Mitt livs resa...

[memma]

Ja, nu har mitt/vårt livs resa startat här.....i går testade jag mig och det stod: GRAVID

Jag har försökt o räkna ut och borde då vara i vecka 4+5 (5)...vårat första barn, det kom ngt oplanerat då vi valde att kanske vänta av olika orsaker, men ödet ville annat!!

Skräck blandad glädje, men försöker smälta det så gott det går!!
Så om jag fattat rätt och pm allt går vägen så kommer det en liten i slutet av april!!

 

[jerseyko]

Sv: Mitt livs resa...

Grattis Är många som verkar plussa den här veckan! (Sitter här, frossar choklad och tycker synd om mig själv som har mensvärk!)

 

[MittNyaJag]

Sv: Mitt livs resa...

Ja, det verkar bli en rejäl bukebabyboom om 9 (8) månader!!

Grattis TS!

 

[memma]

Sv: Mitt livs resa...

Undra verkligen hur lång tid det ska ta o smälta allt....jag fattar det lixom inte!! Känns nästan som man förtränger det!!

 

[Mitten]

Sv: Mitt livs resa...

Jag är inte säker på att jag smält det ÄN - och min bebis är snart 5 månader

Massor av grattis, april är en bra månad att få bebis

 

[vansinnet]

Sv: Mitt livs resa...

GRATTIS!
Nu börjar livet på riktigt!

 

[bananabambi]

Sv: Mitt livs resa...

Grattis till TS!

GRATTIS!
Nu börjar livet på riktigt!

Dock är ovanstående konstigt skrivet.

Har man inget liv på riktigt innan barn?

Jag kan ju i och för sig bara tala för mig själv. Även om vi fick försöka länge för att få förste sonen så hade jag absolut inget liv jag var missnöjd med, innan.

Och jag kan heller inte påstå att livet är mer "på riktigt" nu än innan. Bara i en annan fas.

 

[memma]

Sv: Mitt livs resa...

Jag e bara så rädd att jag inte kommer att fixa det....( det gör man ju alltid men ändå)

Sen hoppas jag såklart att jag inte få missfall så det går vägen nu....
Hoppas jag kan lösa det till det bästa med jobbet....
Och hur/ när fasiken ska jag säge nåt till mina föräldrar??? Klart dem kommer bli skit glada men jag kommer stor böla när jag ska säga nåt!!

Men jag e nyss fyllda 26 o har ett 8 årigt förhållande med sambon så...ja, vi har det ju bra o så och känns som det e en ganska hyfsat "bra" tid nu att skaffa....enda som stör en mitt jobb, jag älskar mitt jobb ju.....

 

[Ängslig]

Sv: Mitt livs resa...

Dock är ovanstående konstigt skrivet.

Har man inget liv på riktigt innan barn?

Jag kan ju i och för sig bara tala för mig själv. Även om vi fick försöka länge för att få förste sonen så hade jag absolut inget liv jag var missnöjd med, innan.

Och jag kan heller inte påstå att livet är mer "på riktigt" nu än innan. Bara i en annan fas.

Det undrade jag också när jag läste!

Som om inte livet med min partner är en resa redan nu, och på riktigt är det ju absolut! Det är finns som du säger olika faser i livet helt enkelt.


För övrigt önskar jag TS ett stort Grattis!!!!!

 

[bananabambi]

Sv: Mitt livs resa...

Det där känner jag så igen. Jag älskade mitt jobb, jag VAR mitt jobb. Jag hade precis fått lite administrativa uppgifter, förutom mina brukare (jobbade/ar som pers ass). Jag som älskar att planera och administrera blev överlycklig över de utökade uppgifterna som bestod av vikarietillsättning och schemaplanering. Sista sommaren vikarierade jag på kontoret som vikariesamordnare och trivdes som fisken i vattnet.

I samma veva som jag talade om att jag blev gravid, värvade jag min arbetslöse bästa vän till samma yrke, som timvikarie. Vi skojade om att hon skulle få "ta över" när jag gick på mammaledigt, och så blev det. Bokstavligen talat. Hon började hos mina brukare. Och var skitglad över det, jag också. För jag visste att hon var bra. Sedan fick hon samma administrativa uppgifter som jag hade, eftersom luckan efter mig behövde fyllas. Sommaren därefter fick hon, precis som jag, sitta som vikariesamordnare under semestern.

Sedan, blev jag gravid igen. Samtidigt slutade vår ordinarie vikariesamordnare, och hennes tjänst blev ledig. Årsvis. Kan du gissa vem som fick den? Jo, min vän.

Avundsjukan gnager tyvärr i mig, samtidigt som jag måste kunna känna glädje för min väns skull. Det var ju trots allt jag som tjatade in henne hos oss, så det är klart att jag måste vara glad.

Å andra sidan skulle jag inte vilja ha ett 7-16 jobb, inte nu med barn. Så egentligen passad det ju bra.

Om jag inte hade haft barnen hade jag varit störtavundsjuk. Men då hade jag förmodligen fått den tjänsten, istället.

Men nu bossar hon över mig. Hon kan mer om mitt jobb än jag, eftersom hon varit där de senaste två åren när jag varit hemma.

Prioriteringarna ändras, jobbet känns inte som "nummer ett" längre.

 

[vansinnet]

Sv: Mitt livs resa...

Kanske lite dåligt formulerat.
Menade mer att nu börjar en annan del av livet, eller hur man ska säga.

 

[Lupin]

Sv: Mitt livs resa...

Grattis! Vi är ungefär lika långt gångna, jag är i v 4+4 idag.