Misslyckad ensamträning

Sockerbit

Trådstartare
Jag sliter mitt hår och vet inte vad nästa steg är... Hunden är 6 månader och pga vissa omständigheter när hon kom till oss på påbörjades ensamträningen alldeles för sent, och det funkar inte alls.

Jag bor i lägenhet och det går absolut inte att hon står och skäller, vilket hon i nuläget gör bara man går utanför dörren. Jag behöver hjälp och råd hur jag löser detta, jag är så otroligt ledsen då tanken slår mig att jag kanske inte kan komma till rätta med detta...

Så hur hade ni gått tillväga i detta läget? Jag har provat att sätta henne i sin bur som hon sitter ensam i i bilen utan problem, men i lägenheten funkar det inte alls. Och är hon lös i lägenheten sprätter hon på dörren samtidigt som hon ylar för full hals. HJÄLP!
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Har inga råd att ge dig tyvärr, men sitter i samma sits själv, så du är inte ensam.

Nu är min bara 14 veckor, så jag hoppas det ska gå så småningom.. Följer tråden med intresse, för jag vill också ha råd att komma tillrätta med detta, då jag, som ensamstående med valpen, inte ens kommer iväg att handla lite mat i dagsläget. Det ylas till och med när jag går på toa och stänger dörren om mig, när jag duschar, när jag testar en minut att gå utanför lägenhetsdörren...

Även min funkar bra i buren i bilen, men buren hemma, är för valpen en mardröm att bli inlåst i....
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Har inga råd tyvärr, men en tanke kan kanske vara att just nu funkar det inte, men kanske att när hon mognar lite mer?
Vi var otroligt dåliga på att ensamträna tidigt(förutom i bilen) eftersom jag jobbar hemifrån, jag tror inte vi började ordentligt förrän han var ca 1 år, och det gick toppen.
Så det behöver inte vara försent menar jag..

Har du testat DAP osv?
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Min äldsta, född juli 2010, har varit sådan och kan fortfarande vara det om jag i förväg tydligt visar att jag ska iväg eller stressar. Fram till hon var 10 månader så kunde jag dock inte ens stänga putta till dörren utan att hon fick panik.

Jag hade då provat alla tänkbara tips, som att avdramatisera dörren. Men ärligt talat tror jag att bara gjorde henne stressad och förvärrade situationen.

Genombrott nummer ett kom när vi hade varit på semester och bott drygt en vecka i ett hus där hon kunde se var vi tog vägen när vi gick ut genom dörren (i vanliga fall bor vi i lägenhet med utsikt mot innergården). Hon pep och kunde krafsa lite på dörren, men insåg snart att hon kunde sitta i fönstret och titta efter oss. När vi kom hem från semester så gick det som genom ett trollslag att gå ut genom dörren och stänga den utan att hon fick panik. Helt plötsligt kunde jag gå ner i tvättstugan.

Genombrott nummer två kom när hon började acceptera att jag gick ner i tvättstugan och lämnade henne själv i lägenheten. Hon associerade tvättstugan med att jag hade tvättpåsen med mig och ingen ytterjacka på mig. Då kunde jag gå ner i tvättstugan och vara där nere i en halvtimme eller mer utan några större problem.

Efter det hade jag lite problem att komma vidare. Tog jag på mig ytterjackan och gick mot porten efter att jag hade gått ut från lägenheten så kunde jag höra henne skälla eller krafsa på dörren. Jag gjorde några försök där jag trots allt lämnade henne fem till tio minuter, men hon var rätt uppriven när jag kom hem.

I mars i år skaffade vi en till valp. I samband med det så lade jag ensamhetsträningen lite på is eftersom jag inte ville att den äldre skulle stressa upp valpen, utan nöjde mig med att gå ner i tvättstugan vid behov. I somras var vi återigen i stugan på semester och hundarna fick vänja sig vid att vara inne och titta ut medan vi var ute. Det gick jättebra. När vi kom hem så återupptog jag ensamhetsträningen (valpen var då 6 månader), jag började med fem minuter och ökade efter hand. Jag filmade dem när jag lämnade dem och märkte att det tog upp till 20 minuter innan den äldsta började slappna av. Den yngsta pep lite i början, men gick rätt snabbt och lade sig.

Genombrott nummer tre kom när jag började vara borta lite längre. Filmandet lärde mig att det gick en magisk gräns vid 20 minuter, så när jag lämnade dem så såg jag till att göra det vid en tidpunkt jag visste att de gärna sover på, samt att jag alltid såg till att vara borta mer än 20 minuter för att försäkra mig om att hundarna hade en avslappnad sinnesstämning när jag kom hem. Det som verkligen övertygade mig var en gång när jag tvingades åka till vårdcentralen och var borta i 45 minuter. När jag kom hem var den äldsta hunden lugnare än någonsin. Efter det har jag sett till att alltid vara borta minst 30 minuter när jag går hemifrån. Jag tror att hon bara behöver få det repeterat för sig att det är helt okej att vara hemma utan att det är någon människa hemma.

Jag lämnar fortfarande inte hundarna ensamma länge, som mest har de varit ensamma knappt två timmar. Det har börjat fungera så pass bra nu att det inte finns någon anledning att stressa med det. Jag känner mig rätt övertygad om att den äldsta kommer att känna sig tillfreds med att bli lämnad ensam även längre stunder på sikt.
 
Sv: Misslyckad ensamträning

I nuläget inga direkta eftersom allt i princip misslyckats. Vad borde jag ha för rutiner?

Alla säger typ att börja med korta stunder, men vad fasen gör man om ylandet startar direkt när man stänger dörren. Jag kan ju inte öppna, för då belönar jag beteendet och jag kan heller inte vänta ut henne i all evighet då det är VÄLDIGT lyhört i huset i grannarna inte alls förtjusta...
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Hon kanske har lärt sig att hon kan "ropa" på dig när hon blir lämnad ensam hemma men inte i bilen?

Låter iaf som en väldigt svår situation.

Känner du någon som har hus/stuga eller någon annan typ av boende där inte grannarna störs av ljud så kan du kanske utnyttja det. Genom att spendera mycket tid där med din valp gärna i ett särskilt rum som hon lär känns och känner sig hemma i efter en tid. Ta med föremål som hon sammankopplar med avslappning t.ex. en viss filt, lite av dina kläder osv.

Sen den dagen hon är nästan lika bekväm där som hemma och lagom mentalt och fysiskt trött så lämnar du henne helt enkelt där och övervakar med hjälp av kamera eller dyl. Försvinn så långt att hon förstår att du inte är precis utanför. Sen gäller det antagligen att ha massor av tålamod och vänta på att hon "ger upp" sina försök att ropa på dig. Gärna att hon somnar innan du återvänder. När du återvänder låtsas du om som om hon inte finns och väntar på att hon kopplar av innan hon få någon som helst uppmärksamhet.

När du kan lämna henne i huset/stugan och hon inte stressar upp sig utan kopplar av istället under en tid så kan du prova samma rutiner (filt, mental och fysisk aktivering innan samt nedvarvning) hemma och hoppas på att hon känner igen rutinerna.

Det är antagligen en ganska tidskrävande och emotionellt krävande metod för att bryta en ond cirkel.

Tyvärr är ju en 6 månaders valp ganska mycket mer uthållig än en 9 veckors då det rekommenderas att man börjar smått med ensamhetsträningen.
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Mitt tips är att försöka vända på allting så hunden börjar se ensamheten som något värdefullt. Min första fråga för det är om hunden är matglad ? Alltså inte mat som i torrfoder, utan märgben, leverpastej osv ?
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Skulle nog säga att hon är matglad om hon får nåt extra gott... Har testat att strö ut godis som hon letar efter, men så fort det är slut så ylar hon (har man tur så hinner man iaf ner och slänga skräp).
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Jag har samma problem med min hund. Hon är dock 6,5 år. Så fort jag stänger dörren sätter hon igång att skälla. Hon kan dock vara ensam i hus men alltså inte i min lägenhet.

På lördag har jag en problemhundstränare som kommer hem till oss och ska hjälpa till. Men jag kommer följa tråden jag med. och hoppas att jag kan uppdatera tråden med handfasta tips efter lördagens träning.
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Vad jobbigt! :( Du får gärna dela med dig även du om ni kommer fram till nåt efter mötet med tränaren! :)
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Skulle nog säga att hon är matglad om hon får nåt extra gott... Har testat att strö ut godis som hon letar efter, men så fort det är slut så ylar hon (har man tur så hinner man iaf ner och slänga skräp).

Min tanke är då att göra så som jag gör med valpar numera och har visat sig fungera väldigt bra - men kan säkert ta längre tid för en lite äldre som redan visat ångest för att bli lämnad. Dock värt ett försök.

Ta ett märgben - färskt eller ett avgnagt so du fyllt med leverpastej och fryst in (räcker längre då). Hunden får enbart gnaga benet när den är själv och där kan du börja med i ett annat rum än det du är i för att börja mindre ångestfyllt och du måste se om det över huvud taget fungerar.

Jag kör nämligen detta på valpar (från direkt dom kommer hem i stort sett) och det har visat sig att mina valpar då ganska snart lärt sig att ensamtid = bästa godisstunden då man får något riktigt, riktigt gott som räcker lite längre. En valp jag hade hoppade omedelbart upp på ben-filten (som jag la på golvet som rutin) och satt nästan och hoppade i sin iver att jag skulle gå iväg. Valpen gnagde ben och efter en sund så sov den.

Jag tror att detta går att lägga över även på en äldre valp, men då den som sagt redan visat ångest över ensamhet så får man gå varsamt fram och börja inomhus. Ge då aldrig detta godaste godis annars, utan endast vid ensamträning. Det ska alltså löna sig att vara själv och ses nästan som en belöning.

Det var mitt tips för matglad valp/hund och ensamhetsträning. Hoppas det kan vara till nytta.

Strö ut godis är enligt mig inte lika bra, för då knatar hunden omkring. Bättre med ett riktigt ben som räcker en längre stund och som hunden ligger ner och gnager på = lugnare.
 
Senast ändrad:
Sv: Misslyckad ensamträning

Det där låter som en kanon idé och det skall helt klart testas! :) Jag är så jäkla tacksam för alla tips för det är verkligen ett problem, man kan inte ha en fungerande vardag om man inte ens kan lämna henne korta stunder.

Ett litet ljus i mörkret, jag lyckades nyss smyga ut och ta hissen ner och hämta tvätt och upp igen och hunden ligger kvar i soffan tyst (om hon märkt att jag gått ut vet jag inte).
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Låter smart.

Mitt förslag kanske låter lite grymt men jag antog att TS redan hade testat att distrahera med godaste gott och att valpen inte brydde sig om det ändå.

Vi gjorde nog lite omedvetet som russinbulles förslag. När jag började lämna min valp själv lite längre (mer än 5 minuter) stunder tog jag alltid fram något extra gott tugg som sysselsättning i fall han skulle få tråkigt och för att avleda själva lämnandet. Oftast låg han och tuggade när jag gick(sket fullständigt i att jag gick ut) men när jag kom tillbaka låg han och sov och nästan hela tuggen var kvar. Så är det fortfarande (10,5 månader nu) om jag lämnar honom ensam hemma med tugg nästan hur gott det än är. Men nu går det inte alltid att avleda lämnandet utan jag får ibland helt enkelt säga att han får gå och lägga sig så förstår han att han inte ska få gå ut och leka.
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Hunden får enbart gnaga benet när den är själv och där kan du börja med i ett annat rum

Tycker ditt tips är jättebra, kreativt att vända på problemet. Fattar jag rätt att du lägger ut filten, ger benet och säger varsågod när du lämnar rummet? Eller hur menar du att hunden bara får gnaga när den är själv? Ska den lämna ifrån sig benet när du kommer tillbaka?
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Vad gör du innan du lämnar? Är hon trött eller pigg? Motionerad och aktiverad? Ben eller annat att sysselsätta sig med? (sysselsättning är bra, många ben bör ju dock vara inget uppsikt). Vad gör du när hon börjar låta direkt? Hur beter du dig när du.kommer tillbaka?

Jag skulle se till att hunden är trött och aktiverad. Ev nåt att sysselsätta sig med. Ignorera hunden en.bra stund innan och gå ut när den är lugn. Om hon.låter, försök vänta till ett uppehåll. Gör ingen stor sak av att du kommer tillbaka (eller går) och fortsätt vara lugn och ignorera ett tag.
 
Sv: Misslyckad ensamträning

Tycker ditt tips är jättebra, kreativt att vända på problemet. Fattar jag rätt att du lägger ut filten, ger benet och säger varsågod när du lämnar rummet? Eller hur menar du att hunden bara får gnaga när den är själv? Ska den lämna ifrån sig benet när du kommer tillbaka?

Hunden får då bara ha det roliga när den är själv (så köp säkra märgben som är tillräckligt långa).

Nu har ju jag kört denna metod på valpar från start så att säga, så då har alltid legat och sovit och inte gnagt när jag kommit in - men ska man börja om med en hund som redan visat ångest, så ta väck benet om den gnager så fort man kommer in i samma rum igen/kommer hem. Det roliga ska enbart vara när den är själv så den förknippar ensamhet med en trevlig stund. Självklart får du ge annat även när du är hemma, men det "speciella benet" skulle jag spara just för dessa tillfällen under en period tills hunden verkligen förstår sambandet ensam = trevligt. Ska man göra detta några gånger per dag för att verkligen träna en redan ångestladdad hund, så skulle jag ta bort benet och ta fram igen vid nästa träningsomgång.

Själv har jag oftast låtit benen ligga kvar när jag kommit in igen, men då har jag redan varit ute (kört denna metod då jag haft vuxen hund som behövt komma ut när jag samtidigt haft valp) och så fixar jag en nytt ben med lite leverpastej till nästa utgång alternativt ger ett färskt. Allting i proportion till valpens/hundens storlek så det inte blir för mycket i magen men ändå räcker en stund.

Jag trappar framöver ner detta till mindre saker när valpen är större och mina vuxna hundar får fortfarande en godbit när jag ska hemifrån, fast då bara en liten grej.
 
Senast ändrad:
Sv: Misslyckad ensamträning

Jag hade turen att bo i hus när vovven var liten. Vi började lite smått så att det inte blev något obehag bara för att vi gick ner i källaren/tvättstugan/pannrummet osv. Sedan gick vi när i hade tid helt sonika ut utanför ytterdörren och höll på där tills hon slutade skälla. När hon var tyst kom vi upp. Hon fattade efter nån vecka eller två vill jag minnas. Dock hade hon ju ett redan ensamhetstränat hundsällskap vilket säkert har hjälpt!
 
Sv: Misslyckad ensamträning

I nuläget inga direkta eftersom allt i princip misslyckats. Vad borde jag ha för rutiner?

Alla säger typ att börja med korta stunder, men vad fasen gör man om ylandet startar direkt när man stänger dörren. Jag kan ju inte öppna, för då belönar jag beteendet och jag kan heller inte vänta ut henne i all evighet då det är VÄLDIGT lyhört i huset i grannarna inte alls förtjusta...

Angående rutiner så tog jag fasta på de rutiner som hunden redan hade. T.ex. så sov hon mycket på förmiddagarna och var väldigt aktiv på eftermiddagarna. Då valde jag att förlägga ensamhetsträningen (a.k.a gå ner i tvättstugan) på förmiddagen. För henne var det väldigt viktigt att göra ensamhetsträningen rutinmässig. Att lämna henne lite hipp som happ i olika situationer blev hon bara stressad av.

Så att skapa rutiner tror jag på. Du kan ju testa det tillsammans med ett gott ben (min struntade dock fullständigt i benet när jag gick utan började skrika som en stucken gris och krafsa på dörren direkt).
 

Liknande trådar

Hundträning Så, jag har aldrig lämnat mina hundar ensamma i bilen förutom en enda gång på 5-10 minuter. Jag vet ju inte hur dom var när jag var...
Svar
16
· Visningar
1 229
Senast: Lillefrun
·
Övr. Hund Ja, jag får tyvärr inse att jag (hittills) lyckats med konsten att misslyckas med allt jag föresatt mig att lyckas med när jag skaffade...
Svar
9
· Visningar
1 648
Senast: Rugge
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 701
Senast: fixi
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 876
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp