Jag har en lite annorlunda berättelse än dom andra i tråden.
Jag har gjort missfallsutredning. Vården och vi (jag och min partner) kom överens om det efter mitt tredje missfall (ett med tvillingar, så totalt 4 foster). Alla tidigt i graviditet, alla innan v. 10, eller att man kunde konstatera att dom slutat leva innan vecka 10.
Vi fick komma till kvinnokliniken där man gjort ett vaginalt ultrajud på mig och efter det fick jag och min partner lämna en del blodprover.
När vi fick tillbaka svaret så fick vi reda på att min partner bär på ett kromosomfel. Vi fick åka till Uppsala och träffa specialister och vart "beviljade" (vet inte om man säger så? Det var inget vi ansökte om utan läkare sa att vi har rätt till hjälpen) PGD, IVF, tidiga tester vid graviditet m.m. Vi fick också reda på att oddsen för att lyckas på naturlig väg är 70% om jag kommer ihåg rätt.
Vi har inga barn idag (han har en frisk dotter sen innan vi träffades), och han har sagt att han inte vill ha flera barn. När vi träffades ville han gärna ha flera barn, men efter att han fick reda på detta så vart det snabbt stopp.