Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

[Silverkedjan]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Ingenstans har jag sagt att du ÄR korkad. Däremot står jag för att det är korkat tänkt att slänga bort en möjlighet till bra fp när den är alldeles framför dörren.

Kanske förstår du bättre när mino skriver än när jag gör det, eftersom ordvalen är mer diplomatiska fast budskapet är detsamma

 

[Gullan86]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

alltså hur mkt mer fp får man igentligen om man jobbat då? och hur länge måste man ha jobbat om de ska "löna" sig?....om jag vore trådskrivaren skulle jag iaf plugga färdigt och när hon gjort det känna efter hur det känns så för då har man nåt att längra efter men endå ett mål och vill alla parter då så vad ska hindra...för sen när bebisen är lagom stor e de ju bara o gå ut o ta det där jobbet som hon skulle tatt innan i så fall.

 

[Silverkedjan]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Om man studerar har man garantinivå, vad är det nu, ca 5000/mån?

Om man jobbar beror det på hur mycket man tjänar. Och vilken arbetsgivare man har.

80% av lönen upp till ca 25000 har alla löneanställda, en del arbetsgivare (tex min, landstinget) täcker upp till 90% och även för högre grundlöner.

 

[Silverkedjan]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Glömde - de förmånligare avtalen "föräldralön" gäller i allmänhet om man varit anställd ett år vid barnets födelse.

Och för att få lönebaserad sjukpenning öht ska man ha jobbat minst 6 månader. Beräkna då att bebisar kan komma för tidigt

 

[replica]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Men HERREGUD!

Du är hur ung som helst.

En liten spinoff.
Kvinnan är som fertilast vid 20 års ålder, sen går det bara utför. Tyvärr väntar människor idag allt för länge med att skaffa barn för att man vill ha en utbildning/karriär först.

Ju äldre man är desto svårare och fler komplikationer kan det bli. :smirk:


Håller med de andra som har skrivit, kärleken och det Ni har tillsammans är det viktigaste. Det andra, det ordnar sig.

Lycka till!

 

[Silverkedjan]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Ett halvår till eller från när man är tjugo-nånting lär knappast spela roll

För övrigt står männen för minst hälften av all infertilitet.

Tim
(som blev gravid utan komplikationer på första ägglossningen vid 41 års ålder - fast med en yngre man )

 

[Mammadutt]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Finns det perfekt timing? Vi ville och vi kollade upp så vi skulle klara oss ekonomiskt sen satte vi igång.... väntar liten i december. Mitt förslag är att du ser till att skaffa en SGI (sjukpenninggrundande inkomst dvs. underlag för föräldrapening) om du inte har en sen tidigare jobb...

 

[ainasoja]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Glömde - de förmånligare avtalen "föräldralön" gäller i allmänhet om man varit anställd ett år vid barnets födelse.

Och för att få lönebaserad sjukpenning öht ska man ha jobbat minst 6 månader. Beräkna då att bebisar kan komma för tidigt

SKa bara göra ett tillägg det är heltidsarbete som gäller för att få SGI.

 

[ainasoja]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Fast jag måste säga att även jag uppfattar det som att du vill ha barn direkt när du gått ut skolan. Ang din sambos studerande så även fast han är bort mer fysiskt när han jobbar så tar hag inte med sig jobbet hem, när han studerar så innebär det även att han måste plugga hemma och det är inte lätt att göra med ett litet barn hemma.

Ni får självklart skaffa barn percis när ni vill för det är upp till er men hade jag varit er så hade jag väntat med barn tills båda har fast arbete.

 

[Gullan86]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

de e verkligen en hysteri detta med att man måste ha allt innan man kan skaffa barn...man känner ju att man måste ha allt det där innan man ens "får" tänka på barn...men sen kommer folk med inlägg som att kvinnan är som mest fertil vid 20 "hjälp är ju snart där" och långt ifrån allt det där man "måste" ha...hur fan ska de då klaffa haha...så det jag menar är att jag tycker mest att man ska gå efter hur det känns...hur livet känns, hur mogen man är, hur det känns mellan partnern och dig själv, ja om allt känns perfekt för en bebis just NU inte imorgon inte nästa år inte efter 10år....

jag tror man mest ska gå på hur allt känns inte på pengar....pengar styr allt nuförtiden t.o.m men man kan ju försöka att inte låta pengar styra ens känslor.

 

[Bri]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

jag tror man mest ska gå på hur allt känns inte på pengar....pengar styr allt nuförtiden t.o.m men man kan ju försöka att inte låta pengar styra ens känslor.

Visst, pengar är inte det viktigaste, men man måste ju ändå kolla att man kan försörja sig och barnet innan man tar beslutet att sätta igång och baka bebis! Vad man sedan anser att man behöver (hus, häst, bil mm) det är ju upp till var och en, men en viss summa behöver ju faktiskt alla ha att leva på varje månad. Föräldrapenningen man får om man inte jobbat innan är ju allt annat än fet...

 

[mino]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Såna här resonemang tycker jag är naiva. Ganska få människor skulle få för sig att skaffa en häst eller en hund eller för den delen en bil när de lever på studiemedel/akassa och precis får det att gå runt. Men barn ska man skaffa precis när man känner för det!? Ett barn är inte bara ett gulligt litet gossedjur som man ska ha som sin nya leksak, det är en person som har rätt att få en bra uppväxt utan att behöva oroa sig för pengar hela tiden. Nu för tiden måste ingen skaffa eller föda ett barn som inte vill. Desto större anledning att se till att de barn som föds verkligen känner att de kan pröva på livet utan att föräldrarna går i konkurs när vinterjackan går sönder eller det är friluftsdag.

Sen kan det inte alltid vara jättebra timing, visst. Men kan man välja och som i det här fallet där det rör sig om att skaffa ett jobb och vänta några månader och det innebär att de kan sätta igång och försöka inom ett år så verkar det dumt att inte göra det utan bara gå på "känslan".

 

[Britta68]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Men HERREGUD!
Varför sumpa chansen till bra föräldrapenning och kanske inte ha råd med gården

Håller med....
Jag fick barn då jag var 29, det var planerat men vi hade kanske inte trott att det skulle ta så fort (blev gravid direkt). Jag jobbade då och min man var arbetslös, samtidigt höll vi på och rustade upp ett gammalt hus. Vi flyttade in en månad innan barnet föddes, massor var ännu på hälft I huset, ekonomin var inte den bästa förstås (även om jag fick full föräldrapenning), och nej, jag skulle inte göra det på nytt och rekommenderar det inte åt nån annan heller !!!

Min man fick jobb sedan då vår son var ca 6 månader, men året före frestade hårt på vår relation och har konstaterat efteråt att klarade vi detta så klarar vi det mesta. Men, tja, det kunde ha blivit separation - och det är väl aldrig tanken då man bestämmer sig för att försöka få barn.

Så livet är nog mycket lättare om man har stabil ekonomi då barnen kommer, även om det tydligen av endel anses som en "tråkig" inställning till livet…..själv är jag väl inte heller den som går mest på känsla vilket andra här I den här tråden verkar göra.

 

[ulda]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*


Mino, hur kan du vara så klok jämt?


Och du Krabban, jag tror inte du behöver bli så upprörd över Silverkedjans inlägg. Jag tror inte hon säger saker för att varken göra dig upprörd eller vara taskig. Ibland är det svårt att läsa in nyanser när man läser på ett forum, och jag tror du läste in lite övernyanser i det hon skrev.

Har ett par kommentarer på övriga inlägg:
-Ekonomiska förutsättningar är tyvärr viktigt - inte för att det är nödvändigt men det gör livet sååå mycket enklare.

-Fertiliteten är visserligen högst vid kanske 20 men det är inte så att den stuuuupar ner efter det. Det är först efter 35 som kurvan lutar nedåt lite mer.

-Kanske har du redan bestämt dig? Det låter nästan så.

 

[Krabban]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Mmm... jag vet - jag reagerad häftigt på Silverkedjans inlägg . Det var väl mycket hur hon la fram det som jag blev upprörd över men dessutom uppfattade jag inte att det endast var föräldrapennings-biten det handlade om.

Visst, jag håller med - det är en trygghet att ha varsitt fast jobb. Jag argumenterar inte emot. Självklart skulle jag inte fundera på att skaffa barn om inte de ekonomiska förutsättningarna fanns där. Innan vi tar själva det steget ska vi såklart vara säkra på att ekonomin går ihop.

Hihi, varför det låter som att jag har bestämt mig är kanske delvis att diskussionen med Silverkedjan kände jag mig tvungen att ta motsatt ståndpunkt. Kanske för att jag just inte har bestämt mig. Låter kanske knepigt svårt att förklara, men så fungerar man ju oft - man överdriver sin poäng liksom. Men sen ska jag väl säga att vi har ju sedan länge bestämt att vi någon gång ska skaffa barn, men inte när.

Tack för svaren!

Gullan86: Jaa, som Silverkedjan skriver; garantinivån är lååååg. Jag minns när jag praktiserade på en socialförvaltning så var det många ensamstående mödrar som var "tvungna" att söka ekonomiskt bistånd för den var så låg. Jag vet inte ens om det är 5000kr?

ainasoja: Jag kanske har uttryckt mig tokigt. När jag tänker skaffa barn så tänker jag att då skaffar vi barnet , inte att barnet föds då. Så i min värld tänkte jag mig alltså börja försöka bli gravid efter jag slutat skolan = kanske föda ngngång i början av 2007. Förlåt, det är jag som uttryckt mig dåligt. Och min tanke är ju förstås att jag ska arbeta tills dess, men mitt förnuft säger mig att det antagligen inte blir en fast tillsvidareanställning.

Tack så mycket för alla era synpunkter och tankar! Även dina Silverkedjan (fastän det kanske inte låter så )!

 

[Mabuse]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Jo, jag tror också att det rör sig lite om ett missförstånd. För mig är fast inkomst = fast anställning, men för många andra tror jag att fast inkomst = ha jobbat tillräckligt länge för att få föräldrapenning.

Jag känner mig lite i samma sits, det är jätteknepigt. När är det rätt, liksom? Jag är 29 och sambon är 42, så i vårt fall känner jag också att jag vill inte vänta jättelänge med tanke på sambon. Jag utbildar mig nu och är klar om 3-4 år, och jag vill väl inte direkt börja med att vara barnledig sen. På ett sätt vore det bra att få barn nu medans jag utbildar mig, men ekonomiskt skulle det väl vara bättre att vänta... Gaah!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Jag åter kommit in i en period som är ungefär som dina känslor. Jag känner att jag vill skaffa barn och det har jag velat de senaste två åren i stort sett. Vi vill ha en bra tajmning! Men jag börjar tröttna på den där tajmningen!

Vi sa tidigare att när vi renoverat huset ska vi skaffa barn för vi ville inte ha barn när allt är upp och ned och kostnader upp över öronen.

När det var klart så kom vi på att attans vi måste ha en vettig bil kan ju inte åka med bebis i en skrotig golf. Nya bilen är inskaffad men den hinner nog bli gammal! Så kom jag på att oj jag vill nog studera klart komvux vilket jag blir klar med i december. Skulle även behöva ett jobb och söker som en dåre men det verkar hopplöst!

Det känns som om det aldrig kommer bli rätt tillfälle för mig och sambon. Sorry att jag lånar din tråd så här men det var riktigt skönt att skriva av sig...

 

[escodobe]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

exakt min meninng!

 

[Silverkedjan]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Hehe, det är lugnt, du känner ju inte mig och mitt rakt-på-språk

Alltså, du behöver ha jobbat ett tag innan du blir gravid för att få bättre fp. Men det spelar ingen roll om det är fast jobb eller springvik, det är bara din inkomstnivå som räknas så länge det är fk som betalar din fp.

Fördelen med ett fast eller långvarigt (ett år) jobb hos samma arbetsgivare är att du kanske kan få bättre avtal då med föräldralön även från arbetsgivaren etc beroende på arbetsgivare.

Den skillnaden är ju viktigre ifall du har ett yrke där man tjänar över brytpunkten, dvs 25000/mån

Jag har aldrig sagt att du måste vänta in din sambo, att han får fast jobb. Det har ingen av mina "pappor" haft När han ska vara ledig så kan ju du jobba och försörja er. Däremot kanske man får tänka på att det är svårare att studera med en bebis i huset så det kan vara skönt att inte ha slutspurten på utbildningen kvar.

 

[Krabban]

Sv: Mina känslor växer och växer - jag vill skaffa barn! *långt*

Mabuse:
Jaa det är mycket att tänka på...

Fraggel_Tess:
Men så känns det ju för oss oxå på ngt sätt. Man har ju liksom ambitioner om att allt ska vara ordnat på ngt sätt, eller det har jag alltid haft innan, men nu börjar jag få lite andra funderingar. Man kanske inte måste ha allt under superkontroll (vad man nu lägger in i det)?

Silverkedjan:
Nä precis, och jag vill ju ha okej Fp. Jag bara hoppas jag får jobb direkt efter utbildningen... och som sagt en heltid tillsvidaretjänst hade ju inte suttit fel .