Mitt ansvar?

[Snuffsan]

Minns ni den här: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=909267 ? Här kommer del 2.

Dottern och kompisen är lite äldre nu. Dottern är 16, kompisen 15. Jag och dottern går då och då på konserter ihop och jag har fortfarande fullt förtroende för min dotter. Föräldrarna till kompisen har jag inte haft någon kontakt med sedan tivolibesöket. Nu till dagens undran:

Min dotter och hennes kompis (K som i kompis kan vi kalla henne) vill gå på konsert i Malmö. Dottern frågade om jag vill följa med och jag sa att jag skulle fundera på det några dagar. Dagen därpå köper K biljetter till sig och min dotter. Jag bestämmer mig för att inte gå. Jag känner väl till klubben där bandet spelar och jag har inga som helst problem med att låta min dotter gå. Jag planerar att köra tjejerna till Malmö och sätta mig på min favoritkrog som ligger i samma kvarter som klubben, och käka med en väninna. Perfekt tycker jag. Jag slipper lägga 375 kr på inträde till något jag inte är jättesugen på och dottern går med sin kompis i stället. Tjejerna får gå ut själv och jag finns i kvarteret om de behöver mig och när vi ska köra hem.

Jag misstänker att K sagt till sina föräldrar att jag kommer att följa med in på klubben. Misstänker, jag vet ju inte.

Är det mitt ansvar att kontakta hennes föräldrar? Eller är det upp till dem?
Hon har ju själv köpt sin biljett utan att veta om jag ska med eller inte. Hon ska egentligen bara lifta till Malmö med mig.

Jag har alltså inga problem med att låta min dotter gå ensam. Herregud, hon är nästan vuxen! Jag ser det som två väninnor som ska gå ut till en klubb en fredag. Ska jag behöva prata med hennes föräldrar om det?

Jag har alltså ingen som helst lust att prata med hennes otrevliga pappa och vill bara slippa.

 

[vindvissla]

Sv: Mitt ansvar?

Rent spontant tycker jag inte det är ditt ansvar. Om de har lust skulle de ju kunna ringa och kolla med dej, dels så att allt är ok och om du ska med på klubben.

 

[Nasseman]

Sv: Mitt ansvar?

Jag tycker inte det är din sak att prata med tjejens pappa. Är han absolut emot att tjejerna går själva ligger det ju i hans intresse att kontrollera hur det förhåller sig.

Du är ju ändå i närheten och man kan ju inte hålla handen hela livet (även om man skulle önska det ibland).

 

[CillaW]

Sv: Mitt ansvar?

Vad din dotters kompis säger till sina föräldrar är en sak mellan henne och dem. Du finns ju där för att skjutsa dem dit och sannolikt även hem.

Hoppas att de inte har problem att komma in (KB?) utan vuxens sällskap.

 

[honung]

Sv: Mitt ansvar?

Nej, jag tycker inte du behöver kontakta dem. Som någon annan sagt, så är det i så fall den andra förälderns sak att kolla med dig om det är ok att de åker med dig. Du har all rätt att förutsätta att K har grönt ljus från sina föräldrar.

 

[Zody]

Sv: Mitt ansvar?

Nej, jag tycker inte att det ligger på ditt ansvar. Om K's föräldrar vill veta om du kommer vara med inne på klubben eller inte ligger det i deras intresse att ringa dig. Om de sedan i efterhand hör av sig och är arga för att det ev. visat sig att dottern K ljugit så är det i alla fall inte ditt ansvar, de som föräldrar hade alla möjligheter i världen att innan kolla upp om det som sagts stämde liksom.

 

[FannyN]

Sv: Mitt ansvar?

Vilken bra mamma du är. Ungefär som jag. Jag läste en del i den förra tråden och fy vilken hemsk pappa. Jag är ofta i den sitsen eftersom vi är en grupp föräldrar som transporterar ungar på nätterna här. Jag gör det för att ha koll och för att jag är rädd om min pojke. Jag har berättat om detta förr här och en del tycker då att det är lite för snällt men var och en blir väl salig på sin tro. Jag har aldrig hört annat än tack så jättemycket faktiskt utom en helg då en mamma bakade massa grejer åt mig som tack. Det är väl det sista som jag behöver med det var hemskt gott.
Det jag vill komma till är att han var otacksam ohyfsad och dum den gången.
Tycker han att det var sent ska han vara glad att han inte har en lanande unge för de är borta ett par dagar...

Du behöver inte berätta att du inte ska med. Det är mellan dottern och föräldrarna. Du har ju ändå koll och han inbjöd ju inte direkt till ett trevligt samarbete. Du kommer att leverera dottern till dörren och det är ju rent märkligt att han inte kollat ett skit med dig. Jag får nattgäster här i helgen och det åligger deras föräldrar att ringa mig och kolla så jag verkligen är hemma tycker jag. Jag ska inte behöva ringa runt och fråga om deras barn får sova här i natt och berätta mina regler. Det är den som inte är med som liksom lämnar sitt barn som ska kolla om allt är okej.

Ha det så kul!! Synd att ni inte ska på melodifestivalen i Örebro istället för jag vill också ut och äta men det är väl inte riktigt er stil va! Min son är bara så lycklig för han har sett Måns flera gånger...

 

[ZorréZaid]

Sv: Mitt ansvar?

Jag förstår att du inte vill prata med kompisens föräldrar. Men jag skulle inte vilja ha med mig en kompis till mina barn (jag som vuxen skulle ju ändå ha nån sorts ansvar) om jag inte var säker på att föräldrarna kände till vad som planerats. Säg till kompisen att dennes föräldrar kan kontakta dig.

 

[Snuffsan]

Sv: Mitt ansvar?

Säg till kompisen att dennes föräldrar kan kontakta dig.

Den varianten försökte jag ju förra gången och det blev det inte mycket av. Och vad gör jag om föräldrarna inte ringer? Vägrar låta kompisen åka med?

 

[Snuffsan]

Sv: Mitt ansvar?

Vad din dotters kompis säger till sina föräldrar är en sak mellan henne och dem. Du finns ju där för att skjutsa dem dit och sannolikt även hem.

Ja så tänker jag också. Jag har lovat att skjutsa och inget annat. Har hon sagt annat till sina föräldrar så är det hon som ljugit för dem. Inte mitt problem liksom och jag kan ju inte förutsätta att hon ljuger, vilket jag verkar göra om jag ringer.


Märks det att jag inte vill ringa dem?

 

[ZorréZaid]

Sv: Mitt ansvar?

Det är den som inte är med som liksom lämnar sitt barn som ska kolla om allt är okej.

Det här håller jag med om till 100%. Men om det nu är någon kompis som jag msstänker inte är ärlig mot sina föräldrar så skulle jag nog dubbelkolla.

 

[Snuffsan]

Sv: Mitt ansvar?

Jag vet inte riktigt vad jag misstänker egentligen. Tjejen är väldigt avundsjuk på att jag och dottern åker på konserter tillsammans och ser en massa band och har då sagt (till dottern, inte till mig) att hennes föräldrar aldrig skulle släppa iväg henne på konsert och att de vägrar följa med. Men detta har ju dottern nämt för mig, jag har inte hört det själv. K pratar jag så gott som aldrig med. Jag kan ju inte förutsätta att hon ljuger. I vår värld har man en rak och ärlig kommunikation med sin förälder, då är det inte just att förutsätta att K ljuger heller.

Förstår du hur jag menar? Min dotter skulle inte ljuga om huruvida någon vuxen var med så varför ska jag anta att K ljuger om det? Det är ju inte speciellt trevligt av mig.

 

[Apollo 13]

Sv: Mitt ansvar?

jag hade sagt till K att be hennes föräldrar kontakta dig OM det var något de undrade över (ex tid ni kommer komma hem ung ).
OM dom ringer så får du ju berätta hur kvällen kommer gå till, om dom inte ringer så kan dom ju sedan inte skylla på dig.. då kan du iaf åka med gott samvete!

 

[mandalaki]

Sv: Mitt ansvar?

Hm, jag har ju inga egna erfarenheter men eftersom du vill, så...

Jag hade nog ringt gubbstrutten! Det som alla säger i tråden, "du har inget ansvar", det låter fyrkantigt. Som om det var juridik det gällde.

Ibland är det bättre att bara göra saker än att tänka för mycket på dem.

Så jag tycker bara att du ska ringa. Dels blir du isåfall the bigger person efter hans korkade uppförande förra gången, dels har du ryggen helt fri OM något skulle hända - och du förhindrar att han får ett utbrott igen.

Det är trots allt bara två inte särskilt gamla tjejer det handlar om - så hellre ett samtal för mycket än ett för lite. Du har ju dessutom kommit på en jättebra lösning med att käka middag i närheten.

 

[Jillybean]

Sv: Mitt ansvar?

När jag hamnar i knepiga situationer som denna brukar jag alltid fråga mig själv: Hur skulle jag vilja att den andra personen hanterade detta om det gällde mig? Mao, om du var K:s pappa, hur skulle du vilja att du gjorde? Nu blir den frågeställningen aningens skev eftersom K:s pappa inte verkar vara lika engagerad i sin dotters liv som du är.

Men å andra sidan så framstår han som den typen som skulle ställa till med ett herrans liv OM något nu skulle hända. Och även om du litar på Mini så finns det en chans att du inte känner K lika bra, speciellt eftersom du inte har kontakt med hennes föräldrar, så möjligheten finns ju att hon kan hitta på tok även utan Mini. Typ att hon träffar någon på klubben som drar med henne på dumheter. (Japp, som mamma har min fantasi inga som helst gränser när det gäller att komma på olyckskorps-scenarion! )

Så personligen så skulle jag må bättre av att veta att K:s föräldrar hade all information om var, när och hur. Visst förstår jag att det tar emot att ringa men att bita i det sura äpplet är det inte många som dött av...

 

[Jenny]

Sv: Mitt ansvar?

Nej, jag tycker inte att du behöver ringa.
Dom har väl också telefon, om de tycker något är oklart eller vill
checka av läget? Och du vet ju inte heller vad K och hennes föräldrar
har pratat om? Allt kanske är klart som korvspad och då blir det ju lite
konstigt att du ringer och förutsätter annat....
Dessutom så drar du ditt strå till stacken dels genom att köra tjejerna
tur och retur samt finnas tillgänglig i samma kvarter.
Vad mera skulle du kunna göra?

Hade du däremot haft en bra relation till K:s föräldrar så hade
man ju självklart kunnat ringa och småprata om tjejerna
Men "surgubben" har ju redan huggit dig i handen 1 gång.
Varför då sträcka fram den en gång till?
Nej, det skulle JAG inte göra iallafall.... *långsint Jenny*

/J.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Mitt ansvar?

När jag hamnar i knepiga situationer som denna brukar jag alltid fråga mig själv: Hur skulle jag vilja att den andra personen hanterade detta om det gällde mig? Mao, om du var K:s pappa, hur skulle du vilja att du gjorde? Nu blir den frågeställningen aningens skev eftersom K:s pappa inte verkar vara lika engagerad i sin dotters liv som du är.

Men å andra sidan så framstår han som den typen som skulle ställa till med ett herrans liv OM något nu skulle hända. Och även om du litar på Mini så finns det en chans att du inte känner K lika bra, speciellt eftersom du inte har kontakt med hennes föräldrar, så möjligheten finns ju att hon kan hitta på tok även utan Mini. Typ att hon träffar någon på klubben som drar med henne på dumheter. (Japp, som mamma har min fantasi inga som helst gränser när det gäller att komma på olyckskorps-scenarion! )

Så personligen så skulle jag må bättre av att veta att K:s föräldrar hade all information om var, när och hur. Visst förstår jag att det tar emot att ringa men att bita i det sura äpplet är det inte många som dött av...

Jag instämmer. Pappan må vara en trist typ, men ingen vill att något tråkigt skall hända K. Hon kan hamna i trubbel om det uppdagas i efterhand att det inte var som föräldrarna trodde.

Jag tror också som Bläckis var inne på, att det lönar sig att stå över hans stil och visa att det går att vara saklig och korrekt och faktiskt bry sig om barnen. Kanske kan du genom att visa exempel på att vara the bigger person (bra uttryck! ) faktiskt också lära honom en lektion i vett och etikett.

Det är aldrig förbjudet att vara generös.

 

[Sol]

Sv: Mitt ansvar?

Jag håller med. Hade jag misstänkt att kompisen inte sagt hela sanningen till sina päron skulle jag helt enkelt ringa dem och kolla läget. Med tanke på förra historien går det ju att ringa och fråga när de vill ha tösen hemma, ha det lite som svepskäl för att kolla så att de är med på noterna att du inte kommer vara med på konserten (men finnas tillgänglig).

Jag skulle säga att det är en win-win-situation att ringa.

 

[TinyWiny]

Sv: Mitt ansvar?

Nej jag tycker verkligen inte att det är ditt ansvar eller ens finns någon andledning att kontakta hennes föräldrar, de är ju inte fem år utan snart vuxna!
Om K ljuger om något för sina föräldrar så är det upp till henne och hennes föräldrar och inget som du ska behöva lägga dej i. Du kan aldrig göra något för att ordna upp deras relation och det är ju egentligen vad det hela handlar om.

Jag förklarade för min dotter att jag inte tyckte om att hennes kompisar sa att de skulle till ett ställe och sedan åkte till ett annat av samma andledning som alltid, dvs jag vill veta var mina barn är så att jag inte behöver oroa mej i onödan om jag hör/läser att något har hänt och jag tror att de ljugande barnens föräldrar tycker att det är lika obehagligt som jag tycker.
Jag sa också ifrån att jag kommer inte att ljuga om föräldrarna ringer och frågar efter sitt barn om de har sagt att de ska hit och istället har åkt iväg till något annat ställe, annat ställe=förbjudet ställe

Det enda man kan göra är att se till att kämpa på med sin relation med sitt eget barn och hålla den på en nivå som tillåter en rak öppen komunikation, man kan inte "uppfostra" andras relationer.

Jag hade nog blivit ganska förvånad och full i skratt om någon hade ringt mej och kollat att min dotter fick åka någonstans som sextonåring, det hade varit som om de trodde att vi inte pratade med varandra. Ungefär som när de i grundskolan slog upp stort att dottern skolkat från en lektion och jag lugnt svarar att jag vet. För mej är det dålig komunikation om mina barn inte berättar även när de har gjort fel/när något har blivit fel.

Så nej, jag hade inte ringt, oavsett den förra händelsen så ser jag ingen andledning till att hålla på som om det handlade om småbarn när det i själva verket handlar om snart vuxna människor. Jag utgår ifrån den relation jag har med min dotter och anser att det är den normala. Om sedan andra har sämre/obefintlig relation till sina barn så är det inte mitt ansvar utan deras för hur kan andra människors relationer till sina barn bli mitt ansvar?

Ansvar i just den här frågan menar jag inte juridiskt utan ansvar som att skulle jag lägga mej i så hade jag gått över gränsen för vad som är ok, då ser jag det som att stoppa näsan i blöt i sådant jag inte har med att göra.

 

[Ramona]

Sv: Mitt ansvar?

Jag har alltså ingen som helst lust att prata med hennes otrevliga pappa och vill bara slippa.

Kan du inte prata med mamman då?

Rent generellt tycker jag inte att du behöver prata med föräldrarna över huvud taget. Men jag kan också förstå Jillybean och de andra som tycker att man ska ta det säkra före det osäkra.