Min man flirtade på nätet

[Sumsum]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande! Tror inte mina öron. Verkar som att det e dags att ta ett break så jag kan komma ikapp mig själv. Kommer ingen vart med detta alls. Han får väl höra av sig om han ändrar sig. Kram på er! Ledsen..

 

[TheRedLightning]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande! Tror inte mina öron. Verkar som att det e dags att ta ett break så jag kan komma ikapp mig själv. Kommer ingen vart med detta alls. Han får väl höra av sig om han ändrar sig. Kram på er! Ledsen..

Kan ni inte gå på familjerådgivning, det går att gå på sådant själv och ihop, så kan rådgivaren hjälpa er att reda ut det. Jag tror det är väldigt lätt att fastna i en diskussion själv och det kan då kanske hjälpa att någon oberoende utifrån hjälper.
Minns att jag tog hjälp av familjerådgivning när mitt gamla förhållande svajade, det hjälpte då, men sen tog det slut ändå av andra orsaker, men jag tror definitivt inte att det bortkastat att gå på sådan rådgivning. Det kan öppna nya synvinklar och förståelse för varför det är som det är. Lycka till.

 

[escodobe]

Jag känner ingen svartsjuka för makens ex eftersom jag inte känner till vilka de är. Om någon av dem skulle ta kontakt och maken utan vidare skulle hänga på skulle jag faktiskt börja undra vad som plötsligt gjort att exet blivit intressant att umgås med efter 25 år. Men det är ju tur att både jag och maken skulle se det på samma sätt så känner ingen av oss att det skulle handla om någon sjuklig svartsjuka i kombination med kontrollbehov.

Jag brukar skoja om min pappa "han hade i alla fall bra smak nät det gäller kvinnor" (två av hans ex har kolonilottlott ihop).
Jag umgås visserligen inte med alla mina ex och mina partners ex. Men en del av dem. Det är ju kvalitetssäkrat, om min underbara partner en gång i tiden var tillsammans med den personen och gillar denpersonen fortfarande (som vän) så är oddsen bra att det är person som Jag med skulle gilla...

 

[Sumsum]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande! Tror inte mina öron. Verkar som att det e dags att ta ett break så jag kan komma ikapp mig själv. Kommer ingen vart med detta alls. Han får väl höra av sig om han ändrar sig. Kram på er! Ledsen..

Du tror inte att har ute efter att kolla sitt eget värde på marknaden? Som alla människor som oavbrutet funderar på vad deras hus är värt?

Jag tror att han Säkerts skulle kunna ta detta från tanke till handling. Det underliga är att det har inte så mycket med dig och ert förhållande att göra, det kommer sig av nyfikenhet/slentrian/ åldersnoja.. You name It. Jag har dejtat gifta män, jag är själv gift. Min man har haft flörtar med andra på nätet. Det tar ett tag innan kan kan prata om det, men då är det som att slå på en kran.

Din man är troligtvis just nu i ett tillstånd där han intagit någon typ av försvarsposition. Han vet att han aldrig berättat om detta för dig inte du kommit på det. Han vet också atthanhemskt gärna hade velat provköra denna kvinnan, men just nu är det inte säkert det är alls lika lockande.

 

[Sleepy]

provköra denna kvinnan

Ursäkta?

 

[Petruska]

Det jag vänder mig mot är väl kanske att svartsjuka utmålas som en känsla man helst ska leva helt utan, som alltid är destruktiv och dålig, och som bara människor som har nån form av problem med sig själva kan uppleva.

Och jag skulle snarare beskriva det som en känsla som kanske inte är så rolig, men heller inte någon sorts svart gift som förpestar tillvaron, utan en känsla som är rätt rimlig och befogad att känna ibland.

Ungefär som ilska - jag skulle inte tycka det var särskilt problematiskt om en person säger sig bli arg ibland, under ett långt liv är det rimligt att man ibland skulle hamna i situationer där det är befogat att känna ilska - problem blir det först om man blir arg hela tiden och för ingenting, på nivån att andra tycker det är jobbigt att ha nära relationer med en och man själv mår dåligt av det. I så fall kan man ju börja fundera på antingen vilken situation man lever i, och/eller hur man förhåller sig till omvärlden.

Jag tänker mig nog svartsjuka som inte alls konstigt eller ovanligt eller så. Men också som en känsla som i rätt hög grad är kopplad till någon sorts föreställning som har med ägande att göra, kopplad till så att säga ett possessivt sätt att relatera, snarare än ett icke-possessivt.

Det behöver så klart inte yttra sig på nattsvarta vis, men jag ser nog inget bra med det. Däremot kan det ju mycket väl vara fullt hanterligt och livet trevligt och vettigt ändå - det beror väl på graden av svartsjuka och hur yttringarna ter sig.

Jag tänker inte på svartsjuka som att det direkt har med att man har problem med sig själv att göra, däremot. Det är inte vad som bekymrar eller intresserar mig i sammanhanget.

 

[Sleepy]

Han vet att han aldrig berättat om detta för dig inte du kommit på det.

Tror jag det.

 

[Lampan]

För mig är svartsjuka absolut något som alltid är negativt, något som vore bra att leva utan. Anledningen är vad svartsjukan bottnar i: ägande, krav och vägran. I en situation där jag kommer hem och hittar min partner i sängen med någon annan så kan jag känna mig arg, ledsen, sviken, sårad och många andra saker utan att jag ser de känslorna som något i sig negativt, men svartsjukan - som jag säkert skulle känna också - vore däremot något dåligt. Svartsjuka bygger på att jag anser mig äga, ha rätt till, något som inte är mitt. Det är uppenbarligen inte mitt - att jag känner svartsjuka har ju triggats av att min uppfattning av ägande utmanats på något sätt - och det är inte sunt att tänka att en annan persons känslor på något sätt tillhör mig.

I situationen du ställt upp blir svartsjukan ett "nej!", ett "det här händer inte!". De andra känslorna är en reaktion på situationen som den är, svartsjukan är en vägran att acceptera. Han får visst välja den andra kvinnan, han får visst älska/attraheras av någon annan, den rätten har alltid varit hans och min svartsjuka är ett symptom på att jag istället vill/inbillat mig att den ska vara min.

Avundsjuka är i mångt och mycket samma sak, om jag är avundsjuk på att någon har något jag saknar så är just avundsjukan ett uttryck för att jag upplever mig ha rätt till något som uppenbarligen inte stämmer överens med verkligheten. Den saken är inte min, den är någon annans, men jag vägrar som en skrikande treåring att acceptera hur det ligger till.

För mig är det skillnaden, det som skiljer ut "sjukorna" från andra negativa/jobbiga känslor, att de innebär att man försöker ta sig rätten till något som inte är ens eget, att man inte vill se saker som de är utan kräver att de ska vara som man vill.



Känslor är på sätt och vis en träningssak, ju oftare vi upplever tex ilska desto vanligare blir den upplevelsen. Att granska sina känslor och försöka leda in dem på mer konstruktiva vägar är inte detsamma som att förneka och trycka undan dem. Alla känslor är definitivt inte hälsosamma, vi tjänar på att använda de möjligheter vi har till att utvecklas och stärka våra positiva sidor.

Visst kan man lära sig lägga locket på sin ilska, man kanske storstädar huset med hårdrock på hög volym på stereon, sen sticker man ut och springer en runda Efter passet har ilskan lagt sig
Har man inte varit arg då?
Om jag ser min älskling ihop med sin nya partner och jag bara vill, önskar att han va ihop med mig istället. Är jag inte svartsjuk då? Hur ska jag ta bort den önskan och den längtan? Den finns ju där oavsett?

 

[Monstermom]

Visst kan man lära sig lägga locket på sin ilska, man kanske storstädar huset med hårdrock på hög volym på stereon, sen sticker man ut och springer en runda Efter passet har ilskan lagt sig
Har man inte varit arg då?

Det är ju precis tvärt emot vad jag skrev. Jag skrev att det är sunt att granska sina känslor och leda dem vidare, medan det tvärtom är osunt att trycka undan dem.

Jag förstår inte frågan, hur menar du att man inte varit arg efter det hänt?

Om jag ser min älskling ihop med sin nya partner och jag bara vill, önskar att han va ihop med mig istället. Är jag inte svartsjuk då? Hur ska jag ta bort den önskan och den längtan? Den finns ju där oavsett?

Önska är inte detsamma som svartsjuka, utan att få en klar bild av exakt hur du känner hur kan jag inte säga om situationen för dig även innehåller svartsjuka (även om det väl är sannolikt att den finns där).

Hur du ska "ta bort" känslor är ju något var och en måste jobba på själva? Ingen annan kan göra det åt en. Men för mig är ett bra första steg att faktiskt konfrontera känslorna, försöka förstå dem på djupet och se vad som driver dem. Jag vill inte vara en passagerare i mitt liv, jag vill inte gå igenom det som en skrikande treåring, jag vill utvecklas, komma framåt, och må så bra jag kan. Det innebär att jag måste jobba med mig själv, helt enkelt.

 

[Lampan]

Det är ju precis tvärt emot vad jag skrev. Jag skrev att det är sunt att granska sina känslor och leda dem vidare, medan det tvärtom är osunt att trycka undan dem.

Jag förstår inte frågan, hur menar du att man inte varit arg efter det hänt?



Önska är inte detsamma som svartsjuka, utan att få en klar bild av exakt hur du känner hur kan jag inte säga om situationen för dig även innehåller svartsjuka (även om det väl är sannolikt att den finns där).

Hur du ska "ta bort" känslor är ju något var och en måste jobba på själva? Ingen annan kan göra det åt en. Men för mig är ett bra första steg att faktiskt konfrontera känslorna, försöka förstå dem på djupet och se vad som driver dem. Jag vill inte vara en passagerare i mitt liv, jag vill inte gå igenom det som en skrikande treåring, jag vill utvecklas, komma framåt, och må så bra jag kan. Det innebär att jag måste jobba med mig själv, helt enkelt.

Om du är förbannad, så är du förbannad
Det går inte att ändra på
Vad man kan göra är att hantera ilska så att den inte förpestar hela dagen/vecka/året
Blir du arg kan du inte ta bort känslan, du kan lära dig att lindra den med dina tankar. Men arg har du blivit

Om jag vill ha mannen som har valt bort mig och lever med någon annan.
Då är jag svartsjuk

 

[Monstermom]

Om du är förbannad, så är du förbannad
Det går inte att ändra på

Jag håller verkligen inte med.

Om jag vill ha mannen som har valt bort mig och lever med någon annan.
Då är jag svartsjuk

Svartsjuka är mer/annat än att bara önska att något var annorlunda.

 

[tuaphua]

Om du är förbannad, så är du förbannad
Det går inte att ändra på
Vad man kan göra är att hantera ilska så att den inte förpestar hela dagen/vecka/året
Blir du arg kan du inte ta bort känslan, du kan lära dig att lindra den med dina tankar. Men arg har du blivit

Om jag vill ha mannen som har valt bort mig och lever med någon annan.
Då är jag svartsjuk

Jag håller inte med.

Om man inte kunde sluta känna känslor som är "oönskade" skulle man inte KBT etc funka.
Just där och då när man är i känslan kan det vara svårt att få den att försvinna. Man måste låta sig själv känna vad man känner. Men sen kan man med logik bemöta de känslorna och faktiskt börja känna annorlunda genom hur man bemöter känslorna.
På sikt kan man lyckas programmera om sig själv så att man inte reagerar lika lätt med ilska, svartsjuk eller vad det nu är för känsla man vill arbeta bort.

Jag vill tex inte bli nedslagen och ledsen över vardagliga saker, inte heller arg. Jag har inte energi nog att slösa på sånt. Alltså har jag jobbat med mig själv så pass att jag inte så lätt blir arg, ledsen eller nedslagen. Blir jag det så tillåter jag mig så klart känna det jag gör. Men är det en känsla jag anser vara destruktiv så jobbar jag aktivt med att resonera kring varför jag tänker som jag gör och hur jag skulle kunna ändra hur jag känner.

Så tänker jag kring svartsjuka med. Och hat och avundsjuka etc..
Jag vill vara en generös person som tillför andra energi och inte tvärtom tar energi och ställer krav.
Det kanske en del tycker är lite väl flower-power..
Men jag tror på positiv energi. Alltså ser jag till att jobba med mig själv så pass att jag slipper känna en massa destruktiv skit.

Skulle jag hitta min karl i armarna på en annan hade jag absolut blivit otroligt ledsen och arg. Och kanske reagerat med svartsjuka också först. Det vet jag inte.
Men jag hoppas att jag skulle lyckas arbeta bort de känslorna.
För jag vill inte vara en svartsjuk person. Jag vill inte misstro folk eller begränsa dem. Jag har ett enormt behov av frihet själv och behandlar andra som jag vill bli behandlad.

 

[Squie]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande! Tror inte mina öron. Verkar som att det e dags att ta ett break så jag kan komma ikapp mig själv. Kommer ingen vart med detta alls. Han får väl höra av sig om han ändrar sig. Kram på er! Ledsen..

Kanske är det så att han faktiskt inte vet. O att ditt tryck bara skapar mer låsning. Han ser det som att du tjatar och att du är trött på erat förhållande. Hade en dialog med sambon och en kär vän för ett tag sedan om just otrohet. Det som framkom var just - om min partner inte ger mig friheten att träffa, prata och umgås med andra så finns det ingen anledning för mig att vara trogen. Om min partner tjatar och misstror mig, så varför ska jag vara trogen och lojal? Det finns ingen anledning.

Dina sista ord "han får väl höra av sig om han ändrar sig" - jag blir fundersam. Vad tycker du egentligen? Att han ska komma krypande som någon hund med svansen mellan benen? OM det är så, vad hjälper det erat förhållande? Jag ser det här som har hänt som ett symptom på att något i erat förhållande inte är bra. Och, som jag ser det...det är det ni behöver reda upp.

Det krävs två för tango.

 

[Madick]

Försökte prata om detta igen och fick till svar: jag vet inte. Så som du tjatar måste du vara trött på vårt förhållande! Tror inte mina öron. Verkar som att det e dags att ta ett break så jag kan komma ikapp mig själv. Kommer ingen vart med detta alls. Han får väl höra av sig om han ändrar sig. Kram på er! Ledsen..

Det låter som anfall är bästa försvar. Kom ihåg att det är inte du som gjort något fel.

 

[tanten]

Nej, varför känna något öht?

Jag har haft hemska känslor efter att relationer har tagit slut, jag har lidit och kvidit och varit så olyckligt kär...det har gjort så ont.

Vill jag vara utan att ha haft dom känslorna?
Nej, dom känslorna har gett mig något i mitt liv

Så du menar att om jag inte är svartsjuk är jag känslokall???

 

[Lampan]

Jag håller inte med.

Om man inte kunde sluta känna känslor som är "oönskade" skulle man inte KBT etc funka.
Just där och då när man är i känslan kan det vara svårt att få den att försvinna. Man måste låta sig själv känna vad man känner. Men sen kan man med logik bemöta de känslorna och faktiskt börja känna annorlunda genom hur man bemöter känslorna.
På sikt kan man lyckas programmera om sig själv så att man inte reagerar lika lätt med ilska, svartsjuk eller vad det nu är för känsla man vill arbeta bort.

Jag vill tex inte bli nedslagen och ledsen över vardagliga saker, inte heller arg. Jag har inte energi nog att slösa på sånt. Alltså har jag jobbat med mig själv så pass att jag inte så lätt blir arg, ledsen eller nedslagen. Blir jag det så tillåter jag mig så klart känna det jag gör. Men är det en känsla jag anser vara destruktiv så jobbar jag aktivt med att resonera kring varför jag tänker som jag gör och hur jag skulle kunna ändra hur jag känner.

Så tänker jag kring svartsjuka med. Och hat och avundsjuka etc..
Jag vill vara en generös person som tillför andra energi och inte tvärtom tar energi och ställer krav.
Det kanske en del tycker är lite väl flower-power..
Men jag tror på positiv energi. Alltså ser jag till att jobba med mig själv så pass att jag slipper känna en massa destruktiv skit.

Skulle jag hitta min karl i armarna på en annan hade jag absolut blivit otroligt ledsen och arg. Och kanske reagerat med svartsjuka också först. Det vet jag inte.
Men jag hoppas att jag skulle lyckas arbeta bort de känslorna.
För jag vill inte vara en svartsjuk person. Jag vill inte misstro folk eller begränsa dem. Jag har ett enormt behov av frihet själv och behandlar andra som jag vill bli behandlad.

Att vara ledsen är också en jobbig känsla. Ingenvill vara ledsen. Ibland händer saker som gör oss ledsna. Det gå inte att hindra. Vi ska tillåta oss vara ledsna/sörja... ett tag. Ingen KBT i världen kan hindra oss från attbli ledsna
KBT kan hjälpa oss hantera sorg men kan aldrig ta bort känslan helt
KBT kan säker hjälpa oss hantera svartsjuka också men aldrig ta bort känslan helt
Självklar är alla människor olika en del gråter lättare, en del blir lättare arga en del är gladare en del ärmer avundsjuka svartsjuka.
Det finns dom som känner mer/ mindre överlag
Jag dra absolut inte alla över en kam, jag pratar om känslor generellt

Svartsjuka är naturligtvis ingen bra känsla, den är vidrig. Det har hänt att jag har känt svartsjuka. Dom få gångerna det har hänt har jag accepterat känslan, hanterat den. Vanligtvis är det väl ilskan som visar sig först, sen rädsla sist sorg
Tror jag, kan svartsjuka yttra sig på mer sätt?

 

[Squie]

Det låter som anfall är bästa försvar. Kom ihåg att det är inte du som gjort något fel.

Fast är det verkligen det han gör? Han berättar att han inte vet o han berättar att han tycker hon tjatar samt att hon därför visar att hon är trött på deras förhållande.

Jag skuldbelägger ingen, jag ser det som att det är ett symtom på deras förhållande. Att något är fel. Att det är något de TILLSAMMANS måste lösa. Leta på roten.

Sen om båda är villiga att göra jobbet, är en helt annan sak.

 

[Lampan]

Jag håller verkligen inte med.



Svartsjuka är mer/annat än att bara önska att något var annorlunda.

Kan du komma på något som gör dig arg, jag menar något som gör dig tvärarg?
Tänk på det en stund

Så nu blev du arg, eller hur?

 

[Madick]

Fast är det verkligen det han gör? Han berättar att han inte vet o han berättar att han tycker hon tjatar samt att hon därför visar att hon är trött på deras förhållande.

Jag skuldbelägger ingen, jag ser det som att det är ett symtom på deras förhållande. Att något är fel. Att det är något de TILLSAMMANS måste lösa. Leta på roten.

Sen om båda är villiga att göra jobbet, är en helt annan sak.

Ja det tycker jag att det är. Det är lättare att göra det så att det är hon som har ett problem, att han inte gjort något. Självklart har DE ett problem, men hans sätt är att göra så hon tvivlar på om hon ens har rätt att känna/tänka som hon gör. Been there, got the t-shirt. Har man inte upplevt en liknande situation så är det lätt att sitta och säga en massa hur hen nog vill väl och nog talar sanning och att att den som faktiskt inte har någon skuld i det nog överreagerar...

 

[Lampan]

Jag håller verkligen inte med.



Svartsjuka är mer/annat än att bara önska att något var annorlunda.

Ja, vad är svartsjuka mer?
Är det missunnsamhet?
Är det ett krav?
Är det en känsla av att inte acceptera?