Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

[Björk]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Ja, faktiskt. Det är inte oss det handlar om längre då, det är inte våra kroppar, vårt förhållande, vårt livsval. I frågor om bebisen ska våra behov verkligen inte vara i fokus vi är vuxna människor, inte barn som inte kan hejda oss av iver inför vår nya leksak. Och är det så att man tycker att eftersom man hjälper till så har man rätt att lägga sig i då är steget inte särskilt långt till martyrskapet och det om något förtjänar verkligen inte nån respekt.

Jag håller med. Helt och fullt.

Jag tycker TinyWiny uttrycker det hela ganska enkelt:

och jag behandlar dessa tre precis som vilka andra människor som helst som jag tycker om.

Svårare än så ska det väl inte behöva vara?
Och om mitt barn och dennes respektive tycker om mig tillbaka så kommer jag få min beskärda del av mitt barnbarn helt utan att behöva tvinga mig till den. Likadant som i andra relationer man har till vuxna människor.

 

[Björk]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Jag låter henne hållas med vissa såna här saker för att det får henne att känna sig viktig och hon tycker det är roligt. Mig skadar det ju inte om jag inte väljer värsta möjliga tolkning. Det är det jag menar.

En medelväg mellan våra mammor hade varit perfekt för mig. Andra skulle säkert vara lyckligast med en som min mamma, som är på sin kant tills man explicit ber om något annat. Men hur skall alla svärmödrar veta var den perfekta gränsen går? Det går ju bara genom att de får veta, och att alla nyblivna/blivande mammor och pappor kommunicerar. Och att alla har för avsikt att kommunikationen och relationerna fungerar.

Jag förstår vad du menar. Men för min egna personliga del så tror jag inte det så ofta handlar om tolkningsfel av vissa handlingar utan är betydligt mer komplicerat än så.

Min svärmor bor jättenära och har från sonen var liten varit här hur mycket som helst och hälsat på. Vi har en kanonrelation (precis som du och din svärmor) TROTS att hon springer här var och varannan dag. Nu kommer hon i och för sig inte med matlådor, sköter vår tvätt eller diskar, utan det hon huvudsakligen gör är att ägna tid åt sonen (vilket i och för sig kan ge oss lite tid för annat som vi vill/behöver göra när hon är här). När jag låg inne på BB erbjöd hon sig dock städa hela lgh och tvätta vår tvätt. En hjälp vi tacksamt tog emot.

Jag tror dock att de flesta vuxna känner om det handlar om genuint hjälpintresse och en slags genuin vilja att vara vänner. Eller om det handlar om att indirekt "värdera" sin svärdotter (eller son). Saker kan sägas subtilt som en indirekt kritik. Matlådor kan bäras över som en gåva eller som en gåva med outtalade förbehåll. Martyrskapet (jag-som-gör-så-mycket-för-er) kan komma fram när/om man väljer att fira julen hos någon annan släkting; direkt eller indirekt. Jag tror oftast man känner sånt. Jag tror också att många väldigt ofta känner/anar rätt. Och råden, de underbara goda råden som verkar vara så viktiga att få ge (för vissa); de kan också sägas i en ärlig anda av hjälpsamhet eller som en inlindad kritik. Jag tror de flesta faktiskt märker skillnaden.

 

[mino]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Ja precis. Det är en fråga om lyhördhet.

Jag kan ta ett litet exempel som iofs inte är big deal men som illustrerar nyanskillnaden mellan gåvor. För oss är det viktigt med någorlunda könsneutrala kläder, detta är ju inte helt enkelt vet alla som provat men vi försöker i stort som smått. Bla hade vi gult band både till dottern och sonen vid dopet. Ändå kommer svärmor med de mest rosablommiga klänningar till dottern och kan köpa henne dessa utstyrslar när hon sover över hos dem och klä henne i. Jag har valt att inte ta strid om detta eftersom dottern inte lider av det men jag tycker att det lämnar en besk eftersmak att hon så totalt nonchalerar hur vi vill uppfostra våra barn och vad som är viktigt för oss. Hon vill inte lyssna och vill inte veta hur vi vill ha det så jag har bedömt det som ganska utsiktslöst att förklara mer än vad jag gjort hur vi ser på kön. Hon tycker helt enkelt att hennes behov av att klä dottern "fint" går före vår familjs värderingar, för det kan inte ha gått henne förbi att vi inte alls väljer den typen av kläder till våra barn.

 

[cirkus]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Har ni förklarat för henne varför ni väljer och föredrar neutrala kläder ?

 

[Björk]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Har ni förklarat för henne varför ni väljer och föredrar neutrala kläder ?

jag förstår att och varför du ställer frågan. Att förklara kan också ge lite mer kunskapsspridning gällande hur vi skapar kön så visst är det kanske bra att försöka få farmor att förstå helt klart!

MEN; samtidigt så undrar jag huruvida det egentligen ska spela någon roll för en mor eller farförälders agerande? Nu har ju mino inte tagit strid om saken, eftersom de anser att det inte skadar barnet att farmor vill göra detta. Men samtidigt så förstår jag den beska eftersmaken. För; varför vill mor- eller farföräldrar göra något som föräldrarna ogillar? (Om vi nu förutsätter att mor- eller farföräldrarna vet eller förstått att föräldrarna ogillar det).

Om jag nu någon gång får barnbarn och min son och hans respektive inte vill att jag ger barnet sötsaker alls eller om de inte vill att jag klär barnet i vissa kläder eller dylikt. Jag kan ju tycka att reglerna är fåniga, onödiga eller vad som helst, men jag skulle inte ta mig rätten att sätta mig över dem ändå.

Om man jämför med t ex att en kompis kommer över med sin 3åring och vi passar 3åringen en halvdag. Och kompisen har sagt att 3åringen INTE får äta sötsaker. Då håller jag på den regeln, även fastän jag inte själv tycker det är en nödvändig regel.

Eller; för oss hästmänniskor; när jag var skötare på en häst och ägaren hade en regel om att sadelgjorden skulle svabbas av med svamp och vatten efter varje ridtur samt även hästens sadelläge. Jag tyckte det var en onödig regel (jag har aldrig gjort det på egna hästar), men jag följde ändå regeln. Bara av det enkla faktum att ägaren skulle kunna lita på att jag gör som hon vill.

Tillägg: jag skulle heller aldrig försöka övertyga om att barnet BORDE få äta godis hos mig. Eller att häst-regeln är superfånig och onödig. Däremot skulle jag ju INTE följa en regel om att "mitt barn ska absolut INTE behöva ha flytväst på sjön" eller "om mitt barn slår sig så får du INTE trösta" eller dylikt. Och då skulle jag också tala om det; att jag inte kan följa den regeln. Och så får de väl välja då; om de vill lämna barnet till mig ändå eller om de inte vill det.

 

[mino]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Med en lyhörd svärmor som varit intresserad av oss och hur vi ser på saken (som min mamma högst oväntat är) hade jag gärna diskuterat långt och länge. Men som det är så finns inte det utrymmet och det skulle med all säkerhet bara generera samma typ av goddag yxskaft kommentar som TS fick ovan. Men det är klart att vi har pratat om det och självklart har det framgått för alla som träffar oss med någorlunda frekvens. Det är ju inte konstigare än att man ser vad folk har för stil hemma och inte köper en Steltontermos till några som kör lantlig shabby chic-stil.

 

[Mitten]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Jag tror dock att de flesta vuxna känner om det handlar om genuint hjälpintresse och en slags genuin vilja att vara vänner. Eller om det handlar om att indirekt "värdera" sin svärdotter (eller son). Saker kan sägas subtilt som en indirekt kritik. Matlådor kan bäras över som en gåva eller som en gåva med outtalade förbehåll. Martyrskapet (jag-som-gör-så-mycket-för-er) kan komma fram när/om man väljer att fira julen hos någon annan släkting; direkt eller indirekt. Jag tror oftast man känner sånt. Jag tror också att många väldigt ofta känner/anar rätt. Och råden, de underbara goda råden som verkar vara så viktiga att få ge (för vissa); de kan också sägas i en ärlig anda av hjälpsamhet eller som en inlindad kritik. Jag tror de flesta faktiskt märker skillnaden.

Alltså, jag gör inte alltid det när det gäller svärmor . Jag vet att när jag var gravid var jag väääldigt överkänslig och även när Elina fötts. Svärmor sa när Elina var typ 3 veckor att hon skulle passa henne så vi fick 'komma iväg ett tag' och jag blev helt förstööööörd för att hon stressade min bort från min dotter, det var ju MITT barn och inte hennes och vill jag ha hjälp ber jag ju om den . Ja, fast egentligen ville hon ju bara vara snäll och lägga fram erbjudandet. Plus att hon längtade efter att ha Elina för sig själv såklart.

Konstigt nog är jag ganska bra på att läsa andra människor, men just hon är svår. Kanske för att det känns så viktigt att hon tycker om mig?

Nu är det ändå bättre, jag tolkar inte lika illa längre, men jag måste ofta få bolla av mig med sambon. Ibland är jag ganska säker på att det ÄR inlindad kritik som är så sjukt onödig, men ofta räcker det med att jag bestämt säger varför eller hur vi tänkt så är det slut på diskussionen.
Som när vi varit ute 2 dagar i rad hos min bror (1 timmes bilväg bort, vi hjälpte honom bygga en grej) och den tredje dagen frågade sambon om hans mamma kunde ta Elina ett par timmar så hon slapp sitta och åka med igen. Då kom harangen om att det var så syyyynd om henne som fick åka bil så långt och mycket. Då blev jag lite sur faktiskt, man behöver INTE tycka synd om min dotter, vi tar hand om henne finfint. Och hon tycker om sina kusiner .

 

[mino]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Jag vet att när jag var gravid var jag väääldigt överkänslig och även när Elina fötts. Svärmor sa när Elina var typ 3 veckor att hon skulle passa henne så vi fick 'komma iväg ett tag' och jag blev helt förstööööörd för att hon stressade min bort från min dotter, det var ju MITT barn och inte hennes och vill jag ha hjälp ber jag ju om den . Ja, fast egentligen ville hon ju bara vara snäll och lägga fram erbjudandet. Plus att hon längtade efter att ha Elina för sig själv såklart.

Jag tycker inte att detta är överkänsligt (däremot kan en respons på nåt sånt här möjligtvis vara överkänslig och inte helt genomtänkt pga situationen). Säg någon annan situation där det skulle vara socialt acceptabelt att en annan vuxen går in och bestämmer över ens hus/djur/jobb? Jag kan inte se något argument för att det skulle vara okej att styra och ställa med andra vuxna som inte uppenbart har signalerat att de vill det (kanske nån annan kan?). Att det gjordes i all välmening är en förklaring men det gör inte saken okej. Det är lite som att säga att man ska svälja förtreten och se glad ut när svärfar klappar en på rumpan varje gång man ses eftersom han gör det i den allra största välmening och för att han tycker att man har en mysig rumpa. Han vill ju så gärna, han har ju inte så många unga tjejer runt sig och då får man försöka se det från hans håll, liksom...

 

[Mitten]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Men hon ville nog bara lägga fram förslaget för att vi skulle nappa på det när vi ville. Alltså, som om svärfar sagt att han kunde klappa på rumpan om man kände att man ville det Nu blev liknelsen visst ganska dålig ... jaja, det jag menar är att det var ju inget styrande och ställande eller någon order - det var ett erbjudande. Fast det hjälpte ju inte, jag blev ju lessen ändå. Och senast idag har hon stampat på mina nerver, så just nu vill jag inte alls försvara svärmödrar .

Inser nu att jag skrev att hon SKULLE passa henne, det var kanske lite fel, hon sa väl något i stil med att 'vi kan ta henne en kväll nästa vecka så ni får vila er' och jag sa att det var lite väl tidigt nu. Typ

 

[Björk]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Inser nu att jag skrev att hon SKULLE passa henne, det var kanske lite fel, hon sa väl något i stil med att 'vi kan ta henne en kväll nästa vecka så ni får vila er' och jag sa att det var lite väl tidigt nu. Typ

Jag instämmer med mino (igen!). Jag tycker inte heller du var överkänslig. Jag tycker däremot farmor var rätt så klumpig i att uttrycka sig.

Mina föräldrar har varit öppna med att de gärna vill passa barnbarnen och umgås med dem själva. MEN; de har ändå aldrig lyckats sagt sådär.

Man kan ju istället säga "det kanske känns lite väl tidigt för er nu, men när ni känner er redo och behöver hjälpen så vill jag att ni ska veta att jag jättegärna ställer upp och är barnvakt!". Att säga till någon som har en 2veckors bebis "jag kan ta henne i nästa vecka så att ni får vila" är ju i och för sig säkert menat som ett erbjudande, men den som själv har haft små barn borde ju veta hur det är i början? Eller är det egentligen ett erbjudande.... när jag tänker efter så kommer nog ett sånt uttalande mer ur personens egna behov och vilja att få ha bebisen för sig själv!?

Om vi jämför med djur igen; ifall någon skaffat en liten hundvalp som just kommit hem så är ju inte det första man säger "kan inte jag få ta hundvalpen imorgon kväll?" Man inser ju av sig självt att personerna som skaffat den vill ha den hos sig. Istället säger man kanske "jag är förstås jättegärna hundvakt till sötnosen om ni skulle känna att ni behöver hjälp någon dag".

 

[Mitten]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

Ja, jo, det som gör det svårt att argumentera är ju att jag håller med er om det mesta, jag HAR ju reagerat negativt också, men det är liksom inte värt att starta konflikter för ... på något sätt.
Nu är ju min svärmor dessutom inte född i Sverige utan i Jugoslavien och har liten annan syn på vissa saker, där är det mer självklart att flera generationer tar hand om barnen, så jag förstår ibland att det är svårt att ligga på rätt nivå.

Men jag tror ändå att det är svårt att vara en perfekt svärmor . Ibland reagerar iallafall jag olika på samma saker olika dagar ... jag tycker ju att det är mysigt och roligt med engagerade far och morföräldrar, jättebra för bebis, men jag vill ha kvar allt mitt bestämmande. Det kanske är JAG som är konstig

 

[Björk]

Sv: Minns ni min tråd om svärmor som tar på magen?

men det är liksom inte värt att starta konflikter för ... på något sätt.

Ja, så kan det ju vara.
Man måste ju avgöra själv vad som är värt att "ta strid för". Det är nog oftare som folk biter ihop längre än vad de borde än tvärtom. Tror du inte?

I alla fall upplever jag det så när man läser på forum. Ibland förvånas jag över hur mycket skit personer accepterar från sina föräldrar/svärföräldrar utan att sätta ner foten.

Men jag tror ändå att det är svårt att vara en perfekt svärmor . Ibland reagerar iallafall jag olika på samma saker olika dagar ... jag tycker ju att det är mysigt och roligt med engagerade far och morföräldrar, jättebra för bebis, men jag vill ha kvar allt mitt bestämmande. Det kanske är JAG som är konstig

Nej, det tycker jag inte. Du ÄR ju föräldern. Då är det ju faktum att du ska ha "kvar ditt bestämmande". Inom rimliga ramar förstås.

Jag tycker t ex att föräldrar ska ha rätten att bestämma över t ex:
* om godis är tillåtet
* hur barnen ska skyddas vid bilfärd, båtfärd, mopedfärd osv. De har också rätten att säga "nej" till vissa aktiviteter som de tycker är olämpliga/farliga (även om inte far- o morföräldrarna tycker det)
* att barnen inte ska tvingas till att äta upp mat
* vilken typ av filmer/TVprogram som INTE får visas för barnen
* att barnen inte ska få dask; på vare sig rumpa, fingrar eller annat
* huruvida det är ok att de som passar barnen dricker alkohol eller ej
* huruvida det är ok att de som passar barnen låter dem vara uppe senare än vanligt eller ej
mm

Jag tycker nog att föräldrar kan överlåta till barnpassaren/na vad gäller följande:
* hurdant språk som bör användas inför barnet (inom rimliga gränser). Att någon kanske svär ibland tycker jag nog man kan acceptera
* att den som passar barnet har rätt att svara vad den tycker o tänker om barnet t ex frågar om gud, döden osv. (också inom rimliga gränser).
* att avgöra vilka kläder som behövs den dagen som de har hand om barnet
* att avgöra vilken mat de vill servera barnet
mm

jag tycker väl överlag att far- och morföräldrar ska/bör stötta sina barns föräldraskap; inte försöka underminera det. Samtidigt som de också måste få vara just far- och morföräldrar och "skämma bort" lite; framförallt med umgänge och tid.