning.
När det gäller att slå en hund till lydnad så fungerar det säkert på vissa individer men på de flesta blir det pannkaka, sådana hundar har avlivats som folkilskna.
Jag kan tänka mig att det är lite samma med häst. Att slå dem till lydnad fungerar säkert på somliga individer men på de flesta inte.

Jag kan inte tycka att traditionell hundträning är särskilt mycket hårdare än traditionell höstträning. (Slå häst på benen för att hoppa högre, pisk för att trava snabbare på upploppet, syra på benen för att de ska lyfta framhovarna bättre).
Ett typexempel inom hund är att man läng lärt in apportering genom att vrida om örat på hunden och släppa efter när hunden håller apporten, denna metod får inte förekomma på brukshundsklubbarna nu för tiden (men gör det säkert i smyg).

Jag tycker du mer pratar om avarter snarare än träning som föreslås av experter på området.

Jag pratade om att beröm varit själva huvudlinjen när det gäller hästträning enligt experterna, från typ Xenofon. (inte enligt avarterna då)

Så jag har nog stött på -slå med hoprullad tidning från någon bok i hunduppfostran från 50-talet (som också iofs skrev att husse skulle sova i köket om valpen skulle göra det). Men inte ngt liknande i de ridböcker just jag stött på. Men det var en teori jag hade bara. Jag skrev att jag misstänkte att just den hästexperten som skrev biten om hårdare uppfostran av hundar kanske inte ägnade sig åt just uppfostran av hundar (en uppfostrare av hundar från samma tid hade kanske skrivit precis tvärtom, hästar kan man minsann... osv)

Sedan vet jag inte hur det är med negativ förstärkning och tryck på hundbak även om jag är väl medveten om att man inte längre får göra så. Ev kan det ju tolkas som att man visar, precis som man ibland visar ett barn klappa katten snällt (vilket ju inte handlar om negativt tryck och ta bort utan just visa så barnet förstår) eller en ridlärare kan flytta på min fot eller rätta till mitt barns sits (saker jag brukar betrakta som positivt). Dock är det så att det anses vara våld att visa så för hund av experterna och då är det ju det och man gör inte så, punkt. Och så har man ju funnit ett bättre sätt att visa.

 

[Badger]

Nej, uteblivet beröm är inte negativ förstärkning, det är negativ bestraffning. Operant conditioning funkar såhär:

Positiv förstärkning: Lägg till något som hunden/hästen gillar när den gör rätt, t.ex. godis eller beröm.
Negativ förstärkning: Ta bort ett tryck eller inverkan av något slag (tygeltag, skänkelhjälp, drag i koppel) när hästen/hunden gör rätt.
Positiv bestraffning: Lägg till något obehagligt när hästen/hunden gör fel, till exempel spöslag eller ryck i koppel.
Negativ bestraffning: Ta bort något hunden/hästen gillar när den gör fel, dvs låt den inte få väntad belöning.

Men innan det första i din lista vad kommer där? Har husse/ryttare bett om någonting? Hur gick det till?

Du har skänkel och tygeltag med som negativ förstärkning. Men jag kanske räknar det som en tyst kommunikationsväg?

Är den enda acceptabla kommunikationsvägen med ett djur rösten? och varför är just rösten aldrig ett tryck? Det ligger ju i luften som en ouppfylld önskan från någon som vill att djuret ska göra någonting. Ett tryck? Eller en kommunikation?

 

[Carolininen]

Jag tycker du mer pratar om avarter snarare än träning som föreslås av experter på området.

Jag pratade om att beröm varit själva huvudlinjen när det gäller hästträning enligt experterna, från typ Xenofon. (inte enligt avarterna då)

Så jag har nog stött på -slå med hoprullad tidning från någon bok i hunduppfostran från 50-talet (som också iofs skrev att husse skulle sova i köket om valpen skulle göra det). Men inte ngt liknande i de ridböcker just jag stött på. Men det var en teori jag hade bara. Jag skrev att jag misstänkte att just den hästexperten som skrev biten om hårdare uppfostran av hundar kanske inte ägnade sig åt just uppfostran av hundar (en uppfostrare av hundar från samma tid hade kanske skrivit precis tvärtom, hästar kan man minsann... osv)

Sedan vet jag inte hur det är med negativ förstärkning och tryck på hundbak även om jag är väl medveten om att man inte längre får göra så. Ev kan det ju tolkas som att man visar, precis som man ibland visar ett barn klappa katten snällt (vilket ju inte handlar om negativt tryck och ta bort utan just visa så barnet förstår) eller en ridlärare kan flytta på min fot eller rätta till mitt barns sits (saker jag brukar betrakta som positivt). Dock är det så att det anses vara våld att visa så för hund av experterna och då är det ju det och man gör inte så, punkt. Och så har man ju funnit ett bättre sätt att visa.

 

[Badger]

Absolut! Men det beror också mycket på människan/människorna som hästarna har omkring sig. En människa som kan förbli tydlig och säker i sig själv även om hästen "får ta över" har i allmänhet inga problem med att också låta hästen bestämma en hel del - hästen vet ändå var den har sin människa och vad som gäller i umgänget med hen. Många människor blir dock osäkra och "veliga" när de vill låta hästen bestämma, och det är då som det brukar bli mindre bra, tycker jag, för då förstår inte hästen riktigt... Plus att det givetvis finns olika hästpersonligheter - både såna som vill bestämma mycket själva och såna som inte vill det!

Jo precis, det var ju inga problem att låta den gamla medishästen bestämma ridväg tex hon var lika glad för det. Men om jag hade velat med den andra om huruvida vi skulle stå still och titta på rådjuret tills det försvinner eller fly hals över huvud åt andra hållet så hade hon ju i längden inte blivit gladare i uteritt tror jag.

 

[Roheryn]

Men innan det första i din lista vad kommer där? Har husse/ryttare bett om någonting? Hur gick det till?

Du har skänkel och tygeltag med som negativ förstärkning. Men jag kanske räknar det som en tyst kommunikationsväg?

Är den enda acceptabla kommunikationsvägen med ett djur rösten? och varför är just rösten aldrig ett tryck? Det ligger ju i luften som en ouppfylld önskan från någon som vill att djuret ska göra någonting. Ett tryck? Eller en kommunikation?

Jag säger absolut ingenting om vad som är en acceptabel kommunikationsväg med djur i min lista - jag bara beskriver det som brukar kallas operant conditioning, inget annat. Som jag skrev i ett annat inlägg så skall "positiv" här förstås i betydelsen "addition", alltså lägga till någonting, och "negativ" i betydelsen "subtraktion", alltså ta bort någonting. De orden är i sig ingen värdering av kommunikationen med djuret.

Enligt min uppfattning är våld och hot om våld ingen acceptabel kommunikationsväg. Och där hamnar vi ju i allmänhet om vi använder oss av positiv bestraffning, så det är ingen väg jag skulle rekommendera eller tycka är okej. Vi KAN hamna där även med negativ förstärkning, men det behöver inte vara så, och jag dömer inte ut negativ förstärkning som ett sätt att lära djur (eller människor) någonting. Jag är däremot högst tveksam till negativ förstärkning med ständigt ökande tryck - dvs om hästen/hunden/barnet inte gör något vid första "trycket" så trycker vi igen, lite hårdare. Och sedan ännu lite hårdare, och..... snart hamnar vi i våld, vilket jag som sagt ogillar.

Rösten kan absolut vara ett tryck - t.ex. när man smackar åt en häst för att få den att bli uppmärksam och/eller gå fortare. När den gör som vi önskar slutar vi ju smacka! Typexempel på negativ förstärkning där något (smackandet) upphör när hästen gör rätt!

Vad som händer INNAN vi förstärker ett beteende är en intressant fråga. När jag t.ex. tränar mina hästar från marken använder jag ofta kroppsspråk, där "spegling" - jag gör den rörelse jag vill att hästen skall göra - faktiskt funkar väldigt bra. Att träna in ett visst beteende eller en viss rörelse med hjälp av positiv förstärkning kan också handla om att vänta in att hästen/hunden av sig själv "råkar" göra det vi vill att den skall göra, och då belöna. När valpen går och kissar på tidningen vi lagt vid ytterdörren berömmer vi översvallande och ger den godis, till exempel. Efter några gånger kopplar den ihop beteendet med berömmet och går självmant till tidningen när den behöver kissa.

Vad du menar med "tyst kommunikation" vet jag inte - kan du förklara?

 

[Carolininen]

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Vad är Xenofon?

Jag är dålig på att formulera mig kring det här märker jag också. Jag får känslan av att vi pratar om olika saker.

Iaf så har jag lärt mig mycket här i tråden och fått en ökad förståelse för hästträning. Några exempel som jag tar med mig:
- Spö som förlängning av hjälperna kan vara snällare än en bankande med skänklar och dålig sits.
- Många av er tycker som mig att man undersöker anledningen till varför hästen inte gör som man vill istället för att tvinga.
- Respekt för hästens upplevelse av utrustningen (diskussionen kring hur man spänner sadelgjorden).

Jag har så himla många småfrågor som jag funderar över och nu dök det upp en till.
Många av ponnierna har en extra nosrem under nosgrimman (ni vet en sån där som gör att hösten inte kan gapa).
Varför är det så tror ni? Jag inbillar mig att ponnyn som dottern rider nu inte tycker om att få munnen ihopspänd.