Mjuka metoder?

[kryddelydd]

Nu är det ju absolut det!

Men om man ser på några av bilderna jag lagt upp från brittiskt kavalleri så är de platta, breda läderband där man ser luft mellan till hästens käkar. Så jag betvivlar inte att uppbindning var huvudgrejen. Samtidigt, officerarna rider ju med stång och kindkedja precis som western och ibland Polo så därmed är det kanske inte så nödvändigt.

Iofs när jag tänker efter är det ju mycket dressyren med stång som har problem med hårt åtdragna nosgrimmor.

Jo, fast inom hoppningen finns det ju också kreativa sätt att använda utrustningen. Olika betslingskombinationer med olika nosgrimmekombinationer.
Jag tycker mig se att Aachen-remmarna kan dras åt rätt hårt och de används inte i dressyren i kombination med stång.

 

[Badger]

Fortfarande är inte skänkeln en negativ förstärkning - att TA BORT skänkeln är den negativa förstärkningen. Om du skall lära hästen att skänkeltryck betyder "börja trava" eller "öka" eller "gå framåt", så måste du ju ha ett sätt att tala om för hästen att det den gjorde var rätt. Ett sätt att göra det är att ta bort trycket i samma ögonblick som hästen börjar göra det du ville (negativ förstärkning). Och ett annat sätt är att ge hästen beröm eller godis precis när den gör "rätt" (positiv förstärkning). Du kan säkert lära in att skänkeltryck betyder "framåt" även genom att använda positiv förstärkning (klickerträning till exempel), men jag vill fortfarande hävda att negativ förstärkning är vanligare i hästsammanhang.

Positiv eller negativ förstärkning avgörs inte i första hand av vad du gör för att få hästen/hunden att göra något, utan av vad du gör för att tala om för den att den gjorde rätt! Och tala om att den gjorde rätt måste du, annars får du den ju inte att förstå vad du ville....

Jag uppfattade inte @Carolininen som att hen tyckte att negativ förstärkning behöver vara fel, utan jag såg trådstarten som ett ifrågasättande av spöslag, ryck i tygel osv, och där pratar vi väl snarare om positiv bestraffning än något annat.

Och nej, jag tycker inte att en hand på en hundbak för att be hunden sätta sig är fel, lika lite som jag tycker det är fel att peta på en hästrumpa för att få hästen att flytta sig åt sidan. Att däremot arbeta med ständigt eskalerande tryck (vanligt inom NH, till exempel), det tycker jag inte är schysst. Flyttar sig inte hästen av att jag trycker den åt sidan så får jag hitta på något annat, liksom, inte bara trycka hårdare och hårdare (självklart applicerbart även på hundbaken).

Nej jag håller med dig helt, speciellt i det sista.

Ok om att ta bort tryck.

 

[Badger]

Jo, fast inom hoppningen finns det ju också kreativa sätt att använda utrustningen. Olika betslingskombinationer med olika nosgrimmekombinationer.
Jag tycker mig se att Aachen-remmarna kan dras åt rätt hårt och de används inte i dressyren i kombination med stång.

Ja verkligen och Aachen är extra svårt just iom att även om första remmen har två fingrars frigång innan du spänt andra remmen så kan kombinationen bli tightare. Tror jag sett bilder från hoppning att nedre nosremmen är så spänd att nosen fluffar ut nedanför den

Dressyrbiten var bara relaterat till stång och icke spänd nosgrimma och min tanke att just med stång och kindkedja är även den inverkande så en ev nosgrimma för att hålla munnen stängd blir överflödig. Dock används ju nosgrimma inom dressyren för det syftet så jag ville påpeka att jag kanske tänkte fel.

 

[Stereo]

Jag tycker mig se att Aachen-remmarna kan dras åt rätt hårt och de används inte i dressyren i kombination med stång.

Inte på tävling, men för 10-15 år sedan tyckte jag det var mer regel än undantag att se hyfsat hårt åtdragna aaschenremmar på träning, på dressyrhästar med kandar. Vet inte om det är vanligt förekommande fortfarande.

Apropå nosgrimmor och spön så tyckte jag det var mycket vanligare att jag fick lätta på för hårt åtdragna nosgrimmor på ridskolehästarna, än att jag behövde plocka av någon elev dess spö. Precis som att jag alltid kollade sadelgjordarna innan eller i början på lektionerna tog jag för vana att också kolla nosgrimmor och käkremmar.

 

[Badger]

Inte på tävling, men för 10-15 år sedan tyckte jag det var mer regel än undantag att se hyfsat hårt åtdragna aaschenremmar på träning, på dressyrhästar med kandar. Vet inte om det är vanligt förekommande fortfarande.

Apropå nosgrimmor och spön så tyckte jag det var mycket vanligare att jag fick lätta på för hårt åtdragna nosgrimmor på ridskolehästarna, än att jag behövde plocka av någon elev dess spö. Precis som att jag alltid kollade sadelgjordarna innan eller i början på lektionerna tog jag för vana att också kolla nosgrimmor och käkremmar.

Jag tycker det känns som att det håller på att ändras igen. Jag spänner inte lika ofta nosgrimman två hål utanför -mest använda hålet längre, så som det var under en fem år eller så.

 

[kryddelydd]

Inte på tävling, men för 10-15 år sedan tyckte jag det var mer regel än undantag att se hyfsat hårt åtdragna aaschenremmar på träning, på dressyrhästar med kandar. Vet inte om det är vanligt förekommande fortfarande.

Apropå nosgrimmor och spön så tyckte jag det var mycket vanligare att jag fick lätta på för hårt åtdragna nosgrimmor på ridskolehästarna, än att jag behövde plocka av någon elev dess spö. Precis som att jag alltid kollade sadelgjordarna innan eller i början på lektionerna tog jag för vana att också kolla nosgrimmor och käkremmar.

tryckte gilla-markering men ogillar förstås innehållet i att man hade snokrem till kandar.
Eftersom man inte får ha nosgrimma som stängs nedanför stångbettet när man rider på stång i dressyren, så förekommer det åtminstone inte på tävling. På träning å andra sidan vet man ju aldrig.

 

[Carolininen]

Ok, jag förstår absolut! Jag håller nog också med dig om du menar som ovan. Bortsett från det faktum att jag vill definiera det där första också. Dvs varför tas röstkommandot för hunden bort ur ekvationen? Varför finns ingen definition för det? Skänkel är negativ förstärkning -inte kommando? då tydligen enligt uppställningen. Men varför är röstkommando odefinierat? Varför är inte röstkommando en negativ förstärkning -en önskan vars tryck försvinner när tjänsten utförs?

Tex jag kanske inte trycker med skänklarna tills jag får en reaktion. Utan trycker en gång och släpper och hinner släppa innan hästen hinner börja trava? Varför är det en negativ förstärkning inte ett kommando jämfört med ett sök till en hund? Smackning till en häst är negativ förstärkning men sök till en hund är det inte?

Och nu var det ju så att personen som började hela diskussionen tycker att negativ förstärkning är väldigt dåligt?

Dvs om du lägger en hand på en hundbak för att visa vad du menar med sitt och sedan tar bort den så är det väldigt elakt mot hunden. Det enda acceptabla är godisbitens sätt. Dvs det är inte acceptabelt att röra vid hunden när man ber om saker. Man får bara be med rösten. Hon undrar varför vi är elaka. Men jag kan inte se hur jag skulle kunna be om nyanserade saker uppepå en häst utan att röra vid den. Jag bryr mig ju inte bara om Att den går slalom, med -snabbt, som enda krav. Jag har ju åsikter om hur också.

Jag tycker inte negativ förstärkning är fel i den definition som @Roheryn använder. Jag blandade ihop uttrycken tidigare i tråden, det är kanske därför du missförstår mig.
Du lägger väldigt mycket åsikter i min min här.
Min frågeställning var ödmjuk med erkännandet att jag inte kan så mycket om hur hästar fungerar. Det var spö som bestraffning som jag använde som exempel där jag sett en situation där det användes just så. Jag hade även sett någon slå till en höst i ansiktet under lektion för att hästen puttade på henne med sitt huvud.
Min reflektion var att det där aldrig hade fått förekomma på en apellplan idag mot en hund (förekom säkerligen liknande straff förr).
Jag förstår nu att man kan använda spö i andra syften än bestraffning, som tex en förlängd skänkel.
Jag ställer mig fortfarande frågan om barn har tillräckligt med omdöme för att använda spö.

Det handlar inte om att den ena sporten är ”bättre” än den andra utan mer en vilja att förstå och kunna bilda mig en egen uppfattning.
Som nybörjare på hund blev jag nämligen upplärd till att använda koppelryck och alfarullningar. Jag gjorde som jag blev upplärd för att jag trodde att instruktören visste bättre än jag. Jag ser nu i efterhand att det förstörde min hund.
Jag vill inte göra samma misstag mot en häst.

 

[Carolininen]

Och just det. Jag tycker inte att man är elak mot en hund för att man trycker den på rumpan. Men det är inget som lärs ut eftersom det är onödigt när det finns mycket snabbare metoder. Både för snabbare inlärning och snabbare sättande. I sporten är det mycket fokus på att göra snabba sättande, läggande etc och det får man genom en motiverad hund som jobbar mot en belöning istället för från ett obehag.

 

[Badger]

Jag tycker inte negativ förstärkning är fel i den definition som @Roheryn använder. Jag blandade ihop uttrycken tidigare i tråden, det är kanske därför du missförstår mig.
Du lägger väldigt mycket åsikter i min min här.
Min frågeställning var ödmjuk med erkännandet att jag inte kan så mycket om hur hästar fungerar. Det var spö som bestraffning som jag använde som exempel där jag sett en situation där det användes just så. Jag hade även sett någon slå till en höst i ansiktet under lektion för att hästen puttade på henne med sitt huvud.
Min reflektion var att det där aldrig hade fått förekomma på en apellplan idag mot en hund (förekom säkerligen liknande straff förr).
Jag förstår nu att man kan använda spö i andra syften än bestraffning, som tex en förlängd skänkel.
Jag ställer mig fortfarande frågan om barn har tillräckligt med omdöme för att använda spö.

Det handlar inte om att den ena sporten är ”bättre” än den andra utan mer en vilja att förstå och kunna bilda mig en egen uppfattning.
Som nybörjare på hund blev jag nämligen upplärd till att använda koppelryck och alfarullningar. Jag gjorde som jag blev upplärd för att jag trodde att instruktören visste bättre än jag. Jag ser nu i efterhand att det förstörde min hund.
Jag vill inte göra samma misstag mot en häst.

Ok, jag förstår!

Jag lärde mig också alfarullningar och koppelryck i strypkoppel, tillsammans med putt för sitt (och vet att man inte gör det. Jag har säkert alfarullat någon gång som barn). Men jag tror inte att ett barn kunde göra så mycket med det som en vuxen. Det jag kommer på som motsvarar med hästar är typ smälla till den med ryktborsten om den bets (håll borsten i handen närmast huvudet så att du inte smäller den med skrapan..) vilket jag konstaterade själv var ineffektivt efter ett tag.

Slå en häst i huvudet med ett spö känns inte som någonting som ligger i "jag lärde mig så för länge sedan" kategorin. Utan känns mer som någonting min ridlärare skulle burit ut mig från manegen för (vilken som helst av dem, på olika ridskolor, och min gammelmoster med 50-talsattityd, hon med, fast argare.)

Om barn och spön så kanske jag tänker lite fel men tycker barn när de lär sig ofta är försiktiga och i så fall får ombes förstärka med spö. Rätta mig om jag har fel men det känns som att om ett barn smäller ponnyn allt vad den kan med ett spö, då tror jag nog automatiskt att föräldrarna/ridläraren har lärt in just det beteendet genom att visa/uppmuntra det. Inte att de underlåtit att säga till -liksom. Eller att det borde hända max en gång? Då tänker jag mig att barn, vi talar 6-11? ofta inte rider länge och ofta helt utan handledning? Och jag tänker att det är sådana avarter som folk blivit arga över sedan 30-talet och innan.

 

[Badger]

Och just det. Jag tycker inte att man är elak mot en hund för att man trycker den på rumpan. Men det är inget som lärs ut eftersom det är onödigt när det finns mycket snabbare metoder. Både för snabbare inlärning och snabbare sättande. I sporten är det mycket fokus på att göra snabba sättande, läggande etc och det får man genom en motiverad hund som jobbar mot en belöning istället för från ett obehag.

Jag förstår, och smart att man har ett smartare sätt
Ska testa någon gång (jag brukar säga sitt, sucka och vänta och vägra sätta på kopplet förrän, när jag lånar släkthund för promenad och fundera över varför jag inte bara fångar hunden och knäpper på det istället. Den är inlärd med godis men visste inte exakt hur det fungerade.)

 

[Badger]

Jag tycker inte negativ förstärkning är fel i den definition som @Roheryn använder. Jag blandade ihop uttrycken tidigare i tråden, det är kanske därför du missförstår mig.
Du lägger väldigt mycket åsikter i min min här.
Min frågeställning var ödmjuk med erkännandet att jag inte kan så mycket om hur hästar fungerar. Det var spö som bestraffning som jag använde som exempel där jag sett en situation där det användes just så. Jag hade även sett någon slå till en höst i ansiktet under lektion för att hästen puttade på henne med sitt huvud.
Min reflektion var att det där aldrig hade fått förekomma på en apellplan idag mot en hund (förekom säkerligen liknande straff förr).
Jag förstår nu att man kan använda spö i andra syften än bestraffning, som tex en förlängd skänkel.
Jag ställer mig fortfarande frågan om barn har tillräckligt med omdöme för att använda spö.

Det handlar inte om att den ena sporten är ”bättre” än den andra utan mer en vilja att förstå och kunna bilda mig en egen uppfattning.
Som nybörjare på hund blev jag nämligen upplärd till att använda koppelryck och alfarullningar. Jag gjorde som jag blev upplärd för att jag trodde att instruktören visste bättre än jag. Jag ser nu i efterhand att det förstörde min hund.
Jag vill inte göra samma misstag mot en häst.

Jag glömde att jag tog bort. Jag har sett vuxen piska häst förbi buske också. Med spö. Men inte heller det är något som jag spontant tror att gammelmoster skulle föreslagit, även om alfarullning och strypkoppel var självklart för henne. Eller hennes hund hade strypkoppel.

Jag tror mest vi bara håller med varandra

 

[Hoarfrost]

Oj, Hade någon slagit en häst i huvudet på min ridskola hade det nog blivit ett jävla liv. Denne någon hade förmodligen aldrig fått rida där igen någonsin.
Sånt där kan jag inte förstå. Lika lite som jag förstår vissa ryttare som piskar hästen när den vägrat på ett hinder, vad i hela friden skall det vara bra för, hästen fattar ju inte ens det.

Hästen jag berättade om tidigare som är som nasse i nalle puh är en änglalik ponny med så mycket vilja att samarbeta att jag ibland blir tårögd när jag rider honom, han slår gärna knut på sig själv bara för att göra som man bett. Han har ett sådant hemskt förflutet att jag blir arg bara jag tänker på det.
Där han "reds in" (inte i sverige) satte man bland annat upp skynken längs med sargen i ridhuset som han skulle gå genom, de piskade honom alltså blodig och han skenade genom skynkena. Han fick även pisk på benen över hinder med mera. Idag är han som sagt underbar men lite ängslig, blir lite nervös när han kommer nära läktaren i ridhusen, är nervös i hoppning... men han gör det och har ett hjärta av guld.
Ibland fantiserar jag om hur han hade varit utan den där fullkomligt idiotiska behandlingen som unghäst.

 

[Stereo]

Oj, Hade någon slagit en häst i huvudet på min ridskola hade det nog blivit ett jävla liv. Denne någon hade förmodligen aldrig fått rida där igen någonsin.

Det där har jag faktiskt varit med om. Det blev ett jäkla liv, ja... men hon fick fortsätta rida. Hon var åtta år gammal, och hon gjorde aldrig om det.

Jag tänker rent allmänt att det finns massor av saker som kan göras bättre, både på ridskolor och hos privatpersoner. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur sant det gamla talesättet "där konsten slutar tar våldet vid" är. När jag började på ridskola i slutet av 80-talet var det ju fullständigt accepterat att t ex dra till hästen med ryktborsten om den bet en när man ryktade som @Badger beskriver. Jag uppfattar att det i dag är mycket vanligare att istället ifrågasätta varför hästen bet och hur vi kan ta bort eller åtminstone minimera obehaget hos hästen.

När jag var liten slog jag säkert till hästarna var och varannan gång jag hanterade dem. Nu som vuxen har jag ett tillfälle i närtid där jag boxade min ena häst på näsan och det tillfället grubblar jag fortfarande lite på, hur jag kan lösa det på ett annat sätt om samma situation uppstår igen (vilket den förhoppningsvis inte gör). Tillfället innan dess är ju... säkert 15 år sedan! Och detta beror ju på ökad kunskap om hästen som djur, om hur jag undviker att försätta mig i situationer där jag tycker att våld verkar vara en lämplig utväg och om jag ändå hamnar där, hur jag tar mig ur dem utan att bli våldsam.

Någonstans tycker jag att jag är skyldig mina (dåvarande) elever att ge dem samma möjlighet att utveckla sig. När den lilla åttaåriga tjejen drog till hästen i huvudet så fick hon så klart massa skäll, men med sin dåliga teknik blev det ju knappt mer än ett pet - definitivt mycket snällare än vad jag fick lära mig att göra med ryktborsten när jag själv var åtta år.

 

[avslutat medlemskap]

Ridskolan jag red på ett tag där var det ingen som kommenterade om en häst fick sig en känga av ryktborsten om den hotade någon, den häst jag oftast hade och som nästan ingen ville ha iom. att den var väldigt fysisk och kunde utdela ett och annat "bett" hanterade jag lös i boxen, visst högg hon tag i armen, benet eller "bet" mig i arslet eller ryggen ibland och kunde kicka och träffa men aldrig hårt utan med stil och finess. Jag kickade tillbaks försiktigt, försökte välta henne, busade och hade kul med henne och vi hade alltid lattjo-lajbans då hon var totalt ofarlig, bara väldigt busig och kunde se skitfarlig ut.

Tar man djuren med en stor portion humor så får man vänner för livet och allt ska vara tillåtet som inte är eller kan bli farligt är min filosofi.

 

[Roheryn]

Ridskolan jag red på ett tag där var det ingen som kommenterade om en häst fick sig en känga av ryktborsten om den hotade någon, den häst jag oftast hade och som nästan ingen ville ha iom. att den var väldigt fysisk och kunde utdela ett och annat "bett" hanterade jag lös i boxen, visst högg hon tag i armen, benet eller "bet" mig i arslet eller ryggen ibland och kunde kicka och träffa men aldrig hårt utan med stil och finess. Jag kickade tillbaks försiktigt, försökte välta henne, busade och hade kul med henne och vi hade alltid lattjo-lajbans då hon var totalt ofarlig, bara väldigt busig och kunde se skitfarlig ut.

Tar man djuren med en stor portion humor så får man vänner för livet och allt ska vara tillåtet som inte är eller kan bli farligt är min filosofi.

Tack för ditt inlägg! Skall försöka den stilen på vårt sto Hon är egentligen världens snällaste (och supertrevlig att rida), gillar att gosa, inga som helst problem att lasta, sko, klippa osv. MEN hon har enorm integritet och en ganska stor zon runtomkring sig som är HENNES. Och hon gillar inte att bli borstad, och hon gillar inte när man fixar med täcken, så då kan hon "bitas". Har hittills bara försökt ignorera henne vid dessa tillfällen, men tror att hon kanske kan uppskatta den busiga stilen istället!

 

[Hoarfrost]

@Stereo Jag tror jag började på ridskola precis i slutet av det där med att smälla till hästen med ryktborsten fortfarande var ok, har sett en enorm skillnad på hanteringen av hästar sedan dess. Jag har också slagit till hästar med ryktborsten då på den tiden när jag var ung och urkorkad. Det kändes dock aldrig bra och löste mycket sällan problemen

Självklart måste yngre som gör något korkat få en andra chans! Är det någon som definitivt vet bättre är det nog bannad för livet på min ridskola dock.

Tycker du har härligt tänk kring dina elever och sund inställning överlag. Hade definitivt velat ha dig som ridlärare till mina barn om jag hade några

 

[avslutat medlemskap]

Tack för ditt inlägg! Skall försöka den stilen på vårt sto Hon är egentligen världens snällaste (och supertrevlig att rida), gillar att gosa, inga som helst problem att lasta, sko, klippa osv. MEN hon har enorm integritet och en ganska stor zon runtomkring sig som är HENNES. Och hon gillar inte att bli borstad, och hon gillar inte när man fixar med täcken, så då kan hon "bitas". Har hittills bara försökt ignorera henne vid dessa tillfällen, men tror att hon kanske kan uppskatta den busiga stilen istället!

Jag kan garantera att ni kommer att ha jättekul, "integritet" och "space" är bara termer som slutar betyda nåt alls. Madam var ju som hon var när hon kom, jag lyssnade aldrig på hennes signaler om "space" och hon lyssnade in om jag hade nåt "space" men konstaterade snabbt att det inget fanns och bortskämd blev hon från dag ett och det fick jag hundrafalt igen genom total tillit, massor med bus och en glad och trogen vän.

Madam hämnades ju alltid när jag tog av täcket genom att flyga på mig bakifrån och "bita" mig i baken när jag hängde upp det och sen stod hon och flinade och väntade på att jag skulle flyga på henne och försöka välta henne så hon kunde försöka välta mig. Slutade alltid i kramkalas.

Borstas ja, då kunde jag få jaga henne medans jag borstade i början, hon kunde hugga tag i armen så jag inte KUNDE borsta henne och sen se sådär pillemarisk ut liksom "och hur ska du göra nu då"? Vi var lika duktiga på att reta varann men bara på skoj, var det allvar så var det och det visste vi båda två. Djur är INTE dumma.

När man börjar busa med djur så gäller det att "känna in" varann annars blir det fel i början, djur är väldigt lyhörda för små signaler och känslor, vi är det inte längre och då måste vi kompensera det med högre intelligens så det inte blir fel. Dessutom vet djuren vad vi tål annars hade jag varit död för länge sen för man retas inte med en stor avelstjur, blir "stångad", retas lite mer och blir "stångad" igen och sen står och myser och kelar med den om den inte skulle känt vad människan tål. Djur har humor oavsett storlek bara man känner in och ger dom chansen att interagera. (Och nej, det var inte jag som började alla gånger, han var lika busig som han var stor den "lilla" retstickan.)

 

[Roheryn]

Jag kan garantera att ni kommer att ha jättekul, "integritet" och "space" är bara termer som slutar betyda nåt alls. Madam var ju som hon var när hon kom, jag lyssnade aldrig på hennes signaler om "space" och hon lyssnade in om jag hade nåt "space" men konstaterade snabbt att det inget fanns och bortskämd blev hon från dag ett och det fick jag hundrafalt igen genom total tillit, massor med bus och en glad och trogen vän.

Madam hämnades ju alltid när jag tog av täcket genom att flyga på mig bakifrån och "bita" mig i baken när jag hängde upp det och sen stod hon och flinade och väntade på att jag skulle flyga på henne och försöka välta henne så hon kunde försöka välta mig. Slutade alltid i kramkalas.

Borstas ja, då kunde jag få jaga henne medans jag borstade i början, hon kunde hugga tag i armen så jag inte KUNDE borsta henne och sen se sådär pillemarisk ut liksom "och hur ska du göra nu då"? Vi var lika duktiga på att reta varann men bara på skoj, var det allvar så var det och det visste vi båda två. Djur är INTE dumma.

När man börjar busa med djur så gäller det att "känna in" varann annars blir det fel i början, djur är väldigt lyhörda för små signaler och känslor, vi är det inte längre och då måste vi kompensera det med högre intelligens så det inte blir fel. Dessutom vet djuren vad vi tål annars hade jag varit död för länge sen för man retas inte med en stor avelstjur, blir "stångad", retas lite mer och blir "stångad" igen och sen står och myser och kelar med den om den inte skulle känt vad människan tål. Djur har humor oavsett storlek bara man känner in och ger dom chansen att interagera. (Och nej, det var inte jag som började alla gånger, han var lika busig som han var stor den "lilla" retstickan.)

Haha - ja, jag hävdar också att djur har humor!

Integritet kommer nog alltid vara ett av vårt stos karaktärsdrag, dock. Du skulle se hennes min om NÅGON ANNAN än jag eller min dotter försöker ta på henne eller stå nära. Om blickar kunde döda.... (vi får vara nära, dock, och GÄRNA gosa och mysa länge, bara vi låter bli borsten...)

Jag skall absolut testa din stil. Stoet och jag känner varandra rätt väl redan och "vet var vi har varandra". Så det blir bara ett nytt sätt att hantera det faktum att hon bits (eller hugger i luften snarare - hon har aldrig på riktigt bitit någon annat än väldigt löst) när man borstar och/eller fixar med täcken!

 

[avslutat medlemskap]

Haha - ja, jag hävdar också att djur har humor!

Integritet kommer nog alltid vara ett av vårt stos karaktärsdrag, dock. Du skulle se hennes min om NÅGON ANNAN än jag eller min dotter försöker ta på henne eller stå nära. Om blickar kunde döda.... (vi får vara nära, dock, och GÄRNA gosa och mysa länge, bara vi låter bli borsten...)

Jag skall absolut testa din stil. Stoet och jag känner varandra rätt väl redan och "vet var vi har varandra". Så det blir bara ett nytt sätt att hantera det faktum att hon bits (eller hugger i luften snarare - hon har aldrig på riktigt bitit någon annat än väldigt löst) när man borstar och/eller fixar med täcken!

Låter som grannens arab, hans öron brukar ligga nånstans i jämnhöjd med hovarna när jag eller nån annan kommer, han har jagat folk ur hagen och när jag hämtar honom går han och "hugger" mig i ryggen fast han så väl vet att jag blixtsnabbt kommer att vända mig om och ge honom en puss på mulen, då blir han ännu mer förnärmad. Tycker han inte vi busat klart i stallet tar han tag i armen och drar in mig i boxen igen.

Min grundfilosofi är ödmjukhet, inget får ens vara i närheten av att kunna skada varann och sen att djuren måste få ge igen annars är det ren mobbing och det är ICKE okej då jag var mobbad själv mellan 3-9 klass.

Djur som "tar för sig" och gärna är lite fysiska lär sig snabbt var gränserna går, hålla handen eller armen är okej men inte att bita till och är man trygg med varann är det heller ingen fara för att det går överstyr för kompisar är man rädda om.

 

[avslutat medlemskap]

hon har aldrig på riktigt bitit någon annat än väldigt löst) när man borstar och/eller fixar med täcken!

Och det är där gränsen ska ligga, samt att man själv tar i dom väldigt försiktigt när det händer och med ett "nä men nu du ska du få" med "busröst" och tjaffsar tillbaks.

Tar man i djuren hårt så tar dom hårt i oss också men är man försiktig även om det är stora rörelser så blir man behandlad precis likadant. Det gäller att fila på gränserna för vad som är okej och inte med små-små steg, när jag bara hade t-shirt var Madam jätteförsiktig men med vinteroverallen på så kunde hon ta i lite mer men aldrig mer än "lagom" hårt och jag har upplevt det med så många andra att det inte är en slump.

För mig är allting okej bara det aldrig kan riskera att skada någon.